Personliga utsläppsrätter - igen

Dom tjatar på, köldlobbyn. I morse, i Rapport, fick vi oss till livs lite om personliga utsläppsrätter. Jag som trodde att dxet var en förflugen tanke från en galenpanna undanstoppad i något kansli någonstans.

Man skall alltså få ett gäng utsläppsrätter insatta på ett konto. Vill man göra av med mer får man köpa, gör man av med mindre kan man sälja. Låter fint va?

Tänk er kontrollapparaten. Tänk er hanteringen - en supergrej för byråkrater som, mot förmodan, blir av med jobbet som en följd av näringslivets regelförenkling. Tänk er bankers och andra institutioners vinster i handelssystemet (dom kommer inte att göra det gratis). Tänk er lurendrejeriet och korruptionen (A.W. som jag skriver om nedan hinner förhoppningsvis inte tjäna pengar på det här. Jag är dock övertygad om att han tror det själv. Hans livsstil drar mycket pengar - och ev. utsläppsrätter).

Vad händer med koldioxidskatterna? Försvinner dom? Antagligen inte. Korkat, dom funkar ju på samma sätt. Gör man av med mer, kostar det mer.

Av inslaget att döma delar inte M och MP uppfattning i frågan. Det som skrämmer mig är att superopportunisten, hycklaren och vindmedvridaren Anders Wijkman sitter med i panelen (kolla i början av inslaget, längst till höger).
Kommentera

Ädelfilén som blev Ädelstek

En del av er har antagligen missat min kampanj mot Scans Ädelfilé (sök på ädelfilé i sökrutan så hittar du nio poster - bara för att få en bakgrund).

Skam sägandes måste jag erkänna att detta är mitt mest lyckade projekt sedan jag började blogga, vilket säger lite om ditt och datt - vet inte exakt vad.

Pissråttorna Scan, som försökte lura i stackars oventande konsumenter att rullen på en gris skulle kunna vara en filé, har nu döpt om produkten till Ädelstek. Bra va?
Kommentera

Avgörandets stund närmar sig

I veckan har det varit stämma i Svenskt Näringsliv där man bl.a konstaterar att den privata sektorn inte sysselsätter fler i dag än på 50-talet. Detta trots befolkningsökning och fler kvinnor i arbete.

P J Anders linder skriver om välstånd och företagande i dagens SvD. Han konstaterar att varken Sahlin eller Reinfeldt tänker göra något åt vare sig kapitalbeskattning eller marginalskatterna (som är världens högsta). Välfärden, ni vet - går före allt annat. V vill införa statliga riskkapitalfonder.

Alla talar om företagen men ingen tänker på människan som skall driva dom. Det är trots allt den privata sektorn som drar in pengar till vår välfärd, vilket ingen tycks fatta. Förr hade vi storföretag, lätt och smidigt att hantera. De har t.o.m bättre skatteregler än fåmansbolag. Nu försvinner storföretagen ett efter ett utomlands. Under inga omständigheter kommer dom tillbaka - det politiska, geografiska och affärsmässiga läget är helt enkelt för dåligt.

Vårt hopp står således till nya entreprenörer med nya idéer och då måste vi skapa ett klimat där det är lönsamt att lyckas och kul att jobba. Lönsamheten kan skapas via skatteregler men eftersom ingen politiker vet hur det är att vara småföretagare (alla är det i början - eller hela livet) så är det ingen som vet hur det skall gå till. Arbetslusten kan förändras genom t.ex regelförenklingar.

Tyvärr tror jag att vi för en relativt lång tid framöver får leva med skattesituationen och regelkrånglet. Offentlig sektor har funnit en födkrok i tillsyns/regelverksamheten som plågar livet ur många småföretagare - i många fall så mycket att de ens en gång aldrig börjar, eller vidareutvecklar.

Det är först när maskineriet gnisslar p.g.a lågt företagande eller låg sysselsättnig i privat sektor som politikerna måste göra något. Fram till dess kommer vi att finna många tappade sugar, företag som aldrig kom igång och kapital som lämnar landet.

Varför skall det vara så svårt?
Kommentera

En bra "klimatfilm" - om det blir en regning weekend

Som bekant tycks det här med mänsklig påverkan av klimatet inte så viktig längre. Det var visst inte så att jorden håller på att gå under. Alla var ju överens bara för ett halvår sedan. Eller?

Nja, det var nog inte så.

Om du har tid över eller helgen blir regnig tycker jag att du skall ta en titt på denna film. Notera att den gjordes för tre år sedan. Jag fick tipset från "Thomas J" som är klimatskeptisk moderatpolitiker på västkusten.

Själv har jag fullt upp med utejobb och Stockholmsresa under morgondagen.

Ta nu vara på alla solglimtar du kan!
Kommentera

Miljonmutor

En liten notis i dagens SvD rubriceras enligt följande: Miljonmutor skakar kriminalvården

Spontant kommer man att tänka på en eller flera, Björnligan - typ, fångar som sticker till pengar i fångvaktarnas fickor. Allt för att tillvaron i finkan skall bli bättre. Rutten fånge - rutten fångvaktare alltså.

Nu är det inte så. Än en gång har vi fått se en liten glimt av vår genomkorrumperade byggsektor. Det handlar om en hög chef inom kriminalvården som snikit åt sig pengar i samband med bygget av en kriminalvårdsanastalt.

När skall vi inse att byggsektorn i Sverige är lika korrupt som överallt annars - kanske värre, men inte på samma sätt. De stora byggena utförs ofta av offentliga organisationer med relativt lågt betalda tjänstemän vid rodret. Om de ser en möjlighet att få pengar, utrustning eller arbeten utförda i samband med ett stort bygge så tar dom den chansen. Vi har sett det i Göteborg (Uppdrag granskning under våren) och så nu inom Kriminalvården. Hur gick det till när miljonprogrammet kom till, när Riksbyggen och HSB expanderade, eller när kommuner runt om i landet expanderade sina taskiga boenden och turistanläggningar?

Någonting är ruttet i byggsvängen - så enkelt är det.
Kommentera

Slutet på sagan om visans stad

Förra veckan tillkännagavs det att Björn Ulvaeus köper restaurang slottsholmen i Västervik. Därmed har vi sett slutet på en tragikomisk såpopera med huvudkomponenterna korkade politiker, listiga tjänstemän, lismande konsulter och en hackande EU-motor vars bränsle drivit hela skiten.

Slottsholmen är en restaurangbyggnad som uppfördes vid ett sund mellan Östersjön och Gamlebyviken efter det att den gamla restaurangen brann på 50-talet. Stilen blev modernistisk med stora fönsterpartier ut mot hamn och hamninlopp. Tekniskt var det mer eller mindre ämnat för sommarbruk vilket funkade under många år, tills dess att byggnaden krävde stora investeringar/moderniseringar. I en turbulent tid under 90-talet, där byggnadens (den ligger på ofri grund med kommunen som ägare av marken) ägare byttes försökte dåvarande förvaltningschefen för turistnämnden övertyga kommunen att köpa byggnaden. Det lyckades dock inte.

Strax efter började projektet "Visstaden Västervik" forma sig. Grundkomponenterna var visarkiv (där gammalt material skulle migreras till digital form), visskola - ett nationellt centrum för visan kort sagt. Allt detta skulle hysas i ett Visans hus. Det engagerades konsulter, söktes EU-stöd och jobbades. Det var stora planer. Visan skulle dra 100 - tusentals besökare. Undersökningar presenterades som gav vid handen att visan är ett av våra största kulturarv och Västervik skulle befinna sig i detta hjuls centrum, bl. a. genom Visfestivalen som går av stapeln tre dagar i mitten av juli sedan mer än 30 år tillbaka (den drar ca. 6.000 besökare/år - betydligt mindre än en fotbollsmatch av nationell klass). Inte ett öga var torrt hur Västervik skulle framstå för omvärlden.

Sen kom vi till Visans hus och då hade hybrisen bland konsulter och tjänstemän vuxit till oanade höjder. Kommunfullmäktige samlades och under haleluljastämning med lappar på väggarna, snören och allsköns rekvisita fick vi ta del av den lille konsulten med anhang som presenterade projektet. Då var det tänkt att Visans hus skulle ligga nere vid hamnen i Storgatan förlängning. Utan att rodna eller få andra symtom på obehag av ljugandet förkunnades att denna byggnad skulle bli ett landmärke för Västervik - I STIL MED OPERAHUSET I SIDNEY. Församlingen var förstummade. De flesta var helt hänförda. För min egen del var jag mest förbluffad och betraktade dessa människor som galna - det borde finnas en psykiatrisk diagnos på människor som kan ljuga så förbannat.

Det sprack med Visans hus nere vid hamnen. Under tiden blev Slottsholmen till salu åter en gång. Då bildades det en ekonomisk förening med Landshövdingen som ordförande (han drog sig ur för ett tag sedan och nu är hans inblandning glömd). Föreningen köpte byggnaden och det hände inte mer än att det utlystes en arkitekttävling för utformningen av det nya huset. Resultatet presenterades storslaget på Nalen i Stockholm - det här är ett stort, nationellt, projekt minsann.

För min egen del är jag nöjd. Jag har tjatat om detta vansinne i radio och skrivit insändare. Jag hade tänkt att göra ett sista framträdande i Kommunstyrelsen när jag som ersättare (man har ingen rösträtt men man får lämna ett yttrande som tas till protokollet) tänkte vara med vid ett av de sista besluten om pengar tll projektet. Jag kom till förmötet och redogjorde för min åsikt att vi skulle säga nej till mer pengar. Jag var rätt tydlig - så tydlig att resten av mina partikamrater och koallitionskamrater förbjöd mig att delta på mötet - dom sparkade ut mig helt enkelt. Jag fann det för gott att inte bråka. De av er som läser detta hoppas jag gör det med en skammens rodnad på kinderna.

Sedan dess har det inte hänt ett skit mer än politisk cover up. Ovan sagda tjänsteman har - aldeles för sent - blivit avskedad från kommunen - eller omplacerad som det numera heter. Landshövdingen kom ur det med blotta förskräckelsen. Den lille konsulten är väl iväg och kliar av någon annan pengar*. Nu har alltså Björn Ulvaeus köpt huset och skall bygga ett bostadskomplex vilket jag tycker är OK - bara det inte blir sju våningar som det glunkas om.

Så var den sagan all. Skattebetalarna har fått betala massa pengar som till stor del hamnat i konsulternas fickor.  Politikerna har glidit ut i marginalen och det finns ingen att klandra. Tror ni på det? En riktig skitaffär är det - och det finns fler, Holiday Club i Västervik, Fanérdun i Kalmar för att nämna några. Slutet på de sagorna kommer senare.


* Den lille konsulten hade en fantastisk affärsidé. Han var expert på EU-stöd och fick betalt av kommunen för att söka dom, för att med de pengarna kunna betala sig själv.
Snacka om att ha kommit på det!

Kommentera

Var är logiken?

I dag på morgonen kunde TV åter tala om skövlade regnskogar med en brinnande dito som illustration.

Ja, vi vet att man avverkar regnskog. Vi vet att regnskog omvandlas till oljepalmplantager och beten. Men vad mer vet vi? Vi fick lära oss att Norge (om jag hörde rätt) skulle bistå ekonomiskt så att de i Indonesien (om jag hörde rätt) inte skulle behöva avverka sin skog (hur dett skulle säkras framgick dock inte).

Någonstans är det så enkelt att befolkningen i regnskogsbältet växer och behöver marken för sin överlevnad. Internationell efterfrågan på "biobränsle" trycker på för att få fram mer - därav oljeplantagerna och sockerrörsplantagerna.

I reportaget framgick också att dessa avverkningar bidrar med 17% av våra antropogena utsläpp av växthusgaser - mer än flyg- loch båttransporter.

Så till det logiska. Å en sidan framhäver man det katastrofala med regnskogsavverkningar (jag kan tänka mig massor av katstrofer i det men nu talar jag bara om CO2 utsläpp), å andra sidan är avverkning och överuttag (allt material, grenar, toppar och stubbar skall användas som bioenergi) ur våra egna skogar lösningen på problemet.

How come?
Kommentera

Här växer det må ni tro!

Ogestad egendom i Odensvi ägs och drivs av tre bröder. Det köptes för ett antal år sedan för en herrans massa pengar - tyckte man. Det har nu visat sig att dessa tre bröder, med benägen hjälp från fadern och i viss mån farbror/farbröder, är otroligt driftiga och duktiga på att producera mjölk. De köpte ytterligare en gård, ingick maskinsamarbete med en granne och har nu köpt Överums gamla lantbruk Hyllela. Därmed blir dom Sveriges största mjölkproducenter med ca. 1.100 mjölkkor.
Det har blivit en storindustri som kräver många egenskaper utöver att mjölka en ko och få pengarna att räcka till. Foder produceras över stora ytor (nästan hela norra Tjust) och skiten skall spridas över lika stora ytor vilket är en logistisk prövning. Maskiner och personal skall vara på rätt ställe i rätt tid. Jag är övertygad om att det kommer att funka eftersom ägarna gör en stor del av jobbet själva. Dom är med när det sås, när det mjölkas, skördas, när djuren blir sjuka eller skall insemineras. Dom är kort sagt en stor del av driften själva vilket är en förutsättning för att driva ett jordbruk.

Därmed måste jag dra en paralell till de här företagen som försöker driva jordbruk i t.ex. Ukraina. Det är börsnoterade företag med en overhead ända ner till traktorn där det sitter en "riktig" gubbe och sår, eller vad han nu pysslar med. Det kommer aldrig att funka och är bara hårfint bättre än den gamla rysstiden. Anledningen är det jag tagit upp ovan - de som äger verksamheten är helt enkelt inte med i driften. För Ukrainas del är den enda lösningen att privatisera jordbruket, vilket antagligen inte låter sig göras i förstone (det vore en katastrof för oss eftersom utbudet av spannmål skulle öka dramatiskt med lägre priser som följd). För vår del är det bara att hålla sparpengarna borta från företag som försöker locka till sig kapital med den här verksamheten i botten. Förutom landrisken har du alltså en omöjlig driftsituation. Bara ett litet råd på vägen om du skulle gå i tankar.

Jag kan bara säga Lycka till Ogestad!
En kommentar

Felmärkta fonder

Det finns snart inte en fond som inte säger att de är etiska, eller tänker på miljön och/eller klimatet. KPA gör reklam med latoxar i hängmattan som genom att investera i miljö-/etikmärkta fonder gör gott för miljön (hur dom tjänar pengarna till det när dom ligger i hängmattan framgår inte). Det låter ju bra, enkelt - typ. Men så är det naturligtvis inte. Ingen tjänar pengar på at vara etisk eller miljövänlig. Försvarsindustrin behövs och de behöver krigen. Ingen kan sälja produkter utan att visa dom. Vad är då bättre än ett krig om man säljer vapen? Världen behöver mat i mängder till ett bra pris. Då duger det inte med ekolgisk odling.

På butiksgolvet tävlar man om att vara klimat-, miljö-, eller utvecklingsvänlig. Alla vet att det inte är de stora volymerna men det är ändå ett sätt att profilera sig. På företagsnivå kallar sig snart alla miljö- eller klimatföretag - på samma sätt som när alla var IT företag då det begav sig med den hysterin. Klimatargument trängs in med skohorn för att hänga med i tidens anda. På investerarnivå är det alltså samma sak. Etiska fonder är grejen.

Sanningen är den att alla ljuger. Konsumenten köper miljövänligt/klimatsmart i väldigt liten omfattning. Företagen är inte mer mijövänliga/klimatsmarta nu än de var tidigare. När du placerar i en fond som säger sig vara miljövänlig eller etisk korrekt så kan du ge dig fan på att de investerat i oljeindustrin, vapenindustrin eller något annat skitigt och människoexploaterande. Kommuner och landsting lägger inte många strån i kors för att värna klimat eller miljö om det inte genererar röster förstås (och det gör det inte). Vindkraften som snart börjar stå symbol för vansinnet har prytt många årsredovisningars omslag utan att för den skull vara representerade inuti eller ens vara miljövänligt.

Jag har skrivit om hyckleriet kring introduktionen av O2 Vind - som sket sig - och Arise Windpower som tvingade AP fonden att bryta mot sitt regelverk för att kunna bli introducerade. Vår tids bonnfångeri.

Någonstans är vår miljö för viktig för att bli föremål för reklammakare, politiker och skrupelfria affärsmän. När dessa agerar på samma spelplan är det till slut ingen som vet vad dom spelar, fotboll eller bridge.

SvD Näringsliv/Nyheter hade i dag en intressant artikel om detta med rubiken "Märkning under falsk flagg" som behandlar miljö- och etikmärkning på olika nivåer (tyvärr hittade jg den inte på nätet).
Per Lindvall och Torbjörn Isacson avslutar sin artikel med orden "Rimligen borde man kunna ställa högre krav på de märkninar och utfästelser som görs, från själva produkterna till börsbolagens och fondernas kommunikation".
Kommentera

Fisket - överbyråkratiserat

Jag lever i en del av Sverige som Selma Lagerlöf beskrev i Nils Holgerssons underbara resa. Hon sa att Tjust är landskapet som inte kunnat bestämma om det skall vara land eller hav. Långa havsvikar tränger in i landskapet från sydost. Innanför tar sjöar och vattedrag över och utanför breder en underbar skärgård ut sig. När jag var liten var denna skärgård bebodd. Strävsamma människor levde på fiske i denna understundom mycket bistra natur. Bönderna i kustlandskapet utnyttjade öarna för sommarbete. Ålfisket blomstrade och många hade en god utkomst av detta - bodde i "stan" på vintern och ute i skärgården under den drägliga perioden av året.

Men så hände något. I grund och botten var det fiskbestånden som minskade vilket i sin tur grundar sig i vår dåliga förmåga att hushålla med gemensamma nyttigheter. Vi tar hellre upp så mycket fisk vi kan - annars gör någon annan det. I kustlandet har det "fria fisket" nästan utraderat bestånden av gädda, Hur det står till med torsken vet vi alla (trots att det kommer olika besked från tid till annan).

När krubban är tom bits hästarna säger man. Nu är haven tomma och de fiskare som är kvar kämpar inte längre med elementen utan med byråkratin. Jag har tidigare klagat över att jordbruket och den småskaliga turismen är överbyråkratiserad men det är en västanfläkt mot fisket. Fiskarna har kvoter och tider att hålla reda på, en oändlig rapporteringsplikt där dom i princip skall tala om för storebror när dom skall gå och uträtta sina mest elementära behov.

Här kan du botanisera lite i kontrollsystemet, bl.a. vad som gäller vid köp av fisk från en yrkesfiskare.

Jag är uppgiven, upprörd och ledsen över denna nitiskhet. Många fiskare har naturligtvis lagt av, vilket kanske är syftet, men att plåga de som är kvar på det här sättet och tro att fisket har någon framtid är minst sagt naivt. Varje enskild tjänsteman "gör sitt jobb", skyller på att det är EU-regler eller att departementet trycker på att vi skall hålla oss till de regler som finns.
Problemet är att summan av alla regler och tillämpningen av densamma gör det omöjligt att driva och utveckla en verksamhet. Vi som bor på landet, och sannolikt även landet Sverige, är i ett stort behov av kreativa människor som brinner för att utveckla sig själva, sina företag och sin bygd. Med en hoper byråkrater på ryggen är det inte så lätt.
Kommentera

Tjänstemäns ansvar

Jag läser i bladet i dag om rovdjurshandläggare och djurskyddsinspektörer vilka arbetsmiljöverket anser vara utsatta. Det har förvisso inkommit få anmälningar om övergrepp, hot och andra tillvitelser som de påstår att dessa grupper utsätts för. De uppmanar länsstyrelserna att kartlägga arbetsmiljön för sagda personalgrupper.

Det är sannolikt så att pressade grisuppfödare och bönder i stridens hetta blir förbannade på dumma och nitiska djurskyddsinspektörer. Vi har sedan en tid tillbaka tragit del av bönder som berättar om helt horribla inspektioner. Det är heller inte konstigt att människor i vargland blir förbannade när de drabbas av vargens framfart.

Kräver då "demokratin" att vi tyst skall acceptera myndighetsutövandes övergrepp? Kräver "demokratin" att vi tyst skall hålla käft och göra som dom säger? Till dels är det sannolikt så, till dels inte. Jag anser att man skall kunna sätta sig på tvären, jag anser också att den enskilde tjänstemannen har ett ansvar utöver att "följa order".

Efter ett krig tycker vi gladeligen att vi kan döma en soldat som "följt order" genom att t.ex. delatigit i en massaker. Vi tycker att beväringen som fick order att skjuta skulle kunnat sagt nej (vilket han naturligtvis inte kunde - då hade han blivit skjuten).
Ska då en djurskyddsinspektör kunna vägra order om regelverket skapar en omöjlig situation för hans/hennes klienter? Skall tjänstemannen som expedierar politikernas vansinne runt koldioxidens påverkan av klimatet kunna vägra order när han/hon med minsta mått av sunt förnuft bort inse att det är fel? Skall den kommunala tjänstemannen vägra följa regelverket som innebär att man inte kan driva ett Bed and Breakfast på landsbygden?

Ja, det är svåra frågor detta. Jag går i och med detta vidare i min tes om överbyråkratisering som innebär att vi, i ivern att "göra allt bra", skapar så mycket regler att det blir omöjligt att driva den verksamhet som byråkraterna vill göra bra (t.ex. småskalig turism och grisuppfödning). Enda sättet att stoppa detta är att vi som tror på, och vill driva, dessa verksamheter sätter oss på tvären inför byråkratin.

Kom ihåg denna tes för den kommer att ställa till ett helvete för oss framöver. Var så säker, jag återkommer i frågan.
Kommentera

Luftslottet håller ännu ihop

Affärsvärlden skriver om luftslottet Arise Windpower.

Som bekant börsintroducerades Arise Windpower ett par dagar efter det att O2 Vind misslyckats totalt och dragit tillbaka sin börsintroduktion.
Ordförande i Arise är Gyllenhammar och han säger att dom har en fiffigare affärsmodell än övriga - en industriell ansats till det här med vinkraft. Säkert smart men frågan huruvida vinden blåser mer på dom eller att allmänheten är snällare när det väl kommer till vindparksetablering återstår att se.

Det tycks vara lite fuffens bakom introduktionen. 3:e AP fonden räddade Arise - eller snarare sig själva. I september 2009 köpte AP fonden aktier i Arise för 200.000.000, motsvarande 17% av aktierna. I rincip strider det mot fondens regelverk men är OK om bolaget är på väg mot en börsintroduktion. Tanken var att ägandet skulle späs ut när nya aktier emitterades i samband med börsintroduktionen.
Dagarna innan visade marknaden ett svalt intresse för vindkraft genom att inte gå in i O2 Vind - ett öde som AP Fonden naturligtvis inte kunde tillåta i Arise. Således tvingades fonden att stå för 10% av introduktionen och 3% av rösterna, motsvarande 1.000.000 aktier och man bröt därmed mot regeln att en AP fond inte får äga mer än 10% av ett börsbolag.

Antagligen gör AP fonden det bästa av två onda ting. Det ena alternativet hade varit att sitta med 17% i ett bolag som inte lyckats ta sig till börsen. Nuvarande situation är att man förvisso brutit mot reglerna, sitter med aktier i ett taskigt bolag som sjunkit i värde men har möjlighet att infiltrera bort förlusten, komma ur det med blotta förskräckelsen eller minimera förlusten.

Så hett är vindkraftssverige. Många har talat om en ny bubbla men det blir nog inte mycket mer än ett pys där pensionsspararna torskar några hundra miljoner på gamla avdankade industridirektörers megalomani.
Kommentera

Naturtskyddsföreningen är svårförstådda

Naturskyddsföreningen har blivit en lobbyorganisation på glid, långt ifrån sina medlemmar på det lokala planet. Mikael Karlsson framträder då och då i televisionen kastandes ur sig dogmatiska sanningar - på det lokala planet jobbar människor med ett genuint naturintresse. I dagens SvD skriver Karlsson och Malin Sahlin (skogshandläggare) om skövlingen av skogen där dom i ingressen ger läsaren ett intryck av att artikeln med exempel skall beskriva skogens överbrukande. Det gör dom inte utan det är snarare reklam för en rapport som skall presenteras i dag. Vi lär få ser mer av Herr Karlsson i kommande morgonsoffor.

De skriver även om certifieringssystemet och framför tanken att det är skogsägarna/skogsbolagen som missbrukar systemet. Må så vara men i grund och botten beror det på att hela systemet är ett enda stort hyckleri där alla kliar alla på ryggen. I ett sådant system gäller det att slå ifrån sig när systemet hotar att rämna. Skogsägarna tjänar på att certifiera sig, men det kostar. Vem kakar in dom pengarna tror du? Certifieringssystemet (FSC och PEFC tjänar grova pengar) och certifieringsinstitutet. Tjänar skogen något på systemet? Snickaren? Författaren? (några av alla de som NSF skriver om i artikeln). Svaret är entydigt nej.
Vi har ett litet snickeri här där vi bl.a tillverkar möbler på beställning. Om en kund vill ha ett bord i certifierat virke så kan jag inte leverera det. Så här funkar det.
Som skogsägare är vi certifierade och får lite mer betalt för virket. Om sågverket köper in 10% certifierat virke får de sälja 10% av de sågade varorna som certifierade. Ingen vet om just den plankan de säljer som certifierad verkligen är det. Systemet ballar således ur redan i detta tidiga stadium. Här i Sverige, där vi alltid skall vara så duktiga, håller vi oss nog till dessa andelar. Hur tror du att det funkar när du skall köpa möbler från Asien i certifierat virke? Näh, trodde väl inte det men Jysk, IKEA och Bauhaus kan skylla ifrån säg när dom säljer en stol i regnskogsvirke för 225:- (där 45:- är moms och sannolikt den mest lönsamma delen i den stolen - så staten skall nog inte klaga)

Storskalig vindkraft i skogslandskapet anser däremot SNF är OK
En annan sak jag bara inte begriper är å ena sidan Naturskyddsföreningens omsorg om skogen och dess innevånare (i stort och smått - helst i smått tycks det) och å den andra sidan deras totala slapphänthet vad gäller den storskaliga vindkraften i skogslandskapet. Sistnämnda förstör landskapet visuellt och ljudmässigt, genomborrar landskapet med vägar och kabeldiken och mycket tyder på att verken skall vara inhängnade för att undvika skador av nedfallande is etc. Allt detta för något vi inte måste göra ur energiförsörjningssynpunkt. Skogsbruket är trots allt en viktig del av vår ekonomi, vår försörjning.
2 kommentarer

Alla pratar om jobben....

... men vem ska anställa? Det frågar sig P J Anders Linder i dagens SvD. Det är en, i högsta grad, relevant fråga.

Det var enklare förr. Sossarna hade makten tillsamman med LO. Sverige tillverkade grejor - i industrier. Vi hade arbetare och överklass. I praktiken fixade det sig mycket enkelt genom att statsministern tog ett varv i makten, medsols eller motsols. Tog han motsolsvarvet gick han först till Wallenberg i Kungsan, sen till LO på Norra Bantorget, därefgter en dyr och våt lunch för att, lite lagom rund under fötterna, komma till kontoret i lagom tid till så att man kan åka hem till den lugna vrån.

Nu när storföretagen försvinner utomlands och/eller globaliseras fixar man inte den där rundan på en förmiddag med lunch. Framtiden bygger på att massor med entreprenörer inom alla områden får utveckla sina drömmar. Som en bromskloss sitter dinosaurierna kvar - dom som vet - dom som överbyråkratiserat så till den grad att många av dom som skulle kunna bygga vår framtid väljer att avstå (jag har tidigare skrivit om detta inom den småskaliga turismen och jord/skogsbruket).

Där har vi dagens fråga i ett nötskal. Vem skall anställa?
Kommentera

Så var det äntligen förklarat

Erik Svensson är professor i Lund, zoologisk ekologi, och driver bloggen Biology & Politics. Häromdagen hade han en bloggpost om det nya larmet om massa ödlor som skall gå under när det blir varmare. Killen är säkert duktig på det han gör men jag kunde inte låta bl att reagera på sista stycket som lyder så här:

"I det sammanhanget spelar det också mindre roll om grötmyndiga professorer på yttersta högerkanten som Peter Stilbs och högerreaktionären Germund Hesslow ivrigt pratar om "klimatbluffen" eller "koldioxidhypotesen" och på ett synnerligen oetiskt vis använder sina fina professorstitlar till att förtala klimatforskningen, förvilla och sprida lögner. De har nämligen fel, och framtiden kommer att döma dessa "forskare" lika hårt som de akademiker som blev medlöpare till Adolf Hitler i Nazityskland. Hårda ord, javisst. Men när miljö- och klimatproblemen visar sig från sin allvarligaste sida, som i denna ödlestudie och många andra studier, så finns det inte plats för några förmildrande eller överslätande ord mot dessa vetenskapliga renegater och djupt ohederliga debattörer. Det handlar heller inte om "respekt för andras åsikter", utan om det minimum uns av intellektuell hederlighet som krävs i alla debatter. Det handlar om att säga det rent ut: dessa forskare är en skam för akademin som helhet, de förtjänar bara öppet förakt, och deras medvetna och ideologiskt motiverade förvillelser och lögner måste ständigt påtalas och kritiseras".

Jag dristade mig till att göra ett litet inlägg enligt följande:
" Jaha, vad händer?
Vad kan vi göra åt det?
Ta dö på oss kanske? Återgå till samlar/jägarstadiet?
Höjda skatter och handel med utsläppsrätter kan väl i alla fall inte vara en lösning på dessa komplexa problem?"

Och fick följande svar (fetningen är min):
"Wolter:
Höjda skatter är långt ifrån tillräckligt, det krävs att vi byter ut den nuvaranda marknadsliberala ekonomiska diktaturen mot en demokratisk och socialistisk planhushållning på global nivå. Annars lär det inte gå att hejda utvecklingen, och kanske är det redan för sent.
Handel med utsläppsrättigheter är meningslöst, och hejdar inte koldioxidutsläppen. Det är bara liberalernas sista och fåfänga försök att låta "marknaden" lösa de problem som den i själva verket skapat".

Äntligen fick vi det i skrift - av en professor dessutom. Då är det väl bara för oss att välja vilket samhälle vi vill ha. Lycka till!
Kommentera

Heta arbeten

Jag fortsätter min serie med överbyråkratiseringen. Jag har insett att jag inte sett allt - om ens något - ännu. Tidigare har jag skrivit om omöjligheten att driva småskalig turism pga. kommunens regler. Jag har skrivit om grisproducenternas skräck för inspektioner och svårigheten att bedriva en lönsam verksamhet pga. reglerna de omges av.

Det gemensamma är att det alltid är det lilla som drabbas. Den lille besöksnäringsproducenten, den lille djuruppfödaren eller spannmålsproducenten. Favoriten över allt bland våra byråkrater är jordbruket som inte bara är en jättekaka, det är ett helt bageri som kan frossas och köras över från alla håll. (Fiskeriverket har över 1.000 byråkrater men det finns bara 550 fiskare)
Ett jordbruk är ett minisamhälle med allt vad det innebär av tekniska installationer som el, avlopp, vatten, vägar och hus. Det bedrivs verksamheter som omfattar jord, skog och maskiner. Byråkraterna har byggt upp fiffiga system i regelverken kring EU-stöd, besprutning, byggnation, maskinreparationer och skogsbruk.

Brandskyddsföreningen är en institution som i sig är svår att argumentera emot (ingen vill ju att någon eller något skall komma till skada) men summan av dess verksamhet gör livet surt för många. Jag får en känsla av att syftet med regelproduktionen är att minimera försäkringsbolagens skadekostnader utan att för den skull minska intäkterna och att öka intäkterna genom kursverksamhet kring de egenpåhittade reglerna (fiffig affärside). Så där i en liten bisats hänvisas det till regelverket och det uppdagas först av försäkringstagaren då ersättning uteblir när olyckan varit framme.

Näst ut i serien överbyråkratisering är Heta arbeten, vilket omfattar regelverket kring hur svetsning mm. skall utföras. I lantbruket eller skogsbruket går saker sönder - då är lösningen ofta svetsning. Surfa runt lite bland regler, och blanketter så inser ni snart ett det första som gäller är Tillstånd, vilket säger som följer:
Den som avser att bedriva eller låta bedriva Heta Arbeten på tillfällig arbetsplats (t ex ägare eller brukare av fastighet eller total-/generalentreprenör) ska skriftligen utse en tillståndsansvarig, som ska bedöma om arbetena medför fara för brand.  
Om fara för brand bedöms föreligga, får Heta Arbeten utföras endast under förutsättning att den tillståndsansvarige
• utfärdar tillstånd för arbetena på Brandskyddsföreningens (SBF) blankett Tillstånd/Kontrollista för tillfälliga
Heta Arbeten eller motsvarande, som ska vara fullständigt ifylld.
• Under arbetenas utförande förvissar sig om att nedanstående säkerhetsregler följs.  
Den tillståndsansvarige får delegera sitt ansvar endast om den som utsett honom skriftligen medgivit detta.  
Den tillståndsansvarige får inte utföra de Heta Arbetena.

Det skiter det sig redan här! Hur skall jag göra när jag kör sönder maskinen - jag är ensam på gården? Jag kan förvisso vara tillståndsansvarig men då får jag inte göra jobbet.

Ett exempel ur det verkliga livet är skotarföraren som upptäcker att det är en spricka i en runga (stöttorna som håller virket på plats på vagnen). Normalt ringer han sin chef som kommer ut och svetsar - klart, lätt som en plätt (resa + 10 minuters jobb).

Enligt säkerhetsreglerna för Heta Arbeten skall tillståndsansvarige (chefen) fylla i blanketten "Tillstånd/kontrollista för tillfälliga Heta Arbeten" (det är viktigt att den är fullständigt ifylld). Om chefen är tillståndsansvarig diskvalificerar han sig för att utföra jobbet. Sedan skall säkerhetsreglerna uppfyllas.

Säkerhetsregel 1. Behörighet Den som utför arbetet skall vara utbildad, och certifierad, enligt Brandskyddsföreningens regler.

Säkerhetsregel 2. Brandvakt Det skall utses en brandvakt på arbetsplatsen som skall kolla att det inte börjar brinna, även under en eventuell rast. Brandvakten får inte lämna arbetsplatsen förrän fara för brand upphört. Brandvakten skall vara utbildad enligt Brandskyddsföreningens regler.

Säkerhetsregel 3. Brandfalig vara Regeln säger att tillstånd skall inhämtas av kommunens räddningschef om utrymmet innehåller brandfarlig vara. I det här exemplet var det en runga på vagnen som skulle svetsas så det får väl anses vara OK att göra utan tillstånd. Om arbetet skulle utföras nära olja etc. blir det andra bullar.

Säkerhetsregel 4. Städning och vattning. När jobbet är klart skall det vara avstädat och vattnat.

Allvarligt talat! Vad har vi för samhälle när parasiterna bara växer? Kolla bara på den här listan över alla dom som känt sig kallade att kaka in tusenlappar på utbildning. Tro nu inte att man kan bedriva utbildning utan att vara certifierad - ytterligare en födkrok således.

De som hittar på all denna överbyråkrati, de som utbildar dom som skall utbildas, de som utbildar tillståndsansvariga och de som utbildar dom som skall svetsa och/eller sitta brandvakt är inte underbetalda. De tar bra betalt för sina kurser/tjänster vilket skall betalas med pengar från redan pressade verksamheter, jordbruk och skogsbruk. För att bli certifierad Tillståndansvarig måste du gå en kurs på 6 timmar till en kostnad om 2.500 SEK + moms (då ingår kursmaterial och kaffe/lunch). Om du jämför med övrig kursverksamhet drar du säkert samma slutsats som jag - att det är dyrt.

Tänk vad enkelt det hade varit för skogsmaskinföretagaren att bara åka ut och svetsa ihop den där rungan. Han gjorde nog så också - hoppas jag. Det måste bli ett stopp på tramset! Dallandet! Dillandet! Idiotin!

Som bekant säger dom att onödiga utsläpp är farligt för klimatet - och därmed människans överlevnad. Tänk då vad alla dessa människor som sitter på sina kontor och byråkratiserar släpper ut genom att bara finnas. Dom äter, skiter, värmer sina hus, kör bil, flyger och bränns slutligen till den sista vilan. En hög protein som inte kommer till nytta i produktionen, skulle man kunna säga. Ofta samma ena som säger det där med klimatet, konstigt nog.
Tänk vad alla människor som tvingas fara land och rike runt släpper ut (resa, en och en i varje bil). Tänk vad byråkratin kostar i förlorade intäkter.

Är det konstigt att vi på landet understundom känner oss pressade?
Kommentera

Klimatdebatten i ett nötskal

Nu när våren väntar och regnet öser ner har jag just roat mig med klimatdebatten i Engelsberg.

Jag vet inte var felet ligger men nå´t ere allt. Underhållande är det i alla fall och det är kul att se storspelarna i klimatdebatten live - utom fegskiten Rummukainen som bad filmteamet att stänga av.

Här kan du följja hela seminariet.
Kommentera

Korruptionen i Göteborg växer

Det var ju naturligtvis inte så enkelt att några tjänstemän åker till Rivieran med byggmästaren och jäser, lär vi skola få veta i kvällens Uppdrag Granskning (jag skriver nu bara om principerna med det jag vet från morgonens TV sändningar)

Det tycks alltså som om skandalen växer. En privatperson skrev ett brev till kommunen för tio år sedan - det diariefördes aldrig. Chefsjuristen var sambo med berörd VD - han har nu avgått från utredningen. Politikerna säger sig inte veta någonting - kanske sant eller så sitter gänget där med fingrarna i syltburken.

Det här är en del av svensk byggindustri som är genomrutten. Tänk dig de inblandade parterna, kommun (genom kommunala tjänstemän), Riksbyggen/HSB, de stora byggbolagen, de stora materialleverantörerna och facket.
• Det leder till skandaler som denna (om vi som står utanför har tur, otur för de inblandade) - och det finns massor när man lyfter på täcket på betydligt närmare håll än Göteborg för de flesta.
• Det leder till en sjuk byggmaterialmarknad. Ett avlopps T-rör kostar 250:- hos rörkrökaren, minder än en 50-lapp hos Jula eller Bauhaus. Svensk isolering och takavvattning kostar hälften i Polen.
• Det leder till en sjuk arbetsmarknad med låg effektivitet.

På det hela taget ger det till onödigt höga byggkostnader där alla inblandade försöker sno åt sig en så stor del av kakan som möjligt.
Var det någon som sade nåt om en maffialiknande situation?
Kommentera

De gröna jobben, flöte - eller sänke?

Maudan m.fl. talar om "gröna jobb" som något för framtiden. Sanningen är kanske att det snarare är ett sänke för ekonomin.

I Spanien har den massiva satsningen på alternativ energi lett till ökade energikostnader och därmed ökad arbetslöshet. Nettot av arbetstillfällen är minus. Anledningen är att subventionerna betalas av övrig industri och hushållen. Många företag har tvingats lägga ner pga. höga energikostnader - jobb har försvunnit.

I Italien har Carlo Stagnaro och Luciano Laveccia kommit fram till  att kostnaden för ett grönt jobb motsvarar kostnaden för 4,8 vanliga jobb, enligt en artikel i The Wall Street Journal och en bloggpost av Maggie Thauersköld Crusell.

Den alternativa energin  är lönsam för dom som erhåller subventionerna (såklart de är annars hade de inte investerat) men olönsam för övriga samhället. Subventionerna mellan åren 2000 och 2040 uppgår till ca. 64 miljarder EUR vilket ger att konsumenterna subventionerar de gröna jobben med 566.000 - 1.260.000 EUR/grönt jobb. Genomsnittskostnaden för ett industrijobb är 112.000 EUR/år och hela ekonomin 163.200 EUR/jobb enligt Italiensk statistik.

Här hemma bekostar vi en utbyggnad av industriell vindkraft till kostnaden av högre elpris för alla (med negativa effekter för företag och hushåll) och ett förstört landskap bara för att, när det är utbyggt, kunna exportera "grön el" till Europa (själva behöver vi den inte - vi har el så det räcker). För mig är det obegripligt som bekant.
Kommentera

Vindkraften i kommunstyrelsen

I dag skall kommunstyrelsen diskutera vindkraft.

Ett flertal föreningar anser att vindkraften bl.a. förstör möjligheterna för att utveckla turismen i kommunen.
Västerviks kommun är en avfolkningsbygd. I åravis har vi brottats med allt vad avfolkningen innebär i form av stängda lantdsortsbutiker, skolor, banker mm. Det har pratats och diskuterats men inget har gjort att utvecklingen vänt. För min egen del var jag aktiv i kommunalpolitiken då dessa diskussioner var som hetast. Min utgångspunkt var enkel: Skit i att vi avfolkas, vi kan inte göra något åt det på kort sikt och fortare än vi anar är det vår största tillgång.

Nu när det verkligen börjar bli en tillgång (Västerviks skärgård är fantastisk - den lever och är inte exploaterad på samma sätt som Stockholms eller St:Annas skärgårdar) skall vi förstöra den med storskalig vindkraft!

Kommunstyrelsen sitter i ett svårt politiskt dilemma. Å ena sidan är trycket stort från staten om utbyggd vindkraft. Lokalt skall man besluta om var vindkraften är lämplig vilket betyder att man ger markägare inom "OKejat" område en möjlighet att tjäna pengar på att arrendera ut mark. Man säger också att landskapet just där inte är så mycket värt ur rekreations- eller boendesynpunkt (boende och fastighetsägare får vackert acceptera sjunkande fastighetspriser och dålig nattsömn).

Delar av kommunstyrelsen sitter i en jävssituation, vilket jag hoppas att dom respekterar, då de är markägare inom områden som visats intresse av vindkraftsbolaget (frågan är varför de är intresserade av just deras mark - för att plånkan skall brinna i kommunstyrelseledamöternas fickor kanske?)

Som ni vet tycker jag att dom skall besluta om en vindkraftsfri kommun. Vi behöver inte elen dessa verk kommer att producera och vi har ingen anledning att förstöra vår natur för att exportera "grön" el till europa. Dessutom gör elcertifikaten som finansierar eländet att elen blir dyrare för oss alla.

Så kommunstyrelsen: Säg nej, även om ni torskar pengar på det själva!

Uppdatering
Advokat Pia Persson tycker inte att kommunerna skall få besluta om vindkraften i dagens SvD. Det börsnoterade vindkraftsbolaget (Arise Windpower) måste bl.a. jobba med börskursen. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att de måste bygga vindkraft. En godkänd etablering representerar ett värde som påverkar börskursen positivt och som går att sälja till andra exploatörer (antagligen blir vindktraften ett chickenrace där alla försöker undvika Svarte Petter - det slutgiltiga vindkraftverket). Ur det perspektivet är det självklart att dom tycker att kommunerna skall hålla truten.
Kommentera

Vi importerar 40% av vår mat

Enligt denna artikel i dagens VT importerar vi 40% av vår mat.

I grund och botten är det för bedrövligt at vi inte är självförsörjande på mat. Stort land, få människor.

Sverige har lagt på produktionen konkurrenshämmande faktorer i regelverk och beskattning av produktionskomponenter såsom diesel, gödning, djurskydd etc. Vi har sämre förutsättningar för jordbruk än resten av europa p.g.a vårt klimat. Sammantaget gör det att svenskt jordbruk inte kan konkurrera på den europeiska marknaden. Det är t.o.m så att många offentliga köpare av livsmedel, kommuner, landsting har i sina regelverk att de skall köpa minst 50% livsmedel som produceras enligt svenkt regelverk. Vem skall då köpa resten? Det är klart att vi får en hög importandel!

Det finns många aspekter på det här med svenskt jordbruk såsom levande landsbygd, serviceunderlag, kulturlandskap etc. Jordbruket har i dag en usel lönsamhet. Man lever i princip på ökad skuldsättning - vilket funkar med dagens låga räntor men inte i längden. Höjda fastighetsvärden betalar inte fakturor och är dessutom inte ett självklart tillstånd (titta bara på Danmark). En stärkt krona i ett krisande euroland på randen till kollaps gör inte saken bättre för våra bönder.

Livet utanför tätorterna kommer att vara skog och åter skog. De hus som går att använda borde kunna hyras ut till turister vilket nogsamt brand- och hälsoregler sett till att omöjliggöra. Snart får "dom" som dom vill - en befolkning boende i tätorter som åker tunnelbana/buss, har barnen på dagis, äter utländsk mat, kontrolleras, övervakas och betalar allt med kort.

Jag vill inte ha det så - hoppas att jag inte är ensam.

Ha en trevilg helg i kylan. Själv åker jag till storstan några dagar.
En kommentar

Luktar det skit - så är det skit

Det här med skit, eller bajs som man säger i staden, behandlas lite olika beroende på var man bor. För stadsbor är det en olägenhet, det luktar illa när man är på landet - eller "sitt land", som man säger. Det finns exempel på lantbrukare som får inskränka sin verksamhet för att inte störa dessa känsliga luktorgan. För lantbor är det en tillgång som förbättrar våra åkrar - en del i kretsloppet helt enkelt.

Nåväl, något vi alla borde känna till är det enkla faktum jag beskriver i rubriken.

Något som luktat skit sedan länge är IPCC och vartefter man börjar gräva i det så kommer det fram mer och mer av det som är orsak till odören.

Ingemar Nordin skriver idag om en av deltagarna i den senaste IPCC raporten, professor Richard Tol. Han har lite synpunkter på verksamheten så här i elfte timmen.

Läs mer här.
3 kommentarer

Biologisk mångfald finns inte

Så var vi där igen. Tidens modebegrepp nummer ett - den biologiska mångfalden.

Jag har vid ett flertal tillfällen hävdat att den inte finns.  I alla fall inte vid varje given tidpunkt. I alla fall inte i den mening de flesta av oss lägger i den. En natur i harmoni med växter och djur levandes sida vid sida utan bråk. Det funkar inte bland människor, inte bland insekter (jag bara gissar här, insekters sociala liv kan jag inte så mycket om) ej heller växter. Möjligtvis finns den utslaget över tid efter som arter kommer och går beroende av dess överlevnadsmöjligheter. Det är en mänsklig konstruktion som vi tar till för att lura oss själva eller tvinga andra till att vidta åtgärdser som de annars inte had gjort (avsätta skog till reservat t.ex).

Som stöd för mitt påstående är de otal tillfällen då den biologiska mångfalden inte är viktig - för att det är obekvämt för oss människor. Det senaste exemplet är södra Dalälven som är nerlusad med myggor sommartid, vilket naturligtvis ställer till livet för alla som bor där. I mångfaldens namn har man inrättat naturreservat i området. Dilemmat är solklart. Biologisk mångfald med mycket myggor, tillväxt av fåglar, grodor, etc. som käkar myggor och/eller dess larver å ena sidan. Mänsklig bekvämlighet å den andra.

Vad väljer vi? Den adra sidan naturligtvis. Vår lille miljöminister har gett tillstånd att bespruta myggorna tre gånger i sommar.
Kommentera

Så här gick det till med vargen?

I  mitten av 70-talet fanns det en varg i Sverige. Vargen var helt enkelt utrotad. Vid den tiden börjar SNF propagera för att vargen skall återinföras.

Som av en händelse dyker det upp varg i mellansverige ca. 15 år senare. För mig är det alldeles uppenbart att vargen inte kommit dit av sig själv. Uppfattningarna om det här är delade.
Jag tycker inte att det är konstigt om folk som är berörda av vargen, genom sin jakt eller djurhållning känner sig överkörda och upprörda av det som hänt. De människor som skyndar till bor i storstan, jagar inte och föder inte upp djur. De har helt enkelt inget med saken att göra.

Jag menar att det är av yttersta vikt att reda ut hur det verkligen gått till när vargen återinfördes i Sverige. Är det skogsbolaget Stora i maskopi med WWF? Var det någon som höll hägn med vargar från djurparker och vart tog dom vargarna vägen? Kan vargen ha vandrat in på något annat sätt än genom sameland?

Jag kommer att grotta i det här och fyller på dokumentet vartefter.

Här är tre filmer av Jan Milld om hur det gick till när vargen kom till Sverige:
Del 1, Del2, Del 3
Kommentera

Varför räddar vi barn i abortåldern?

För tillfället har jag mulnat fast på vargfilmen. Jag kommer därför att uppdatera den föregående bloggposten "Vargfilmen är en fejk" tills dess att jag är nöjd. Jag studerar filmen på kors och tvärs och blir mer och mer upprörd över det jag ser. Återkommer om det således.

En annan sak som upprört mig länge är det SvD tar upp i dag. Prematura barn som räddas till ett liv med fysika och/eller psykiska handikapp.

Det handlar om barn som räddas till livet före den 28 graviditetsveckan, vilket räknas som extremt tidigt födda barn. Jo, det kan man säga - det är så tidigt att det ungefär sammanfaller med senaste abortvecka. Vi pratar halva mjölkpaket, eller t.o.m halva smörpaket.

Jag kanske är lite lantligt naiv men det här är vansinne och ett resursslöseri utan motstycke. Av olika anledningar - havandeskapsförgiftning, högt blodtryck, diabetes eller för tidig vattenavgång - kastar modern sitt foster. I normalfallet hade det betraktats som ett sent missfall. Påren en gång till så kanske det blir bättre - eller så är inte modern en lämplig barnaföderska. Bad luck men naturen är inte rättvis.
Nu lever vi degenererade människor inte i ett normaltillstånd - läkarvetenskapet har lagt ner oerhörda forskningsresurser för att rädda de här barnen. I denna tidiga ålder och låga utvecklingsstadium skall fortsatt utveckling ske utanför den trygga livmodern. Att hålla liv i dom är en sak men att få alla funktioner på plats en annan. Oftast får dom skador för livet, fysiska och/eller psykiska. Familjen får inte sällan ett paket att vårda under hela barnets levnad Till vilken nytta?

Varför gör vi då detta:
• Är det för att vi är för få människor? Nej, trodde väl inte det.
• Är det för att vi tror att denna lilla människa skall få ett rikt och värdigt liv? Nej, trodde väl inte det.
• Är det för att familjen till varje pris vill vårda en handikappad? Nej, trodde väl inte det.
• Är det för att sjukvården funkar överallt annars och vi kan ägna överbliven tid till denna "lyxvård"? Nej, trodde väl inte det.
• Är det för läkarvetenskapens egen skull? Ja, kanske

Självklart förstår jag de mänskliga känslorna hos föräldrarna men jag tycker att det är syniskt av läkarvetenskapen att "skapa en produkt" som spelar på dessa känslor. Det är föräldrarna som får ta en tung börda framöver. Det är barnet som många gånger får leva ett liv som grönsak eller med nedsatta förmågor. Det är vi skattebetalare som står för notan i räddningsfasen och vårdinsatserna för resten av livet.

Tyvärr är det så mycket annat, mer angeläget, som inte funkar inom sjukvården och måste förbättras.
17 kommentarer

Vargfilmen är fejk!

Jag är övertygad om att vargfilmen är en fejk. Jag är också övertygad om att det förekommer illegal vargjakt vilket i så fall är olagligt och lika lite försvarbart som all tjuvjakt. Jag återkommer i en senare blobbpost om problematiken i stort.

Det har förekommit kritik mot filmen både här och där och det är naturligtvis lite kaxigt att bara rakt av påstå att det är en fejk. Jag tar risken av följande skäl:

• Polisen vet att det förekommer illegal jakt men inte att den är organiserad så här. De får helt enkelt ingen information från lokalbefolkningen vilket är en nödvändighet för att kunna gå vidare.

• All mark inom vargområdet är brukad, såväl skogligt som jaktligt. De som jagar har full koll på sin mark varför det förefaller helt otroligt att organiserade ligor skulle kunna fara runt och dräpa vargar obemärkt. Risk föreligger att det stryker med lite annat av bara farten. Det finns definitivt ingen jakträttsinnehavare som skulle acceptera det. De vägar som hålls öppna vintertid är till för skogsbruket vilket innebär att det är mycket trafik vid olika tidpunkter på dygnet. Det förefaller inte så listigt att vara vargtjuvskytt i det perspektivet.

• Det finns ingen känd domumentation av att varg skulle gå i fälla. Om så vore fallet hade vargspårarna använt sig av detta i stället för att fara runt med helikopter och bedövningspilar. Detta illustreras med en tunnelfälla 4 minuter in i filmen, där man åtlar med spannmål - eller åtminstone inte kött.

• i slutet av filmen spränger man en "varglya" vilket förefaller vara en dramatisering.

• Filmen tycks fokusera runt vapnen. Det sägs vara avsågade studsare för att lättare kunna hanteras i bilen. Att "nätverket" har vapenkunskaper framställs med förvåning och "vapenexperten" får uttala sig. I stort sett alla jägare har ett intresse för vapen och kontakt med en bössmakare som hjälper till med service, ändringar etc. på vapnet. "Jägaren" (han med sommarbyxorna) i filmen tycks däremot inte ha mycket vapenvett. Han viftar mer än lovligt med sin bössa.

• Dom säger att dom använder vapen från Norska motståndsrörelsen under andra världskriget. Varför använda illegala vapen? Torskar dom blir dom av med sina vapen hur eller hur - om dom nu har licens. Hur i all världen kommer man över sådana och är detta det enklaste sättet att komma över illegala vapen? Ingen har hört talas om denna hantering. Det bössa som återkommer hela tiden är en gammal "mauser" (Norrmännen använde Mauser Mod 1898, vi Mod 1896 - jag vet inte skillanden men det är OK bössor trots sin ålder) med ett oklart sikte och kompositkolv. Det betyder att man skulle tagit ur systemet - låda och pipa - och monterat i en plastkolv. Mycket jobb för lite ull.

• Dom säger att dom åsamkar vargen lidande genom att skjuta dom med helmantlat eller genom förgiftning. Om så vore fallet borde mer än ingen ha observerat vargar på väg att dö. Dom stannar antagligen inte där dom blir påskjutna. Kom ihåg att det finns många ögon och öron på landet.

• Man återvinner material ständigt. Intevjun pågår under en resa i vargland där man återkommer till samma kurva flera gånger. Vid ett tillfälle befinner man sig i tätbebyggt område om man med tätbebyggt menar att det finns gatljus.

• I den skräckblandade förtjusning som det här givit är alla upprörda över hotet att det skulle gå som för vargen om man motarbetar "nätverket". Om det nu finns ett nätverk med den sk. "samordnaren" och "vapenexperten" ingående i detta så torde de per automatik dragit på sig en tämligen prekär situation för egen del. De är inte svåra att identifiera om man känner dom. Varför skulle dom det?

• Petter Andersson har gjort filmen. Vem är han? Vem har finansierat/beställt filmen? Varför har han gjort den? Är han jägare med möjlighet att genomskåda dessa gossar?

• 1.47 in i filmen talar en reporter om illegal vargjakt i Pajala, som inte ligger i vargland, för att därefter genast gå över till det samma i Värmland.

Skumt är det och jag hoppas att flera grottar i det.

Det är många som kritiserar filmen. Här försvarar sig filmarna på Newsmill.
En kommentar

Vargkriget

Det kan inte ha undgått någon att SVT för en kampanj mot den "organiserade", illegala, vargjakten - det sk. "vargkriget".

Allt sammans grundar sig på en film som SVT gjort, och visat i sin helhet eller valda klipp beroende på tillfälle och syfte. I dag på morgonen (SVT 1) hade man en diskussion med Torsten Mörner (Svenska Jägareförbundet) Mikael Karlsson (Naturskyddsföreningen) och presstalesmannen för polisen i Dalarna.
Inslaget började med valda delar ur sagda film. Vad som slog mig var att programledaren sade att dom använder avsågade älgstudsare (det vet ju alla att "avsågat" är en symbol för grov kriminalitet) varvid ett klipp kommer upp i rutan där mannen med den förvrängda rösten säger att man använder vapen från den norska motståndsrörelsen under kriget. Bara det här låter dramatiserat, om man säger så.
Polismannen säger att det är svårt att komma åt dessa element eftersom det bygger på allmänheten samarbetar. Det gör dom inte - det är knäpp tyst. Han säger också att det är svårt att upprätthålla ordningen om lagstiftningen inte överensstämmer med människors uppfattning.

Milael Karlsson är rabiat. Det verkar inte finnas något brott som kan vara värre än detta. De har redan ett färdgskrivet lagförslag (tillsammans med WWF) som innebär att förberedelser till jaktbrott skall vara straffbart.

Torsten Mörner menar att den väg man slagit in på med dialog, regionalt ansvar för rodjursförvaltningen och legal jakt är sättet att komma till ordning med detta.

För min egen del tar jag naturligtvis avstånd från tjuvjakten. Jag ställer mig dock frågande till om den är så dramatisk och organiserad som SVTs film vill framhålla. För mig känns det som en blandning mellan revolutionsromantik och total okunskap i jaktfrågor.

I grund och botten handlar jaktfrågor, sedan 1792 - innan dess var allt vilt kungens, om jakträtt för markägaren. Markägaren kan arrendera ut sin jakträtt till annan. All Sveriges mark omfattas av denna jakträtt och de som har jakten har också koll på sin mark. Alla jägare värnar om det vilda. Att efterhålla predatorer är en del i utvecklingen av viltstammen. Det handlar också om jordbrukare som vill skydda sina tamboskap.
Utan att någon vet hur eller varför dyker det helt plötsligt upp varg i mellansverige. Revir efter revir bildas och man anser att vi skall hålla en vargstam inom området söder om renbetesland och norr om Göta kanal. Inte norr därom inte söder därom - där skjuts vargen helt enkelt. I spåren av detta får människor som inte har någon rätt till marken luft under vingarna och agerar för att vargen skall vara kvar och t.o.m bli fler. Som lök på laxen döms en jordbrukare till fängelse för att han skjutit en varg som slagit hans boskap.

Det är väl självklart att folk som är berörda vänder sig mot detta överitteri! Om det nu är så att man organiserat sig i vargland för att få ner stammen så är inte lagstiftning, Mikael Karlsson och ett militant WWF lösningen.

För min egen del är det obegripligt hur man i ett modernt demokratiskt land kan köra över sin befolkning på det här sättet. Vi vill inte ha varg! Så enkelt är det.
2 kommentarer

Så här kan det hänga ihop ihop

Först lite förnumstigheter, självklarheter kanske.

• När man ser vatten i taket - så är det en vattenläcka trots att man gör allt för att intala sig att så inte är fallet.
• När det luktar skit - så har barnet skitit på sig trots att man försöker förklara bort det med att det inte var länge sedan vi bytte.
• När man avslöjar en lögn om något oviktigt - så är det bara ett symtom på en större lögn trots att man försöker förklara bort det med att det inte kan vara möjligt, eller "han som är så trevlig" (ALLA bedragare är trevliga).
• När det luktar ruttet - så är det ruttet trots att bäst-före-datumet inte infallit.

Handel med utsläppsrätter är en rutten historia. Kolla den här filmen (del 1) och efterföljaren, del 2 där Glenn Beck delger oss sin syn på det här med Cap and Trade. Skrämmande. Bedöm själv.
Kommentera

Lite IPCC ljug

Här har vi en fantastisk vårmorgon som kräver sin tid med gångar, gårtdsplan etc. (han ringde just - stemjölsåkaren), så det får bli ett kort inlägg.

Klimatdebatten hyser många människotyper.
Miljöfanatikerna som gör allt (eller ännu hellre talar om för andra hur dom ska göra) bara det är "bra" för miljön/klimatet.
Lobbynarkomanerna - de som lever av/på/med olika loggygrupper.
Politikern som tror att han/hon funnit röstfisketricket nummer ett (nu tycks det mer vara ett politiskt sänke - nästan ingen talar om det i den begynnande valdebatten).
Egoisterna - de som kan företräda vilken åsikt som helst bara det gynnar deras egen plånbok/karriär (t.ex. Al Gore, Svante Axelsson på Naturskyddsföreningen och Anders Wijkman)
De nyttiga idioterna - de som gör sitt jobb utan att tänka/ifrågasätta.
Radikalerna - de som tror att man kan ändra samhället met klimatargumentet som grund.
Skeptikerna - de som inte köper argumenten förnuftsmässigt (kanske inte alltid vetenskapligt).
De omvända - de som trott på mänsklig påverkan av klimatet men insett att det inte är hela sanningen.
Massan - de som haft annat att tänka på och låtit debatten glida dom förbi.

Som bekant har IPCC inte förvaltat sitt uppdrag särskilt väl. För att få politiker och media till handling har man överdrivit konsekvenserna av vårt liv/våra handlingar. Detta avslöjande är en process. När det begav sig som bäst, med kulmen i Köpenhamn, var invändningar mot rådande dogmer som att kasta utsädet på hälleberget. Därefter kom avslöjandena och under tiden är det tusentals människor som nagelfarit IPCCs arbete. Ser man en lögn/felaktighet som inte hör hemma eller inte finns någon anledning att ljuga om (var det vara må), som t.ex att Hialayas glaciärer skulle vara borta om 35 år, så är det bara toppen av isberget. Nu börjar isberget att skönjas och den ena felaktigheten efter den andra rullas ut. Det tar inte slut innan isberget är totalt nersmält. More to come är således mitt tips. Enda sättet att få stopp på det är en politisk mörkläggning med avskedanden/förflyttningar och tystnad som huvudåtgärder. Tyvärr finns det för mycket makt och pengar i potten så de kommer tillbaka i en eller annan form - men det kan ta sin tid.

Ingemar Nordin har en bra sammanställning här.

Han sammanfattar IPCCs lögner så här:

Så det verkar alltså som IPCC lurar den intet ont anande delen av sin läsekrets (dvs en del blåögda forskare, politiker och journalister) på tre olika sätt då det gäller referenserna: 1) Genom att inte ta med all peer-reviewed litteratur (som man påstår att man gör), 2) genom att ge intryck av att man enbart stödjer sig på artiklar från vetenskapliga tidskrifter (och bryter mot sina egna regler), och slutligen 3) genom att inte korrekt återge vad som står i den litteratur man faktiskt använder sig av.
Kommentera