Nytt år, nytt decennium...
Jag har hållit på med detta bloggande i snar ett år. Till vilken nytta? Kanske ingen - mer än för mig själv. Jag tycker att det är kul. Det tvingar mig att tänka över saker och ting. Ibland kanske du tänker att det halkar snett - vilket det naturligtvis gör också - sorry. Å andra sidan har jag försökt formulera dagsaktuella ting i skrift, vilket många fler skulle göra. Påverka världen? Självklart inte men jag tror att dessa små samlade verk kan bli ett tidsdokument som framtiden med glädje/sorg/skratt/misströstan kan se tillbaka på.
I vår digatiliserade värld lämnar vi nämligen inte så mycket efter oss som våra förfäder gjorde med brev, noggrant nedpräntad bokföring och dagböcker. Bara efter något 10-tal år har tekniken gått "framåt" så att det hart när är omöjligt att återskapa data från äldre datorer och därmed försvinner en stor del av vår historia. Tagiskt, men sant. Vår tid styrs av kvartalsrapporter och mandatperioder och då finns de inget utrymme för långsiktighet, principer eller moral. Det som var rätt ena dagen kan vara fel nästa.
Vad händer nästa år, nästa decennium?
Tiden rullar självklart på, nya generationer tar vid. Så är det, så har det alltid varit, trots att "sittande generation" tror att det är slut med dom. Vi har haft ett turbulent år bakom oss där "klimatkrisen" tagit mycket av min (och en del andras, skall erkännas) tid. Jag har betraktat det som det dummaste nutidsmänniskan ägnat sig åt. Köpenhamn innebar ett "haveri" för klimatfrågan anser många vilket säkert delvis är sant. Jag tror, som jag sagt tidigare, att det trots allt innebär ett avstamp för framtiden.
Förhoppningsvis är det ett haveri för tron att vi på politisk väg skall kunna "rädda världen". Att vi med skatter, sanktioner, skrämsel och överstatlighet skall kunna styra människor.
Vi ser en degenererad västvärld, styrd av byråkrater där delad "mammaledighet" är viktigare än tillväxt, utveckling och uppfinnigsrikedom.
Vi ser en västvärld som kallar sig I-värld - för den industrialiserade världen - trots att all vår industri utlokaliserats till det västvärden kallar för U-värld (vilket inte längre står för underutvecklade länder utan utvecklingsländer - helt analogt med den ordförvrängning vi gjort från t.ex. "städare" till "lokalvårdare").
Kommande decennium kommer att tvingas till insikten att vi inte är en "I-värld" längre. Om vi inte hittar på något radikalt (vilket vi säkert kommer att göra - men det duger inte att utveckla konstgjorda bröst så att även pappa kan amma) så kommer vi att se oss omsprungna av de riktiga I-länderna med Kina i spetsen. Här hemma har vi redan kommit en bra bit på vägen i och med att såväl SAAB som Volvo är på väg i österled.
• Vi kommer att se ett Kina (Indien, Brasilien, Sydafrika också) som tar råtta på oss i klimatfrågan. De är de enda som kan producera all den utrustning som krävs för den nödvändiga omställningen från olja och kol som energibaärare till något annat. Det kommer att ta tid. Det kommer massa bakslag men en framkomlig väg kommer sakta och säkert att stakas ut. Ju mindre politiska idiotier som blandas in (t.ex. etanol, vindkraft) desto bättre kommer det att gå. Tyvärr måste vi nog leva med politikens inblandning eftersom det är det enda vi har att klamra oss fast vid i "I-världen".
• Vi kommer att se ett Kina som "räddar" Afrika (nåja, för de behövs nog även milleniet). Kina drivs av tillväxt, utveckling och uppfinningsrikedom vilket de vänder till sin fördel. Kineser är ena djävlar på att göra affärer helt enkelt. I Afrika finns naturtillgångar, jordbruk och en utvecklingstörstande befolkning vilket är en tillgång för Kina. Afrika kommer att utvecklas tillsamman med Kina som alltså gör tvärt emot vad västvärlden gjort, sugit ut och lämnat ett kaos efter sig.
Själv kommer jag att kämpa på för att försöka få min, kanske naiva, vision om självförsörjning av värme och el förverkligad eller åtminstone mockupad.
Allt detta medans vi tror att vi ska kunna leva på handel i stora köpcentra som växer upp i snart sagt varenda håla. Det funkar inte - eller är det så här det skall fungera (fick det i ett mail från min bror strax före jul)
Den rika turisten klev in på hotellet i en liten by.
Hon lägger 1000 kronor i receptionen och går för att ta en titt
på rummen. Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen
till slaktaren och betalar sin skuld. Slaktaren går med pengarna till bonden
och betalar sin skuld. Bonden tackar och tar sedeln till bensinmacken och betalar för
bränslet han tankat på kredit. Mackägaren går till byhoran och betalar
sin skuld på 1000:-. Byhoran går till hotellet och betalar sin skuld med tusenlappen.
Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken. Turisten kommer tillbaka till receptionen.
Hon gillade inget av rummen och tar tillbaka sina 1000 kronor.
Ingen har alltså tjänat ett enda öre. Men hela byn är skuldfri och
alla ser framtiden an med tillförsikt.
Lite läsning:
Lars Berns analys av "klimathaveriet" på Newsmill
Klimatbluffens blogpost om Teknikskiften
Kättarens blogpost om Vindkraft - vägen till träldom
Per Welanders analys av COP 15
Artikel i Journalisten om det journalistiska arbetet kring "klimatkrisen"
Andas Lungt gör en ganska rolig och begriplig analys av Köpenhamnsmötet.
Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla!
Don´t worry - vi fixar framtiden!
Kanske I i i-länder står för indolent nu för tiden?