Sista januari

... sista dagen att jaga med hund. Januari har numera blivit en full jaktmånad.

När jag var liten kunde man bara jaga hare så här års och fjorton dagar till. I och med nyårsafton ställdes bössan in (det var bössa - hagelgevär - för allt utom älg).
I södra Sverige har våra skogar beviltats med arter man inte kunde drömma om för 30 år sedan. Viltsvinen har, trots skräck för viltskador i trafiken och överfall på skogspromenaden, skänkt oss jägare en stor glädje. Glädje och spänning i jakten, engagemang hos viltvårdsintresserade och hundintresserade.

Vi hade en storjakt i socken i slutet av november. I princip kan man säga att vi hade fem paralella jakter. Över 40 skyttar, ett tjugotal hundförarare gav sig förväntansfulla ut i skogen denna tidiga novembermorgon. Barnen i skolan ordnade lunch åt oss i församlingshemmet (pengarna skall användas till skolresa - huuuu - säg inget - det är antagligen olagligt).
På eftermiddagen avslutades jakten enligt eutropeiska traditioner (eldar, hornblåsare etc) här på Stensnäs. Sammanlagt 18 grisar. Sju jägare hade skjutit sin första gris. Det blev en propagandaövning för jakten och en fantastisk upplevelse för alla inblandade. Aldrig har detta skett - och nu var det grisen som förde oss samman. Läs mer om detta på en av mina grannars blogg

Dovhjorten tycks åka med av bara farten när viltvårdsintresset ökar. Då passar dom på att ta för sig. Även dovviltet är ett fantastiskt tillskott jaktligt och, inte minst, kulinariskt. Så, gott folk, utveckling. Naturen står aldrig stilla. Där det finns mat - finns det alltid någon som äter. Om sedan maten är spannmål och majs till viltsvinen eller koldioxid till växtligheten spelar ingen roll. Äts gör det! Det är inte riktigt slut ännu. Formellt slutar jaktsäsongen för att övergå i nästa den siste juni. Det finns mycket kvar att göra, såsom dov en klar och solig februaridag, räv-/ grisvak och kråkor. Sen är det snart dags med förberedelser inför kommande säsong. Så rullar det på. Själv ska jag en sväng till England - vilket jag ser mycket fram emot. Återkommer om detta.

Tjustbanan

Jag bor i norra Tjust härad.
Nuförtiden (sedan några år *hm*) är det även norra Västerviks kommun. Västerviks kommun är södra Sveriges största kommun. Mellan Västervik och Linköping går ett tåg - Tjustbanan. Detta tåg är under ständig diskussion.

Jag skall försöka reda ut begreppen.
I grund och botten vill man att folk skall kunna bo i Västervik och arbeta i Linköping. Detta kallas för att man utvidgar arbetsmarknadsregionen. För den enskilde innebär det i dag ca. 4 tim resande/dag. Restiden måste ner. Då stänger man igen tågstoppen efter vägen. Alla som bor efter banan bor närmare Linköping än dom i Västervik. Dessa människor får således sämre tillgänglighet till banan än tidigare, vilket visar sig i längre resor till och från en fungerande station.
 
Banan måste rustas upp för att få ner restiden. Den optimala lösningen är att nyanlägga en sträckning mellan Överum och Åtvidaberg. Detta gör att stora delar av norra Tjust får ännu sämre tillgänglighet. Ska man nu satsa på banan är det en nödvänighet att köpa nya, snabba, tåg. I dag finns det några gamla sunkiga Italienska vagnar som oftast står stilla och ersätts med buss. Det finns dessutom en gammal, lika sunkig vagn, som är konverterad till biogasdrift.
Den står alltid stilla - den är bara ett politiskt skrytobjekt (se Västerviks kommuns hållbarhetsredovisning t.ex).

Frågan som återstår är om man över huvud taget skall satsa på banan. Jag tycker inte det av följande skäl. Busstrafik är lika snabb, med högre flexibilitet, bättre tillgång och lättare anpassning vartefter folks boende och arbeten ändras. En skattefinansiering av investeringen är principiellt fel, som föreslagits av bl.a det noderate kommunalrådet. Han sviker sitt vallöfte att inte höja skatten. Han visar samtidigt hur man korrumperas med sitt uppdrag genom att nedlåta sig att föreslå en skattehöjning bara för att smita undan frågan.
Resandeunderlaget motiverar inte satsningen. Det är helt enkelt inte tillräckligt med resande i dag och det tar decennier innan vi har det (Jfr. Öresundsbron och boende på bägge sidor av sundet). Ytterst är det naturligtvisär en fråga om vad som är hönan och vad som är ägget. Vad man än gör är det 2,5 - 3 tim restid/dag. Folk vill, i dag, inte bo 20 min. utanför Västervik.
Vad är det då som säger att dom vill bo 1,5 tim från Linköping?

Vi glömmer fort

Denna text är från tidningen Dagen den 3/2 1898:
Det är den eminenta klimatbloggen "The Climate Scam" (http://www.theclimatescam.se) som bidragit.

“Våra milda vintrar är icke något i sitt slag ensamt stående.
År 1172 var vintern så mild, att redan i februari träden stodo i full knoppning och fåglarna bygde sina bon. År 1289 hade man egentligen ingen vinter alls. År 1421 blommande fruktträden i mars och i slutet af april blefvo körsbären mogna. År 1538 i januari månad stodo trädgårdarna redan i blomning. År 1572 var förhållandet detsamma som 1172. Äfven vintrarna 1607, 1612 och 1617 utmärkte sig genom en särdeles mild temperatur. År 1659 hade an hvarken snö eller is. År 1782 behöfde man så godt som ingen eld i kakelugnarna. Äfven om 1791, 1807, 1822 och 1894 utmärkte sig för milda vintrar.”