Vargens etablering

Någon eller några i varghysterin sprider myten att vargen är ofarlig för människor. Det är den inte men de kanske, trots allt, har rätt om de med människor menar storstadsmänniskor.

Jag är, som bekant, motstådare till att vargen etableras i landet, eller åtminstone södra delen av landet, eller, om inte det skulle räcka, bebodda trakter av landet eller, i absolut sista hand, bebodda trakter i södra delen av landet.
Alla skyller på EU men det finns inget i EUs regelverk som tvingar oss att acceptera vargar bland människor. Det är en politisk konstruktion, sannolikt föranledd av våra politikers obändliga lust att vara EU till lags eller, den likaledes obändliga, viljan att "gå före".

För er som vill veta mer om vargen kan jag rekommendera Vargfakta.

För att ge er en liten intresseväckare citerar jag vargens olika etableringsfaser. Det är skrivet av Valerius Geist, professor (emeritus) i Environmental Science vid Calgary-universitetet, Kanada. En stor kännare av vargen.

Han skriver så här, vilket inte känns särdeles upplyftande. På den goda sidan är att dom tar oss till sist (citat från vargfakta.se):

"Professor Valerius Geist har delat upp denna process i sju steg som eskalerar under en tid av några veckor eller månader. Beteendet hos våra svenska vargar bör noggrant bevakas och jämföras med dessa. Enligt Geist är stegen som baseras på lokala studier under år 1999, följande:

  1. I reviret börjar det bli ont om bytesdjur. Dels genom vargens jakt men också genom att hjortdjur, räv, harar och fåglar helt enkelt lämnar området. Tecken på detta kan vara att hjort och rådjur plötsligt börjar upphålla sig väldigt nära ladugårdar och lantlig bebyggelse, dag- som nattetid. För den gröne vandraren blir det uppenbart hur tyst det plötsligt har blivit i skogen.
  2. Matsökande vargar börjar närma sig bebyggelsen nattetid. Deras närvaro påannonseras ofta av plötsligt och ihållande nattskällande bland gårdarnas hundar. ”Skälldueller” börjar bli vanligare nattetid. Dagtid börjar det höras ylanden från vargflocken.
  3. Vargarna dyker upp dagtid och börjar på avstånd observera människorna i deras dagliga sysslor. Vargar lär sig främst genom att observera allt omkring sig mycket noggrant. Efter en tid börjar de komma närmare bebyggelsen även dagtid.
  4. Nu börjar mindre tamdjur attackeras, både nattetid och i dagsljus och vargarna blir allt djärvare. De börjar nu jaga hundar. Ibland ända upp på verandan. Folk som promenerar med sin hund får nu för första gången försvara hunden mot en eller flera aggressiva vargar. Dessa är dock fortfarande rädda för människor och många hundar sparas bara genom denna kvarvarande respekt. Men vargarna börja etablera sitt territorium.
  5. I det här stadiet börjar vargarna utforska större tamdjur som hästar och kor. Det leder till många avslitna svansar, bitna lår och ljuver samt ansiktsskador. De första allvarligt skadade korna hittas. Här är det skador på ljuver, ljumskar och könsorgan som gäller. Att boskapen håller sig intill gårdarna hjälper inte längre. Vargar börjar nu också förfölja och omringa ryttare. De börjar titta in på gårdarna och till och med spana in genom fönstren på husen.
  6. Vargarna börjar nu också gå mot människor för att sedan stanna och iaktta dem. Ibland i flera minuter. De börjar nu övergå från etableringsstadiet till att faktiskt betrakta människor som bytesdjur. Det som nu kan verka som ren lekfullhet – närgånget beteende, nafsanden i byxor och jackor – är nu förstadiet till fullskaliga attacker. Än så länge drar de sig tillbaka när människor gör utfall tillbaka eller ryter. Mot jägare eller lokala slaktare kan de hotfullt ställa sig att bevaka de ”bytesdjur” människorna ska börja jobba med. De ylar och skäller, ibland på bara några stegs avstånd.
  7. Nu attackerar vargarna människor. De första attackerna är klumpiga för vargarna vet ännu inte riktigt hur de ska gå tillväga, och många av de attackerade hinner sätta sig i säkerhet eller slå tillbaka. I det här läget bör alltså en frisk och stark man kunna övermanna, eller rent av kväva, en varg. Men om vargflocken blandar sig i finns inget försvar. Inte ens för två beväpnade män. Vargar som jagar i flock är så starka ihop att de till och med kan ta en Grizzlybjörn. Det har maginnehållet i kanadensiska vargar visat.

Det här är fakta som, enligt professor Geist, alla som bor intill ett vargrevir bör veta. I studien skriver han vidare att vargar i många attacker inte motiverats av sin hunger utan av sin jaktinstinkt och sin nyfikenhet att undersöka ett nytt villebråd. Han menar att det förklarar rapporter om bortsläpade barn som återfunnits oskadda samt attacker som, givet den oerhörda bitkraft en varg besitter, endast lett till lätta, nästa hudnära skador på de attackerade personerna".

Altanvargen. Fredrik och Angelika Karlsson lyckades fotografera vargen i Fagersta när den passerade barnens lekplats.

Den s.k Altanvargen fgotograferad i Fagersta (Jakt o Jägare)

Gör vi verkligen rätt som släpper ut varg? Gör vi rätt som inte säger ifrån? Måste vi alltid vara så där svenskt mesiga?

 

Fundera på det.


Höjd skatt - bättre lönsamhet

I dag blir det kort. Det är ont om tid.

Media Planet (bilagan med rubrik Expedition Antarktis) hade i dag en bilaga om klimatet i SvD. Det rör sig självklart om en del i propagandan till klimatmötet i Durban, Sydafrika. Jag kan inte påstå att den innehåller något nytt eller kontroversiellt. Media Planet finansierar verksamheten med annonser och i det perspektivet kan man lätt förstå att annonsförsäljningen flyter lättare med ett mainstreambudskap än om det redaktionella i bilagan hade innehållit lite hot stuff.

Självklart delar Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen, ut de gamla vanliga pekpinnarna om lägre konsumtion. mindre köttätande, cykla eller åk kollektivt till jobbet. Till inte förpliktigande pladder således. Åtgärder utan nämnvärd effekt på klimatet.

Det jag fastnade för var att han uppmanade oss att kontakta våra politiker på lokal eller riksplan med uppmaningen att koldioxidskatterna måste höjas. Det skulle bli lönsammare att ställa om då. I hans "tipsruta" föreslår han även att vi skall köpa några av Naturskyddsföreningens böcker - hur det skulle rädda jorden från undergång framgår inte, eg heller hur de skulle bidra till minskad konsumtion.

Klart, visst, kan man resonera så.
Man kan också ställa sig frågande till på vilket sätt höjda skatter kan bidra till ökad lönsamhet. Jag gör det. Å andra sidan är inte Svante min favvo - kommer nog hellar aldrig att bli.

Eller så blir det framtidens melodi:
• Höjd kommunalskatt gör det lönsamt att flytta
• Höjd moms gör det lönsamt att sälja svart
• Höjd glasskatt gör det lönsamt att inte energieffektivisera
• Höjd koldioxidskatt gör det lönsamt att byta till biobränsle, som inte är beskattat och sänker skatteintäkterna för staten.
• Höjd dieselskatt gör det lönsamt att köra på bensin, som släpper ut mer.

Hur man vänder sig sitter rumpan där bak. En sak är jag i alla fall klar över och det är att vi inte kan leva på att höja skatter, käka grönsaker och cykla. Vi måste skapa mervärden - i ekonomiska termer.

Jul - det vankas klimatkonferens

Nu börjar det lacka mot jul, då är det dags att uppmuntra sina medarbetare/medlöpare.
Det var länge sedan jag var i den konferensutsatta sektorn men jag tror inte mänskligheten har färändrats nämnvärt.

Jag jobbade en tid i finansbolag och där ordnades det konferenser, företrädesvis på skidorter. Det var direktören som gett sig den på att han skulle lära sig åka skidor. Då ordnar man konferens för sina säljare och respektive. Det var ett illustert sällskap som drog ner till välkända orter i Alperna en gång varje vinter. Det var onekligen trevligt och ganska snart blev det en del i belöningssystemet i så måtto att medarbetarna hade mulnat till rejält om det skulle ställas in. Konferensprogrammet ordnades så att skattmasen skulle bli nöjd om han kom på beök. I övrigt skidades det, umgicks, åt och dracks över hövan. Det var kul men behöver för den skull inte vara rätt.

Jag var ordförande för Medborgarskolan i Gamleby under några år. Då upptäckte jag att hela gänget (hela Medborgarskolan i Sverige, Gamleby hade bara en person anställd) bjöds på konferensresa, den här gången på Rhodos. Eftersom det var många som skulle ner och konferensa pågick verksamheten under flera veckor, så att det inte blev för många varje gång. Självklart var de högsta hönsen "tvungna" att vara där under hela konferensperioden. Det här var höjdpunkten för medarbetarn som satt ute i landet och ordnade kurser i knyppling, svetsning eller skepparexamen.
Den här tiden sammanföll med en av alla de kristider vi har bakom oss (och framför oss) så jag ifrågasatte så väl verksamhet som det symboliska i att dra alla till Medelhavet. Tror ni att dom jublade? Självklart inte. Jag blev utsatt för värsta mobbingen! Till slut lade dom ner kontoret i Gamleby. (kanske inte p.g.a mitt sprattel, men dock).

Nu drar det ihop sig för den årliga klimatkonferensen. I år är det Sydafrika. Förra året Mexico dit man flyttade efter att ha bevistat ett gråtrist Köpenhamn året innan. Det är stora skaror som belönas med dessa resor, vi pratar tiotusentals personer. Tänk er hela Västervik som drar på resa. Därtill kommer journalister och lobbyorganisationer, ytterligare något Västervik. Hotellen jublar självklart, liksom alla andra som skall förpläga, underhålla och förlägga horden. De flesta är inte delaktiga. För många är det ett privilegium att få åka med.
I år vet man att konferensen inte kommer att leda någon vart, förra året visste man nästan och året innan, i Köpenhamn, hoppades man. Lik förbaskatt fotsätter dom! Det skulle inte förvåna mig om en av de första punkterna är reklam för den ort som dragit lotten att ordna nästa års konferens.
Vi pratar ett hundratal länder vars delegater flyger, äter, bor och dillar under en vecka. En från varje land hade räckt - eftersom de ändå inte kommer att uppnå något. Det hade varit "klimatsmart".

Det är en stor apparat som är inne på sitt sjuttonde varv. Inga resultat har uppnåtts mer än att apparaten vuxit. Det finns lite anledning att tro att kiosken skulle stänga ner. Tänk alla människor som jobbar med det, de som förbereder, skriver rapporter och planerar för att uppnå den slutgiltifga mötesextasen strax före jul varje år. Dom tycker självklart att det är viktig. Dom tycker att dom gör nytta. Det gör dom inte men gratifikationsdelen i det hela räcker nog långt för att det här skall kunna överleva ytterligare några år utan framgång. Det är svårt att dra tillbaka givna gåvor. Vi får utgå ifrån att flertalet som deltar vigt 10 tals år av sitt liv och tror på det dom gör. Vad säger man då - vi är klara nu .. det blev inget mer .. over and out?

I det lilla bevistade jag en övning med Länstyrelsen som jag beskrivit här. 150 pers spenderar en dag åt miljö/klimat där halva dagen var ren underhållning och andra ett meningslöst grupparbete. Allt till en kostnad om 300.000 - 400.000. Är det så här västvärlden/Europa spenderar sina pengar är det inte underligt att det går utför.

Så här hade dom det förra året - och det vill man ju inte missa om man skulle ha chansen att vara med.