Bara inte alla blir byråkrater
I dagens SvD skriver man om den ökande byråkratkåren i Sverige. Som grund för ledaren är nationalekonomen Johan Kreicbergs rapport Byråkratexplosionen.
Där konstateras bl.a. följande:
• Totalt antal anställda ökade med 5,7% mellan 2001 och 2007. Sjuksköterskor ökade med 5%, förskollärare och fritidspedagoger med 10%.
• Yrkeskategorin "administratörer i offentlig förvaltning" ökade med 46%, främst inom staten.
• Kommuner och landsting ökade sysselsättningen med 2,7% - administratörerna ökade med 28,4%.
• Komunsektorn sysselsätter 25% av den arbetande befolkningen.
Är det då underligt att det blir massa tokerier? När det "nödvändiga" administrerandet är organiserat och uppstyrt måste alla dessa människor gå vidare. De måste hitta nya "problem" som kräver nya regleringar och/eller lösningar. Inte sällan sker det på bekostnad av "gamla" verksamheter såsom försvar, rättssystem, sjukvård och skola. Vart tog effektivitetsvinsterna med datoriseringen vägen?
Är det underligt att det inte kommer fram nya stora företag, såsom SKF, ASEA, Ericsson m.fl? Företagen, eller snarare företagarna, tar det säkra för det osäkra att sälja och fly landet så snart företaget blivit så mycket värt att en livsinkomst säkrats. Det räcker för övrigt att man kan springa lite fort, spela tennis lite bättre eller kunna åka skidor lite snabbare och djärvare än någon annan för att det skall vara en anledning att pysa till Monaco.
Byråkratin växer som en följd av människans lathet. Alla strävar efter ett arbeta med just betalning på ett ställe där man inte behöver jobba. Då kan en stol på jordbruksverket, tillväxtverket eller något miljö och byggnadskontor verka lockande. Samtidigt strävar alla någonstans efter att göra ett "bra jobb", vilket leder till att arbete skapas när det inte finns något att göra. Varje åtgärd motiveras så att ingen med samvete kan säga emot, t.ex tomgångskörningsförbudet i Västerviks kommun, dubbdäcksförbudet på Söder i Stockholm, eller all den koldioxidskatt vi betalat genom åren. Tre helt verkningslösa byråkratiska åtgärder för de de sägs åtgärda, men dock sysselsättnings/intäktsskapande.
Det finns många exempel där byråkratin tar död på sig själv. Vi talar alla om närproducerat kött och/eller viltkött. Reglerna för att sätta upp ett viltslakteri på gården innebär så stora investeringar och tuffa löpande regler att många lägger av efter några år i brist på lönsamhet. Det går helt enkelt inte att driva småskaligt med den kostnadsnivån.
Fortsätter det så här kommer byråkratin att växa till en gräns där den tar död på sig själv, samtidigt som innovationsviljan/förmågan ute i den privata sektorn krympit till ett minimum. Då återstår ännu tuffare regler, fler konferenser, klimatavgifter, statligt ägande av företag och överstatlighet, vilket bara ökar takten mot vår undergång.
Det är vad jag menar med en döende västvärld. Den trenden måste brytas snarast.
Gott Nytt År!
EN av Parkinsons lagar är att varje administrativ enhet tillväxer med 7 % årligen oavsett om arbetsuppgiftrna ökar eller minskar.