Tänk vad bra man blir - när man dött

Vi människor säger sällan till våra medmänniskor hur bra dom är. Snarare är vi snabba att dra fram dåliga sidor, som vi alla har. Kritiken kommer och går. Vi arbetar vidare. Blir äldre. Slutar verksamheten, i bästa fall med en guldklocka från arbetsgivaren. Pension under många år där minnet sakta falnar bort för att slutligen nämnas i en dödsannons med undertext att begravningen skett i stillhet. Då har det gått bra! Då har vi blivit gamla.

Om det inte "går bra" och livet avslutas för tidigt, kanske när karriären börjat dala och populariteten är sisådär, kanske t.o.m så illa att många kallar en för skitstövel. Då kan man kommas ihåg, inte som skitstövel utan hjälte!

I efterhand finns tillskyndarna där, dom som inte gjorde något under livet, dom som aldrig sade vad bra man gjorde, dom som tror att de kan gynna sin egen sak genom ens nu döda och begravda kropp, dom som "kapar" ens skäl. Då kan man få nästintill evigt liv. Då kan man, postumt, tillmätas de mest fantastiska egenskaper. Då kan man bli hjälte, förebild och en aldrig så saknad person.

Jag tänker självklart på personer som Jesus, Michael Jackson och kanske nå´n mer.

Kommentarer:

1 Åke Elgstrand:

Historiska avtryck lämnas från tid till annan. Och sitter kvar, ibland allt för länge. Men Bosse Ringholm klarar sig mycket väl i sammanhanget.



Signaturen:

GGGO

Glöm Göran Greider Ock.

Kommentera här: