Vi klarar oss ett tag till

Mycket tyder på att jorden inte går under - den här gången heller.

Ni vet, allt tjat om polarisarna som skall smälta - vatten som bara forsar ut i Atlanten för att sedan sakta dränka oss. Ni vet, allt tjat om temperaturen som skall stiga - och steka oss som den glacerade sommargrisen.

Det intressanta med den här domedagseran vi gått igenom är att den varit så massiv. När det är små sekter som ägnar sig åt domedagsprofetior och - i sin yttersta form - kollektivt självmord, skrattar vi åt tokstollarna. Vår tid visar att domedagsprofetior funkar även på störra populationer. Med alla till buds stående medel, statsstöd, mediastöd, allmänpolitiskt och överdriven/förvanskad "vetenskap" kan man lura vem som helst tycks det. Kryddar man med ekonomiska favörer är det en klockren framgång.

Den smarte säger både det ena och det andra. Det skall bli varmt och när det trots allt blir det kallt beror det egentligen på att det håller på att bli varmare. Före värme kommer kyla och tvärt om - listigt.

En förändrad Golfström pga. smältande isar på Grönland skulle leda till en ny istid på norra halvklotet. Det låter iofs. plausibelt som händelseförlopp för jordens böljande klimatsystem. Det är bara så att det tar ett tag mellan varven. Det sker inte på 100 år, eller lite drygt 100 år - sedan industrialiseringen t.ex. Det var 10.000 - 15.000 år sedan senaste istiden.

Nu har andra "forskare" (börjar bli en lite maläten titel) kommit på att Golfströmmen inte stannar av. Jag tror därmed att jag kan lova att vi överlever påsken. Efter påska kommer nog nya rön, nya tokerier från människor som vill stärka sin makt, fylla plånkan, få röster eller bara få uppmärksamhet.

Vårt politiserade näringsliv

Turismen, eller besöksnäringen som det numera kallas har alltid lockat politikers lystna blickar. Egentligen förstår jag inte varför men kan det måhända bero på att nästan alla kan relatera till turismen - om inte annat som egen turist. Snart sagt alla har varit ute på charterresa och gjort av med pengar. Är man lokalpolitiker så snurrar det förhoppningsvis i skallen när den fylls med nya intryck. En gemensam slutsats tycks vara att turism är bra för samhället och då måste vi hitta på något.

Västervik har varit en avart i detta. Kommunen har ägt och drivit den största turistanläggningen inom mils radie. Skattebetalarna har investerat gott och väl 100 miljoner i pool, stugor, golf. Finansieringen har inte sällan klarats med hjälp av EU-medel - eftersom man får offentlig medfinansiering av bara farten s.a.s. Nu investeras det ca. 10 milj i en stor hall som skall kunna vara bra att ha. Lysingsbadet har, och har länge haft, en övertydlig skyltning vi infarten till Västervik, något man självklart är ensammen om.
Alla och envar förstår säkert att inget privat företag hade kunnat drivas på samma sätt som Lysingsbadet. Den finansiella situationen är helt enkelt ecceptionell, vilket sannolikt lett till att utvecklingen inom den privata sektorn hämmats.

I decennier har man inom stat, kommun och landsting/regionförbund talat sig varm för turismen. Sedan lång tid tillbaka har vi haft ett statligt turistråd som presterat väldigt lite utöver tjafs mellan organisationer och landsändar. Regionförbundet har rest runt i vårt långa län och propagerat för att vi skall investera i boende och det har gjorts klantiga mässinsatser på kommunal nivå.

Nu är det Tillväxtverket, vars roll sägs vara att underlätta företagande och entreprenörskap i Sverige, som skall "samordna" insatserna för besöksnäringen.

Problemet är inte samordning, marknadsföring eller vilja från offentliga myndigheter - det är de offentliga myndigheterna och därmed politiseringen/byråkratiseringen som är problemet. Ingen marknad fungerar om det inte är ett nätverk i stort som smått. Många små, utspridda leverantörer av boende, mat och upplevelser är en förutsättning för att Sverige skall kunna bli ett turistland. I välviljans namn har man sönderbyråkratiserat besöksnäringen med regelverk för boende, utskänkning, tillgänglighet etc. som i stort sett gör det omöjligt att driva verksamhet efter reglerna. Investeringarna blir helt enkelt för stora och entusiasmen naggas i kanten av jobbiga myndighetskontakter. Det menar jag är huvudsjälet till att den påstått goda besöksnäringen inte drar till sig tillräckligt med investeringskapital.
Man orkar helt enkelt inte och då är det bara att göra något annat. Brist på entreprenörer är det inte.

Tillväxtverket är det före detta Glesbygdsverket och det finns naturligtvis ingen hejd på vad man vill för tillväxten. Det är Ambassdörer för kvinnligt företagande, Entreprenörskapspriser, Fjällanpassad hållbar (de måste med, samtidigt som det tycks vara OK att sabba fjällen med vindkraft) lokal och regional utveckling, Regelförenkling, Regional kontaktpersonsgrupp, Stiftelsen för kunskkapsfrämjande inom turism och fan och hans moster. Det är vällovligt och det är många fina ord som staplas efter varandra. Om detta tillväxtverk behövs är det ett symtom på den sjuka jag beskriver - politiseringen och byråkratiseringen. Turistnäringen är sjukast.

Jag talade just med Peter Terpsta på Tillväxtverket (som vi haft en dialog med här på IGT tidigare), som var väl medveten om problemet. De har en rapport, Sundare Förnuft, som du kan ladda ner här. Problemet är mångfacetterat och gigantiskt. Tankarna på att bli ett "matland" eller "besöksland" kan vi glömma all den stund vi inte har tillräckligt med boende, tillräckligt med entusiastiska människor som vill ge service och tillräckligt många matetablissemang. Det har vi inte inom de närmaste 30 åren och till dess får vi betrakta Red Haven Cottage som pionjärer i ett öde turistland (som har ett helvete med regelverket för närvarande).

Vilka krav kan vi ställa?

Tjänstemän och soldater skall göra vad dom får order att göra. Eller?

Segraren skriver historien. Det kan vara en segrare i krig eller i politiken. Alla vet vi hur andra världskriget har framställts eller vår historiska utveckling sedan den växande socialdemokratin kom till makten. Alla vet vi vad vi fick lära oss om länderna på andra sidan Östersjön - vi som gick i skolan på 60- 70 talen.

Vilka krav kan man då ställa på enskilda individer i ett politiskt skeende? Krigsförbrytelser som begåtts av en soldat, på order och kanske under vapenhot, anser vi att man skall kunna ställas till svars för.

Är det då rimligt att en välutbildad tjänsteman på Jordbruksverket eller Naturvårdsverket går till jobbet varje dag och verkställer en politik baserad på villfarelsen att kossorna bidrar till växthuseffekten?

Jag anser inte det. Jag har frågat många av de tjänstemän jag talat med i anledning av kofrågan - dom anser inte att dom skall behöva tänka själva. Har IPCC och/eller svenska staten sagt att det är si eller så, då är det bara att hänga med. Det ansåg även soldaten som deltog i vidrigheterna på Balkan, i Gulagarkipelagen eller de tyska koncentrationslägren.

Svår fråga va?