Crème fraiche

En av bondens produkter är fett - i form av mjölk. Ett sätt för industrin att få ut mer av fettet är att göra en lättvariant, t.ex. Lätt créme fraiche.

Den normalfeta frichen håller 34% och består av grädde och syrningskultur. Deras minifraiche håller 5%, vilket innebär att man kan få ut närmare sju gånger så mycket fraiche av samma mängd fett.  Det skapas marginaler för att marknadsföra vikten av att "äta fettfritt", en piffig förpackning och högre vinst. Det handlar alltså inte om dedicerad yrkesutövning, välvilja mot konsumenten eller respekt för bondens slit med att få fram råvaran.

Nu är det inte så lätt att få till det - för vi vill ju ha "samma" produkt - bara utan fett.
Går det?
Nej, självklart inte!

Arla tillsätter mjölkprotein (hoppas bara inte att de gör som Kineserna), och stabiliseringsmedlen pektin (E440 - om du inte visste det) och fruktkärnmjol (E410 - om du inte visste det). Det senare har Arla inför domstol medgett vara allergiframkallande. För att få rätt konsistens tillsätter de modifierad stärkelse.

Vill du äta något riktigt slibbigt skall du välja smaksatt creme fraiche. Det finns t.ex "kantarell & cognac" från Milko vilket onekligen låter lyxigt men det är bara skoj. Kantarellhalten ar 3,4% och andelen cognac ar 0,7% resten är framställt på kemsik väg. Blanda i svamp och cognac själv i stället!
Källa: Äkta vara av M-E Nilsson

Vad stoppar vi i oss egentligen?

Detta är inledningen till min serie om vår mat - den mat som produceras av oss landsboende. Den bygger på tesen nedan. Vi får se vart det bär. Jag kanske hetsar upp mig väldeliga - blir besatt. En outtömlig källa till upphetsning är det. Jag hämtar mycket inspiration (åtminstone till en början) från Mats-Eric Nilssons bok "Äkta Vara - Guiden till oförfalskad mat". Se även hans hemsida.

Bonden producerar fett, proteiner kolhydrater och fiber. Bonden förväntas producera detta med minimal miljöpåverkan och maximal trivsel (enligt våra - mänskliga normer) för de kreatur som ingår i produktionen. Dessutom förväntas han, till gagn för andra och utan ersättning, producera inspirerande och bevarade kulturmiljöer samt förutsättningar för en meningsfull fritid.

Pruducent - resterande led
Många små producenter - bönderna - har inget att sätta emot ett fåtal i förädlingsledet och ett fåtal i detaljistledet som till skillnad från bonden ser till att få ut sina marginaler.

Politiken
Alla politiker älskar att lägga sig i jordbruksfrågor, man vill hålla bonden på kort, sträckt, lina. Det gäller miljö, kvalite', prisnivåer etc. Det gäller aven större frågor på såväl nationell som Europa-nivå. EU är ett bra exempel på att man inte velat/kunnat släppa marknadskrafterna fria. Sverige var faktiskt på god väg innan EU-inträdet. Det reglerade jordbruket är en av EU:s största frågor.

Ekonomin
Det svenska folket under skatter digna ner - för att travestera på en undanskuffad del i internationalen. Den privata ekonomin är en viktig faktor för efterfrågan på bättre mat. Med bättre ekonomi tenderar man att tänka mer på vad man stoppar i sig.

Sammanfattningsvis
Bonden kläms mellan "samhälle" och mellanled. Mellanleden är tillrackligt stora för att kunna samtala med "samhället" och samtidigt krama ur maximalt av den högbeskattade konsumenten. Ingen lätt ekvation att få ihop således.

Al Gore medger felaktigheter!

Äntligen...

... medger han fel i sin agumentering. Allt detta enligt realtid.se Klicka vidare där - det finns mycket godis att läsa.

Det är ju bra att han kryper till korset - bättre sent än aldrig.

Under tiden har han skapat en egen förmögenhet. Jag har inget problem med att man blir rik - men lura en hel värld - hm.
Satt igång miljardrullningar, beskattningar. Pengar som runnit ut till nackdel för annat - mer angelaget, mer akut (svälten t.ex).
Skapat en hysteri med intolleranta stämningar.
Skapat en fårskock som bräker och går åt samma håll.
Låtit små "korpraler" härja med oss i klimatets namn.

Tyvärr är detta baksidan av vår kultur. Vi har en tendens att skapa totalitarism. Vi har sett det så många gånger. Vi har gått på det så många gånger. Ibland blommar det ut in absurdum, ibland kväses det i sin linda.

Det är långt kvar innan det blir sans i detta - men det tycks vara på god väg. Trots allt kanske vi gjort framsteg då det är tack vare kritiskt tänkande människor detta kanske så sakteliga fadar ut i intet till förmån för annat.

Beskattningslusten kommer dock aldrig att avta - det är bara argumenten som ändras.