Landsbygdsseminarium

I går var det ett stort seminarium i Växjö - om landsbygdsföretagens (läs jord- och skogsbruk) framtid. Det var Swedbank och Sparbankerna som stod för arrangemanget med en lätt justerad Göran Persson (han hade viss trillat i någon regnskog) som moderator. Kongresshallen var full, många deltagare hade anlänt med buss från sina respektive hemorter. En slående iakttagelse var att de flesta hade framtiden bakom sig trots att de tyckte sig kvalificerade för ett framtidsarrangemang som detta.

Jacob Palmstierna berättade om successionsproblemen med lantegendomar. I grund och botten består de i det faktum att en lantegendom, stor eller liten, representerar ett stort kapitalvärde men ett litet avkastningsvärde. En relativt stor egendom omsätter inte mycket mer än korvkiosken i Flen, som  Göran Persson fyllde i med.
Om man vill att fastigheten skall gå vidare i familjen kan man inte låta alla barn ärva utan en måste utses. I den stunden uppstår en orättvisa - en oerhörd orättvisa om man tar hänsyn till kapitalvärdet. Så här har det alltid varit och det var skälet till att man inrättade fideikomiss för att behålla egendomen intakt över tid (oftast innebärande att den äldste sonen förvaltar egendomen och har rätt att leva på avkastningen men inte att förfoga över egendomen vad gäller t.ex. försäljning) .
Det märkliga med det här avsnittet var att Jacob Palmstierna - en representant för storkapitalet (SEB och Nordea) och den jordägande adeln - och Göran Persson - en representant (förvisso avdankad, och avvänjd) för den gamla goda svenska avundsjukesocialismen - sitter och är helt överens i det efterkommande samtalet. Ur led är tiden - hade någon förutsett detta samtal under det "hemska 70-talet" hade man gapat av häpnad.

Det talades om "klimatförändringarna" som ett faktum utan att säga vad det innebär för jord- och skogsbruk framöver - varmare eller kallare, löv eller barr, snabbväxare eller långsam ek, ris eller vete. Göran Persson berörde även han klimatdebatten som försvann - "sån är politiken", sade han. I det här fallet skrämmande tycker jag - men det vet ni redan.
Det talades också om det nya miljöhotet/miljövapnet, den biologiska mångfalden. Trots att det var en framtidsdebatt var det ingen som kunde tydliggöra begreppet, vad det omfattar, hur det avgränsas, för vem det är bra eller på vilket sätt det är bra. Det bara är bra. Skrämmande tycker jag - men det vet ni redan.

Vi fick inte mycket kött å benen om framtiden. Men det är väl som det är - det enda man vet om framtiden är att man inte vet.

Många har känt sig kallade att tala om framtiden men få har varit utvalda. När framtiden väl inträffar är profeterna döda och nya har tagit vid - lika tvärsäkra. Tills dess att vi vet är det nog bara att kämpa på.

Kommentera här: