Fisket - överbyråkratiserat

Jag lever i en del av Sverige som Selma Lagerlöf beskrev i Nils Holgerssons underbara resa. Hon sa att Tjust är landskapet som inte kunnat bestämma om det skall vara land eller hav. Långa havsvikar tränger in i landskapet från sydost. Innanför tar sjöar och vattedrag över och utanför breder en underbar skärgård ut sig. När jag var liten var denna skärgård bebodd. Strävsamma människor levde på fiske i denna understundom mycket bistra natur. Bönderna i kustlandskapet utnyttjade öarna för sommarbete. Ålfisket blomstrade och många hade en god utkomst av detta - bodde i "stan" på vintern och ute i skärgården under den drägliga perioden av året.

Men så hände något. I grund och botten var det fiskbestånden som minskade vilket i sin tur grundar sig i vår dåliga förmåga att hushålla med gemensamma nyttigheter. Vi tar hellre upp så mycket fisk vi kan - annars gör någon annan det. I kustlandet har det "fria fisket" nästan utraderat bestånden av gädda, Hur det står till med torsken vet vi alla (trots att det kommer olika besked från tid till annan).

När krubban är tom bits hästarna säger man. Nu är haven tomma och de fiskare som är kvar kämpar inte längre med elementen utan med byråkratin. Jag har tidigare klagat över att jordbruket och den småskaliga turismen är överbyråkratiserad men det är en västanfläkt mot fisket. Fiskarna har kvoter och tider att hålla reda på, en oändlig rapporteringsplikt där dom i princip skall tala om för storebror när dom skall gå och uträtta sina mest elementära behov.

Här kan du botanisera lite i kontrollsystemet, bl.a. vad som gäller vid köp av fisk från en yrkesfiskare.

Jag är uppgiven, upprörd och ledsen över denna nitiskhet. Många fiskare har naturligtvis lagt av, vilket kanske är syftet, men att plåga de som är kvar på det här sättet och tro att fisket har någon framtid är minst sagt naivt. Varje enskild tjänsteman "gör sitt jobb", skyller på att det är EU-regler eller att departementet trycker på att vi skall hålla oss till de regler som finns.
Problemet är att summan av alla regler och tillämpningen av densamma gör det omöjligt att driva och utveckla en verksamhet. Vi som bor på landet, och sannolikt även landet Sverige, är i ett stort behov av kreativa människor som brinner för att utveckla sig själva, sina företag och sin bygd. Med en hoper byråkrater på ryggen är det inte så lätt.

Kommentera här: