Greenpeace och NGO:s i allmänhet

Inspirerad av en bloggpost på TSC om en av grundarna, Dr. Patrick Moore, numera avhoppad från, Geernpeace tänkte jag fylla på med ytterligare några tankar kring mänskligheten och en av våra grundegenskaper - gruppmentaliteten.

Som ni vet vid det här laget är IGTs ledstierna uttrycket att "när många säger samma sak, har var och en ofta inte tänkt så mycket", ursprungligen kläckt av Platon - tror jag - och tillskrivet många andra. Det säger så mycket om människor, tycker jag. Det är tillämpbart på många politiska frågor såsom t.ex klimatdebatten, vargdebatten och vindkraftsdebatten, för att ta några aktuella frågor.

Oftast är det så att en extrem ståndpunkt etablerar sig långt före allmänheten haft anledning att ta ställning. Skälen härför är att frågan kapats/skapats av någon NGO, t.ex Greenpeace, WWF, eller Naturskyddsföreningen. Stärkta av sitt "stöd" från, som de uppfattar allmänheten men i själva verket bara är en liten klick, sprider de budskapet om jordens undergång, nödvändigheten av varg i vårt grannskap, hur viktigt det är att sluta äta kött eller vindkraftens lov - trots att mänskligheten sedan länge insett att vind är en kass kraftkälla. De inblandade blir helt euforiska och stöttas av likaledes okunniga och entusiastiska journalister.

Efter ett tag börjar de kritiska rösterna att höras. Till en början tystas de ner med gammal traditionell gruppmobbing såsom, "vad har du för alternativ teori?", "vem är du som säger det?", ren utfrysning såsom indragna forskningsanslag, förklenande tillmälen eller mordhot och trakasserier som är aktuellt i dagarna med anledning av den skydsjaktsbeslutade vargen i Kronobergs län. I det här stadiet börjar det bli otäckt. I det här stadiet hoppade Patrick Moore av Greenpeace. Mobbarna och fanatikerna hade tagit över.

På det här viset stärker NGO sina positioner. De äter sig in i samhällskroppen med helt odemokratiska metoder. Jag håller på och läser en rapport om vargar som ger en helt annan bild av vargen än den som sprids av NGOs om det harmlösa djuret som har lika stor rätt till naturen som vi andra. En del av rapporten översattes till norska och publicerades på Norges motsvarighet till Naturvårdsverket. Fanatiska NGOs fick dem att ta bort den från hemsidan och bränna alla skrivna exemplar! Jag återkommer till det.

Som ni förstår, och redan förstått, är jag ytterligt skeptisk till NGOs.

Skall man se det positivt så brukar det falla på hälleberget när allt fler tvingats ta ställning och/eller de ekonomiska realiteterna kommit till allmän kännedom. I dagens pappersupplaga av SvD skriver Susanna Baltscheffsky om klimatet som en ickefråga i USA - det har helt enkelt gått så långt att politiken satt sig på tvären. Så viktigt var det med undergången den här gången. I USA har det gått för långt - det finns människor som inser kostnaden och det tveksamma/uteblivna utfallet. Här hemma har dom ännu inte gett upp. Under tiden gäller det att tysta så många kritiker som möjligt, eller åtminstone inte ge dom luft under vingarna. Det fina i kråksången är att sanningen segrar till slut, trots att vägen dit kan kosta mycket pengar.

Läs mer om Moore på i Katternös (ett Finskt energibolag) kundtidning 3/2011
Den som vill han köpa Moore:s bok, The Confession of a Greenpeace Dropout här.

Tack för tipset, TCS

Hur svårt kan det vara?

Efter Timbros rapport om vindkraft har det rörts upp känslostormar - särskilt hos vindkraftsindustrin som hävdar att allt är fel.

Hur svårt kan det vara?

Bara en enkel investeringskalyl kan hjälpa.

- Du investerar X - du vill ha tillbaka det med Y intäkter som täcker kapital och räntor. Investeringen kan vara förknippad med kostnader som då måste täckas av ytterligare intäkter, i

- I vindkraftsfallet är investeringen vad den är, den görs up-front, innan produktionen kan starta. Intäkterna består av försäljning från el och elcertifikat. På en viss nivå, t.ex. 75 öre/kwh täcker man kapitalåterbetalning, räntor och driftskostnader. Vi antar att elpriset svarar för hälften och certifikaten för hälften.

• Om elpriset sjunker som en följd av utbyggd vindkraft, som vindlobbyn påstår, sjunker intäkterna och därmed lönsamheten.
• Om certifikatspriset sjunker som en följd av utbyggd vindkraft, som vindlobbyn påstår, sjunker intäkterna och därmed lönsamheten.
• Om båda sjunker samtidigt är vindkraften "in the deep shit" - som man säger.

Å ena sidan säger vindkraftsindustrin att vindkraften är mycket lönsam. Å andra sidan säger dom att elpriserna kommer att sjunka - vilket skulle göra vindkraften mindre lönsam eller rent av olönsam (vilket skulle kunna förklara kursutvecklingen på t.ex. Arise Windpower). Vilken annan industri hade gått ut med att deras produkt leder till lägre priser och därmed sämre lönsamhet? Vem hade investerat i det företaget? Jag förstår inte argumentationen - den måste betecknas som korkad.

Om inte:
- Vindkraftsindustrin räknar med mer certifikat (större andel av intäkterna) om elpriset sjunker. Det skulle i så fall innebära ett sänkt elpris med bibehållen nivå på konsumentens totalkostnad för el och bibehållna intäkter för vindkraftsindustrin. Är det då fel att påstå att Sveriges elkonsumenter subventionerar vindkraften?

Subventionerna
Det tjatas och gnatas om subentionerna/kostnaderna för konsumenten. Är det 200 miljarder, 300 eller 100? Det kan väl inte vara så svårt det heller?
Vi vet i stort sett hur mycket vindel som skall produceras fram till 2035, då certifikatssystemet upphör. Vi vet hur mycket elcertifikatspengar det ger, sen är det väl bara att använda de fyra räknesätten i lämplig blandning.

Varför blanda in massa ord och krångla till det?

Till allt detta, enkla, kommer en kraftig utbyggnad av elöverföringskapaciteten för att kunna reglera en intermittent vindkraft i ett Europeiskt elsystem. Det är en helt annan, och betydligt svårare historia.

Här är lite kloka självklarheter om vindkraft. Hur svårt kan det vara?

I vargpolitikens spår

Den havererade vargpolitiken har medfört mycket negativt och lite positivt. Jag har skrivit om det förut, så jag behöver inte ta det igen.

Det har som bekant beviljats skyddsjakt på den Småländska vargen Kynna efter det att hon rivit får. Nu har den stackars bonden som blivit av med sina får dessutom blivit mordhotad, såväl telefonledes som SMS ledes. Samtidigt menar SNFs ordförande Mikael Karlsson att det är dags att avblåsa jakten. De flesta får är inne och det finns massa människor som vill hjälpa till att bygga stängsel i Kronobergs län. Jag noterar att man frångått allt vad gäller principer kring elanvändnig och djur i och med förslaget om "akutstängsel".

Skyddsjakten som är beviljad i enlighet med rådande regelverk skall störas av rovdjursföreningar, enligt Expressen (bilden verkar inte direkt nytagen och sannolikt inte på Kynna). Föreningarna skall släppa ut människor i skogarna i akt och mening att störa jakten. Dessutom lär de ha släppt ut vargliknande hundar för att på så vis få jägarna att inte våga skjuta.

Jag har en kompis som varit med på en vargjakt. Vargen spårades på nysnö och när han hörde att vargen var på väg mot hans pass kretsade hans tankar runt följande alternativ:

1. Jag avstår från att skjuta - då blir jaktlaget tokiga
2. Jag skjuter och bommar - då blir det timsvisa polisförhör
3. Jag skjuter - då blir jag mordhotad

Vargen sköts av en annan jägare. 10 minuter senare var "kvällspressen" på plats. De fotograferade vargen i de mest upptänkliga vinklar - allt för att dramatisera, polarisera och därmed vara med att skapa den situation vi har i dag.

Ska det verkligen behöva var så här? Kan det bara inte beslutas om antal vargar, revir och jakttider så som med allt annat vilt? Pengaslöseriet, polariseringen och konflikterna är följden av en misslyckad politik vilket redan gjort att politikerna får tillbaka frågan i knät fast från andra vinklingar, t.ex. att eftersöksjägarna inte ställer upp i vargland.