Vad händer nu?

Du är just i färd med att läsa IGTs tusende blogpost. Nu tar jag paus ett tag. Jag kanske inte kan hålla mig till det självpåtagna skrivarcelibatet, så det kan väl bli en och annan tanke då och då. Jag har tänkt att fullfölja det här med det historiska dokumentet genom att samla ihop allt till någon form av lite mera fysisk skrift, en bok eller flera. Jag återkommer.

Här kommer en kort summering av mina hjärtefrågor under denna tid.

Klimatet
Klimatdiskussionen, koncentrerad till den "globala uppvärmningen" var en av de saker som triggade igång mig på detta projekt.
Vetenskapen var klar, "alla" överens och det vara bara att köra, sades det. Det där tyckte jag var så urbota dumt - det kan bara inte vara sant. Det visade sig vara riktigt och nu lite drygt tre år senare är frågan mer eller mindre död. Det är inte global uppvärmning som gäller längre. Nu är det allt från extremväder till klimatvörändringarna som diskuteras. Stat, landsting och kommun har anammat och "klimatanpassar" i tid och otid. Det talas om fossilbränslefritt trots att, om det skulle lyckas, leder till än större problem och ingen nytta för "klimatet", eftersom atmosfären inte bryr sig om varifrån CO2 molekylen kommer ifrån. "Biobränsle" tar resurser från mänskligheten i stort. Man kan inte odla på mark för att fylla en törstig bil där man skulle kunna gjort mat!
Det känns som om politiken i klimatets namn är av det självdestruktiva slaget. Det leder bakåt och försämrar våra möjligheter. Så enkelt är det.
Slutligen verkar det som om man kommit på att solen har något med klimatet att göra vilket antagligen är att betrakta som ett framsteg bland dessa skygglappsförsedda, urbana, nutidsmänniskor. Grattis!

Vindkraften
En dålig affärsidé visar sig i form av dålig lönsamhet förr eller senare. Vindkraften är en sådan, det har jag skrivit så många gånger om. Sanningen har kommit i kapp så mycket att t.o.m vindindustrin i sitt öppna brev till Regeringen om mer subventioner bekräftar att det går minus f.n. Bättre timing för den tusende bloggposten får man leta efter!

Landsbygden
Tyvärr för vi, som bor på landet, en tynande tillvaro. Vi är bara viktiga när det är val eller sommar. I valtider kan våra röster vara viktiga på marginalen. Stadsbornas betydligt viktigare röster vistas under sommaren ibland oss och då kan de snappa upp ett och annat om landsbygden eller upptäcka att där inte finns sjukvård när de blivit bitna av en fästing eller, hemska tanke, kanske tvingas åka en mil extra för att tanka eller köpa mat.
För att visa handling skapas det ena projektet efter det andra med pengar som betalats in i skatt, som slussats till EU, för vidare transport till Sverige, Länsstyrelsen och Regionförbund. Dressmanklädda projektledare står i kö för att prata med oss i våra församlingshem eller bygdegårdar. Det kan vara bredband, turism eller starta-eget. Projekten leder aldrig till något.
Receptet är enkelt: Låt oss tjäna våra egna pengar! Låt jordbruket få betalt för sina produkter. Låt oss hyra ut våra stugor, driva sommarrestaurang eller gårdsförsäljning utan hämmande regler. Låt oss ta av, och förädla, naturens skafferi utan byråkratisk inblandning. Släpp loss kreativiteten!

Vargen
Ännu ett exempel där staden lägger hämsko på landsbygden. Den har också rätt att leva, säger dom. Men hallå! Vi människor lever här på jorden och är satta/har satt oss själva att förvalta den efter vårt bästa. Vi behöver åkrar, beten, skog, hav, fjäll och annan mark för vår försörjning, så enkelt är det. I förvaltningsbegreppet ligger att inte förstöra och att släppa in vargen, som inte tillför oss någonting, är att förstöra. Den förödar ytterst vår egen försörjningsförmåga när köttproducenter tvingas lägga, och flytta till stan, eller när sågverk måste stänga eftersom de inte hittar personal som vill bo i vargland.
Nu har det här lett till en onödig konflikt och ett svårt politiskt dilemma. Det skall bli intressant att se hur detta kommer att hanteras framöver. Vi som är drabbade kommer inte att vara nådiga. Det är de drabbade/landsbygd mot betraktarna/staden. Det enda vi vet är att man inte producerar mat i staden.

Kommunen
Jag har i ett flertal bloggposter belyst kommunens kris. Det som syns är en ekonomisk kris. Skälet till detta är en total okunskap från såväl politisk som administrativ ledning. I flera år har man jobbat efter en linje i akt och mening att effektivisera verksamheten. I själva verket har projektet varit ett "hitte-på-projekt" utan förankring i verkligheten som ingen, i realiteten, ställt sig bakom. Det går helt enkelt inte att genomföra en omfattande förändring utan förberedelser, förankring och kraftfullt genomförande - det är dömt att mislyckas. Nu står dom/vi där, sex år senare, med en herrans massa förlorade miljoner, en organisation utan förtroende och en valmanskår med ett växande missnöje.

Tack skall ni ha för glada tillrop och ihärdigt läsande!

Jag återkommer understundom framför allt med vargfrågan, kommunen och andra tokerier jag stöter på.

Nu tar jag paus ett tag.

Tack igen!

Är en kommun som vilken organisation som helst?

En landsortskommun är oftast den största arbetsgivaren. Verksamheten är omfattande med allt från lagstadgat till frivilligt. Den leds av politiker och tjänstemän. Den växer oftast mer än vad kommunen växer, proportionellt alltså.

I den bästa av världar skall tjänstemännen vara proffs och efterleva politikens minsta vink.
Vad händer när det inte funkar? Vad händer när varken den politiska ledningen eller tjänstemännen är byxade att axla sin uppgift (hur man nu skulle kunna vara "byxad" att "axla")? Vad händer när politiken vill något som är negativt för tjänstemännen eller övrig personal i kommunen såsom privatisering, neddragning eller rena utförsäljningar?

Det kan ju naturligtvis vara så att den politiska ledningen inte har tillräcklig kompetens och insikt för att lede en stor organisation som en kommun. Samtidigt kan det vara så att tjänstemännen kan men vill inte. De kan helt enkelt vara trötta på att följa än den ena majoriteten och än den andra. De kanske helt enkelt inte sympatiserar med sittande majoritet och medvetet eller omedvetet förhindrar, eller åtminstone försinkar, genomförandet av fattade beslut. Riktigt illa blir det när det brister i kompetens hos såväl den politiska ledningen som tjänstemännen.

Då inträder två frågor. Hur skall "folket" kunna säkerställa att de som väljs inte bara är populära bland väljarna utan även klarar av sin uppgift? Hur skall anställningsförhållandet se ut för en topptjänsteman och möjligtvis någon nivå ner?

Vad gäller den politiska ledningen är jag övertygad om att uppdragen på toppnivå, såsom t.ex kommunstyrelsens ordförande, skall tidsbegränsas, till förslagsvis två mandatperioder - det har jag sagt förut. Man fattar helt andra beslut om man vet att tiden man har på sig är förutbestämd. Risken för korruption minskar. Rekryteringssituationen blir mycket bättre när aktiva politiker vet att topplatserna blir lediga då och då. Det är större chans att sluta med "flaggan i topp" (jfr. Miljöpartiets språkrör). Som det är i dag får t.ex. kommunstyrelsens ordförande livslång pension om han/hon suttit i tre mandatperioder och uppnått den aktningsvärda åldern av 50 år. Vem tror att en sådan person är särdeles framåt den tredje mandatperioden strax före 50-årsdagen? Hur betraktas den personen, som kanske gjorde ett kanonjobb i två mandatperioder men ett skitjobb den sista, i väljarnas begränsade minne?

Vad gäller tjänstemännen anser jag att ALLA skall ha en basanställning där kommunen har frihet att anvisa arbetsuppgifter. Varje tjänst blir ett tillägg med extra lön utöver "baslönen". En högre tjänsteman skulle därmed kunna ha ett uppdrag som förvaltningschef under en mandatperiod med omprövning efter varje val. Den nya majoriteten skulle därmed få möjlighet att forma sitt lag inför kommande utmaningar. Den som inte får förnyat förtroende återgår till basanställningen, som rent teoretiskt skulle kunna bli oerhört trist i något arkiv eller så. Jag tror att man skulle få mer arbete för mindre pengar med denna metod.
Det är en omänsklig uppgift att tjäna, först en majoritet - kanske helvänster och, fyra år senare, tjäna en annan - kanske helhöger. Hur skulle en sådan chef kunna bli trovärdig?

Alla eventuella likheter med Västerviks kommun, i totalkris, är självfallet tillfälligheter. Helt klart är dock att om bara dessa två små enkla idéer genomfördes så skulle situationen på sikt förbättras avsevärt, vilket därmed får bli IGTs slutord med anledning av den kommunala krisen.

Nu kan jag inte göra mera

Ingen av er har väl missat debatten kring vindkraften i det sistone. Upprinnelsen var att Kungliga Vetenskapsakademien satt ner foten i en Brännpunkts artikel för två veckor sedan. Därefter har vindindustrin, Kåberger, Energimyndigheten replikerat mer eller mindre taffligt. Dom har inte så mycket att säga i sak nämligen.

I dagens SvD levererar KVA en slutreplik med följande slutsatser:

• Minskas våra svenska koldioxidutsläpp med hjälp av vindkraft? Nej. Vår vindkraft minskar inte Europas samlade utsläpp. Ökande satsningar på transportsektorn skulle däremot ge effekter eftersom den inte ingår i EU-ETS.

• Lider vi brist på (egenproducerad) el i Sverige? Nej. Energimyndighetens långtidsprognos visar att vi redan år 2020 har ett kraftigt elöverskott trots bara 11 TWh vindkraft.

• Ökar den förnybara energin med mer vindkraft? Ja. Enligt statistik 2010 bidrar vindkraften med 1 procent av totalt 47 procent förnybar energi, Ökande tillskott av vindkraft, bioenergi, värmepumpsenergi och vattenkraft gör att vi klarar EU-kravet på 50 procent förnybar energi med råge oavsett mängd vindkraft.

• Är vindkraften dyr? Ja. Den överdimensionerade vindkraftsutbyggnaden skulle inte ske utan elcertifikatstödet. Dessutom orsakar vindkraften stora kringkostnader i form av fler nätanslutningar, elledningar och reglerkraft.

• Minskas våra svenska koldioxidutsläpp genom vindkraftsexport till utlandet? Nej, eftersom minskningen tillgodoräknas det ”mottagande” landet.

 

Själv tycker jag att den sista punkten väl illustrerar vårt agerande i detta. Vi har till punkt och pricka (och lite till - som vanligt) följt EUs krav om andel förnyelsebar energi. Vi tokbygger och förstör vårt vackra land för att den el som produceras skall exporteras, vilket jag skrev om häromdagen. Förutom att vi landgrabbas tillgoogörs vi inte CO2 minskningen (om den finns och är viktig). Det gör köparlandet!

 

Nu skall jag vara lite elak

Inte mot er IGT läsare för ni är självklart tänkande individer utan mot "alla andra".

-Ni som, utan att tänka själva, ansett att "vindkraft är väl bra och miljövänligt", det är ju "grön" el, "billigare än ny kärnkraft", "vinden är gratis" etc, etc. Vuxna människor har ett ansvar mot sitt eget huvud - det skall användas för mer än födointag. Det skall användas för tankar och tal - det duger inte att i efterhand säga "det visste jag inte", som så många gör.

-Ni som bara åker med strömmen och vägrar inse konsekvenserna av att vårt land industrialiseras och blir nedlusat av 200m höga, snurrande torn bland vägar och kabelgravar.

-Ni politiker, som i vissa fall även för egen vinnings skull, påverkat kommunens planläggning och äventyrat era medborgares vardag med dessa monster.

-Ni som inte lyssnat på lokala protester.

-Ni som lurat bygderna på utlovad "bygdepeng".

 

Jag har inte mer att säga i det här. Nu får tiden ha sin gång och jag hoppas verkligen att politiken tar till sig den här debatten. Erfarenheten säger att politiken inte kommer att göra det - då får det bli marknaden som redan håller på att säga sitt. När inte en av huvudleverantörerna lyckas tjäna pengar säger det mer om vindkraften än det borde.

 

Nu skall jag vara lite snäll

Jag vill passa på att tacka Föreningen Svenskt Landskapsskydd för oförtrutet och konsekvent arbete trots "motvind", personliga påhopp, stark skygglappspolitik och lobbyverksamhet från de som tjänat pengar på vindkraften. Tänk vad människan kan förändra om bara viljan, och kunskapen, finns!

 

Jag vill också tacka bloggen TCS för ett konsekvent, folkbildande och oförtrutet arbete i "klimatpolitikens" orkan. Ni har varit en stor inspirationskälla, ett mentalt trappräcke att hålla i när det ena tokeriet efter det andra poppat upp i omvärlden.

Ni som inte tagit del av dess innehåll bör göra det - om inte annat för att stimulera hjärnan.

 

UPPDATERING!!!!!!

Nu är det så illa att Vindindustrin vädjar/tigger (länken funkar inte i min Firefox men väl i Zafari - skumt) om mer subventioner från oss elkonsumenter, i ett öppet brev, till Regeringen.ökad ambition i elcertifikatssystemet, som man säger) - annars går det åt skogen.

Men hallå! Spelreglerna var klara med att elcertifikaten skulle handlas "marknadsmässigt". Den här utvecklingen har vi väl varnat för hela tiden! Ni har själva pläderat för vindkraft med argumentet om lägre elpriser. Nu får såväl vindindustrin som markarrendatorer sämre intäkter. Och? Läs mer här länge. Och här.