Ett litet nedslag i den lokala korruptionen

Här, I Västervik, har den lokala korruptionen inspirerats av närheten till våra östra grannländer och dess unionella föregångare. I det lilla har den smugit sig på oss. Det smusslas och fixas, kanske många gånger med gott uppsåt men summan av kardemumman gör att det på sikt blir ohållbart.

Ni som följt IGT vet att jag varit lite pissed på den kommunala konstruktionen kring VA verksamheten. Då, i början, var det föranlett av mina kontakter med anledning av att dom skitar ner mitt viltvatten. För att ta det försiktigt kan jag säga att det inte gått så bra för mig. Just nu slickar jag såren och funderar på vad jag skall hitta på för att gå vidare - om jag skall gå vidare.

Samtidigt som Kafkahistorien med det lokala reningsverket här hemma i byn har jag fört en diskussion om ledningar som kommunen grävt ner olovandes. Så gör man ju inte. Tänk dig själv - du tittar ut en morgon över din vackra villatomt och möts av en grävmaskin. Eller ännu värre, du kommer hem från en utlandsresa och finner din tomt uppgrävd och återlagd med skillnaden att där ligger en ledning av något slag. Bleve du förbannad? Skulle tro det.

Om man råkar ha lite mer mark har utvecklingen tyvärr gått dit hän att det är många som tycker att dom har rätt till den. Men nu är fastighetsrätten en av våra äldsta rättsliga områden så det är inte så lätt att bara bygga eller gräva ner något för att man tycker att man behöver det. Som tur är. I vårt fall har kommunen alltså gjort det - vilket jag kommer att återkomma till vartefter utvecklingen går framåt.

Det här är den första bloggposten i "dagvattenserien" där vi nu skriver slutet av februari 2013.
Västerviks kommun har, som jag skrivit förut, brottats med ekonomiska problem som sannolikt är en kombination av struktur (landsortskommun) och mindre kompetenta politiker/tjänstemän. Svår fråga som vi lämnar för stunden.

Överlåtelse av VA
Västerviks kommun har som så många andra kommuner bildat en massa kommunala bolag, vilket säkert är bra under vissa omständigheter. Det är ungefär som när gud snackar om jorden med sina gudkompisar och berättar om den fantastiska planet han skapat - "men så sket det sig med människorna" (han bär trots allt på ett sympatiskt drag av ödmjukhet...). De kommunala bolagen är nog bra, vad vet jag, - men det sket sig definitivt med politiker och tjänstemän (...vilket IGT är sparsamma med).

För att fixa till det med ekonomi etc. beslutades det att man skulle föra över all VA verksamhet till dotterbolaget Västerviks Miljö och Energi AB. Det gjordes ett avtal där överlåtelsen regleras. Redan i inledningen av avtalet säger man att avtalet är beroende av en klausul längre ner i avtalet. Bläddrar dit och finner att villkoret består i att Kommunfullmäktige skall godkänna avtalet senast den 28/11 -11 och att styrelsen i Västerviks Miljö och Energi AB skall godkänna avtalet. Sistnämnda är väl inte så stor grej som förstnämnda.

Självklart skall Fullmäktige godkänna avtalet! Självklart skall det föregås av en bred politisk diskussion, som jag inte tänker föra här. När allt detta gjorts skall frågan diskuteras en gång till i fullmäktige där alla ledamöter har tillgång till avtalet i sin helhet och där alla får framföra sina ståndpunkter som nogsamt förs till protkollet. Så gick det inte till här. Det kördes igenom helt utan politisk diskussion ute bland den politiskt intresserade allmänheten. Vid Fullmäktigesammanträdet den 28/11 -11 var inte avtalets bilagor med - ledamöterna kände således inte till vad de godkände mer än att VA verksamheten skulle över i dotterbolaget. De kunde därmed inte bilda sig en uppfattning av omfattningen och prisättningen. Rätt eller fel så finns det personer som, nu i efterhand, hävdar att kommunen sockrat värdet och därmed skapat en vinst som täppt igen de gapande hål jag beskrivit ovan.
 
Fullmäktige godkände ingenting i formell mening (här kan det föreligga juridiska spetsfundigheter). Det var ju ett underskrivet avtal de skulle godkänna/förkasta - avtalet var inte underskrivet! Det skrevs under den 3/1 -12. Vad som har hänt däremellan är det ingen som vet.
 
Jag pratar om en affär på en kvarts miljard som innehåller fastigheter, ledningar med ledningsrätter, miljötillstånd, kunder och leverantörer. Jag pratar om en affär som kommer att få långtgående konsekvenser för medborgarna en lång tid framöver. Jag talar om en stor och komplicerad affär och jag tror att jag redan nu kan konstatera att inblandade politiker och tjänstemän inte varit byxade att genomföra den.
Det första schabblet, och tecknet på arrogansen inför sina medborgare, var det påstådda godkännandet i Kommunfullmäktige!
 
Fortsättning följer.

Vargen

Jag borde skriva något om vargen. Jag kan inte eftersom hela hanteringen är så urtbota korkad att jag inte finner ord.
Några ord följer dock. Jag är förbannad i dag! Det snöar och är djävligt! Desutom skall jag till banken och förhandla ner räntorna! Det kanske blir bättre om jag skriver av mig först.

Det hela är toppen på det ekosofiska isberget där det finns människor som, på fullt allvar, tror att det finns ett system där ute - i naturen. Naturen är inget system. Naturen är inget dagis där alla samlas i en ring på måndagsmorgonen. Naturen är kaotisk där kampen på liv och död är den gemensamma nämnaren.

Ena stunden anser dom att naturens skall klara sig själv. När inte naturen gör som dom vill skall vi lägga oss i genom att utrota vildsvinen, plantera ut vargvalpar eller ha ihjäl myggor.

Samhället drar sig inte för att använda rättssystemet för att skrämma till lydnad. Man fängslar människor på landsorten och försöker fälla dom för "förberedelse till grovt jaktbrott" utan att ha något belägg för detta. Ingen vågar numera utnyttja sin rätt, och plikt, att skydda sina tamdjur av rädsla för polis och åklagare.

Såväl jaktetiska och andra principer i vårt förhållningssätt till naturen ställs på huvudet när ekosoferna jagar från helikopter, bil och skoter. Myndigheterna lättar på jaktreglerna för att villaägare och golfspelare drabbats negativt av naturen.

Det politiska etablissemanget vet inte hur man skall vända sig.
Å ena sidan har vi en producerande landsortsbefolkning. Å andra sidan har vi en högljudd lobbyverksamhet med de "häftiga" organisationerna WWF, Greenpeace, Svenska Naturskyddsföreningen och de lite mindre häftiga stadsboende betraktarna som aldrig själva kommer att drabbas av vargens härjningar.

Vargen tar verkligen fram det sämsta hos oss.

Oj då....!

I maj 2009 skrev jag om nedisning av vindkraftverk. Jag gjorde en jämförese med nedisningen av kabinbanan i Åre. De som byggde den trodde att det skulle bli ett hobbyprojekt, vilket det rent tekniskt borde varit eftersom Åreskutan, med all respekt, topografiskt endast utgör en liten kulle i sammanhanget.

För att göra en lång historia kort så var det klimatet och enkannerligen nedisningen som kom att bli den stora utmaningen. Så är det fortfarande och allt som oftast står kabinbanan på grund av detta. Den observante skidåkaren gör säkert egna iakttagelser i form av fantastiska isskulpturer på stolpar, buskar och träd.

Då tänkte jag som så att detta måste bli ett problem även för vindkraftverken - men slår mig inte på bröstet för det, trots att tanken tangerar det geniala (ironi). Då, i maj 2009, hade det uppmärksammats varvid Energimyndigheten hade beslutat att dela ut 234 milj för pilotprojekt med vindkraft i fjäll- och skogsmiljö. Jag vet inte vad man fick ut av den där kvartsmiljarden mer än att naturen tycks ha tagit ut sin rätt. Det blir gärna så, med naturen - den är mäktig och gör som den vill oavsett vad några pellar i Stockholm, Bryssel, Indien eller Florida påstår.

Nu, vintern 2012/13 har många vindkraftverk stått och inte producerat något, eller mycket lite, på grund av nedisade vingar.

I dagarna samlas 500 ljushuvuden i Östersund för att lösa problemet.

Tänk om dom bara läst IGT!