Vårt politiserade näringsliv
Västervik har varit en avart i detta. Kommunen har ägt och drivit den största turistanläggningen inom mils radie. Skattebetalarna har investerat gott och väl 100 miljoner i pool, stugor, golf. Finansieringen har inte sällan klarats med hjälp av EU-medel - eftersom man får offentlig medfinansiering av bara farten s.a.s. Nu investeras det ca. 10 milj i en stor hall som skall kunna vara bra att ha. Lysingsbadet har, och har länge haft, en övertydlig skyltning vi infarten till Västervik, något man självklart är ensammen om.
Alla och envar förstår säkert att inget privat företag hade kunnat drivas på samma sätt som Lysingsbadet. Den finansiella situationen är helt enkelt ecceptionell, vilket sannolikt lett till att utvecklingen inom den privata sektorn hämmats.
I decennier har man inom stat, kommun och landsting/regionförbund talat sig varm för turismen. Sedan lång tid tillbaka har vi haft ett statligt turistråd som presterat väldigt lite utöver tjafs mellan organisationer och landsändar. Regionförbundet har rest runt i vårt långa län och propagerat för att vi skall investera i boende och det har gjorts klantiga mässinsatser på kommunal nivå.
Nu är det Tillväxtverket, vars roll sägs vara att underlätta företagande och entreprenörskap i Sverige, som skall "samordna" insatserna för besöksnäringen.
Problemet är inte samordning, marknadsföring eller vilja från offentliga myndigheter - det är de offentliga myndigheterna och därmed politiseringen/byråkratiseringen som är problemet. Ingen marknad fungerar om det inte är ett nätverk i stort som smått. Många små, utspridda leverantörer av boende, mat och upplevelser är en förutsättning för att Sverige skall kunna bli ett turistland. I välviljans namn har man sönderbyråkratiserat besöksnäringen med regelverk för boende, utskänkning, tillgänglighet etc. som i stort sett gör det omöjligt att driva verksamhet efter reglerna. Investeringarna blir helt enkelt för stora och entusiasmen naggas i kanten av jobbiga myndighetskontakter. Det menar jag är huvudsjälet till att den påstått goda besöksnäringen inte drar till sig tillräckligt med investeringskapital.
Man orkar helt enkelt inte och då är det bara att göra något annat. Brist på entreprenörer är det inte.
Tillväxtverket är det före detta Glesbygdsverket och det finns naturligtvis ingen hejd på vad man vill för tillväxten. Det är Ambassdörer för kvinnligt företagande, Entreprenörskapspriser, Fjällanpassad hållbar (de måste med, samtidigt som det tycks vara OK att sabba fjällen med vindkraft) lokal och regional utveckling, Regelförenkling, Regional kontaktpersonsgrupp, Stiftelsen för kunskkapsfrämjande inom turism och fan och hans moster. Det är vällovligt och det är många fina ord som staplas efter varandra. Om detta tillväxtverk behövs är det ett symtom på den sjuka jag beskriver - politiseringen och byråkratiseringen. Turistnäringen är sjukast.
Jag talade just med Peter Terpsta på Tillväxtverket (som vi haft en dialog med här på IGT tidigare), som var väl medveten om problemet. De har en rapport, Sundare Förnuft, som du kan ladda ner här. Problemet är mångfacetterat och gigantiskt. Tankarna på att bli ett "matland" eller "besöksland" kan vi glömma all den stund vi inte har tillräckligt med boende, tillräckligt med entusiastiska människor som vill ge service och tillräckligt många matetablissemang. Det har vi inte inom de närmaste 30 åren och till dess får vi betrakta Red Haven Cottage som pionjärer i ett öde turistland (som har ett helvete med regelverket för närvarande).