Avgörandets stund närmar sig

I veckan har det varit stämma i Svenskt Näringsliv där man bl.a konstaterar att den privata sektorn inte sysselsätter fler i dag än på 50-talet. Detta trots befolkningsökning och fler kvinnor i arbete.

P J Anders linder skriver om välstånd och företagande i dagens SvD. Han konstaterar att varken Sahlin eller Reinfeldt tänker göra något åt vare sig kapitalbeskattning eller marginalskatterna (som är världens högsta). Välfärden, ni vet - går före allt annat. V vill införa statliga riskkapitalfonder.

Alla talar om företagen men ingen tänker på människan som skall driva dom. Det är trots allt den privata sektorn som drar in pengar till vår välfärd, vilket ingen tycks fatta. Förr hade vi storföretag, lätt och smidigt att hantera. De har t.o.m bättre skatteregler än fåmansbolag. Nu försvinner storföretagen ett efter ett utomlands. Under inga omständigheter kommer dom tillbaka - det politiska, geografiska och affärsmässiga läget är helt enkelt för dåligt.

Vårt hopp står således till nya entreprenörer med nya idéer och då måste vi skapa ett klimat där det är lönsamt att lyckas och kul att jobba. Lönsamheten kan skapas via skatteregler men eftersom ingen politiker vet hur det är att vara småföretagare (alla är det i början - eller hela livet) så är det ingen som vet hur det skall gå till. Arbetslusten kan förändras genom t.ex regelförenklingar.

Tyvärr tror jag att vi för en relativt lång tid framöver får leva med skattesituationen och regelkrånglet. Offentlig sektor har funnit en födkrok i tillsyns/regelverksamheten som plågar livet ur många småföretagare - i många fall så mycket att de ens en gång aldrig börjar, eller vidareutvecklar.

Det är först när maskineriet gnisslar p.g.a lågt företagande eller låg sysselsättnig i privat sektor som politikerna måste göra något. Fram till dess kommer vi att finna många tappade sugar, företag som aldrig kom igång och kapital som lämnar landet.

Varför skall det vara så svårt?

Kommentera här: