Megalomanin i Västervik frodas
När jag var liten fungerade hamnen i Gamleby , min pappa skeppade bl.a långgran till Tyskland. Numera luktar det mest skit pga. kommunens illa fungerande avloppsrening - men det har jag skrivit om tidigare. Båtarna fick ta sig genom en öppningsbar bro vid fästningen för vidare färd ut på det stora haven. Även fiskebåtarna från tiden då det fanns fisk i haven frekventerade samma väg, till grymtandet av människorna som snällt fick sitta i sina bilar och vänta.
Där, i låset mot havet, låg det en gång en vacker restauranganläggning i trä. En sån dit alla gick för att släcka allsköns lustar. Anläggningen brann upp och ersattes med ett hus i gammal god 50-tals anda. Huset kom även det att inrymma restaurang, danslokal mm. Huset byggdes som en sommarlokal varvid åretruntverksamhet försvårades av stigande uppvärmningskostnader, och uteblivna gäster pga. kylan i lokalerna.
Då, som nu, var Västervik litet och turistsäsongen kort innebärande att det inte gick att finna lönsamhet i byggnaden.
Huset blev stående tomt till dess att en av kommunens "vassatste knivar i lådan" kom på den briljanta idén att göra om huset till - Visans Hus. Han hade nämligen kommit på att Visan, bara för att man, i den numera ruinifierade fästningen, under några år hyst en visfestival för ca. 6.000 personer, skulle komma att bli en besöksmagnet utan dess like. 100.000 besökare/år var det tänkt, men vartefter pengarna rullade ökade man det till 200.000 - det måste ju gå ihop sig.
Det blev en cirkus utan dess like med projekt, EU pengar och massa fåniga konsulter som levde gott på den uppkomna guldkalven. Det utlystes bl.a. en arkitekttävling för den som ville vara med och utforma ett landmärke för Västervik - i magnitud av Operahuset i Sidney (snacka om megalomani!) Trots att det bildades en förening, med Landshövdingen som orförande och Björn Ulvaeus som ledamot, sket sig naturligtvis hela projektet. Visan är nämligen ingen turistmagnet kom man på när det rullat åtskillga miljoner av våra surt förvärvade skattepengar.
Och där låg 50-talshuset lika tomt som vanligt. Helt ovetande om cirkusen som pågått i dess namn.
Nya tag, nya idéer! Björn Ulvaeus köper huset (vet inte exakt hur det gått till rent formellt - huset ligger på ofri grund med kommunen som markägare). Han vill riva och bygga nytt med Sandell som arkitekt. Det han vill bygga är rent ut sagt skitfult! (han är ju kontroversiell, Sandell) Det ser ut som ett gäng containrar, i orange, som staplats på hög, där i det vackra låset mellan Östersjön och Gamlebyviken.
Nu börjar folk vakna och så där lite tyst, försiktigt svenskt, vädra sin mening om det estetiska. Det är ingen som har något emot att det byggs, så ej heller jag, utan snarare vad som byggs.
Politikerna ligger fortfarande i sin dvala, berusade av bygdens son som vill komma tillbaka och dela med sig av allt han skapat ute i världen. I själva verket bidrar han med lite emedan det genomkorrumperade PEAB tar resten.
Cirkusen rullar alltså vidare och megalomanin kring landmärket frodas. Å andra sidan så var väl läget ungefär det samma när fästningen byggdes. Minnet av de grabbarna står sig än - lika länge kommer inte PEABs och Björns verk att stå sig. Den som lever får se!
PS. Tänk vad man kan hitta i VT! DS.
Jag måste säga att jag till 100% gillar din sida. Tyvärr verkar jag inte kunna prenumerera på din sida via BlogLovin' och jag undrar vad jag gör för fel. Är det någon annan som också har problem med det här?