Ett historiskt fullmäktigemöte..

..så uttryckte sig vårt kommunalråd om Kommunfullmäktiges möte i måndags. En stor dag för den ene kan vara en ödets dag för den andre - det visar historien utan att jag behöver exemplifiera. För Västerviks- och våra medborgares del kanske inte det med naturnödvändighet är så stort som kommunalrådet försöker göra gällande. Läs och begrunda.

Ukna skola
Som jag skrivit förut har kommunen beslutat att lägga ner vår skola efter detta läsår. Det hela föregicks av en farsartad "dialogrunda" bemannad med det två "store" och en del skolfolk som försökte få oss förstå att skolan är dyr, håller låg kvalité och därmed inte kan drivas vidare längre. Så gjordes även på två andra orter med mycken upprörda känslor som följd. När rundan var klar kom man ur det hela genom att påstå att "vi räddat" två skolor när man i själva verket lagt ner två skolor. Fiffigt!  (Man kan som bekant vända på allt där en klassiker är när Tyskland blev "attackerade" av Polacker som i själva verket var utklädda Tyskar - vilket innebar att kriget mot öst kunde dras i gång. Du kanske tycker att det var ett drastiskt exempel , jag håller i så fall med men exemplifieringen sitter lite bättre då. Alla ev. likheter finns självklart inte).

Nåväl, Uknaborna satte igång med att försöka få igång en friskola i stället. Förutsättningarna för detta var att Skolverket ger sitt medgivande vilket de inte hinner med innan skolan börjar i höst. Sagt och gjort åkte man med buss till Västervik för att diskutera med de två "store" (M+S har gått ihop) och framförde önskemålet om att kommunen kunde driva skolan en termin till i avvaktan på Skolverket. Med plötslig och oförutsedd demokratisk insikt ville de hänföra frågan till Kommunfullmäktige i stället för att på stället säga ja eller nej, vilket vore fullt möjligt med anledning av det kommunalparlamentariska läget (70% majoritet).
Surprisingly avslog Kommunfullmäktige Uknabornas önskan!

Äventyrsbadet
Badinrättningar av det mer spektakulära snittet brukar vara en symbol över korkade och/eller megalomaniska kommunalpolitiker. Mycket sällan blir det en god affär för kommunen och dess innevånare, därmed inte sagt att det inte finns något bad som går bra.
Västervik är inte världens centrum även om de ute på skäret, next to Russia, tror det i kraft av att Kommunen äger en campingplats som omsätter runt 40 milj/år. Där beslutade Kommunfullmäktige att godkänna en investering om 28 milj i äventyrsbad som, enligt de affärsmässigt orienterade tjänstemännen, skall förlänga säsongen till att omfatta även juni och augusti. För att räkna hem investeringen bör man dra hit turister och rycka av dom 6-7 milj extra per år. Kanske går det men det är långt ifrån riskfritt.

Slottsholmen
Jag har skrivit om skrytbygget på den lilla vackra landtungan i Västervik förut. Det handlar om ett bygga av bostäder, hotell mm på en tomt, där det förut var sommarrestaurang, om ca. 1.000 m2. Det handlar om ett fastighetsutvecklingsföretag som tagit hjälp av den gamle ABBA medlemmen Björn Ulvaeus för att förverkliga projektet. Lokalt framställs det som om det är B.U som står för fiolerna vilket naturligtvis inte är fallet. Varför skulle han göra det? Han lånar ut sitt namn, åker på några möten, sitter med i den lokalsända "morgonsoffan" och ger kommunalrådet ett "jack i kolven". För detta tar han, förhoppningsvis, rundhänt betalt.
Det är klart att det rycker hos byggbolagen. Slottsholmen har ett fantastiskt lägge mitt i stan, omgivet av vatten. I det här fallet är det sannolikt någon av de stora som övertar projektet sdan B.U gjort sitt - och fått sitt. Den stora frågan är "whats in it for us" - som kommuninnevånare - fastigheten är såld för ingenting och utvecklingen kostar oss pengar. Skulle inte vi jtäna lite på affären också? Det hade alla andra fastighetsägare gjort.

Fullmäktige beslutade i går att anta detaljplan för Slottsholmen vilket är mycket mer än bygget på den aktuella tomten. Det skall kompletteras med byggnader ute i vattnet, parkeringar, VA-anläggningar etc., en rejäl kostnadspost om ca. 25 milj för kommuninnevånarna. Fullmäktige tog emellertid inte ställning till kostnadssidan i projektet, det hänfördes till Kommunstyrelsen och undgår därmed demokratisk insyn (om man inte rotar i Komunstyrelsens handlingar).

Se där hur en påstådd besparing om 0,5 milj innebärande nedläggning av en socken inom kommunen och utgifter för medborgarna om 53 milj, med stor risk och utan att ge dom någon nytta, kan bli "ett historiskt fullmäktigemöte, som kommer att betyda mycket för hela regionens utveckling". I och för sig kan ju utsagan komma att besannas - den är ju inte förknippad med framgång, om man säger så.

Hållbart och hållbart....

På senare tid har det där med "hållbart, + t.ex., samhälle" (Googla på hållbart så ser du vad jag menar) dykt upp allt oftare som ett gnagande spöke i min hjärna. Ta t.ex.  den här artikeln om fisket. Det är en debattartikel av vår fullständigt urusle landsbygdsminister Eskil Erlandsson som bl.a. säger "Mitt mål är att EU ska ha ett hållbart fiske redan 2015 och att det inte längre ska vara tillåtet att slänga tillbaka ätbar fisk över bord". Varför så lång tid att komma på det? Vad skall E.E göra på två och ett halvt år, eller till året efter att han blivit bortröstad, för att fixa det som ingen gjort de senaste 50 åren? Har E.E tänkt på varför massa fisk slängs över bord? Kan det ha något med politiken att göra kanske? Är det politiken som skall bli hållbar - eller fisket?

Han faller därefter in i det gamla vanliga dravlet om att fisket skall vara "hållbart", EU, datainsamling och fiskeavtal. Allt skall vara "hållbart", särskilt inom näringarna som ligger under Eskils fögderi.

Men vad är då "hållbart"? Är det att man gör förutsättningen för livsmedelsproduktion så svår att vi inte kan konkurrera med övriga världen vilket i sin tur leder till nedlagt jordbruk? Är det att man producerar bränsle för våra bilar av mat? Är det att man producerar intermittent och dyr el genom att industrialisera vårt landskap? Är det att man tvingar på landsbygden varg som på sikt kommer att utarma den "biologiska mångfalden" (ytterligare en floskel i omlopp bland hållbarhetsivrarna).

Helt plötsligt tycks något ljushuvud kommit på att vi måste jobba med landets resurser så att kommande generationer också har något att leva på.

Grattis, Wake up - det har mänskligheten alltid gjort! Det ligger liksom i vår natur att tänka på våra efterkommande.
Det är därför som vi har växande skog i olika åldrar - ni trodde väl inte att de skogarna, som plantor, kommit dit av sig själv.
Det är därför vi har dränerade åkrar och ett effektivt jordbruk - ni trodde väl inte det har gjort sig själv.
Det är därför vi har kulturbyggnader i kulturmiljöer som underhållits i generationer.
Det är därför vi har vatten- och kärnkraftverk som förser oss med billig och CO2 fri el.
Det är därför vi har en av Europas bästa klövviltstammar, en ekologisk, härproducerad och giftfri köttresurs.
 
Eller är det möjligtvis så att "vanliga" människor tänker generationer framåt, eller i alla fall en generation framåt, eller åtminstone till pensionen emedan en människa i politikerrollen bara tänker mandatperioden ut?

Ja, som du ser så har massor av människor lagt grunden för ett bättre samhälle för såväl produktion som konsumtion sedan tusentals år tillbaka. Det är först när det politiserats och därefter havererat - vilket fisket gjort sedan länge - som politiken kommer och jiddrar om ett "hållbart" samhälle. Det är ju för i h-vete dom själva som ställt till det, och fortsätter att ställa till det inom andra områden. Det är som att göra bocken till trädgårdsmästare, fästingen till hudvårdare eller vildsvinet till greenkeeper.

Så, nu lättade hjärtat lite. Sorry, men jag blir så trött på alla dessa, vuxna och vanligtvis kloka, människor som slänger sig med självklarheter som vore det en nyhet!
 
Uppdatering
i dag stötte jag på den här artikeln om utopiska tankar som framförs av Karin Bradley, "forskare" på KTH. Hon, och dessvärre många med henne, anser att det finns en väg framåt mellan kommunism och kapitalism - någon slags Amishvärld styrd av allsmäktige FN eller liknande överstatlighet.
För min egen del tror jag att det är enkelt. Ny teknik måste vara bättre än den som ersätts för att vara framgångsrik, samma gäller för nya ekonomiska/sociala system, om de nu finns. Allt annat blir bara en historisk parentes.

Det blixtrar i vargfrågan

Nu är det dags för vargen igen. Ni vet det där odjuret som IGT inte haft så särdeles mycket till övers för genom åren.
Som om det inte vore nog med att det är just ett odjur vi inte behöver i våra kulturbygder, med djurhållning och på många ställen en av Europas bästa klövviltstammar, är det ett djur som skapar känslor och osämja.

Vargen triggar urkänslor i oss. De som drabbas/riskerar att drabbas blir rädda och oroliga för sina barn och/eller sina husdjur. De som inte drabbas verkar få en känsla av makt över människor i vargland som tillåter dom att agera empatilöst. Ibland kan man ana ett mått av avund inför det liv man tror vi lever här ute i spenaten.

Vargens återinförande började med projekt varg på 70-talet, som sedermera finansierades av WWF, som med olaglig utplantering byggde upp en stam i Värmland. Därifrån spred sig vargen in i Norge och öster ut i Sverige. Riksdagen beslutade att vi skulle ha max 210 vargar i Sverige.

Då började eländet. Antagligen fortsatte utplanteringen, vargar dök upp lite här och var i landet och det blev dags för jakt. I två år hade vi licensjakt på varg, under de två åren samlade sig människor och organisationer, s.k. vargkramare, för att vargstammen skulle kunna växa. Naturvårdsorganisationer, hur små de vara må, fick "rätt" att överklaga skyddsjaktsbeslut vilket de gjort så snart de kunnat.

Nu senast i vintras överklagades ett skyddsjaktsbeslut där det skulle skjutas 16 vargar i landet. För säkerhets skull begärdes inhibition vilket också beviljades. Därmed avbröts urvalsjakten för i år och vargstammen kan växa till sig ytterligare. Mös gjorde dom, de små naturvårdsorganisationerna som inte tänker på mer än sig själva.

För någon vecka sedan var det dags att ta upp fallet i Förvaltningsrätten som inte gav Naturvårdsverket rätt i sitt beslut om urvalsjakt. Det har ju naturligtvis blivit ett himla liv kring det här, vilket bl.a. tagit sig i uttryck av att Jägareförbundets talesman i frågan dristar sig till att spekulera i huruvida rättens ledamöter har hål i huve´t - ett ganska ovanligt tillmäle i Svenskt rättssystem. Naturskyddsföreningen säger inget - det tycker naturligtvis att det är bra.

Igår slogs det rekord!
Rådmannen vid förvaltningsrätten, Haike Degenkolbe, hade blivit utsedd att förklara domstolens beslut.
Hon säger att man måste veta vad man skjuter om det skall kunna kallas urvalsjakt. Lösningen på det problemet är att man först märker de djur som kan skjutas och det kan man lämpligen göra med färg. Man skall alltså fånga in dom, bemåla dom och sedan släppa dom så att dom kan skjutas. Ett alternativ är skjuta färg på dom med paintball. Hör intervjun här.... Vem utsåg denna stackars kvinna till talesman? Någonstans är det synd om henne - å andra sidan borde hon väl ha omdöme nog att inte sänka sig själv. Ring gärna chefsrådmannen och fråga hur de tänkt - om de tänkt.

Så går det när dumheten, okunskapen och empatilösheten tar över. Var skall detta sluta - nu handlar det inte om vargens vara eller icke vara längre.