I dag avgörs Slottsholmen

Det största på länge håller nu på att hända i Västervik. Jag har tidigare skrivit att Björn Ulvaeus tillsammans med genomkorrumperade PEAB skall bebygga Slottsholmen i Västervik. I nära anslutning till den gamla slottsruinen i centrala Västervik skall dom riva den gamla förfallna restaurangbyggnaden och ersätta den med ett skitfult jättechabrak. Massa våningar högt.


Jag tycker självklart att det är bra att det händer något, men när det händer fattar jag inte varför det måste vara så fult.
Kommer osökt att tänka på han (tror att det var Martin Ljung) som ber frun komma ut ur vebon för att hälsa på kompisen. Hon som va så ful att sågbocken gick ut, när ho gick in i vebon.
- Näh, du behöver inte ta på dig skynket - vi ska bara se hur ful du ä.

I dag skall fullmäktige fatta beslut. Sannolikt i positiv riktning eftersom en stor kritisk röst, Olof Nimhet, VDM, som av en händelse, har semester. Sista orden är inte sagt. Det finns de som anser att det strider mot lagen, vilket antagligen att prövas innan det blir aktuellt med byggstart. Det sätter ju i alla fall lite fart i ankdammen - och det är ju kul.

Återkommer således.

Lite tankar ur dagens VT. Här, här och här
2 kommentarer

Dags att ladda om - med vad?

Man ska inte säga "vad var det jag sade" men det börjar kännas motigt att inte göra det vad gäller klimatrörelsen. Dagligen läser vi om människor som öppet kritiserar teserna. Dagligen läser vi också om den nya ammunition den gröna rörelsen har i magasinet - bl.a. den biologiska mångfalden. Visserligen skjuter dom med lite olika laddningar i form av vatten, bilologisk mångfald, matförsörjning mm.mm. Vi kommer snart se klimatrörelsens nästa huvudfokus. Vi kommer att se dess uppgång och fall. Vi kommer att få betala för att hålla dom på mattan. Denna kamp är helt enkelt fantastisk.

TCS citerar professor Mead med anledning av hans kommentarer som en följd av en artikel författad av ingen mindre än den insomnade, och fd. vicepresident, Al Gore (massa bra länkar för den intresserade).

Mead samanfattar enligt följande:
Gores misslyckanden handlar inte bara om ledarskap. Den strategiska vision som han utformade för den globala gröna rörelsen har totalt misslyckats. Detta är ingen tillfällighet; hela den gröna policyvisionen var så dåligt genomtänkt, så slarvigt konstruerad, så obalanserad och så full av motsägelser att den bara kunde frodas bland aktivister och entusiaster. Så fort den politiska kraften inom klimatrörelsen, understödd av en överslätande och okritisk press, hade pressat in klimatagendan i den riktiga politiken så var misslyckandet oundvikligt. Den enda frågan var huruvida den gröna härdsmältan skulle inträffa före eller efter det att rörelsen hade åstadkommit ett omfattande och bindande avtal om växthusgaserna.

Den frågan har nu besvarats; rörelsen misslyckades innan den fått sitt avtal, och medan media och etablissemanget fortfarande på det stora hela inte klarat av att analysera denna utveckling och dra konsekvenserna av den, så har den globala klimatrörelsen blivit den sortens pinsamhet som de intellektuella föredrar att ignorera.


Jag tror att IGT i och med detta kan sluta tänka på vicepresidenten. Han får väl dra sig tillbaka och räkna pengarna han tjänat på klimatcirkusen. Någon nytta gjorde han säkert här på jorden - om inte annat för sig själv.
En kommentar

Stabilare matpriser

G20 länderna har haft möte. Nu snackar man inte längre om bankkris, klimatkris eller Greklandskris. Nu är det matpriser som gäller. Matpriserna är alla politikers mardröm. Tänk att vakna en morron när mjölken kostar 12 kronor i stället för 8. Då måste vilken politiker som helst tänka till, ha en plan, det är den egna existensen som står på spel.

Jag har haft oändliga diskussioner om jordbruksstödet. I dessa diskussioner ventileras tankar som att det bara är stora markägare i Skåne som kakar in massa pengar, att marknaden skulle kunna avregleras eller att EU bara är skit.

I någon mening ligger det något i alla påståenden. De stora markägarna får mycket pengar just för att de är stora, marknaden skulle mycket väl kunna avregleras och EU är skit. Om det inte vore för ett litet om - politiken.

Ingen politiker vågar helt enkelt ta risken med skenande matpriser, sjunkande är OK - då kan dom slå sig för bröstet och säga att det är pga. dom. Enda sättet att hålla stabila matpriser är att reglera marknaden. Uppfinningsrikedomen är oändlig och har vid det här laget urartat till en byråkrati långt utöver det acceptabla.

Under G20 mötet kläcktes idén att matpriserna skulle kunna hållas i chack bara man visste råvaruläget på jorden. Tanken går oneligen att förstå men jag säger bara. Lycka Till!

Ett experiment skulle kunna vara att avreglera marknaden, minska byråkratin och låta människor få disponera en större del av sin inkomst. Eller. Är verkligen politiken/byråkratin det effektivaste/billigaste sättet att skapa en fungerande livsmedelsmarknad? Ingen ny fråga men inte desto mindre aktuell.
Kommentera

Back in business

Så var ytterligare en midsommar överstånden. Själv hade jag en sån där riktig svensk, solig midsommar i vackra omgivningar med röda hus, vita knutar och vajande flagga. Omgivningarna kompletterades mycket väl av sill, färskpotatis och nubbe.
Annars var förra veckan sisådär, med tisdagen som riktigt kass. Då sket sig det mesta. Allt från tappade nycklar, trasiga maskiner och ett mästerstycke med avgrävd telekabel. Varje gång det läggs ner en kabel tänker jag att nu måste det karteras ordentligt. Men icke, jag kommer ihåg. Morsning, jag kommer ihåg när det skall grävas något år senare! Den här gången var det ett avlopp som skulle fixas och jag hade inte minsta tanke på att telekabeln gick just där. Av gick den och svårt var det att få den fixad före midsommar. Nu är den emellertid hel igen och kontakten med omvärlden likaså. Jag kan bara konstatera att den här kommunikationshysterin gått väldigt långt. Beroendet är ett faktum helt enkelt.

Det här med energiförsörjningen har brytt min hjärna mellan danser runt midsommarstång, sillen och sommarbaden i den lilla skogsgölen. Jag vet inte vad som är rätt och fel. Jag ventilerar bara mina tankar här på IGT. Jag företräder ingen annan än mig själv när jag säger att vi måste se till att få pålitlig och billig energi som en insatsvara i produktionen för att skapa arbete och välstånd. Självklart skall vi energiefektivisera så långt möjligt. I det perspektivet har jag svårt att få ihop tankarna med den sk. "förnyelsebara" energin. Tankar som tycks gå ut på att det finns något nytt där ute, vilket det inte gör. Vinden har utnyttjats i alla tider. Man har försökt tämja solens krafter, krana energi ur vågor och tidvatten. I bilens begynnelse framdrevs den inte sällan av en elmotor med batteri, vilket övergavs när man insett att laddningstiderna blev långa och auktionsradien kort. Visst, en del förbättringar har onekligen gjorts men i stort har ingenting hänt. Problemen är fortfarande inte lösta.

Några länder har hoppat på "förnyelsebart" - tåget mer än andra. Portugal, Spanien och Californien har storsatsat. Resultatet har blivit katastrofalt. Elpriserna har stigit vilket lett till utslagning av många företag med en onödigt hög arbetslöshet som följd. Californien var en gång jordens åttånde största ekonomi och nu håller det på att kollapsa totalt. De har länge haft en aggresiv miljöpolitisk profil som säkert varit bra för en del men sämre för fler. Den "gröna" sektorn må växa men när övrig sektor minskar mer blir det naturligtvis tokigt. Så har det blivit i Spanien, Portugal och Californien.

Det är klart att vi skall gå framåt, hitta nya energikällor etc. Det svåra är att göra det med sans. Det blir lätt hysteriskt och politiskt, en tanke leder till det ena, som i sin tur leder till det andra. Den bärande tanken kring "grön" energi är att ökande koldioxidhalter i atmosfären skulle förstöra klimatet för oss. En tanke som till dags dato ännu inte är bevisad men det har fått hjulen att börja rulla. Det öses in subventioner där det inte ska. Tanken går före förnuftet och så kommer sanningen ikapp. Ekonomin tar stryk, företag tar stryk vilket ytterst får bäras av enskilda människor av kött och blod.

Det finns helt enkelt inte mycket nytt under solen. Frågan är hur det skall hanteras. Lätt är det inte.
Kommentera

Lobbyismens baksidor

En lobbyorganisations verksamhet är att påverka beslutsfattare och allmänhet. Så är det bara och då måste man behandla dom som det särintresse de företräder och de sofistikerade metoder de använder. Understundom lyckas de bättre än andra/än vanligt. De kan lyckas med sin profilering i så måtto att de betraktas som mer seriösa, kunniga eller ambitiösa än vad verkligheten skulle motivera. De kan lyckas nästla sig in bland beslutsfattare som tycker sig få stöd för sina hjärtefrågor.
Vem tycker inte att WWF, Greepeace eller Naturskyddsföreningen är bra? I själva verket har de utvecklats till fantastiskt skickliga lobbyister. De har en egen agenda utifrån deras syn på tingens ordning. De är särintressen och skall behandlas som särintressen. Det handlar om att tala för sin sak och vinna anhängare därför. Det handlar om att växa helt enkelt, trots att många av dom  är emot tillväxt.

IPCC publicerade i dagarna en rapport om förnyelsebar energi. Rapporten säger bl.a att vi inom 40 år skulle kunna energiförsörja oss förnyelsebart bara utvecklingen går åt rätt håll och de rätta politiska besluten fattas. Nu visar det sig att rapporten är författad av den tyske energiexperten Sven Teske, som av en händelse även är chef för Greenpeace:s kampanj för förnyelsebar energi. IPCCs slutsatser är i stort de samma som en Greenpeace studie från 2010.

Detta har uppmärksammats av Mark Lynas, som skriver om det på sin blogg. Utländsk media har uppmärksammat det (The Economist, Independent, New York Times). Svensk media var länge tysta som musen men så skrevs detta av DN.

Det är komplicerat det här med energi och miljö, hela tiden kompromisser på många plan. I och med IPCC, eller snarare klimatdebatten, har miljölobbyn försökt att få det till något så enkelt som att CO2 skulle vara en bov i dramat. Självklart är det ingen stor, om ens någon, sanning. Människan är i ständigt behov av tillväxt, förbättringar i hälsa och levnadsstandard. Vad vi vet i dag kan vägen dit bara vara teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Då skapas resurser. Allt annat är bara att gå bakåt, mot en försämring som på sikt inte accepteras av befolkningen.
I det perspektivet kan vi inte ge ovan beskrivna lobbyorganisationer för mycket makt helt enkelt.

Eller, tänk vad som hade hänt om IPCC hade haft en rapport om de fossila bränslenas förträfflighet - författad av oljeindustrin.

Jonny Fagerström skriver i dag på TCS, där det sannolikt kommer att debatteras framöver.
2 kommentarer

Invest Sweden i sammanhanget

Som bekant har SvD en serie om Invest Swedens tvivelaktiga verksamhet. Jag skrev om det här. Personligen tror jag att IS är ett symtom på en mycket större sjuka - marknadsorienteringen av den offentliga sektorn.
Det finns massa människor därute om av olika anledningar hamnar i den offentliga sektorn. Jag menar inte läkare, parkarbetare eller lärare, som säkert skulle må bra av att arbeta på en konkurrensutsatt marknad, utan alla dom som hamnar där mot sin egen innersta vilja. Till den kategorin hör många inom den offentliga marknadsföringsindustrin.

Det är många organisationer/delar av organisationer som känner sig kallade att "marknadsföra" vattenavrinningsområdet, församlingen, socken, kommunen, länet, regionen eller landet. Få av dom som jobbar med det vet egentligen vad dom skall göra eller hur deras arbete skall mätas. Dom vet att det skall göras, det har dom själva föreslagit ansvariga politiker som sedan sagt till dom att göra det. Arbetet blir naturligtvis flashigare ju längre från vattenavrinningsområdet man kommer. Jobbar du t.ex. inom Invest Sweden eller Visit Sweden finns det kontor världen runt och alla möjligheter till hög lön och väl betalda resor - en möjlighet som sannolikt aldrig hade uppstått om samma människa valt en privat karriär - om de, mot förmodan, skulle kunna klamra sig fast där.

Det sistnämnda är en av klorna i resonemanget. Oduglingar som leker företagare med andras pengar. Oduglingar som hade fått sparken från ett privat företag för länge sedan. Oduglingar som tror att dom gör nytta. För vem?

Varför? Inom offentlig sektor tittar man aldrig bakåt. Man lär sig aldrig av gjorda misstag. Du har säkert noterat det. När det skiter sig inom offentlig sektor, tåg som inte funkar, missar i sjukvården, poliser som pucklar på sin fru, genomkorrupta byggprojekt eller vad det vara må så är alltid svaret från ansvarig person att de skall minsann se till så att det inte händer igen. När det händer igen, som med tågen varje vinter, så är det samma visa.

En politiker vill inte titta bakåt - det vinner man inga val på. I den privata sektorn är det av yttersta vikt att titta bakåt, allt från att följa upp budget, investeringar till utvecklingen på marknaden. I den privata sektorn är det av yttersta vikt att hela tiden se över bemanningen, vilket görs enklast genom att se vad respektive medarbetare presterat. Det gör man aldrig i den offentliga sektorn. Det tycks som om man där anser att en medarbetere är som skall finnas där till den yttersta dagen (oftast pensionering med guldklocka, tårta, kaffe och sen good bye)

I det perspektivet är det lätt att förstå generaldirektörens undanflykter om att han inte blivit informerad om Kinachefens sidoknäck med USA. Vadå informerad? Det är väl hans förbannade plikt att se till så att det inte sker, om så sker skall först Kinachefen ha sparken och sedan GD. Konstigare än så borde det inte vara.

Nu är det inte bara GD som glider runt på räkmackan. Det finns massa investeringskonsulter, eller investeringsfrämjare som Magnus Gustavsson kallar sig på Regionförbundet i Kalmar. När dom är klara med sin yrkeskarriär kommer de inte att ha presterat något av värde. Men de har rest, bytt tjänstebil varje år, haft semester och uppträtt med ett självförtroende som inte står en börs-VD långt efter.

Vi skall kolla vad dom gjort egentligen, dom däringa parasiterna. Återkommer.

Nu blir det helg. Skall på något så tråkigt som begravning i morgon. En av de första barndomskompisarna som gått bort. Hon dog av cancer, några och femtio.
En kommentar

Länsstyrelsen kritisk till Slottsholmsbygge

Kanske är det bekant att det genomkorrumperade PEAB, med Björn Ulvaeus som frontperson, skall bygga ett högst modernisktiskt hus på Slottsholmen i Västervik. Det är restaurangen med anor från 50-talet som skall ersättas.

Självklart är det bra att det byggs, men det kan inte vara allt. Liggande förslag är helt enkelt fult och passar inte in. Smaken är som baken s.m.s. Vem är jag att tycka som jag gör? Ja, det skall väl betraktas som en åsikt i högen men nu delas den även av Länsstyrelsen.

Med tanke på att det är PEAB som är inblandade (hade seäkert varit det samma med vilket annat bolag som helst iofs.) så handlar det antagligen om ekonomi. Ovanstående förslag ser onekligen billigt/kostnadeffektivt ut.

Jag tycker att dom kunde rita en byggnad som passar bättre in i miljön. Vad tycker du?

Här kan du följa den lokala debatten.
Kommentera

600 jobb blev 60 - i bästa fall

I dagens SvD granskas Invest Sweden. Det är en skrämmande läsning.

Så här säger dom om sig själva:

Vårt uppdrag

Invest Sweden är en myndighet under Utrikesdepartementet. Vårt uppdrag är att aktivt medverka till att utländska företag investerar i Sverige. Det görs direkt genom kontakter och rådgivning med potentiella investerare och indirekt genom att öka intresset för Sverige som investeringsland. Investeringarna kan ta formen av exempelvis nyetableringar, expansionsinvesteringar, samarbetsavtal och förvärv. Invest Sweden har kontor i Stockholm och Göteborg, samt utlandskontor i USA, Japan, Kina, Indien och Brasilien.

I uppdraget ingår även att höja kompetensen om direktinvesteringar i Sverige. Det gäller aktörer inom såväl offentlig som privat sektor.

Samarbeten

Invest Sweden samverkar med en rad andra myndigheter och organisationer, bland andra Tillväxtverket och Vinnova. En av våra viktigaste resurser är vårt samarbetsnätverk med investeringsfrämjande regionala organisationer runt om i Sverige. Vi samarbetar också nära andra myndigheter och organisationer som liksom vi har till uppdrag att främja bilden av Sverige, både på hemmaplan och internationellt. Invest Sweden är medlem i World Association of Investment Promotion Agencies (Waipa), som är ett internationellt samlingsorgan för investeringsfrämjande organisationer.

Rapportering

Invest Sweden producerar regelbundet olika typer av rapporter om Sveriges förutsättningar och konkurrenskraft, och om investeringsklimatet i Sverige. Rapporterna kan du ladda ner på vår webbplats, i pdf-format.


Svenska Dagbladet är av annan uppfattning
SvD har granskat Invest Swedens skrytsamma framgångar där de påstår att de varit med och skapat 600 nya jobb (hur mycket blir det per jobb? Om dom hållit på i tio år och får anslag enligt nedan är det 1 milj/jobb. Bravo!). Bl.a. skulle Geelys köp av Volvo givit 400 nya arbetstillfällen. Beijing Auto köpte teknologi av SAAB, vilket skulle ha givit 100 nya arbetstillfällen enligt Invest Sweden. I verkligheten har dessa affärer inte givit några arbeten. Invest Sweden tycks ha satt i system att ljuga om sina framgångar. SvD har uppskattat att de varit med och fixat 60 jobb (hur mycket blir det per jobb? Om dom hållit på i tio år och med anslag enligt följande blir det 10 milj/jobb. Bravo!)
Med 60 miljoner i årliga anslag och kontor lite varstans runt jorden far de runt och försöker ragga investeringar. Samma tanke hade en gång Sveriges kommuner där snart sagt varenda kommun hade någon med motsvarande arbetsuppgift. Inte sällan, utan oftast, ledde det till tvivelaktiga företag som fick massa bidrag, käkade upp dom och försvann - om det ledde till något öververhuvudtaget.

På lokalplanet har Invest Sweden varit inblandade i skandalen kring Faner Dun i Kalmar. En central person i den affären är vår egen Magnus Gustavson. Denne Gustavsson var en sån där investeringsraggare på lokalplanet (Västervik Framåt) och framställde sig själv som affärslivets räddare nummer ett. Han hade alltid mycket på gång, som aldrig blev något. Han presenterade sig med buller och bång på Norrköpings flygplats och i Västerviks gästhamn, som om de som frekventerar dessa platser, helt plötsligt, skulle komma på idén att placera ett företag i Västervik. Gustavsson överdrev ständigt sina framgångar och fortsatte sin karriär i - just det - Invest Sweden.

Efter Invest Sweden blev det Regionförbundet i Kalmar med huvuduppgift att lotsa skandalaffären med Faner Dun i hamn. Spiken i kistan satte han då han placerade sig själv som styrelseordförande i Faner Dun AB, trots att han var offentlig tjänsteman. Han påstod att han inte visste att man inte kunde göra så. Då inställer sig frågan vad som är värst - att inte veta eller att göra det mot bättre vetande. Han for som en tätting mellan Småland och Kina under den tid det begav sig. Det ordnades resor till Kina med hugade politiker. Av Faner Dun blev, som bekant, intet.
Magnus Gustavsson borde självklart avskilts från den offentliga investeringscirkusen för decennier sedan. Så går det inte till i det offentliga, man kan vara hur oduglig som helst och ändå ha jobbet kvar. Magnus Gustavson har numera titeln investeringsfrämjare på Regionförbundet. Ett arbete han kommer att ha fram till pensioneringen.

Keep track of that guy! I morron kommer en ny artikel i SvD om Invest Sweden.
3 kommentarer

Politisk reträtt - vem blir kvar, vem offras?

Politiken är stenhård. Var och en tar sitt. Alla trampar på alla. När saker och ting skiter sig finns inga kompisar.
- Vadå, jag? - har aldrig sagt si eller så.
- Jag menade inte.
- Det var sant för mig - då.
- Nu måste vi lägga det bakom oss - och gå framåt.

Se där, bara några politiska floskler/undanflykter. Har man bara dom där i bakhuve´t är det lättare att ifrågasätta vad en politiker säger egentligen. Politikern säger nästan alltid det som är bäst för stunden och helst i form av ingenting, för att kunna glida undan i framtiden. En politiker säger möjligtvis det som är bäst för hans/hennes egen karriär i närtid. Titta bara på riksopportunisten Anders Wijkman som levt ett helt liv i den politiska korrekthetens mittfåra. Han har inte gjort någon nytta över huvud taget, annat än för sig själv. Undrar hur han mår den dag han står inför livets revision?

Nåväl, som du kanske börjar förstå, pekar det här mot den politiska reträtten kring idén om global warming och allt vad det har medfört i form av skatter, raserad energipolitik och byråkratiskt lyxsresande runt jorden.

I dag är det Thatchers gamle finansminister Nigel Lawson som tycker att det är dags för regeringen att vakna upp i frågan om Climate Change. I artikeln som är publicerad på MailOnline levererar han en riktig rallarsväng mot Camerons "gröna agenda".

Här några Googleöversatta citat:
- Regeringens mycket skadliga politik för minskad kolanvändning är förankrad i det absurda Climate Change Act, har inget ben att stå på. Avsikten är, till enorma kostnader, bara symbolisk: Att göra David Camerons ambition att hans administration skall vara "den grönaste regering någonsin" (här ligger vår egen lille miljöminister i lä - IGTs anm.)

- Min ordbok definierar grön som "omogna, omogen, outvecklad".

- Övergången till "lågkoldioxidsutsläppenergi" väntas lägga £ 200 till årliga elräkningen. Denna prisökning skulle vara en ekonomiskt skada i de bästa av tider, och dessa är inte de bästa av tider.

- Det är mycket osäkert att ökade utsläpp av koldioxid kommer att värma planeten i farlig utsträckning, det är "meningslöst dårskap" för Storbritannien att agera ensam när utsläppen är två procent av världens totala utsläpp. (USA, Kina, Indien skiter i det - men inte Sverige, förstås - IGTs anmärkning)

Han är förvisso en politiker som passerat bäst-före-datum. Kanske är det en sådan som först kommer ur garderoben och säger det alla vet/känner på sig, men inte vågar. Han menar att grundtanken om att ökade CO2 halter i atmosfären skulle värma jorden fortfarande är en obevisad hypotes.

Som jag skrev i går håller verkligheten på att komma i kapp gårdagens prognosmakare så tillvida att IPCCs bästa scenario, för några decennier sedan, om global medeltemperatur 2011 understegs kraftigt av verkligheten. Haven har inte stigit så mycket som man sade för 20 år sedan och Nordpolen har inte blivit isfri sommartid, mm. mm. Ju längre tiden går desto fler missade prognoser kommer vi att möta. Då blir det självklart allt svårare att driva gårdagens politik.

Avkarbonisering av ekonomin kostar pengar. Pengar använda på ett ställe kan inte användas på ett annat. I dåliga tider är det extra svårt att vara utan pengar men det är självklart hämmande i alla tider. Det hämmar återhämtning efter en lågkonjunktur, det dämpar högkonjunktur och påskyndar lågkonjunktur. Sker inte avkarboniseringen globalt tappar de ekonomier som hoppar på i förhållande till ekonomier som avstår. Självklarheter kan tyckas men folk jamsar på som de gjorde med "den nya ekonomin" (att företag inte behöver tjäna pengar) under den, numera, sk. IT bubblans glada dagar.

Avkarboniseringen gillas av kommunister, miljöpartister och opportunister som ser till sitt eget väl. De anser (eller säger så åtminstone) att världen inte behöver tillväxt. De vill se ett samhälle med mindre konsumtion i nolltillväxt. De vill se ett samhälle där alla käkar grönsaker i stället för kött, vilket de agiterar för genom att försöka lura i oss att kossor bidrar till ett försämrat klimat. De vill se ett samhälle där ingen reser. De vill se ett samhälle där medborgarnas utvecklingslusta regleras genom personliga utsläppsrätter av CO2. De ser ett utopiskt samhälle framför sig helt enkelt.

I det perspektivet kommer den ena politikern efter den andra komma till sans i klimatfrågan. Det gick inte att skapa en global överenskommelse och då återstår frågan om man vill köra sitt eget land i sank eller inte.

Ingen politiker blir långvarig med sänkskjutarpolitik i bagaget. Det skall bli kul att se vem som är näste man på banan.

Ut och njut av solen och värmen nu!
2 kommentarer

Nu börjar dom vakna

Det har talats jordens undergång i alla tider - eller åtminstone så länge det funnits människor som kunnat tala. Det är ett tag vid det här laget. Varje tid har sin egen metod att förutse framtiden och förklara naturens nycker. I dessa åsktider kan vi påminna oss om att det inte var så länge sedan som det ansågs att Tor for runt i sin vagn däruppe och hamrade. Inte sällan var det vi små människor som inte hade gjort som han önskat, eller så bekämpade han onda makter och bringade ordning på jorden. Vips, gjorde alla som gudarna ville men naturen/jorden ändrade inte beteende för det. Tor hamrade på, eller hur det nu är.

Nu när vi blivit latare och sitter där framför den elektroniska skärmen med fyrkantiga ögon, jättefingrar, taskigt hjärta och förtvinade ben är det datorn som skall tala om för oss hur framtide skall te sig. Så här sade t.ex. IPCC, för några decennier sedan, om temperaturutvecklingen till dags dato. Baserat på datormodeller s.m.s:


Som ni ser är IPCCs lägsta datormodellerade alternativ kraftigt överskattat i förhållande till det som naturen/jorden fixat till. Trots att alla vet/borde veta att vi inte kan göra särskilt mycket åt jordens klimat har datormodellerna varit en lika effektiv skrämselmetod som Tor var på sin tid.

Samtidigt som detta "religiösa" trams pågått har vi ett verkligt hot i växande - antibiotikareistensen. De där små äckliga bakterierna som har till livsuppgift att ta livet av oss. Förra året ökade antalet människor som drabbats av multiresistenta tarmbakterier med 33%. En vanlig urinvägsinfektion går snart inte att behandla på, det vi kallar, traditionellt sätt (pennicillin). Vi snackar 5 - 6 tusen drabbade/år. Lägg till 20-30-40% om året får du se vad som händer.
Hur många var det som dött av olyckor i en civil kärnkraftsrektor, som bara berott på reaktorn? Vattenkraft? Trafiken? Övriga misstag i vården? Säger svaren något om våra prioriteringar?

I IPCCs förutsägelser är det människan som hittat på och naturen som lunkar på i sin vanliga takt. I bakteriefallet är det naturen som anpassat sig till människans påhitt utan att människan fattat. Naturen är betydligt fiffigare påhittare än människan - därför går det bättre för naturen/jorden. Åt vilket håll det vara må. Jorden/naturen ÄR större än människan helt enkelt.
Hur mycket pengar har vi lagt på klimatforskning, möten, politiker, propaganda och regelverk? Hur mycket har jordens folk beskattats i klimatets namn? Vilken nytta har det gjort? Säger svaren något om våra prioriteringar?

Väldans vad filosofiskt det där blev! Ensamt tänkande på gräsklippar´n är inte bra.

Trevlig helg!
2 kommentarer

Har ni läst om det här?

Ni minns det säkert. Jag har tjatat om det. Det där mötet i Köpenhamn om klimatet. Det där mötet som var livsavgörande och en tippingpoint för vår fortsatta existens. Det där mötet som Obama dansade in på och hasplade ur sig något pliktskyldigt innan han drog till Norge för att motta fredspriset utan att ha lyft ett finger för freden. Det där mötet som gjorde att Al Gore knep igen truten och nästan aldrig visade sig mer. Det där mötet som fick Karin Bojs på DN att sluta skriva populistiska artiklar om klimatet. Det där mötet som föll platt till marken.

Som en tröst fanns ju allatid Koyotoprotokollet. Det var ju alltid där, mer än inget s.a.s. Koyotoprotokollet skrevs under 1997 där nästan alla länder förband sig att släppa ut mindre koldioxid. USA ställde sig utanför efter ett tag. Avtalet går ut 2012 vilket gjort att klimattalibanerna närt ett hopp om en ny vända. I höst är det ett nytt klimatmöte i Durban där det var tänkt med en förlängning.

Nu har grabbarna i jordens största länder, G8, haft möte. Där har Frankrike, Ryssland, Japan och Canada sagt att de inte hänger på en andra runda om sänkta CO2 utsläpp under Koyoto protokollet. USA kommer inte att hänga på den här gången heller. Kina, världens största utsläppsland, omfattades inte av den första rundan.

Någon som är förvånad?

Det som fashinerar mig är inte att avtalet urvattnas, eller kanske rent av inte blir av i en andra runda, utan att det inte skrivs om G8 ländernas avståndstagande i mainstreemmedia. Hur är det möjligt? Dom bevakar ju G8 mötet. Normalt skriver dom om minsta lilla "klimathot", men vi får inte veta att det som bara för några år sedan var livsavgörande inte får en fortsättning.

Har klimatreportrarna semester?

Tack, Mats Ödman för tipset
Kommentera

Svininfluensans offer

En av IGTs ledstiernor är Platons berömda ord (använt av många efter honom): När många säger samma sak har var och en ofta inte tänkt så mycket.

Jag blir totalallergisk när många säger samma sak, när alla går åt samma håll som en flock får och när alla "vet" varför de gör det. De har oftast inte en susning varför, de pekar nästan alltid på någon "annan" som sagt att det är si eller så. Det kan handla om protester mot USA under Vietnamtiden, PC kontra Mac, klimathysterin, vargen, vindkraften eller svininfluensan. Alla har de gemensamt att någon annan vet och att det mer eller mindre sanktioneras av "samhället" och media. Det blir ofarligt och politiskt korrekt att ta ställning i en riktning som samtidigt ger en känsla av att var med, vara samhällsnyttig - typ. I vad då? Efter ett tag blåser frågan ut och lika glada för det är flocken. Det kommer alltid något nytt.

Svininfluensan var jag skeptisk mot redan från början. Det kändes som om där fanns en gravad hund, som Reefat sade. Kombinationen av rädda politker, en profithungrig läkemedelsindustri och skrämda människor ledde till att folk frivilligt gick och ställde sig i kö på gator och torg för att få sin spruta. "Alla" gjorde det, trots att det i frågasattes både här och var (bl.a SvD). Resultatet är känt - de bidde en tummetott.

Men det bidde också mänskligt lidande. Boten blev värre än soten för många. I dagens VT skriver de om en pojke som drabbats av narkolepsi (eget material lägger dom ut på nätet först några dagar senare - hm) efter det att han vaccinerats mot svininfluensa. Föräldrarna är förtvivlade och livet för pojken är ställt på huvud - han somnar i tid och otid och måste äta amfetaminliknande medicin för att kunna leva ett någorlunda normalt liv. Alla människor skall självklart ta ansvar för sina egna handlingar, så även i detta fall. Handlingarna är gjorda i bästa välmening och tro att de bidrar till ett allmänt bättre hälsoläge - helt i enlighet med propagandan. "Samhället" står handfallna inför den uppkomna situationen och föräldrarna får ta allt ansvar.

Frågan är om det skall vara så.
3 kommentarer

Väder och klimat

För dig som tror på det här med mänskligt orsakad global uppvärmning kan titta här. För dig som inte tror kan länken vara av värde.
Du kommer att finna en gedigen samling av grafer som visar att det här med global uppvärmning är bullsh.. - men det visste ni säkert redan.
Om det har varit en uppvärmning, eller borde varit en uppvärmning kan ingen säga vad det beror på. Jordens klimat är ett omfattande system som inte går att begripa av vare sig människor eller några taskiga datorer. Vi har nog med problem att lösa ändå och där ingår självklart att vi skall ta hand om vår miljö. Den globala ansatsen med skatter och/eller regleringarna är fel väg att gå.

Trots att det borde vara allmänt känt vid det här laget att t.o.m den påstådda uppvärmningen inte är självklar fortsätter alarmisterna att hota oss med att allt är "värre än vi trott". Ur deras perspektiv, ja - det går nämligen inte deras väg.

Den långhårige meteorologen som for land och rike runt, besökte även Västervik för några somrar sedan. Hans budskap då var att värmerekordet kan slås när som helst. Och? Klart det kan, men ingen kontinent har haft sitt värmerekord efter 1977. Vi kan tjafsa länge om det där. Kolla själv!

Ha nu en riktigt trevlig helg och njut av det vackra vädret! Tänk på att det är näst intill myggfritt dessutom!
Kommentera

Kommunstyrelsen i fara

Lite cirkus har det blivit kring revisorernas rapport om Kommunstyrelsens förvaltning.

• Alla revisorer är överens, två vill dock inte gå så långt som att inte föreslå ansvarsfrihet.
• Revisorerna varnade redan förra året när de såg åt vilket håll det barkade.
• Kommunen har gått med underskott de senaste tre åren.
• Kommunstyrelsen har inte lagt fram någon plan för att återställa den ekonomiska balansen, vilket är ett lagkrav.

Rent objektivt är det nog så att Kommunstyrelsen inte fullföljt sitt uppdrag mot vare sig medborgare eller lagen. För att återställa balansen anses det att en skattehöjning är nödvändig. Det skulle inte vara i linje med den Moderata tanken, om man säger så. En valsveksdebatt ligger i farans riktning.

Det går lite hackigt för kommunerna häromkring. Valdemarsviks kommunstyrelse beviljades inte ansvarsfrihet med följd att de avgår. Det kan hända även i Västerviks kommun.

Det borde inte vara så enkelt att fullmäktiges ordförande säger till ledamöterna att rösta för ansvarsfrihet. Var och en har ett ansvar och har, som det verkar, kommunstyrelsen misskött sitt uppdrag skall de inte beviljas ansvarsfrihet. Oaktat partifärg - för kommuninvånarnas bästa.

Vi får se vad partipiskorna kan åstadkomma. Ledamöterna kan alltid välja att, som av en händelse, ha något annat viktigt för sig just den kväll frågan skall avgöras. Då kan de ersättas av mer tillmötesgående/piskrädda personer.
Kommentera

Skandal i kommunen!

Makt korrumperar, sägs det, makt stiger en åt huve´t, sägs det häromkring.

Västerviks kommun är ett gott exempel på vad som händer med mångårig makt, jasägare och en svag opposition. Sedan flera mandatperioder har kommunen styrts av en borgerlig majoritet, personifierad av en person. Denne man har, i många meningar, varit sanslöst framgångsrik och bidragit mycket till kommunens utveckling. Jag satt själv i kommunstyrelsen för några år sedan och uppskattade det såväl personligt som politiskt.

Personfixeringens baksida är att alla lutar sig tillbaka - det funkar ju så bra. Partiföreningar tynar bort, intresset för politiken somnar eftersom det ändå inte finns utrymme. Strategier och politik i stort är det ingen som diskuterar - det funkar ju så bra.

Vartefter makten fortgår befolkas beslutande organ med ja-sägare. T.o.m oppositionen avlövas genom att de får vara med och sola sig i glansen då och då. Alla människor vill utvecklas, då är inte den kommunala politiken så kul efter ett tag. Det är samma grej år efter år, kommunstyrelsemöten vecka efter vecka där det största är budget. Fullmäktige skall matas med sitt så att de som sitter där känner att de är till nytta. Nämnder och bolag skall hållas i örat liksom den allmäna ekonomin. I det perspektivet är det lätt att förstå att man vill ägna sig åt roligare ting, särskilt om man är av den mer utåtriktade typen.

Som utomstående känns det som att det har urartat vid det här laget. Efter valet, som gick mycket bra, blev det ett himla tjafs om tillsättande av en vice ordförande i KS. Efter mycket om och men besattes posten av ett politiskt blåbär, i övrigt säkert en redig och kunnig person. Det tänkta kommunalrådet åtog sig uppdraget som ordförande i Regionförbundet Kalmar, alla goda gåvors givare, som ett sätt att gå framåt/utvecklas. Engagemanget falnade.

Det är lätt att det utvecklas ett envälde runt en framgångsrik, kunnig person, en person som vill fatta beslutet snabbt och enkelt. Under första halvåret 2011 har Kommunfullmäktigemöten ställts in ett flertal gånger i "brist på ärenden". Kommunstyrelsen styr vilka ärenden som skall gå vidare tiil KF, och visst, kan det vara skönt att slippa det osäkerhetsmomentet men det är inte bra för den lokala demokratin. Förtroendet skadas.

Nu är det dags för bokslut i kommunen och då börjar det brinna i brallorna. En majoritet av revisorerna vill inte föreslå ansvarsfrihet för Kommunstyrelsen. Alla är eniga i kritiken, men inte hur man skall agera. Två är för och kommer att presentera sin revisionsberättelse för fullmäktige, fem är emot och kommer med sin version. Skälet är allvarliga brister i den ekonomiska förvaltningen. Det handlar alltså inte om politik utan om revisorer som gör sitt jobb. Låt vara att två av dem inte vågar löpa linan ut, vilket inte på något vis får vara ett skäl att förringa kritiken.

Med stor sannolikhet kommer styrkorna att mobiliseras vid kommande Kommunfullmäktigemöte så att Kommunstyrelsen beviljas ansvarsfrihet. Något annat vore sensationellt. Det, mina damer och herrar är politik, vilket ej heller det får vara ett skäl att förringa kritiken. Om jag förstår saken rätt får KS avgå vid händelse av att KF inte beviljar ansvarsfrihet. Kris, kanske är ett milt uttryck i sammanhanget.

Låt-gå mentaliteten är mycket allvarligt. Det gäller sittande kommunstyrelse lika väl som oppositionen och det tynande politiska intresset däromkring.
Dom som sitter är "mätta katter" och det finns ingen som vill ta vid. Då blir det, kort sagt, bara skit av alltihop!
Kommentera