Vargfrågan är jag inte klar med

Dessa bilder är från ett vargangrepp häromdagen. En varg rev sju får utanför Svärdsjö, trots att fårägaren hade sk. rovdjursstaket. Man har bytt namn på dessa staket till "rovdjursavvisande" staket - eftersom dom inte funkar.

Skadade får avlivades. Efter några timmar kom det människor med gevär som hjälpte till att avliva skadade får.
En granne hjälper fårägaren att avliva skaded får

Det här börjar bli vardagsmat och kommer att öka än mer. Rovdjurspolitiken med vargen i spetsen är totalt havererad och saknar allt sunt förnuft. De myndigheter som är satta att sköta det har inte en susning om hur många vargar som finns, var de finns eller hur man skall hantera det framöver. Regeringen glider undan allt medan stammen ökar med 30% varje år.

Det började med "projekt varg" på sjuttiotalet, utsättning av varg i Värmland ivrigt påhejade, möjligtvis även aktiva, av WWF, SNF etc. Riksdagen har beslutat om max 210 vargar i landet. När vi gick in i EU begärde vi inte, och fick inte, undantag för jaktfrågor vilket även gäller vargen. Staten påstår sig, helt plötsligt, vara livrädda för att ställas inför EUs domstol där det skulle utredas huruvida vi skött vår vargstam i enlighet med EUs habitatsdirektiv. Under tiden skiter dom fullständigt i att vargen ökar med 20-30%/år, övriga viltstammar utplånas på sina ställen och att vargen närmar sig våra boningar i sin jakt på mat. Biologisk mångfald blir enfald ur många aspekter.

Vargen är "inte farlig", det är "inte naturligt" att en varg ger sig på människor eller att det inte varit någon människa som "dödats av varg på 150 år", är argument som framförs av de som vill bevara vargen. Inget av argumenten är relevant eftersom vi i stort sett varit vargfria sedan mitten av 1800-talet.

Eftersom vargstammen härstammar från de där första utsläppta vargarna ingen vill prata om är stammen kraftigt inavlad vilket man, utan att skämmas, framför som ett argument att utöka stammen.

Nu handlar det inte så mycket om en varg hit eller dit. Det handlar om landsbygdens överlevnad, utveckling eller avveckling. Kvinnan som fick vargarna rivna i Svärdsjö häromdagen kommer antagligen att sluta med sina får eftersom lönsamhet och arbetslust försvunnit. Det handlar också om förtroende landsbygd/myndigheter där såväl Naturvårdesverket som flera Länsstyrelser kör relationerna i botten med landsbygdsborna.

Vargen för inget gott med sig utan bara död, elände, frustration och tappade sugar. Skall hela Sverige kunna leva måste utvecklingen av landsbygden ske på landsbygdens villkor - där passar tyvärr vargen inte in. All den stund myndigheter springer lobbyorganisationers ärenden och kör över folk som har sitt liv av djur och natur så kommer det bara att utarma i stället för att utveckla.

Chockad och ledsen. Fårägare Marit Forssén förlorade fyra tackor och en bagge när vargen kom på besök på onsdagsförmiddagen.

Det här är verklighet för många i dagens Sverige

I nordvästra USA har man återinfört vargen med i stort sett samma problem som här men med en annan hantering. Läs här, några röster med goda råd som kan vara värda att ta till sig.

Tyvärr tror jag inte att jag kan lämna vargfrågan så här, det är för lång väg att gå innan alla inblandade parter hamnat på en nivå som landet tål. Fortsättning följer antagligen.

Kommentera här: