Vetenskapen är inte enig om klimatlarmen
FN:s klimatpanel IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, bildades 1988 med direktivet att sammanställa forskningsrapporter rörande människans inverkan på klimatet. IPCC:s syfte är att granska och sammanfatta vetenskaplig information som är relevant för: Mänskligt orsakad klimatförändring, inverkan av sådan klimatförändring samt alternativ för anpassning och åtgärder.
Perspektivet har gjort att man koncentrerat arbetet på en växthuseffekt orsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser som koldioxid, metan och lustgas. Denna inskränkning innebär att man inte tillräckligt uppmärksammat andra klimatpåverkande faktorer som exempelvis solmagnetismens inverkan på molnighet och havsströmmars variationer.
Vi menar att det saknas belägg för att de klimatförändringar som kunnat observeras inte huvudsakligen har naturliga orsaker. IPCC:s scenarier över hur man tror klimatet kommer att utvecklas bygger på datormodeller.
Ett scenario är ingen prognos utan något som kan inträffa om vissa mänskliga aktiviteter utvecklas som väntat. Modellerna är konstruerade så att måttligt förhöjda halter av koldioxid i atmosfären ger upphov till en avsevärd uppvärmning. Med scenarierna som underlag har man sedan utfärdat och utfärdar larmrapporter. Ledande alarmister har gått längre än IPCC och har med framgång lyckats föra ut bilden att deras påståenden är grundade på vetenskaplig konsensus. Men vetenskapliga fakta bestäms inte genom omröstning. Alarmismen har skapat en situation där det vetenskapliga samtalet är på väg att ersättas av hårklyverier. Påstående om vetenskaplig konsensus, angående den antro-pogena koldioxidens roll för klimatet, är inte endast ovidkommande utan också felaktigt. Detta illustreras av att den IPCC-kritiska Manhattandeklarationen undertecknats av mer än 600 kvalificerade akademiker, varav 200 är direkt engagerade i klimatforskning.
Utvecklingen är ett allvarligt hot mot hela vetenskapssamhällets trovärdighet. Grundat på nämnda scenarier påstår IPCC att allt tyder på att uppvärmning av jordatmosfären kommer att orsaka klimatförändringar som kan leda till en storskalig katastrof. Snabba genomgripande motåtgärder skulle dock enligt IPCC kunna begränsa de påstådda skadeverkningarna.
Vår uppfattning är:
- att man inte kunnat visa ett signifikant orsakssamband mellan förhöjd koldioxidhalt och eventuella klimatförändringar.
- att den observerade uppvärmningen under 1900-talet inte ger anledning till oro, oavsett orsakerna.
- att de klimatmodeller som larmrapporterna bygger på har ringa prognosvärde.
- att Manhattandeklarationen motbevisar påståendet om konsensus.
- att en klimatpolitik som bygger på IPCC:s scenarier riskerar att leda till ett förödande slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser som främst drabbar de fattiga i världen.
Innan samhället fattar långtgående beslut rörande klimatpolitiken bör vi se till att stå på en säkrare vetenskaplig grund än den vi har idag. Regeringen bör därför initiera en hearing med ett brett spektrum av representanter för vetenskapssamhället med olika syn på klimatfrågan.
Professor Göran Einarsson KTH Professor Lars G. Franzén GU Professor David Gee UU Professor Krister Holmberg CTH Professor Bo Jönsson LU Professor Sten Kaijser UU Professor Wibjörn Karlén UU Professor Jan-Olov Liljenzin CTH Professor Torbjörn Norin KTH Professor Magnus Nydén CTH Professor Göran Petersson CTH Professor CG. Ribbing UU Professor Anders Stigebrandt GU Professor Peter Stilbs KTH Professor Anders Ulfvarson CTH Professor Gösta Walin GU Docent Tage Andersson fd SMHI Docent Sven G Gustafsson fs Ericsson Radar Docent Olov Einarsson fd ABB Docent Thomas Hellström LTH