I grevens tid

Tänk att verkligheten alltid kommer ikapp dikten, att Kejsarens nakenhet avslöjas och att man inte kan sälja konserverad gröt.

Som jag skrev för ett litet tag sedan så har jag varit lite engagerad i E.ons vindkraftsprojekt utanför Horn och Hycklinge i södra Östergötland.

Jag deltog på ett protestmöte som i sin tur resulterade i en ännu större protest i samband med att Kommunfullmäktige i Kinda (Kisa) skulle fatta beslut i enlighet med E.ons förslag att bygga en stor vindkraftsindustri i bygdens vackra skogar. Beslutet bordlades till kommande möte och skulle ha behandlats i kommande vecka.

I går meddelade E.on att man lägger ner projektet. Skälet anges vara vindkraftens dåliga ekonomi (som om det dykt upp ur tomma intet) - inte de lokala protesterna.

Nu är E.on glada, de boende som hade drabbats dansar på borden och lokalpolitikerna är sura. Sistnämnda borde emellertid vara själaglada för hade det inte haft den här utgången hade de fått en jobbig valrörelse.

Nu kan alla gå hem till sitt utan att för den skull medge vindkraftens brister. Jag lägger därmed ner Kindaprojektet, gör ytterligare ett jack i kolven och konstaterar att verkligheten tagit ett viktigt steg i IGTs riktning.

Kul, är vad det är! För den som tycker att det är ett uttryck för skadeglädje så medger jag att så är fallet. Å andra sidan har jag lagt ner mycket tid på att visa den totala stollighet som storskalig vindkraft är ett symptom på. Jag känner således att jag med all rätt kan få visa lite skadeglädje. Det kommer mer - var så säker!