Bara inte alla blir byråkrater

Jag hade tänkt strunta i bloggandet denna supervackra, kalla morgon. Är det inte för lustigt att det varit så kallt sedan Köpenhamnsmötet? Isbjörnen som sakta skulle smälta fick man ställa undan - den smälte inte.

I dagens SvD skriver man om den ökande byråkratkåren i Sverige. Som grund för ledaren är nationalekonomen Johan Kreicbergs rapport Byråkratexplosionen.

Där konstateras bl.a. följande:

• Totalt antal anställda ökade med 5,7% mellan 2001 och 2007. Sjuksköterskor ökade med 5%, förskollärare och fritidspedagoger med 10%.
• Yrkeskategorin "administratörer i offentlig förvaltning" ökade med 46%, främst inom staten.
• Kommuner och landsting ökade sysselsättningen med 2,7% - administratörerna ökade med 28,4%.
• Komunsektorn sysselsätter 25% av den arbetande befolkningen.

Är det då underligt att det blir massa tokerier? När det "nödvändiga" administrerandet är organiserat och uppstyrt måste alla dessa människor gå vidare. De måste hitta nya "problem" som kräver nya regleringar och/eller lösningar. Inte sällan sker det på bekostnad av "gamla" verksamheter såsom försvar, rättssystem, sjukvård och skola. Vart tog effektivitetsvinsterna med datoriseringen vägen?

Är det underligt att det inte kommer fram nya stora företag, såsom SKF, ASEA, Ericsson m.fl? Företagen, eller snarare företagarna, tar det säkra för det osäkra att sälja och fly landet så snart företaget blivit så mycket värt att en livsinkomst säkrats. Det räcker för övrigt att man kan springa lite fort, spela tennis lite bättre eller kunna åka skidor lite snabbare och djärvare än någon annan för att det skall vara en anledning att pysa till Monaco.

Byråkratin växer som en följd av människans lathet. Alla strävar efter ett arbeta med just betalning på ett ställe där man inte behöver jobba. Då kan en stol på jordbruksverket, tillväxtverket eller något miljö och byggnadskontor verka lockande. Samtidigt strävar alla någonstans efter att göra ett "bra jobb", vilket leder till att arbete skapas när det inte finns något att göra. Varje åtgärd motiveras så att ingen med samvete kan säga emot, t.ex tomgångskörningsförbudet i Västerviks kommun, dubbdäcksförbudet på Söder i Stockholm, eller all den koldioxidskatt vi betalat genom åren. Tre helt verkningslösa byråkratiska åtgärder för de de sägs åtgärda, men dock sysselsättnings/intäktsskapande.

Det finns många exempel där byråkratin tar död på sig själv. Vi talar alla om närproducerat kött och/eller viltkött. Reglerna för att sätta upp ett viltslakteri på gården innebär så stora investeringar och tuffa löpande regler att många lägger av efter några år i brist på lönsamhet. Det går helt enkelt inte att driva småskaligt med den kostnadsnivån.

Fortsätter det så här kommer byråkratin att växa till en gräns där den tar död på sig själv, samtidigt som innovationsviljan/förmågan ute i den privata sektorn krympit till ett minimum. Då återstår ännu tuffare regler, fler konferenser, klimatavgifter, statligt ägande av företag och överstatlighet, vilket bara ökar takten mot vår undergång.

Det är vad jag menar med en döende västvärld. Den trenden måste brytas snarast.

Gott Nytt År!

Nytt år, nytt decennium...

... faan vad tiden går!
Jag har hållit på med detta bloggande i snar ett år. Till vilken nytta? Kanske ingen - mer än för mig själv. Jag tycker att det är kul. Det tvingar mig att tänka över saker och ting. Ibland kanske du tänker att det halkar snett - vilket det naturligtvis gör också - sorry. Å andra sidan har jag försökt formulera dagsaktuella ting i skrift, vilket många fler skulle göra. Påverka världen? Självklart inte men jag tror att dessa små samlade verk kan bli ett tidsdokument som framtiden med glädje/sorg/skratt/misströstan kan se tillbaka på.
I vår digatiliserade värld lämnar vi nämligen inte så mycket efter oss som våra förfäder gjorde med brev, noggrant nedpräntad bokföring och dagböcker. Bara efter något 10-tal år har tekniken gått "framåt" så att det hart när är omöjligt att återskapa data från äldre datorer och därmed försvinner en stor del av vår historia. Tagiskt, men sant. Vår tid styrs av kvartalsrapporter och mandatperioder och då finns de inget utrymme för långsiktighet, principer eller moral. Det som var rätt ena dagen kan vara fel nästa.

Vad händer nästa år, nästa decennium?

Tiden rullar självklart på, nya generationer tar vid. Så är det, så har det alltid varit, trots att "sittande generation" tror att det är slut med dom. Vi har haft ett turbulent år bakom oss där "klimatkrisen" tagit mycket av min (och en del andras, skall erkännas) tid. Jag har betraktat det som det dummaste nutidsmänniskan ägnat sig åt. Köpenhamn innebar ett "haveri" för klimatfrågan anser många vilket säkert delvis är sant. Jag tror, som jag sagt tidigare, att det trots allt innebär ett avstamp för framtiden.

Förhoppningsvis är det ett haveri för tron att vi på politisk väg skall kunna "rädda världen". Att vi med skatter, sanktioner, skrämsel och överstatlighet skall kunna styra människor.
Vi ser en degenererad västvärld, styrd av byråkrater där delad "mammaledighet" är viktigare än tillväxt, utveckling och uppfinnigsrikedom.
Vi ser en västvärld som kallar sig I-värld - för den industrialiserade världen - trots att all vår industri utlokaliserats till det västvärden kallar för U-värld (vilket inte längre står för underutvecklade länder utan utvecklingsländer - helt analogt med den ordförvrängning vi gjort från t.ex. "städare" till "lokalvårdare").

Kommande decennium kommer att tvingas till insikten att vi inte är en "I-värld" längre. Om vi inte hittar på något radikalt (vilket vi säkert kommer att göra - men det duger inte att utveckla konstgjorda bröst så att även pappa kan amma) så kommer vi att se oss omsprungna av de riktiga I-länderna med Kina i spetsen. Här hemma har vi redan kommit en bra bit på vägen i och med att såväl SAAB som Volvo är på väg i österled.
• Vi kommer att se ett Kina (Indien, Brasilien, Sydafrika också) som tar råtta på oss i klimatfrågan. De är de enda som kan producera all den utrustning som krävs för den nödvändiga omställningen från olja och kol som energibaärare till något annat. Det kommer att ta tid. Det kommer massa bakslag men en framkomlig väg kommer sakta och säkert att stakas ut. Ju mindre politiska idiotier som blandas in (t.ex. etanol, vindkraft) desto bättre kommer det att gå. Tyvärr måste vi nog leva med politikens inblandning eftersom det är det enda vi har att klamra oss fast vid i "I-världen".
• Vi kommer att se ett Kina som "räddar" Afrika (nåja, för de behövs nog även milleniet). Kina drivs av tillväxt, utveckling och uppfinningsrikedom vilket de vänder till sin fördel. Kineser är ena djävlar på att göra affärer helt enkelt. I Afrika finns naturtillgångar, jordbruk och en utvecklingstörstande befolkning vilket är en tillgång för Kina. Afrika kommer att utvecklas tillsamman med Kina som alltså gör tvärt emot vad västvärlden gjort, sugit ut och lämnat ett kaos efter sig.

Själv kommer jag att kämpa på för att försöka få min, kanske naiva, vision om självförsörjning av värme och el förverkligad eller åtminstone mockupad.

Allt detta medans vi tror att vi ska kunna leva på handel i stora köpcentra som växer upp i snart sagt varenda håla. Det funkar inte - eller är det så här det skall fungera (fick det i ett mail från min bror strax före jul)

Den rika turisten klev in på hotellet i en liten by.
Hon lägger 1000 kronor i receptionen och går för att ta en titt
på rummen. Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen
till slaktaren och betalar sin skuld. Slaktaren går med pengarna till bonden
och betalar sin skuld. Bonden tackar och tar sedeln till bensinmacken och betalar för
bränslet han tankat på kredit. Mackägaren går till byhoran och betalar
sin skuld på 1000:-. Byhoran går till hotellet och betalar sin skuld med tusenlappen.
Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken. Turisten kommer tillbaka till receptionen.
Hon gillade inget av rummen och tar tillbaka sina 1000 kronor.

Ingen har alltså tjänat ett enda öre. Men hela byn är skuldfri och
alla ser framtiden an med tillförsikt.

Lite läsning:
Lars Berns analys av "klimathaveriet" på Newsmill
Klimatbluffens blogpost om Teknikskiften
Kättarens blogpost om Vindkraft - vägen till träldom
Per Welanders analys av COP 15
Artikel i Journalisten om det journalistiska arbetet kring "klimatkrisen"
Andas Lungt gör en ganska rolig och begriplig analys av Köpenhamnsmötet.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla!

Don´t worry - vi fixar framtiden!


God fortsättning på julen

Kylan och snöovädret håller i sig. På något sätt är det skönt att komma tillbaka till datorn. Inte för att det hjälper till att skuffa undan all julmat. Kanske är det något underligt, modernt behov som kommer upp till ytan så här på annandagen.

Normalt skall annandagen ägnas åt jakt men här är det så mycket snö att varken hundar eller människor tar sig fram.

Jag hade tänkt att langa in en drapa om bönderna, vars inkomster rasat med 12% under året, men det hoppar jag.

Har ni lust att reflektera över det faktum att vi inte vill betala för all den mat vi stoppar i oss, samtidigt som vi kräver att djuren skall bo på näst intill lyxhotel och böndernas marker skall vara tillgängliga för våra fritidsaktiviteter - så tycker jag att ni skall göra det. Bara en liten tid.

Du kan läsa mer här...