Landgrabbing

Jag har varit inne på temat "landgrabbing" förut. Nedanstående kan Du läsa som inledning av den här artikeln på SRs hemsida:

"Landgrabbing är ett begrepp som har blivit allt vanligare in i den globala debatten om resurser. Rika länder lägger beslag på mark i fattiga delar av världen för att säkra sin matförsörjning. Utvecklingsländerna lovas jobb, skolor och utbyggnad av infrastruktur. Men frågan är om landgrabbing erbjuder nya utvecklingsmöjligheter för fattiga länder eller om det bara handlar om nykolonialism?"

Rika länder lägger beslag på mark i fattiga länder....?
Har vi inte en gammal fin tradition av detta inom landet också? Jag tänker på storbolagen som lurade av fattiga skogsbönder deras skog för skit och ingenting. Jag tänker på minerallagen som innebär att en markägare måste släppa sin mark för skit och ingenting om där råkar finnas brytvärda mineraler/metaller. Jag tänker på ledningsrättslagen som innebär att markägare får lämna sin mark till kraftledningar, 3G master eller avlopp för skit och ingenting.

Självklart tänker jag också på vindkraftshysterin där,
- Markägare upplåter sin mark till vindkraftverksexploatörer för skit och ingenting i det stora hela, och ...
... där Svenska folket berövas det bästa vi via har, nämligen vår unika, orörda, tysta natur utan ersättning - för att den s.k. "gröna" elen skall exporteras till Europa.

Jag tänker också på löftet om alla "gröna" jobb vindkraften sägs bära med sig när sanningen är den att utrustningen tillverkas utom landet, anläggningsjobben i mångt och mycket utförs av folk från utlandet och underhållet av ett fåtal kringresande experter. Lokalt sker inget på arbetsmarknaden, för det tål inte vindkraften, mer än att jobb försvinner när företag lägger ner p.g.a höga elpriser.

Vad tänker vi mer? Om vi tänker?

Landgrabbing vare!

Ha nu en riktigt trevlig Valborg. Ut i det fina vädret med er - det behöver vi!
2 kommentarer

Skrämmande gästinlägg om vargen

Kan ingen stoppa eländet!
Jag vet inte om ni reagerat på att de vargar som presenteras, oftast döda, mestadels har en gul-rödaktig teckning. Så här skriver professor Eirik Granqvist (Tidigare Överkonservator vid Helsingfors Universitets Zoologiska Museum.Professor vid Shanghai Science & Technology Museum) om varglurendrejeriet:

"Redan för några år sedan förundrade jag mig över våra så kallade vargforskares okunskap när jag såg bilder av gula byrackor som sövdes och förseddes med radiosändarhalsband av vargforskaren Kojola och hans assistenter i nordöstra Finland. Jag minns att jag såg bilderna i tidningen Jägaren. Jag förvånade mig då över okunskapen eftersom det inte var enbart färgen utan också djurens anatomi som inte stämde med vargens. De ifrågavarande byrackorna var klara korsningar. Jag kunde då ännu inte tänka mig att det rörde sig om annat än ren okunskap och att korsningarna kunde ha tillkommit annat än via spontana korsningar mellan hund och varg. En annan möjlighet var att det rörde sig om lössläppta eller förrymda exemplar av sovjetryska gränsvaktens på enkom odlade korsningar vilka användes vid gränsövervakningen innan elektroniken gjorde dem överflödiga när sovjetväldet fallit. Sådana korsningar hade jag också haft på mitt dissektionsbord. Korsningarna är ytterst vaksamma men skäller inte. Ryska gränsvaktens korsningar brukade dock vara mera varglika till färgen. Den gula varianten tycks mera ha förekommit i det inre av Ryssland. Om de hållits bara som "sällskapsdjur" eller om man verkligen använt dem för något specialändamål är mig oklart. En typiskt gul korsning har jag i alla fall fotograferat på Darwin museet i Moskva. Jag funderade en hel del på de gula varianterna och med åren blev jag mer och mer förundrad över att korsningar av alla möjliga ursprung började dyka upp i Finland, Sverige, Norge och i Tyskland. I Finland, Sverige och Norge förekom, förutom de gula varianterna som likt andra "disktrasor" är korsningar mellan laika och varg, också korsningar mellan husky och varg. De har alla fått leka varg och de svenska "vargforskarna" har pratat sig hesa om hur värdefulla dessa korsningsprodukter är för att motarbeta inaveln hos vargarna. Detta trots att det knappast finns någonting brokigare än den svenska vargstammen som förutom korsningarna också består av vargar av mycket olika ursprung. En del har inköpts från Estland i tiderna. Också vargar av mongolisk ras har förekommit. Hur många av de människotillvända vargarna som härstammar från djurparker kan ingen säga.

 

Ännu mera konfunderad var jag när jag inkallades till Lausitz i Tyskland för att titta på vargarna där. På ett varginformationscentrum  som installerats visades på en stor poster en korsning mellan husky och varg. Den uppgavs visa en varg. Var bilden tagits vet jag inte. Övriga bilder på centret visade enbart korsningar mellan varg och schäfer, troligen tjeckisk sådan. Avgjutningarna av spår som visades i vitriner var alla hundspår. Föreståndaren för centret satt i sitt kontor men vägrade ta emot. Hon var tydligen rädd för att möta sakkunskap. På kvällen fick jag se ytterligare bilder av det som kallades varg men ingen av dem var varg. Nu har jag i dagarna fått mig tillsänt en bunt bilder ytterligare från nämnda ort. Alla visar likaledes enbart "byrackor".

 

När den första vargen åter dök upp i Mercantour på Franska Rivieran så sades det att den invandrat från Italien, osedd över den tättbebyggda Po-slätten och utan att göra skada. På gränsen genomgick den sedan en metamorfos rasmässigt för det första skjutna exemplaret var en stor sibirisk skogsvarg, dvs samma vargras som vi har i Finland förutom "byrackorna".  Inte den lilla, rölliga italienska vargen. På halsen syntes det dessutom tydligt att vargen före lössläppandet hade varit försedd med halsband och fötternas trampdynor var platta på grund av att den hade hållits i en bur med betonggolv. Jag var vid den tiden chef för ett naturhistoriskt museum i Frankrike.

 

Under de senaste åren har jag varit väl medveten om lurendrejeriet med odlade vargar och vargkorsningar som släppts och fått leka varg och flera gångar har jag skrivit artiklar i ämnet men konkreta bevis har varit svåra att ta fram. Nu finns de också. Ryssen Vladimir Bologov började sina "vargstudier" 1986 och enligt egna uppgifter började han sedan arbeta med både vilda och zoo-vargar 1993. Allt har finansierats via västeuropeiska "naturskyddare". Att det förekommit en massa business med försäljning av vargar och hybrider är klart och enligt Bologovs egna uppgifter har han också släppt lös 57 av dem i ryska Karelen nära finska gränsen. Vi kan därför nu kallt konstatera att de märkliga hybriderna nog har sitt ursprung därifrån. Ryssarna själva har förundrat sig över de många hybrider de skjutit, bland annat på Karelska Näset. Det är alltså fråga om en rent kriminell verksamhet. Inte ens i Ryssland får man odla varken rena vargar eller hybrider för att släppa lös dem i naturen.

 

När man i Pöytyä sköt den klara hybriden, byrackan Auli nyligen så blev jag ganska hårt åtgången av herrar Kojola, Aspi och Niemi när jag hävdade sanningen om djuret, nämligen att det inte var frågan om någon renrasig varg utan en korsningsprodukt. Varför dessa herrar bestämt måste hävda motsatsen och försvara förfalskningen är mig en gåta. Kanske är det en penningfråga? Ren business? Enligt obekräftade, erhållna uppgifter kostar " vargforskningen" årligen mellan 480 000 och 700 000 euro. Förutom vilt och fiskeriforskningsinstitutets ordinarie medel torde både Jord och Skogsbruksministeriet och Miljöministeriet ha beviljat specialanslag. Varför en statlig institution och två ministerier försvarar och underlättar en veritabel odling av vargar är mig en gåta. Varför motarbetar dessa instanser landsortsbefolkningens intressen och bidrar till att minska på viltbeståndet? Finländska myndigheter som medvetet motarbetar medborgarnas trygghet och säkerhet på landsbygden samt boskapshållningen har inte tidigare förekommit. De ansvariga herrarna borde nu dra konsekvenserna och övergå till andra sysselsättningar.

 

Till lust och leda har man försökt hävda att vargen är helt ofarlig för människan trots de många exemplen på vargdödade barn och även vuxna under gångna tider. Under hela 1900 talet var antalet vargdödade i Finland mycket få men jag känner till ett par fall och det senaste 1932. Att inte flera förekom beror på att vargen i praktiken var utrotad i vårt land och endast sporadiskt från Ryssland invandrade vargar förekom. Dessa sköts i regel mycket snabbt.

 

När jag i mars vistades i Kina som rådgivande gäst vid ett antal naturhistoriska museer dödades en 62 årig kvinna och ett barn i provinsen Schandong av vargar. Ytterligare sju människor hade blivit attackerade.

 

Hemkommen till Borgå fick jag höra om den 72 åriga damen i Rapattila nära Willmanstrand som blivit vargangripen. Likt i diktaturstater förbjöd dessutom polisen de deltagande jägarna att kommentera jakten för media. Några sådana befogenheter har inte polisen i verkligheten i Finland.

 

Vi har ingen nytta av vargarna i vår natur. Ett litet, noga kontrollerat bestånd kunde kanske tolereras av detta i världen allmänna rovdjur men nu har alla förnuftets gränser överskridits. Vargen får inte vara viktigare än människorna och deras livs- och utkomstmöjligheter på landsbygden".

 

Eirik Granqvist

En kommentar

Vargfrågan är jag inte klar med

Dessa bilder är från ett vargangrepp häromdagen. En varg rev sju får utanför Svärdsjö, trots att fårägaren hade sk. rovdjursstaket. Man har bytt namn på dessa staket till "rovdjursavvisande" staket - eftersom dom inte funkar.

Skadade får avlivades. Efter några timmar kom det människor med gevär som hjälpte till att avliva skadade får.
En granne hjälper fårägaren att avliva skaded får

Det här börjar bli vardagsmat och kommer att öka än mer. Rovdjurspolitiken med vargen i spetsen är totalt havererad och saknar allt sunt förnuft. De myndigheter som är satta att sköta det har inte en susning om hur många vargar som finns, var de finns eller hur man skall hantera det framöver. Regeringen glider undan allt medan stammen ökar med 30% varje år.

Det började med "projekt varg" på sjuttiotalet, utsättning av varg i Värmland ivrigt påhejade, möjligtvis även aktiva, av WWF, SNF etc. Riksdagen har beslutat om max 210 vargar i landet. När vi gick in i EU begärde vi inte, och fick inte, undantag för jaktfrågor vilket även gäller vargen. Staten påstår sig, helt plötsligt, vara livrädda för att ställas inför EUs domstol där det skulle utredas huruvida vi skött vår vargstam i enlighet med EUs habitatsdirektiv. Under tiden skiter dom fullständigt i att vargen ökar med 20-30%/år, övriga viltstammar utplånas på sina ställen och att vargen närmar sig våra boningar i sin jakt på mat. Biologisk mångfald blir enfald ur många aspekter.

Vargen är "inte farlig", det är "inte naturligt" att en varg ger sig på människor eller att det inte varit någon människa som "dödats av varg på 150 år", är argument som framförs av de som vill bevara vargen. Inget av argumenten är relevant eftersom vi i stort sett varit vargfria sedan mitten av 1800-talet.

Eftersom vargstammen härstammar från de där första utsläppta vargarna ingen vill prata om är stammen kraftigt inavlad vilket man, utan att skämmas, framför som ett argument att utöka stammen.

Nu handlar det inte så mycket om en varg hit eller dit. Det handlar om landsbygdens överlevnad, utveckling eller avveckling. Kvinnan som fick vargarna rivna i Svärdsjö häromdagen kommer antagligen att sluta med sina får eftersom lönsamhet och arbetslust försvunnit. Det handlar också om förtroende landsbygd/myndigheter där såväl Naturvårdesverket som flera Länsstyrelser kör relationerna i botten med landsbygdsborna.

Vargen för inget gott med sig utan bara död, elände, frustration och tappade sugar. Skall hela Sverige kunna leva måste utvecklingen av landsbygden ske på landsbygdens villkor - där passar tyvärr vargen inte in. All den stund myndigheter springer lobbyorganisationers ärenden och kör över folk som har sitt liv av djur och natur så kommer det bara att utarma i stället för att utveckla.

Chockad och ledsen. Fårägare Marit Forssén förlorade fyra tackor och en bagge när vargen kom på besök på onsdagsförmiddagen.

Det här är verklighet för många i dagens Sverige

I nordvästra USA har man återinfört vargen med i stort sett samma problem som här men med en annan hantering. Läs här, några röster med goda råd som kan vara värda att ta till sig.

Tyvärr tror jag inte att jag kan lämna vargfrågan så här, det är för lång väg att gå innan alla inblandade parter hamnat på en nivå som landet tål. Fortsättning följer antagligen.

Kommentera

Kan man bli klar med kommunen?

Som allmänt intresserad och ett förflutet i lokalpolitiken är de svårt att bara lägga den lokala politiken åt sidan. Inom ramen för projekt IGT, som snart är fullföljt, måste jag nu göra ett slags avsked.

När jag började i politiken styrdes det med en gammal god tradition i botten av riktiga gråsossar. I Västervik var den dominerande arbetsgivaren Electrolux, ute på landsbygden funkade fortfarande bruken med skiftande lönsamhet. Befolkningen närde en önskan om ett maktskifte och borgerilghetens alternativ med ungdomlighet, visioner, företagsvänlighet vann väljarnas gunst. Valet vanns och likt en våt trasa i ansiktet kom meddelandet från Electrolux att verksamheten skulle flyttas utomlands. 400 anställda med familjer stod utan jobb.

Nedläggningen av E-lux vändes emellertid till något positivt och fick tjäna gott exempel på samarbete mellan kommun och storföretag. Lokalerna kom till användning av nya företag och de anställda lotsades ut i nya jobb, eget företagande eller pension. Det nya borgerliga styret hade klarat krisen. Stora pengar satsades på handel där kommunen beredde mark vid stadens infart. Marken kom att utnyttjas av alla de butiker som finns på motsvarande ytor runtersikring snart sagt alla städer i landet. Västervik blev en attraktiv ort för shopping, det skapades arbetstillfällen och allt var frid och fröjd. Huruvida köpladorna lockar till sig lika många konsumtionssugna nu är skrivet i dunkel.

Stärkt av detta kunde man börja skönja en gryende hybris i det att det gamla dårhusområdet, som nu delvis var omgjort till fängelse, skulle konverteras till en turistanläggning av Finskt stuk. Det var Holiday Club som ville etablera Hotel med kringaktiviteter, konferensfaciliteter av gigantiska mått, bad, golf och allt som låg i tidens anda. Jag kan bara konstatera att platsen var felvald på skuggsidan viken och det stora fängelset som granne. Kommunledningen blev själfallet smickrade av att eventuellt få sola sig i glansen av de stora och kunna ta mot konferenser/kongresser av hög nationella klass - kanske t.o.m internationell d.o. Mycke sprattel var det. Holliday Club ville maximera bidragsdelen och kommunens insats vad gäller frigörande av mark och infrastrukturutbyggnad. Kommunen gjorde sitt under hummel och bummel till kostnader som man än i dag inte vågat redovisa. Holliday Club fick inte de bidrag de ville ha och med det som argument kunde dom dra sig ur projektet. Kvar står vi med ett väl utbyggt, tomt område som kanske kommer att bebyggas inom de närmaste 30-40 åren.

Nu, två och en halv mandatperiod efter det första maktvertagandet är kommunen körd i botten. Dålig organisation, dålig styrning och felbedömda investeringar har gjort den borgerliga framgångssagan till dess bojsänke. Till förlusterna alla tidigare år lades föregående års gigantiska förlust och i dagarna kan man läsa att innevarande år inte heller bjuder positiva överraskningar.

Ledningen har helt enkelt kommit till vägs ände och har tyvärr stått där på vändplanen och stampat så länge att det inte finns någon väg ut. Det är inte möjligt att fortsätta eftersom förtroendet är kört i botten. Det går att hoppa av men utan någon politisk cred eftersom tidpunkten då man skulle kunna vänt ett avhopp till något positivt sedan länge är passerad.
Mängder av tjänstemän och politiker måste rensas ut. Det är inte möjligt, eller ens mänskligt att begära, att alla dessa politiker och tjänstemän som svävande/flytande åsett hur ekonomi, organisation och tjänsteproduktionen eroderat. I insändare efter insändare andas frustration och besvikelse över att det här unga, friska, inte finns längre. Vägen ut kan vara att Kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet för Kommunstyrelsen. Då måste alla i KS avgå och arbetet med en ny organisation kan påbörjas. Så har skett i såväl Valdemarsvik som Åtvidaberg med gott resultat.

Därmed anser jag att IGT har gjort sitt i granskandet och analyserandet av kommunens vel och vä.
6 kommentarer

Är jag klar med klimatfrågan?

I lite drygt tre år har jag ständigt återkommit till klimatfrågan. Redan min tredje bloggpost var en varning inför det som komma skulle. Och mer blev det.

Redan då, i januar 2009, hade klimathotet tröskats ganska länge. Många politiker och organisationer hade byggt upp hela sin existens på klimathotet, eller den globala uppvärmningen som det hette då. Förhoppningsvis kommer ni ihåg Al Gore som satsade allt under några år. Han marknadsförde tesen att vetenskapen var klar och det enda som återstod var att vidta åtgärder men han ville aldrig svara på frågor eller diskutera. Det var hans uppfattning som gällde, vilket han gav uttryck för i sin kontroversiella film. Koldioxid var hotet och lösningarna var kontroll av alla länder som skrev på avtalet, skatter och någon sorts börs där man skulle sälja papper som gav oss rätten att släppa ut koldioxid (eftersom det trots allt måste göras). På så vis skulle det få ett pris, var det tänkt. Många tjänade, och tjänar fortfarande, stora pengar på detta. En av dom hette Al Gore. Utsläppsrätter kom att bli vår tids avlatsbrev där man kan "kompensera" Thailandsresan eller den onödgt stora bilen.

I slutet av 2009 var det tänkt att klimatfrågan skulle kröna sin framgång med ett "globalt avtal". Det viktigaste var avtalet, inte att rädda jorden. Avtalet var viktigt för alla inblandade eftersom det skulle ge dom makt och pengar. Avtalet skulle reglera utsläpp och därmed tillväxt, handel och utveckling. Det där gillade inte USA, Kina, Indien m.fl. President Obama var nytillträdd och hade just fått Nobels fredspris utan att ha tagit ett spadtag för freden. På väg till Oslo för att inhösta nämnda pris skulle han kröna Köpenhamnsmötet med sin gunst. I själva verket dansade han in, pratatade ihop sig med de "stora", repade av ett intetsägande tal för populaset och drog till Oslo för att hyllas som den store "fredshjälten". Det var början till slutet för klimatfrågan.

Nu är hela den här apparaten en tung skuta som man inte stoppar i första taget. Global warming har bytt namn några gånger till "klimatförändringarna", "klimatförändringen" eller "climate disruption" - alltför att förvilla och hålla liv i byråkratin, konferensandet och alla meningslösa åtgärder i klimatets namn. Man har fortsatta möten på varma och trevliga ställen som Mexico och Sydafrika, brända av det gråa och trista Köpenhamn 2009.

Som ett sista, nåja kanske inte sista, sprattel ser vi här hemma den nye kommunistledaren göra klimatfrågan till sin stora slagdänga. Antagligen kommer det att gå för honom som för alla andra som försökt, vilket visat sig i katastrofala valresultat. Vi har två år kvar till nästa val och då får vi se om det här äntligen är slut.

Byråkrater är byråkrater. Makthunger är makthunger. Det här var inte det sista försöket att roffa åt sig mer makt, nu när vapen inte är på modet längre.

Nya försök kommer och då är det viktigt att vi är på vår vakt. Tänk om dom lyckas!
En kommentar

Är jag klar vindkraften?

Många av er har följt min "kamp" mot vindkraften. Från början var det nog mer känslomässigt - naturförödelsen kontra intermittent elproduktion. Min första varning fick jag vid ett föredrag som hölls av min gamle lärare, den avdankade riksdagsmannen (c) och dåvarande "vindkraftssamordnaren" Agne Hansson. Vid sitt anförande sjöng han naturligtvis vindkraftens lov varefter jag ställde en tafflig fråga om verkningsgraden för ett vindkraftverk. Han var arrogant och undvikande i sitt svar och trots att jag formulerade om frågan så gott jag kunde, fortsatte han på ett hånfullt sätt. Sånt gillar inte jag! Om en kunnig person inte kan förklara sig begripligt är det något skumt! Där och då bestämde jag mig - det ligger en begravd hund vindkraften.

Så började jag räkna och kom fram till att den el som ett vindkraftverk producerar är dyr. Jag kom fram till att vi inte behöver elen eftersom vi går mot ett elöverskott. Jag kom fram till att det inte är miljövänligt m.h.t materialåtgång, sällsamma jordartsmetaller, miljöförstöring, buller, skuggor etc. Jag kom fram till att vindkraftsutbyggnaden är en politisk fråga, huvudsakligen emanerad från EU och axlad av våra egna "duktiga" politiker.

Så dök förslaget med vindkraftspark (vilket korkat ord egentligen) vid havsviken Syrsan upp. Vi var några stycken som engagerade oss och bildade en underförening till Svenskt Landskapsskydd. I Syrsasoppan dök det upp mycken ruttenhet i det att exploatören delvis approcherat kommunalrådet, vars mark låg på olämplig mark enligt det då rådande förslaget till kommunal vinkraftsplan (som kommunen fått bidrag för att upprätta). Vartefter projektet framsteg undanröjdes dessa hinder i planen varvid verken kan placeras på ytterst olämpligt ställe. I skrivande stund återstår det att se hur det blir med den saken.

Jag är övertygad om att vindkraftsexploatören har som rutin att kartlägga kommunens politiker och närma sig dessa med ett förslag om markarrende för vindkraft. Näsan kroknar naturligtvis på vedebörande varvid även inställningen till vindkraft i allmänhet blir mer positiv på det sättet. Att man ingått ett Paganinikontrakt är det naturligtvis ingen som förstår. Eller om man säger så här; det vore tjänstefel av exploatören att inte göra så här. Det som är bra för den ene är sällan det för alla.

Så briserade äntligen bomben
I gårdagens SvD, Brännpunkt skriver femton ledamöter av Vetenskapsakademiens Energiutskott om slöseriet och meningslösheten med vindkraft. De skriver allt det där som så många sagt så länge. De skriver allt det där som viftats bort av korrupta politiker och penninghungriga vindkraftsexploatörer som genom "landgrabbing" tror att dom skall kunna tjäna en hacka.
Det fina i kråksången är att IVA äntligen, om än sent, satt ner foten och kommit med en rapport om vindkraften. Trots att dom säger samma sak som så många andra gör ställningstagandet det svårare för våra politiker att fortsätta på inslagen väg. Det blir t.ex. svårt för regeringen att klämma mer subventioner ur konsumenten för att ett få ett vindkraftverk att gå ihop ekonomiskt. Som priserna är nu på såväl el som elcertifikat går det minus.

Ni som följer IGT är självklart pålästa men alla andra där ute kanske bara lever i tron att "vindkraft är miljövänligt". Det är det inte.
Ni som skrivit kontrakt med en exploatör är antagligen förblindande av det "guldkantade" kontraktet och måste, för att lura er själva, hävda att det är "miljövänligt" när det i själva verket borde räcka med att traska runt i en skogsbaserad vindkraftpark för att förstå omfattningen av den industrialisering er egen skog kommer att utsättas för.
Ni som bor i stan och tycker att vindkraft är "miljövänligt" kanske skulle kunna ta på er empatihatten när ni är på landet nästa gång. Hur skulle det se ut med ett 200m högt monster på kobben mitt emot eller i dungen bakom dasset?
Är du politiker och har fallit in den "gröna" energins lovsång utan att tänka eller reflektera över verksamhetens baksida? Då hade Du för länge sedan bort inse att alla medaljer har två sidor och att allt som glimmar inte är guld. Är du som de flesta andra har du bara jamsat med och står nu inför situationen att det är dags för reträtt. Hur man gör det smart och med skinnet i behåll vet inte jag - lätt kommer det inte att bli. Lätt skall det inte vara när man inte tänkt och tagit sitt ansvar som representant för sina väljare.

Nåväl, jag har nog sagt det mesta om vindkraft vid det här laget. Protesterna har legitimiserats genom IVAs uttalande och nu återstår bara att se den fortsatta politiska hanteringen. Skall politikerna vakna, fega, eller utreda frågan till döds? Erkänna att de tänkt fel kommer de nog aldrig att göra.

Kanske kan vi rädda vårt land från det här industrialiseringsförsöket. Gör vi det har vi gjort det själva, helt utan de myndigheter vi satt att göra det.

UPPDATERING 26/4
Som jag nämner ovan gjorde IVA ett statement vad gäller vindkraften häromdagen. Det har blivit ett herrans liv av det där, bl.a. med den här debattartikeln  VT.
VT tar i dagens ledare upp Annie Lööfs "modiga gröna steg" (bl.a. trängselavgifter i Uppsala och Linköping trots att det inte varit uppe på deras politiska bord) - som mer verkar vara en stadig marsch mot avgrunden för C under ledning av borgerlighetens svar på Håkan Juholt - snackpåsen.

Ledaren tar även upp vindkraften och skriver till min glädje så här:

"Den 23 april undertecknade flera ledamöter ur Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott en debattartikel i Svenska Dagbladet. De menade att vindkraften är helt fel för Sverige. Både vad gäller energin och miljön. Det kan vara den första av flera tunga röster som vågar säga att kejsaren är naken. Den dagen vi skrattar åt vindparkstrenden är det Centern som starkast förknippas med den.

Vindkraftsparker är ingen valvinnare eftersom de stör folk, utan att lösa några problem. Detsamma kan sägas om trängselavgifter".

3 kommentarer

Insändare som svar på stolligheterna

Den gröna katastrofen lever i en drömvärld av "grön energi, "förnyelsebart", "hållbart" och det dummaste av allt, "fossilbränslefritt". Man behöver inte ha kristallkula för att inse svårigheterna att uppnå de storsvulstiga målsättningarna inom 17 och ett halvt år. Som ett svar på Conny Tyrbergs, till intet förpliktigande debattartikel har jag just skickat in nedanstående. Kommentera gärna!


Tiden närmar sig
Det är bara sjutton och ett halvt år kvar till den drömvärld Conny Tyrberg beskriver så lyriskt. Det finns många skäl att fasa ut oljebaserade bränslen, där det viktigaste är att göra oss oberoende av de tvivelaktiga regimer som producerar och levererar råvaran. Frågan är bara hur lätt det låter sig göras.

Det har talats om sol-, vind- och vågkraft sedan kärnkraftsomröstningen 1980, 32 år sedan, utan att det hänt särdeles mycket. Nu har Regionförbundet satt som mål att länet skall vara fossilbränslefritt 2030, vilka dom nu är att sätta sådana mål. Till saken hör att vi redan uppnått målet om 50% ”förnyelsebar” elproduktion och att vi är bäst i Europa vad gäller låga koldioxidutsläpp.
Enligt Tyrberg skall målet uppfyllas medelst vindkraft. Det sägs att vi behöver mellan 70 och 170 vindkraftverk i kommunen för att nå målet. De verk som behövs skall vara 200 m höga vilket är strax högre än Högakustenbrons pyloner som nu är Sveriges näst högsta byggnadsverk, master exkluderade, efter Öresundsbrons pyloner.

Om vi antar att vi klarar oss med 150 av dessa monster i våra skogar skulle det finnas ett verk var 12,5:e kvadratkilometer, eller jämt utspritt var 3,5:e kilometer i såväl sida som längd. I genomsnitt har var och en ett verk 1,25 km framför, bakom, vänster och höger om sig, vilket ger en ”tittvinkel” om ca, 9,2 grader eller lika mycket som om du tittar på en stor gran (30 m) 200 m bort.
Delar av kommunen är undantagen för vindkraft och självklart kommer verken att koncentreras i större grupper. Låt det tjäna som ett exempel på hur det blir om man skulle sprida ut dem jämt över kommunens yta. Ingen skulle komma undan. Tror verkligen Tyrberg att kommunens invånare vill ha det så, när väl verken kommer upp? Det var det om det estetiska.

Vem kan tro på ”fossilbränslefritt” och vad kan det betyda?

Antag att vi verkligen kan bli det:
Hur skall vindkraften kunna ersätta energi/bränslebehovet?
eller....
Hur skall materialproduktionen och transporter till kraftvärmeverket lösas?
Hur skall kollektivtrafiken lösas? Gas? Hur ska då soporna samlas in?
Vad skall ersätta alla bilar? Många kör runt i bilar från -95 och tycker att dom är bra.
Hur skall mat och foderproduktion gå till?
Hur skall vindkraftverken kunna underhållas, t.ex byte av trasiga vingar eller generatorer?

Säj´et men gö´rt - som man säger här i Tjust.
4 kommentarer

Staten och landsbygden

Landsbygden har moderniserats och effektiviserats oerhört mycket de senaste hundra åren. Hela tiden har staten haft ett finger med i spelet varvid en stor del av verksamheten skulle kunna betecknas som statligt reglerad. Problemet med staten är att det inte är en pålitlig partner man har vid sin sida. När den statligt reglerade verksamheten visar på icke önskvärda effekter pekar man långt finger mot verksamhetsövarna. De som hela tiden gjort som pappa staten sagt. Några exempel:

Skogsbruket
Ur nationell synvinkel har det varit önskvärt med högre avkastning från skogen. Det ger jobb och exportinkomster. I början av förra seklet var landsbygden bebodd och brukad i många små enheter. Dessa små jordbruk lades ner under 40-50-talet varefter staten bidrog till att markerna beskogades med huvudsakligen gran. Skogen brukades fortfarande med mannar som gick med motorsåg och hästar som drog ut virket till väg. Den tekniska utvecklingen har varit fantastisk i så måtto att en gubbe med skördare hugger mångfalt mer än tidigare manuella system. En gubbe med skotare kör ut dessa mängder på betydligt kortare tid än tidigare. Denna utveckling har uppmuntrats av staten. Utvecklingen har förändrat vårt landskap från småbruten mångfald till traktbundna monokulturer.

Denna förändring är inte ett påhitt av markägare utan en följd av en effektivare marknad som i mångt och mycket styrts av staten. När världen utanför skogen börjar prata om "biologisk mångfald" blir det helt plötsligt skogsbrukets fel att situationen är som den är. Inte så hyggligt, kan tyckas.

Jakten
Svenska Jägareförbundet har genom "det allmänna uppdraget" från staten haft ett vakande öga över den jakt som bedrivs i landet. Tanken har även här varit utveckling och tillväxt. Man har genom lock och pock reglerat älgjakten, vilket jägarekåren accepterat, så att vi nu har en av världens bästa ägstammar. Utbildningen av jägarna har lett till ett ökat ansvar för det vilda vilket inneburit att vi, förutom älgen, har en av Europas bästa viltstammar, både vad gäller artrikedom som numerärer. Utvecklingen har inriktats mot "matvilt" och utbildning och information har basunerat ut att predatorer skall tas av daga. Jägarna har ägnat miljontals timmar för att hålla stammar av räv, grävling, mink mm. på en så låg nivå som möjligt.

Men så kommer vargen! Den värste predatorn av alla! Då svänger staten och skyller på andra igen. Helt plötsligt gäller inte det där med goda viltstammar längre. Nu skall de bli mat åt predatorer, enkannerligen vargen. Inte så hyggligt, kan tyckas.

Några exempel till:
På område efter område tycker jag mig se en omsvägning från tillväxt och utveckling mot destruktiv avveckling.
• Det gäller livsmedelsproduktionen där staten reglerat fram en olönsamhet som gör att folk slutar med sin verksamhet.
• Det gäller energiproduktionen där man reglerat bort effektiva och billiga metoder till förmån för dyra och miljöförstörande metoder med företags- och arbetsnedläggelse som följd.

Är det inte dags för staten att ta ett helhetsgrepp om landsbygdens verksamheter? Om de nu ndå vill vara med och bestämma. Vill ni ha bort oss så säg bara till. Det är bättre än att långsamt kvävas till döds.
En kommentar

Vem är rädd för EU domstolen?

Inte Polisen
Poliser i allmänhet är urusla skyttar. De har ett livsfarligt vapen i hölstret laddat med, vad folk i dagligt tal kallar dumdumkulor. Dumdumkula är en kula som expanderar när det träffar ett djur eller andra kött/ben-innehållsrika varelser. Syftet är att skada så mycket möjligt.

• Vad gäller jakt så tror jag att, näst intill, alla skulle kunna inse vitsen med denna typ av kula. Viltet blir på plats eller lämnar efter sig mycket blod vid händelse av ett dåligt skott som i sin tur underlättar eftersök och avlivning.
• I krig är det förbjudet. Där är man hänvisad till sk. helmantlade kulor som far igenom en kropp helt oskadad försåvitt det inte tar i ben. Man kan ju tycka att det är ädelt med helmantlat i krig. Motståndarna får ju faktiskt en möjlighet att överleva om de träffas. Jag tror dock att man tycker det är bättre med skadade motståndare än döda. En skadad soldat tar massa resurser i anspråk i form av bårbärare, transporter, sjukvård och konvalesens. Det håller fienden sysselsatt med annat än att kriga s.a.s
• Varför Polisen tycker att det är fiffigt med expanderande kulor vet jag inte. Jag tror inte att buset springer så där väldans mycket med en träff av en helmantlad kula i benet... om de träffar där.

Problemet är att polisen inte kan skjuta. Många är de poliser som är avväpnade för att de inte klarat skjutprovet. Alla kommer vi ihåg de duktiga poliserna som besköt en juvelerarrånare. De siktade på benen men träffade ett Gymfönster. Turligt nog var ingen innanför. Ingen av poliserna har koll på vem som avlossade de nio skotten i fönstret. Rånaren bommades men blev visst skiträdd och kunda haffas ändå. Han hade en startpistol som skrämde poliserna.

I den här artikeln kan du läsa om poliserna som skulle avväpna (kniv) en psykist sjuk 22 åring. Han gick emot dem varvid de fann sig nödsakade att skjuta. Polismannen siktade på benen men träffade en grind där kulan rikoschetterade och träffade 22 åringen i magen. 22 åringen avled på plats, inför sina föräldrar. Polismannen åtalades för vållande till annans död men frikändes av alla instanser med hänsyn till nödvärn. Personligen tycker jag nog att rättstillämpningen känns lite väl "cower-up-ig".

Du kan också läsa om föräldrarna som stämmer staten inför EU-domstolen. De tycker att "de tillkortakommanden och strukturella fel som ledde fram till 22-åringens död är inte acceptabla och inga lärdomar har dragits av fallet". De har hjälp av Civil Right Defenders och anser vidare att bruket av dumdum kulor är fel samt att kunskapen om psykisk ohälsa är undermålig. Läs mer här - skrämmande läsning.

Här har vi fyra okunniga poliser som mer eller mindre avlivar en ung människa. Rättssystemet står bakom den skjutande polisen hela vägen trots stora briset i utredningar etc.

Det här är väl verkligen en situation där staten skall rätta sig efter EUs normer! Polisen måste vara till medborgarnas hjälp, upprätthålla lagefterlevnaden och inge allmänt förtroende. Staten tycks inte bry sig att de skall ställas inför EU-skranket i denna fråga. Kvalitén på poliskåren försämras och brottsupplaringen sjunker.

233 polisanställda i landet har blivit fråntagna sina tjänstevapen. Detta efter att Rikspolisstyrelsen kunnat konstatera att de inte avlagt godkända skjutprov.
Så här kan det se ut när polisen siktar på dig - och ändå träffa dig i magen

Men vargen - den är viktig
Jag har skrivit så mycket om vargen att ni vet det mesta härvidlag. Ni vet att polisen rycker ut med dragna vapen, piketbil och hela konkarongen så fort någon skjutit en varg i nödvärn. Ni vet att polisen ryckte ut, avväpnade, handfängslade och höll några personer mot marken när de övningssköt i deras egen grusgrop utanför Åkersberga förra sommaren. Ni vet att en av grundpelarna för rovdjurspolitiken i vardande är att INTE ställas inför EUs skrank.

Slutsats
När EU kallar staten till sin domstol för att diskutera en förslappad polis som inte klarar av sina grundläggande uppgifter, spelar det ingen roll.
När EU kallar staten till sin domstol för att diskutera förekomsten av rovdjur innebärande kraftigt försämrade levnadsvillkor för större delen av Sverige är det så viktigt att man fortsätter med sin destruktiva politik.

Är det bara jag som inte förstår?
2 kommentarer

Utredning, efter utredning, efter utredning ...

Det är vad vargen omges av. Under tiden växer vargstammen och frustrationen bland de som är drabbade. Nu kan vi nästan dagligen läsa om de skador vargen åsamkar landsbygdens människor och djur.

Miljöministern, som jag börjar tro är sämre än sin föregångare, hävdar med emfas att riksdagsbeslut skall hållas (trots att det senaste riksdagsbeslutet är max 210 vargar i landet) och att vi till varje pris skall undvika att ställas inför EUs skrank. Hon hänvisar till pågående utredning och kommande förvaltningsplan vilket verkar mer som ett sätt att undvika diskussionen vad som är lämpligt, vad gäller varg, för liv och utveckling på landsbygden. Fegt är vad det är.

Så snart en utredning avslutats utan att diskutera de viktiga frågorna för landsbygdens befolkning tillsätts en ny. Nu är det Landshövdingen i Uppslala, Peter Egardts tur att lägga sin bit till det oöverskådliga pussel som antagligen aldrig kommer att läggas klart. Egardts insikter i jakt är obefintliga, liksom hans insikter i landsbygdens vel och vä. Hans poäng, i den här intervjun, är att han skall lyssna på "bägge sidor" där den ena ytterligheten är inga frilevande vargar och den andra sidan som vill översvämma landet med vargar.

Men är det verkligen "två sidor"? Är det så enkelt och endimensionellt? Kan verkligen landsbygden, med dess drabbade invånare, anses väga lika tungt som stadsboende, betraktande, miljöromantiker?
Mitt tips är att även denna utredning kommer att följas av en ny.

Frågan kommer inte att "lösas" förrän vi har en mix av acceptabla populationer, vettig skyddsjakt utan misstänkliggöranden av landsortsbefolkningen och en attityd där vi, här ute i spenaten, känner att äganderätt och livsvillkor respekteras. Det är möjligheten om man vill gå den lagliga vägen.
Väljer man inte den demokratiska/lagliga vägen kommer det att lösa sig per automatik till priset av laglöshet och myndighetsförakt. Skapar man system i strid mot medborgarna uppstår en anarki som är svår att reparera, vilket man enkelt kan konstatera bara man tittar sig om i världen.

Hur svårt kan det vara? Hur många utredningar, miljoner och korkade tjänstemän behöver man för att komma fram till det här?

Det är gratis att läsa IGT!
2 kommentarer

Temperaturförutsägelserna haltar

Det här med koldioxidens påverkan på klimatet har diskuterats i decennier vid det här laget. Problemet med förutsägelser är ofta att det riktigt skräckinjagande infaller för långt bort i tid för att kunna ifrågasättas men tillräckligt nära i tid för att vara anledningen till åtgärder. Åtgärderna är oftast i form av skatter, då "drabbas" någon samtidigt som någon annan "befrias" från skatten. Koldioxidskatt "drabbar" bilägaren samtidigt som den billöse lägenhetsboende stadsbon klarar sig hyfsat undan och kan därmed tycka att det är "viktigt" att värna klimatet. Vore man riktigt elak skulle man kunna kalla dom röstboskap.

Skulle man helt plötsligt förbjuda alla oljeberoende produkter så blir det inte bara bensin utan även plaster, asfalt, kollektivtrafik, Thailandsresor, internetkablar etc. Det vore inte politiskt gångbart. Alltså kan inte "rädda-jorden-hysterin" sträcka sig längre än det politiskt möjliga. Vem säger att det också är det klimatmässigt rätta?

Nu börjar vi emellertid få facit på klimatprojektioner från sent 80-tal. Då skulle allt gå åt helvete under 10-talet som bekant .... om vi inte. Det har farits runt jorden och propaganderat, konferensats, gjorts filmer, höjts skatter och beslutats att jordens medeltemperatur inte skall stiga mer än 2 grader C. Till vilken nytta? 


I ovanstående diagram ser du temperaturutvecklingen enligt James Hansen från 1988. Han hade tre scenarier, A, B och C som syftade till att "scare the shit out of us". Verkligheten visar att temperaturen följt antaganden om utvecklingen vid konstant koldioxidhalt från år 2000. Verkligheten och skrämseln stämmer alltså inte. Du kan läsa mer här.

Vad händer nu? Visst kan det hända att alla klimatalarmister byter fot, vilket är osannolikt. Det kommer att göras nya modeller, mer sofistikerade modeller med det gemenasamma att de kommer att visa samma sak - en kraftig temperaturökning ... om vi inte. Vi ser att alarmisterna byter fokus från temperatur till extremväder, trots att det inte finns några belägg för detta. Klimathotsprofitörer som Rockström och Wijkman kommer att fortsätta, så länge de kan, med sitt salvelsefulla förkunnande om jordens undergång ... om vi inte.

Alltså: Vi får nog leva med människor som försöker skrämma oss med att himmelen faller över oss ... om inte. Dessa männsikor har funnits i alla tider där deras makt varierat. Förhoppningen är att politiken nyktrar till och bortser från skrämslen för några generationer framöver och tar tag i de stora världsproblemen.

Här är några tips:
• Energiförsörjningen, matsituationen, välståndsutvecklingen, utbildning/kunskap, hälsofrågor, t.ex. AIDS och antibiotikaresistens, världshandeln, krig och vapenhandel.
Fixar vi det där under vår generation kommer vi att ha tagit betydligt längre steg än om vi fortsätter vårt beroende av araber och rysssar, lägger ner industri, sätter upp vindkraftverk, kör på etanol, käkar grönsaker, ökar protektionismen eller låter småungar i Afrika köpa handeldvapen på öppen gata.

Ha nu en riktigt trevlig helg! Det skall visst regna lite men det finns, som bekant, inget dåligt väder bara dåliga kläder. Det är ju inte extremväder, gubevars!
Kommentera

Kommunen i fritt fall

Som du säkert vet vid det här laget är ekonomin i Västerviks kommun rena katastrofen. Snart har halva tiden gått av borgerlighetens tredje mandatperiod. Borgerligheten säger vi men sanningen är den att det numera är Moderaterna, eller Nya Moderaterna, som styr. De andra partierna för en tynande tillvaro i Kommunfullmäktige på gott och ont.

På gott kan man tycka att det är bra med M i ledande position - om man är lagt åt det hållet. På ont kan man tycka att de andra politiska rörelserna tappar farten när de ändå inte har något att säga till om. Tyvärr har sistnämnda även drabbat M eftersom verksamheten har blivit lite av one man show där det inte finns så mycket plats för nya, eller för den skull även gamla politiska krafter.

Ekonomin, som normalt sett skall vara en paradgren för M, har vanskötts hela tiden. Enligt den här insändaren i dagens VT av Inger Wiman, granne och politisk motståndare som spottat upp sig på sistone och nu framstår som den ende i opposition med sting. Detta trots att hon pensionerat sig för några år sedan. Sista åren har hon ägnat åt den viktiga verksamhet som revisionen utgör. Revisionen består av delegater från alla politiska partier där ordförandeskapet innehas av oppositionen. De påpekade, i enighet, ekonomiska brister redan 2003 och föreslog Fullmäktige att inte bevilja Kommunstyrelsen ansvarsfrihet förra året. Fullmäktige, med ovan beskriven majoritet, övertalades/piskades att rösta emot förslaget, vilket ledamöterna borde ångra bittert i dag. Att dagens ekonomiska kris skulle kommit som en överraskning förefaller i detta perspektiv som ett försök att slå blå dunster i ansiktet på folk.

Vad göra?
På något sätt måste självklart det politiska initiativet återtas. Lättare sagt än gjort verkar det som. Nu har det gått tre och en halv månad utan att några åtgärder av rang vidtagits. Det handlar bl.a. om att åtgärda brister i organisationen, spara ute i verksamheterna och titta över investeringar. Det handlar också om att framstå som politiskt dådkraftig där ett fiasko i Västerviks kommun får långt större ringar i den politiska ankdammen än här hemma.
Tyvärr fungerar inte en kommun som ett företag där produkter eller delar av företaget kan avvecklas eller säljas. En kommun har det de har, med en liten del som kan tas bort - självklart. Det låter sig inte göras lika lätt. Ledningsstrukturen i en kommun är inte som i ett företag, vilket vissa/många tycks tro, där kommunalrådet eller Kommunfullmäktiges ordförande inte har samma kraft i styråran som VD eller en styrelseordförande.

Vem tycker?
Alla tycker, allt ifrån kloka tankar till att vi skall vara hyggliga mot kommunalrådet - han har bara en "tillfällig svacka" just nu. Kanske inte så tillfällig att vi bara skall gå runt och vara hyggliga för att det ev. skulle vara jobbigt för Kommunalrådet om han fick kritik. En svacka kräver höjder och när nåddes dom i så fall? Det är väl inget dagis vi sitter i?

Vem gör?
Ingen gör något! Inte ens de som borde göra något, de folkvalda, de som sitter i nämnder och styrelser som företrädare för oss medborgare. De personer som tycker lite mer, som jag t.ex., gör inte heller något mer än gnäller eller kommer med förslag som de ändå aldrig kommer kunna vara med att genomföra.

Vem är glad?
Skadeglädje finns självfallet. Det finns även en genuin glädje över den uppkomna situationen - från de som gör Västerviks nyårsrevy. Det finns att ta av, om man säger så.

Tyvärr kommer det här antagligen att sluta med en brakande valförlust för sittande majoritet, högre skatter för oss alla och en förlamad kommunorganisation. Om inget görs förstås.
4 kommentarer

Klimatskeptisk undervisning i USA

Morgonens stora nyhet var att skolorna i USA i samband med "klimatundervisningen" minsann lär ut att det även finns andra åsikter än att mänskligheten genom utsläpp av CO2 gör så att jorden blir varmare.

Jag har en känsla av att inslagen var lite vinklade då de lade upp det så att undervisningen genomförs så här trots att IPCC slagit fast att det är mänslighetens fel att det blir som det blir. Pro AGW lärare intervjuades självklart och dom hävdar att många lärare ställer upp på det här av rädsla för rektor och/eller föräldrar.

Nej men hu vad hemskt!, hur kan man komma på att undervisa på ett sätt som strider mot IPCCs dogmer? Det var nog budskapet sammanfattningsvis. En uppföljning lär komma i morgondagens Klotet.

Som bekant är inte alla forskare ense, IPCC, som är en genomkorrupt organisation, har inte en susning om hur det kommer att bli så för mig är det tämligen självklart att man delger våra barn och ungdomar detta. Eller är skolan en propagandaapparat kanske? Får man bara undervisa i det som är PK för tillfället?

Vi lägger ner så mycket tid på att lära barnen kritiskt tänkande men inte i allt och när de väl tänker kritiskt gäller det att tänka rätt.

Jössemej, var skall det sluta? Eller så är det bara så här och det slutar lyckligt trots detta.
Kommentera

Hur utveckla allemansrätten?

Allemansrätten, vad är det? En hävdvunnen rätt för alla till skog och mark. Problemet är bara det att denna hävd är sprungen ur tider då kunskapen om landsbygden var allmänt känd. Nu vet inte flertalet vad som växer på våra åkrar, hur man traverserar ett staket eller att människor på landet vill ha lugn och ro omkring sig. Den enskilda konsumtionen av narturen genom promenader, svampplockning och blomdito utövas av allt färre.

För många är naturen otäck. Där finns ormar, vildsvin och fästingar. Man vet helt enkelt inte hur man skall bete sig ute i spenaten. Då växer det upp företag som förpackar "naturupplevelser" på olika sätt. Det kan vara paddling, överlevnad (vad nu folk skall med det till), svampkurser, älgspotting mm.

Många gånger har även dessa företag en dålig insikt i allemansrätten och tycker därmed att "naturen" är en fri nyttighet, vilket självklart inte fallet. Verksamheter som tjänar pengar med någon annans mark som insats skall självklart betala för detta.

För närvarande pågår en revision av allemansrätten där perioden för synpunkter från allmänheten och organisationer mm. avslutades för ett tag sedan.

Jag hoppas verkligen att man anpassar allemansrätten till nutiden så att markägare och verksamhetsutövare ("vildmarksföretag") kan leva sida vid sida utan att ställa till förtret för varandra. Svårigheten ligger nog inte så mycket i det juridiska som i skygglapparna. I och med att det varit en hävdvunnen rätt är det ingen som tagit i dom svåra frågorna, dels för att dom uppträtt sällan, dels för att det "ordnat" sig efter ett tag.

Inspiration till denna bloggpost är hämtad från husorganet VT som många gånger har riktigt bra ledare. Tack för det!
Kommentera

Det Tyska undret!?

I helgen hade SvD en artikel om den Tyska energiomställningen så jag tänkte att även IGT kunde kasta sig i den debatten.
Jag har tidigare delgivit er min tro om att det mer handlar om en politisk utpressning från Merkels sida. Hon säger, OK vi stänger ner kärkraften 2022, om 10 år, men då är det upp till bevis för alternativen.

Man kan ju inte säga annat än att de inblandade parterna kör så det ryker. Långt ut i Nordsjön ska dom placera gigantiska vindsnurror. Det är fortfarande problem med elöverföringingen mellan verk och land. En del verk står och snurrar till ingen nytta och oljor etc. får hållas varma med dieselgenererad el. För hur lång tid är oklart, företaget som skall bygga elöverföringen lär ha fått ont om kapital. E.on satsar 7 miljarder EUR på havsbaserad vindkraft under några år framöver. Vindkraft har blivit som en psykos, alla som kan satsar och dom som skulle kunna säga emot håller med.
Flaskhalsar uppstår självklarrt när en marknad utvecklas så som den gjort i Tyskland. Nordsjöns vindkraftsel skall ner till tung industri i södra Tyskland och kraftledningar härför skall vara klara till 2015. Fram till 2020 räknar dom med att bygga 4.000 km kraftledning (40.000 hektarr under elledning om gatan är 100m bred), till dags dato är 200 km färdigbyggt.

Vindkraften subventioneras genom prisgarantier vilket gör att planerade gaskraftverk läggs i malpåse.
Ännu så länge vet vi inte så mycket om gas som energikälla i det att det verkar finnas stora mängder i Europas skifferlager. Polackerna har satt sig på tvären vad gäller EUs "färdplan 2050" eftersom de tänker att exploatera sin skiffegas. Kanske kommer det att göra Polen till Europas stora energiland inom 25 år? Man må säga vad man vill, subventionera hur man vill men i tid och längd vinner teknologisk utveckling och/eller billig energi. Gas kanske inte är en teknologisk höjdare men det är billigt och energirikt. Vindkraft är varken eller.

Det skall bli mycket intressant om detta gigantiska politiska experiment kommer att lyckas. Vill det sig väl kommer Tyskland att ha ett stort försprång gentemot övriga Europa. Vill det sig illa tappar dom konkurrenskraft, industri och arbetstillfällen.

Det är bara framtiden som har svaret.
En kommentar

Landsbygdsutveckling i praktiken

Bredbandsutbyggnad har blivit populärt igen. Senast det begav sig var för 10-15 år sedan, under Birgerssons hypade tidevarv. Det fanns inte en politiker, i synnerhet inte på landsbygden, som tog till sig budskapet om utbyggd datakommunikationskapacitet på landsbygden. Tekniska kontoret vände upp och ner på staden och lade ner fiberkabel kors och tvärs till stora kostnader. Länet och kommunen finansierade fiberframdragning till telefonstationerna på orter där de hade verksamhet. Ett stort projekt med trådlös datakommunikation som skulle lösa frågan för de där sista boende borta från all ära och redlighet slutade med konkurs och frågetecken, som aldrig utreddes, i den offentliga hanteringen. Bredbandsutbyggnaden var då lika viktig som den gröna hysterin är nu.

För de flesta av oss innebar detta att kapaciteten i kopparnätet förbättrades och i stället för modem sitter vi med ADSL diton innebärande att vi kan prata i telefon samtidigt som vi internetar.

Men nu har dom kommit igång igen. Regionförbundet har anställt en bredbandssamordnare och han hade halleluljamöte i Gamleby härom dagen. Med honom var Länsstyrelsen som via Landsbygdsprogrammet har 10 milj att fördela till landsbygdens bredbandshungriga befolkning. Där var också kommunens landsbygdsutvecklare med den imponerande penningpungen om 1 milj/år i landsbygdsutvecklingspengar.

Tanken är att vi ute på landsbygden skall bilda "bygdeföreningar" som tar tag i bredbandsfrågan. Gör vi det har vi möjlighet att få 100 Mb bredband före stadsborna. Grejen är bara den att vi skall göra det själva! Vi skall undersöka ingtresse, projektera, handla upp och genomföra. Sådär mellan tummen och pekfingret kommer dat att kosta mellan 20.000 och 30.000 per fastighet. Det hotas med att telenätet kommer att läggas ner, att fastigheterna kommer att bli osäljbara utan bredband och att det betalar sig med avseende på minskade kostnader för telefon, TV och internet. Vi får inte med oss tillräckligt många för att genomföra projektet - så enkelt är det nog.

Frågan hur hur vi skall göra?
Ska vi späka livet ur oss för att få detta, i en framtid, nödvändiga bredband? Politiskt har man sagt att bredband är viktigt och avsatt en "betydande summa" vilket är 495 milj nationellt och 10 milj för oss, enligt ovan. Det är pisspengar i sammanhanget samtidigt som ansatsen att landsbygden skall bekosta, projektera och bygga infrastruktur på egen hand är lite märklig.
Ska vi vänta in den tekniska utvecklingen, marknadens hunger efter oss som kunder eller politikens iver att göra något för oss här ute i spenaten?

En satsning på 30-40 tusen kanske inte är så mycket om man har en villafastighet i ett bra läge. Men för en fastighet som är lågt värderad, som kanske ägs av äldre eller människor med mycket mindre ekonomiska möjligheter än stadsmotsvarigheten är det mycket.

Vi avvaktar utvecklingen ser det ut som.

Glá Påsk på er! Ut och njut av det väder som han där upp håller till godo med.
3 kommentarer

Rovdjursutredningen klar

Lars-Erik liljelunds rovdjursuredning har presentarats i dagarna där hans huvudsakliga budskap är att de stora rovdjuren, björn, järv, lo och varg skall uppnå s.k. gynnsam bevarandestatus till 2024. Syftet har varit att komma med långsiktig målsättning för rovdjuren och föreslå åtgärder för en ökad acceptans.

Numerären skall ine beslutas politiskt utan av naturvårdsverket som också skall se till att det finns en miniminivå. Vad gäller vargen menar utredaren att 450 vargar är lämpligt inom tio år - att vi har det redan i år tycks han inte ha uppmärksammats på.

Han förslår vidare att vargar skall kunna flyttas och att varghägn skall kunna uppföras för kortare förvaring i akt och mening att bryta driften från vargarnas sida att vandra tillbaka till platsen varifrån de glyttades.

Den ekonomiska kompensationen till rennäringen skall förbättras. Förebyggande åtgärder i söder skall förstärkas så att vargen kan sprida sig frit

Ingen gillar detta
Jägarorganisationerna tycker inte att utredningen beaktat olägenhetarna för jakten. Dom tycker inte att utredningen beaktat socioekonomiska aspekter, vilket EUs habitatsdirektiv säger att man kan/skall göra.

LRF och Djurbönderna anlägger ett landsbygdspersektiv och menar att utredningen inte bektat konsekvenserna för landsbygden. Utredningen har beräknat myndigheternas kostnader för vargen men inte landsbygdens kostnader vilket borde vara en självklarhet när Riksdagen skall fatta ett beslut.
Kostnaderna för stängsling och underhåll av stängsel överstiger ersättningen med hästlängder varför LRF avvisar något alternativ än att staten tar dessa kostnader fullt ut.
Jägarnas Riksförbund.

WWF tycker det är toppen - surprisingly
Dom tycker att utredningen är ambitiös och väl skriven. Dom gläds åt att utredningen vill ha vargföryngring i Norrland.

IGT då?
Utredningen verkar inte ha fört frågan framåt. Nu kommer en ny föryngringsäsong varefter vi har 400-500 vargar i landet. Är frågan bordlagd i ytterligare ett år har vi ytterligare 200 vargar. De drabbades situation försämras stadigt och kommer att övergå i enskilt handlande såsom vi sett i Finland. Vi får då en anarkistisk situation där myndigheterna ständigt är på efterkälken vilket varken gynnar vargen, myndigheterna eller den allmäna rättsuppfattningen.
Jag menar att det hastar att komma frem med en väl förankrad rovdjurspolitik och i den ingår inte att vi skall hysa 500 eller 1.000 vargar. Så enkelt är det.

Självklart skall staten stå för alla kostnader i samband med expension/utplantering av deras vilt på andras marker. Dessa kostnader avser stängsling, underhåll, arbete, minskat jaktutbyte, förlorade djur och dess framtida avkastning, svårigheter att rekrytera personal på landsbygden och minskade fastighetsvärden. Lägger man samman alla dessa kostnader kommer man ganska snart inse att varje varg kostar åtskilliga miljoner.

Ovanstående sammanställning får utgöra ett gott exempel på vargfrågans politiska dignitet i perspektivet stad/land. De realistiska, drabbade på landsbygden är emot de stadsboende i WWF för.
Kommentera

Retoriskt misstag

I dag är det dags för lite självkritik, trots att det bär emot :-)

För ett tag sedan var jag med och skrev under denna insändare i VT och jag skrev om det på IGT här. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag/vi gjort ett grundläggande retoriskt misstag.

Formuleringarna gentemot kommunalrådet har tolkats som angrepp på kommunalrådet som person. I retorikens värld avråder man å det bestämdaste från personangrepp eftersom det kan få effekten att målgruppen solidariserar sig med den "påhoppade" i stället för att lyssna på budskapet. Man ser inte skogen för alla träd s.a.s.

Det här resulterar i att flocken sluter sig samman och hoppar på budbäraren, många gånger utan att ens ha läst eller tagit del av "påhoppet". Målgruppen fjärmar sig från budskapet och vill ofta inte diskutera det överhuvudtaget "eftersom du/ni boppat på X så har jag inget att säga i sak". Snacka låsningar! Sker det här i en begränsad social krets hänger man ut eller mobbar budbäraren med alla till buds stående medel - oftast genom animerade diskussioner i gruppen utan att budbäraren får komma till tals. Diskussionen handlar aldrig om budskapet utan mer av karaktären "hur kunde han skriva så?", "man gör inte så mot en kompis!" eller "du som i vanliga fall är vettig". Snacka flockbeteende!

Budbäraren får därefter svårt att rätta till misstaget och det kan ta lång tid att återupprätta ett förtroende.

Nåväl, nu är misstaget begånget, vilket jag beklagar å det djupaste. Jag kommer trots detta att föra min "kamp" mot vindkraften om än lite mer eftertänksamt. Jag skall läsa på retorikens mysterium lite mer så skall vi nog få med dom på tåget i stället för att kasta av mig själv.

I Kalmar Län och Västervik säger man att vi skall bli fossilbränsleoberoende 2030 (hur man bara kan tro det är för mig helt obegripligt dumt!) och för det "behöver" Västerviks kommun 70 - 176 vindkraftverk som är 185 m höga. När alla dom är på plats är jag övertygad om att "gruppen", om inte förr, förstod vad jag/vi menade.
8 kommentarer

Tiderna förändras och med dom ledarna

Jag har skrivit om kommunens ekonomiska kris tidigare. Självklart är det även en ledarskapskris.

Var tid/fas i en verksamhet har sin ledare. I uppgång kanske en entreprenör med förmåga att entusiasmera och hitta flexibla lösningar är den bäste. I nästa fas kan en förvaltare som ordnar och trimmar det organisatoriska vara den bäste. När verksamheten är i nedgång krävs det hårda nypor, förmåga att rensa bort dökött och hitta nya lösningar. Så där går det runt i de flesta verksamheter, så även en kommun.

Det är en omänsklig uppgift att leda en verksahet över flera faser. Hur skulle det gå till att ge människor sparken som man bara något år tidigare lovat guld och gröna skogar i uppgångsfasen? Det är massa löften/komittments som måste brytas pga ändrade förutsättningar och det kan bara göras av någon som inte var med då.

I den här insändaren i dagens VT säger en partimedlem (M) att den rådande situationen kräver en annan typ av ledarskap. Han är inte den förste som säger det och det är inte mindre relevant för att han instämmer i denna kör.

Förr i världen fanns det s.k. företagsdoktorer. Det är kanske dags att inrätta kommundoktorer eftersom kommunerna står inför stora utmaningar. Många, liksom Västervik, är överbemannade med för låg kompetens, väl inpinkade i sina gamla revir med låg förändringslusta. Skola, äldreomsorg kräver sina tribut och snart skall pensioner börja att betalas ut - i många fall skall det tas från inkomsterna eftersom det inte finns avsatta medel. För kommuner som krymper, vilket är fallet för oss, blir det ytterligare besvärligt.
Kommentera

Stadsborna får sitt i dag

Vinkraften skall in i städerna, sägs det i dagens tidningar :-)

Här Göteborg



Här Stockholm:


Undrar när den här skall planteras in på Djurgården?:

Dubbelt så mycket värd. Skadeståndsbeloppet för en uppsåtligt dödad människa är 50 000 kronor. Naturvårdsverket har tidigare begärt 100 000 kronor i skadestånd för en illegalt dödad varg. Nu funderar verket på vilka belopp som ska begäras för varg i fortsättningen.

Det kanske den redan gjort eftersom det är mer hund än varg. Utanför storstaden anser dock Naturvårdsverk mm. att det är en "riktig" varg
Kommentera

Ni släckte väl ljuset i går?

Earth hour mellan 20.30 och 21.30 i går "firades" genom att ett antal människor i flocken gjorde som pappa WWF sade - släckte ljuset.
Levande ljus vid Brandenburger Tor, Berlin. Ljus är bl.a. tillverkade av olja, transporteras långt och är inte alls så miljövänligt som många tror.*


Earth Hour Show i Stockholm (Loreen). Varför ställer man till med en energislukande show om man ska spara?*

Till vilken nytta? Enligt WWF var det för att ta hand om jorden.
Det var fyra år sedan man släckte den sista lördagen i mars för första gången. Det sägs att den där släckta timmen skall tjäna som signal till världens politiker att de måste göra något såsom att sluta globalt bindande avtal, skrämma barn och tvinga sina befolkningar till ändrad livsstil.

I grund och botten handlar det om synen på vår utveckling. Det är trots allt tillgången till energi som gjort vårt välstånd, som skapat produkterna som gett oss exportinkomster, som gjort att vi utvecklat nya produkter för egen användning/export, som skapat arbete och inkomster osv.
Det vi i dagligt tal kallar välstånd verkar inte vara så viktigt när man har det. Det verkar inte viktigare än att världskoncernen WWF vill tjäna pengar på människors pådyvlade dåliga samvete för att de lever i detta välstånd.

Titta på länder, där Nordkorea är det bästa exemplet, som ännu inte fått denna utveckling. De har släckt jämt, året om utan värme, utan mat, utan arbete vilket är en livsstil ingen av oss vill ha.

Earth Hour är ett jippo för att dra in pengar till WWF. Ett jippo som tilltalar oss som flockvarelser där det blir tydligt om man inte är med vilket kan leda till kritik från grannar, bostadsrättsförening eller andra småpoliser i din omgivning.

Eart Hour är lika dumt som att betala några hundralappar i kompensation för Thailandsresan, start/stopp funktion på en dyr, bränsleslukande SUV eller de gamla fina avlatsbreven som katolikerna tjänade mycket pengar på härförleden.

Men pengar tjänar dom, WWF. Vilken affärsidé dom har! Här erbjuder dom mallar för den idella kampanjen. Färdiga mallar för 200:- styck, att ladda ner, pilla till egen text och skicka till tryck. Allt för att du, din förening, ditt parti, stadsdel eller kommun skall kunna visa att ni är goda medborgare i den stora gemenskapen. Allt med Eart Hour- och WWF loggan såklart!

Men ändra livsstil vill ni inte. Att ha det som i Nordkorea vill ni inte. Hemma är ändå bäst!

* Bilder från WWFs hemsida. Jag hoppas att ni inte misstycker, det blir ju i alla fall lite reklam. Säg till om jag skall ta bort bilderna.
En kommentar