Landgrabbing

Jag har varit inne på temat "landgrabbing" förut. Nedanstående kan Du läsa som inledning av den här artikeln på SRs hemsida:

"Landgrabbing är ett begrepp som har blivit allt vanligare in i den globala debatten om resurser. Rika länder lägger beslag på mark i fattiga delar av världen för att säkra sin matförsörjning. Utvecklingsländerna lovas jobb, skolor och utbyggnad av infrastruktur. Men frågan är om landgrabbing erbjuder nya utvecklingsmöjligheter för fattiga länder eller om det bara handlar om nykolonialism?"

Rika länder lägger beslag på mark i fattiga länder....?
Har vi inte en gammal fin tradition av detta inom landet också? Jag tänker på storbolagen som lurade av fattiga skogsbönder deras skog för skit och ingenting. Jag tänker på minerallagen som innebär att en markägare måste släppa sin mark för skit och ingenting om där råkar finnas brytvärda mineraler/metaller. Jag tänker på ledningsrättslagen som innebär att markägare får lämna sin mark till kraftledningar, 3G master eller avlopp för skit och ingenting.

Självklart tänker jag också på vindkraftshysterin där,
- Markägare upplåter sin mark till vindkraftverksexploatörer för skit och ingenting i det stora hela, och ...
... där Svenska folket berövas det bästa vi via har, nämligen vår unika, orörda, tysta natur utan ersättning - för att den s.k. "gröna" elen skall exporteras till Europa.

Jag tänker också på löftet om alla "gröna" jobb vindkraften sägs bära med sig när sanningen är den att utrustningen tillverkas utom landet, anläggningsjobben i mångt och mycket utförs av folk från utlandet och underhållet av ett fåtal kringresande experter. Lokalt sker inget på arbetsmarknaden, för det tål inte vindkraften, mer än att jobb försvinner när företag lägger ner p.g.a höga elpriser.

Vad tänker vi mer? Om vi tänker?

Landgrabbing vare!

Ha nu en riktigt trevlig Valborg. Ut i det fina vädret med er - det behöver vi!

Skrämmande gästinlägg om vargen

Kan ingen stoppa eländet!
Jag vet inte om ni reagerat på att de vargar som presenteras, oftast döda, mestadels har en gul-rödaktig teckning. Så här skriver professor Eirik Granqvist (Tidigare Överkonservator vid Helsingfors Universitets Zoologiska Museum.Professor vid Shanghai Science & Technology Museum) om varglurendrejeriet:

"Redan för några år sedan förundrade jag mig över våra så kallade vargforskares okunskap när jag såg bilder av gula byrackor som sövdes och förseddes med radiosändarhalsband av vargforskaren Kojola och hans assistenter i nordöstra Finland. Jag minns att jag såg bilderna i tidningen Jägaren. Jag förvånade mig då över okunskapen eftersom det inte var enbart färgen utan också djurens anatomi som inte stämde med vargens. De ifrågavarande byrackorna var klara korsningar. Jag kunde då ännu inte tänka mig att det rörde sig om annat än ren okunskap och att korsningarna kunde ha tillkommit annat än via spontana korsningar mellan hund och varg. En annan möjlighet var att det rörde sig om lössläppta eller förrymda exemplar av sovjetryska gränsvaktens på enkom odlade korsningar vilka användes vid gränsövervakningen innan elektroniken gjorde dem överflödiga när sovjetväldet fallit. Sådana korsningar hade jag också haft på mitt dissektionsbord. Korsningarna är ytterst vaksamma men skäller inte. Ryska gränsvaktens korsningar brukade dock vara mera varglika till färgen. Den gula varianten tycks mera ha förekommit i det inre av Ryssland. Om de hållits bara som "sällskapsdjur" eller om man verkligen använt dem för något specialändamål är mig oklart. En typiskt gul korsning har jag i alla fall fotograferat på Darwin museet i Moskva. Jag funderade en hel del på de gula varianterna och med åren blev jag mer och mer förundrad över att korsningar av alla möjliga ursprung började dyka upp i Finland, Sverige, Norge och i Tyskland. I Finland, Sverige och Norge förekom, förutom de gula varianterna som likt andra "disktrasor" är korsningar mellan laika och varg, också korsningar mellan husky och varg. De har alla fått leka varg och de svenska "vargforskarna" har pratat sig hesa om hur värdefulla dessa korsningsprodukter är för att motarbeta inaveln hos vargarna. Detta trots att det knappast finns någonting brokigare än den svenska vargstammen som förutom korsningarna också består av vargar av mycket olika ursprung. En del har inköpts från Estland i tiderna. Också vargar av mongolisk ras har förekommit. Hur många av de människotillvända vargarna som härstammar från djurparker kan ingen säga.

 

Ännu mera konfunderad var jag när jag inkallades till Lausitz i Tyskland för att titta på vargarna där. På ett varginformationscentrum  som installerats visades på en stor poster en korsning mellan husky och varg. Den uppgavs visa en varg. Var bilden tagits vet jag inte. Övriga bilder på centret visade enbart korsningar mellan varg och schäfer, troligen tjeckisk sådan. Avgjutningarna av spår som visades i vitriner var alla hundspår. Föreståndaren för centret satt i sitt kontor men vägrade ta emot. Hon var tydligen rädd för att möta sakkunskap. På kvällen fick jag se ytterligare bilder av det som kallades varg men ingen av dem var varg. Nu har jag i dagarna fått mig tillsänt en bunt bilder ytterligare från nämnda ort. Alla visar likaledes enbart "byrackor".

 

När den första vargen åter dök upp i Mercantour på Franska Rivieran så sades det att den invandrat från Italien, osedd över den tättbebyggda Po-slätten och utan att göra skada. På gränsen genomgick den sedan en metamorfos rasmässigt för det första skjutna exemplaret var en stor sibirisk skogsvarg, dvs samma vargras som vi har i Finland förutom "byrackorna".  Inte den lilla, rölliga italienska vargen. På halsen syntes det dessutom tydligt att vargen före lössläppandet hade varit försedd med halsband och fötternas trampdynor var platta på grund av att den hade hållits i en bur med betonggolv. Jag var vid den tiden chef för ett naturhistoriskt museum i Frankrike.

 

Under de senaste åren har jag varit väl medveten om lurendrejeriet med odlade vargar och vargkorsningar som släppts och fått leka varg och flera gångar har jag skrivit artiklar i ämnet men konkreta bevis har varit svåra att ta fram. Nu finns de också. Ryssen Vladimir Bologov började sina "vargstudier" 1986 och enligt egna uppgifter började han sedan arbeta med både vilda och zoo-vargar 1993. Allt har finansierats via västeuropeiska "naturskyddare". Att det förekommit en massa business med försäljning av vargar och hybrider är klart och enligt Bologovs egna uppgifter har han också släppt lös 57 av dem i ryska Karelen nära finska gränsen. Vi kan därför nu kallt konstatera att de märkliga hybriderna nog har sitt ursprung därifrån. Ryssarna själva har förundrat sig över de många hybrider de skjutit, bland annat på Karelska Näset. Det är alltså fråga om en rent kriminell verksamhet. Inte ens i Ryssland får man odla varken rena vargar eller hybrider för att släppa lös dem i naturen.

 

När man i Pöytyä sköt den klara hybriden, byrackan Auli nyligen så blev jag ganska hårt åtgången av herrar Kojola, Aspi och Niemi när jag hävdade sanningen om djuret, nämligen att det inte var frågan om någon renrasig varg utan en korsningsprodukt. Varför dessa herrar bestämt måste hävda motsatsen och försvara förfalskningen är mig en gåta. Kanske är det en penningfråga? Ren business? Enligt obekräftade, erhållna uppgifter kostar " vargforskningen" årligen mellan 480 000 och 700 000 euro. Förutom vilt och fiskeriforskningsinstitutets ordinarie medel torde både Jord och Skogsbruksministeriet och Miljöministeriet ha beviljat specialanslag. Varför en statlig institution och två ministerier försvarar och underlättar en veritabel odling av vargar är mig en gåta. Varför motarbetar dessa instanser landsortsbefolkningens intressen och bidrar till att minska på viltbeståndet? Finländska myndigheter som medvetet motarbetar medborgarnas trygghet och säkerhet på landsbygden samt boskapshållningen har inte tidigare förekommit. De ansvariga herrarna borde nu dra konsekvenserna och övergå till andra sysselsättningar.

 

Till lust och leda har man försökt hävda att vargen är helt ofarlig för människan trots de många exemplen på vargdödade barn och även vuxna under gångna tider. Under hela 1900 talet var antalet vargdödade i Finland mycket få men jag känner till ett par fall och det senaste 1932. Att inte flera förekom beror på att vargen i praktiken var utrotad i vårt land och endast sporadiskt från Ryssland invandrade vargar förekom. Dessa sköts i regel mycket snabbt.

 

När jag i mars vistades i Kina som rådgivande gäst vid ett antal naturhistoriska museer dödades en 62 årig kvinna och ett barn i provinsen Schandong av vargar. Ytterligare sju människor hade blivit attackerade.

 

Hemkommen till Borgå fick jag höra om den 72 åriga damen i Rapattila nära Willmanstrand som blivit vargangripen. Likt i diktaturstater förbjöd dessutom polisen de deltagande jägarna att kommentera jakten för media. Några sådana befogenheter har inte polisen i verkligheten i Finland.

 

Vi har ingen nytta av vargarna i vår natur. Ett litet, noga kontrollerat bestånd kunde kanske tolereras av detta i världen allmänna rovdjur men nu har alla förnuftets gränser överskridits. Vargen får inte vara viktigare än människorna och deras livs- och utkomstmöjligheter på landsbygden".

 

Eirik Granqvist

Vargfrågan är jag inte klar med

Dessa bilder är från ett vargangrepp häromdagen. En varg rev sju får utanför Svärdsjö, trots att fårägaren hade sk. rovdjursstaket. Man har bytt namn på dessa staket till "rovdjursavvisande" staket - eftersom dom inte funkar.

Skadade får avlivades. Efter några timmar kom det människor med gevär som hjälpte till att avliva skadade får.
En granne hjälper fårägaren att avliva skaded får

Det här börjar bli vardagsmat och kommer att öka än mer. Rovdjurspolitiken med vargen i spetsen är totalt havererad och saknar allt sunt förnuft. De myndigheter som är satta att sköta det har inte en susning om hur många vargar som finns, var de finns eller hur man skall hantera det framöver. Regeringen glider undan allt medan stammen ökar med 30% varje år.

Det började med "projekt varg" på sjuttiotalet, utsättning av varg i Värmland ivrigt påhejade, möjligtvis även aktiva, av WWF, SNF etc. Riksdagen har beslutat om max 210 vargar i landet. När vi gick in i EU begärde vi inte, och fick inte, undantag för jaktfrågor vilket även gäller vargen. Staten påstår sig, helt plötsligt, vara livrädda för att ställas inför EUs domstol där det skulle utredas huruvida vi skött vår vargstam i enlighet med EUs habitatsdirektiv. Under tiden skiter dom fullständigt i att vargen ökar med 20-30%/år, övriga viltstammar utplånas på sina ställen och att vargen närmar sig våra boningar i sin jakt på mat. Biologisk mångfald blir enfald ur många aspekter.

Vargen är "inte farlig", det är "inte naturligt" att en varg ger sig på människor eller att det inte varit någon människa som "dödats av varg på 150 år", är argument som framförs av de som vill bevara vargen. Inget av argumenten är relevant eftersom vi i stort sett varit vargfria sedan mitten av 1800-talet.

Eftersom vargstammen härstammar från de där första utsläppta vargarna ingen vill prata om är stammen kraftigt inavlad vilket man, utan att skämmas, framför som ett argument att utöka stammen.

Nu handlar det inte så mycket om en varg hit eller dit. Det handlar om landsbygdens överlevnad, utveckling eller avveckling. Kvinnan som fick vargarna rivna i Svärdsjö häromdagen kommer antagligen att sluta med sina får eftersom lönsamhet och arbetslust försvunnit. Det handlar också om förtroende landsbygd/myndigheter där såväl Naturvårdesverket som flera Länsstyrelser kör relationerna i botten med landsbygdsborna.

Vargen för inget gott med sig utan bara död, elände, frustration och tappade sugar. Skall hela Sverige kunna leva måste utvecklingen av landsbygden ske på landsbygdens villkor - där passar tyvärr vargen inte in. All den stund myndigheter springer lobbyorganisationers ärenden och kör över folk som har sitt liv av djur och natur så kommer det bara att utarma i stället för att utveckla.

Chockad och ledsen. Fårägare Marit Forssén förlorade fyra tackor och en bagge när vargen kom på besök på onsdagsförmiddagen.

Det här är verklighet för många i dagens Sverige

I nordvästra USA har man återinfört vargen med i stort sett samma problem som här men med en annan hantering. Läs här, några röster med goda råd som kan vara värda att ta till sig.

Tyvärr tror jag inte att jag kan lämna vargfrågan så här, det är för lång väg att gå innan alla inblandade parter hamnat på en nivå som landet tål. Fortsättning följer antagligen.