Läget med eken
Eken var en nyckelbiotop, inventerad 1998. Nyckelbioptop är normalt ett bestånd eller område med särdeles höga naturvärden. Skogsägaren fråntas i stor sett alla rättigheter i en nyckelbioptop vad gäller skogsvårdande åtgärder men framför allt slutvverkning. Syftet är att bevara något biologiskt värdefullt, växter, insekter, svampar el. dyl. I enstaka falla kan man nyckelbiotopklassa enskilda träd, vilket man alltså gjort med den nedbrunna eken.
I gammal god svensk anda (det där med "ledartröjan") har man bestämt hur stor andel av skogen som skall avsättas i form av nyckelbiotoper, naturreservat etc. - vare sig det finns behov eller inte. Andelen är viktigare. Om, och i så fall hur, det bidrar tll ett bevarande (man KAN inte bevara något som ständigt är i förändring) är oklart och har aldrig kunnat förklaras av myndigheterna med annat än att det är lag, EU-direktiv etc.
Frågan är vad som händer nu. Denna ek stod inte i direkt skogsmark utan mer tomtmark. Toppen föll över vägen (den numera rikskända väg 887), vilken nu bara skrapats undan och ner i en slänt mot intilliggande hus. Delar av trädet tjänar naturligtvis fortfarande sitt syfte som boplats för fåglar och insekter men mer än ingenting måste städas undan och/eller forslas bort. Metertjocka ekgrenar är inget man bara släpar undan och lägger på majbrasan precis. Det krävs stora, dyra, maskiner. Frågan är vem som skall bekosta det.
- Det finns inge pengar här, säger tjänstemannen på Skogsvårdsstyrelsen.
- Nehe, säger jag, men man kan inte stjäla från någon och när det börjar kosta pengar kräva den man stulit ifrån på ersättning.
- Hmmm, kanske inte, säger tjänstemannen. Jag kommer på onsdag, tillägger han.
Där står vi alltså nu. På onsdag kommer han. På torsdag kommer nästa rapport.
Pojkarna har erkänt. Ärendet är överlämnat till socialen. Det kanske dom klarar, några snälla pojkar med ordentliga föräldrar som bara gjort det vi alla gjort - fast med lite större konsekvenser.