Ett litet nedslag i den lokala korruptionen
Här, I Västervik, har den lokala korruptionen inspirerats av närheten till våra östra grannländer och dess unionella föregångare. I det lilla har den smugit sig på oss. Det smusslas och fixas, kanske många gånger med gott uppsåt men summan av kardemumman gör att det på sikt blir ohållbart.
Ni som följt IGT vet att jag varit lite pissed på den kommunala konstruktionen kring VA verksamheten. Då, i början, var det föranlett av mina kontakter med anledning av att dom skitar ner mitt viltvatten. För att ta det försiktigt kan jag säga att det inte gått så bra för mig. Just nu slickar jag såren och funderar på vad jag skall hitta på för att gå vidare - om jag skall gå vidare.
Samtidigt som Kafkahistorien med det lokala reningsverket här hemma i byn har jag fört en diskussion om ledningar som kommunen grävt ner olovandes. Så gör man ju inte. Tänk dig själv - du tittar ut en morgon över din vackra villatomt och möts av en grävmaskin. Eller ännu värre, du kommer hem från en utlandsresa och finner din tomt uppgrävd och återlagd med skillnaden att där ligger en ledning av något slag. Bleve du förbannad? Skulle tro det.
Om man råkar ha lite mer mark har utvecklingen tyvärr gått dit hän att det är många som tycker att dom har rätt till den. Men nu är fastighetsrätten en av våra äldsta rättsliga områden så det är inte så lätt att bara bygga eller gräva ner något för att man tycker att man behöver det. Som tur är. I vårt fall har kommunen alltså gjort det - vilket jag kommer att återkomma till vartefter utvecklingen går framåt.
Det här är den första bloggposten i "dagvattenserien" där vi nu skriver slutet av februari 2013.
Västerviks kommun har, som jag skrivit förut, brottats med ekonomiska problem som sannolikt är en kombination av struktur (landsortskommun) och mindre kompetenta politiker/tjänstemän. Svår fråga som vi lämnar för stunden.
Överlåtelse av VA
Västerviks kommun har som så många andra kommuner bildat en massa kommunala bolag, vilket säkert är bra under vissa omständigheter. Det är ungefär som när gud snackar om jorden med sina gudkompisar och berättar om den fantastiska planet han skapat - "men så sket det sig med människorna" (han bär trots allt på ett sympatiskt drag av ödmjukhet...). De kommunala bolagen är nog bra, vad vet jag, - men det sket sig definitivt med politiker och tjänstemän (...vilket IGT är sparsamma med).
För att fixa till det med ekonomi etc. beslutades det att man skulle föra över all VA verksamhet till dotterbolaget Västerviks Miljö och Energi AB. Det gjordes ett avtal där överlåtelsen regleras. Redan i inledningen av avtalet säger man att avtalet är beroende av en klausul längre ner i avtalet. Bläddrar dit och finner att villkoret består i att Kommunfullmäktige skall godkänna avtalet senast den 28/11 -11 och att styrelsen i Västerviks Miljö och Energi AB skall godkänna avtalet. Sistnämnda är väl inte så stor grej som förstnämnda.
Självklart skall Fullmäktige godkänna avtalet! Självklart skall det föregås av en bred politisk diskussion, som jag inte tänker föra här. När allt detta gjorts skall frågan diskuteras en gång till i fullmäktige där alla ledamöter har tillgång till avtalet i sin helhet och där alla får framföra sina ståndpunkter som nogsamt förs till protkollet. Så gick det inte till här. Det kördes igenom helt utan politisk diskussion ute bland den politiskt intresserade allmänheten. Vid Fullmäktigesammanträdet den 28/11 -11 var inte avtalets bilagor med - ledamöterna kände således inte till vad de godkände mer än att VA verksamheten skulle över i dotterbolaget. De kunde därmed inte bilda sig en uppfattning av omfattningen och prisättningen. Rätt eller fel så finns det personer som, nu i efterhand, hävdar att kommunen sockrat värdet och därmed skapat en vinst som täppt igen de gapande hål jag beskrivit ovan.
Ni som följt IGT vet att jag varit lite pissed på den kommunala konstruktionen kring VA verksamheten. Då, i början, var det föranlett av mina kontakter med anledning av att dom skitar ner mitt viltvatten. För att ta det försiktigt kan jag säga att det inte gått så bra för mig. Just nu slickar jag såren och funderar på vad jag skall hitta på för att gå vidare - om jag skall gå vidare.
Samtidigt som Kafkahistorien med det lokala reningsverket här hemma i byn har jag fört en diskussion om ledningar som kommunen grävt ner olovandes. Så gör man ju inte. Tänk dig själv - du tittar ut en morgon över din vackra villatomt och möts av en grävmaskin. Eller ännu värre, du kommer hem från en utlandsresa och finner din tomt uppgrävd och återlagd med skillnaden att där ligger en ledning av något slag. Bleve du förbannad? Skulle tro det.
Om man råkar ha lite mer mark har utvecklingen tyvärr gått dit hän att det är många som tycker att dom har rätt till den. Men nu är fastighetsrätten en av våra äldsta rättsliga områden så det är inte så lätt att bara bygga eller gräva ner något för att man tycker att man behöver det. Som tur är. I vårt fall har kommunen alltså gjort det - vilket jag kommer att återkomma till vartefter utvecklingen går framåt.
Det här är den första bloggposten i "dagvattenserien" där vi nu skriver slutet av februari 2013.
Västerviks kommun har, som jag skrivit förut, brottats med ekonomiska problem som sannolikt är en kombination av struktur (landsortskommun) och mindre kompetenta politiker/tjänstemän. Svår fråga som vi lämnar för stunden.
Överlåtelse av VA
Västerviks kommun har som så många andra kommuner bildat en massa kommunala bolag, vilket säkert är bra under vissa omständigheter. Det är ungefär som när gud snackar om jorden med sina gudkompisar och berättar om den fantastiska planet han skapat - "men så sket det sig med människorna" (han bär trots allt på ett sympatiskt drag av ödmjukhet...). De kommunala bolagen är nog bra, vad vet jag, - men det sket sig definitivt med politiker och tjänstemän (...vilket IGT är sparsamma med).
För att fixa till det med ekonomi etc. beslutades det att man skulle föra över all VA verksamhet till dotterbolaget Västerviks Miljö och Energi AB. Det gjordes ett avtal där överlåtelsen regleras. Redan i inledningen av avtalet säger man att avtalet är beroende av en klausul längre ner i avtalet. Bläddrar dit och finner att villkoret består i att Kommunfullmäktige skall godkänna avtalet senast den 28/11 -11 och att styrelsen i Västerviks Miljö och Energi AB skall godkänna avtalet. Sistnämnda är väl inte så stor grej som förstnämnda.
Självklart skall Fullmäktige godkänna avtalet! Självklart skall det föregås av en bred politisk diskussion, som jag inte tänker föra här. När allt detta gjorts skall frågan diskuteras en gång till i fullmäktige där alla ledamöter har tillgång till avtalet i sin helhet och där alla får framföra sina ståndpunkter som nogsamt förs till protkollet. Så gick det inte till här. Det kördes igenom helt utan politisk diskussion ute bland den politiskt intresserade allmänheten. Vid Fullmäktigesammanträdet den 28/11 -11 var inte avtalets bilagor med - ledamöterna kände således inte till vad de godkände mer än att VA verksamheten skulle över i dotterbolaget. De kunde därmed inte bilda sig en uppfattning av omfattningen och prisättningen. Rätt eller fel så finns det personer som, nu i efterhand, hävdar att kommunen sockrat värdet och därmed skapat en vinst som täppt igen de gapande hål jag beskrivit ovan.
Fullmäktige godkände ingenting i formell mening (här kan det föreligga juridiska spetsfundigheter). Det var ju ett underskrivet avtal de skulle godkänna/förkasta - avtalet var inte underskrivet! Det skrevs under den 3/1 -12. Vad som har hänt däremellan är det ingen som vet.
Jag pratar om en affär på en kvarts miljard som innehåller fastigheter, ledningar med ledningsrätter, miljötillstånd, kunder och leverantörer. Jag pratar om en affär som kommer att få långtgående konsekvenser för medborgarna en lång tid framöver. Jag talar om en stor och komplicerad affär och jag tror att jag redan nu kan konstatera att inblandade politiker och tjänstemän inte varit byxade att genomföra den.
Det första schabblet, och tecknet på arrogansen inför sina medborgare, var det påstådda godkännandet i Kommunfullmäktige!
Fortsättning följer.