Valet är över
BÖRJAN VARNING! IGT skriver för framtiden - det skall vara kul att läsa någon gång. Denna post innehåller ironi, symbolik och kan vara abstrakt. Denna post gör inte anspråk på att vara "sann". Läses på egen risk. VARNING SLUT!
Så var det klart - valet 2014, eller Supervalet som det även kallats.
Första delen i valkvartetten, det till EU, renderade en hel del förändringar. Rösterna spriddes ut på kanterna av den politiska skalan i och med att SD, MP och F! gjorde bra val.
Många undrade nog vad som skulle hända här hemma. De rödgröna ledde i början av valkampen, ett försprång som blev allt mindre ju närmare valet vi kom. Till slut blev resultatet att ingen vann. Eller ingen som de politiskt korrekta vill kalla vinnare. Det blev nämligen så att M förlorade, SD vann och F! landade på en nivå där de får partistöd men ingen plats i Riksdagen.
Alla andra partier ligger i princip kvar på samma nivå som tidigare och nu är det Löfvéns uppdrag att försöka få ihop en regering med stabilt stöd där man obetydliggör Riksdagens tredje största parti, SD. Ett stort "lycka till" kan han behöva trots att han torde ha god förhandlingsvana, så gammal fackpamp han är.
Statsministern och Finansministern har båda förkunnat sin avgång med argumentet att de saknar mandat att jobba vidare. De tar helt enkelt ansvar för partiets opinionsmässiga kräftgång. Starkt.
Första delen i valkvartetten, det till EU, renderade en hel del förändringar. Rösterna spriddes ut på kanterna av den politiska skalan i och med att SD, MP och F! gjorde bra val.
Många undrade nog vad som skulle hända här hemma. De rödgröna ledde i början av valkampen, ett försprång som blev allt mindre ju närmare valet vi kom. Till slut blev resultatet att ingen vann. Eller ingen som de politiskt korrekta vill kalla vinnare. Det blev nämligen så att M förlorade, SD vann och F! landade på en nivå där de får partistöd men ingen plats i Riksdagen.
Alla andra partier ligger i princip kvar på samma nivå som tidigare och nu är det Löfvéns uppdrag att försöka få ihop en regering med stabilt stöd där man obetydliggör Riksdagens tredje största parti, SD. Ett stort "lycka till" kan han behöva trots att han torde ha god förhandlingsvana, så gammal fackpamp han är.
Statsministern och Finansministern har båda förkunnat sin avgång med argumentet att de saknar mandat att jobba vidare. De tar helt enkelt ansvar för partiets opinionsmässiga kräftgång. Starkt.
På lokalplanet föregicks valet redan i mitten av förra mandatperioden av dramatik då M och S slog sina påsar ihop. Med 70% av Kommunfullmäktige har de lagt ner skolor, gjort en del taskiga investeringar men framför allt bortsett från de demokratiska grunderna. Kommunfullmäktige har körts över i kostsamma och viktiga beslut som i praktiken bara fått behandlingstid över helgen. Tillgångar (tomter) har sålts ut och organisationen har förändrats på ett regelvidrigt sätt när nämnder lagts ner/slagits samman. Verksamheter har lagts över i insynskyddade bolag. Det gamla talesättet att makt korrumperar har fått ännu en ny bekräftelse i allt mer frigående tjänstemän och politiker som fått svårare och svårare att hålla på moral och etik. Kamraderi, nepotism och t.o.m negligerade jävssituationer har skådats på den politiska arénan.
Den store ledaren har, i och med sin tredje mandatperiod vid köttgrytorna, med kraft, karisma och politiskt spel kommit att omge sig av allt svagare medarbetare. Det må vara jobbigt för en ledare att ha kompetenta och påstridiga medarbetare omkring sig men för den skull icke desto mindre nödvändigt. Det är i den närmsta kretsen idéer skall gnuggas, ifrågasättas och argumenteras för den slutliga utformningen. Det är i den närmsta kretsen de goda ideérna växer fram och de dåliga läggs i minnets skräpkammare.
Med svaga okunniga jasägare omkring sig uppstår aldrig denna dynamik. Det enda som händer är att ledarens ego växer till dess att den uppblåsta ballongen spricker. Det var det som hände i den berömda sagan om den nakne Kejsaren - som du säkert känner till. I politiken har var och en ett ansvar för att det här inte sker - lätt att säga men svårare att göra - vilket de gamla sagoberättarna känt till sedan länge.
Med denna grovt förenklade bakgrund skulle Moderaterna i Västerviks kommun gå till val. Skräddarna runt det stora bordet hyrde in lokala reklamgurus som genomförde workshops för att utmejsla det optimala valbudskapet. Resultatet blev glättat papper, fina hemsidor med bilder, utvikbara foldrar och en förfärligt massa bokstäver staplade på varandra. Den som tog sig för att ifrågasätta skräddarna med de magiska trådarna blev utskälld på sittande möte eller mött av en Westerbergare (ni minns säkert när Bengt W reste sig och gick från morronsoffan efter det att Ny Demokrati kommit in i Riksdagen). Valet rullade sedan på enligt skräddarnas planer.
Likt barnet som avslöjade Kejsaren är väljaren klarsynt och direkt. Det där lilla papperet som läggs i valkuvertet kanske inte känns så mycket för var och en men summan av alla valsedlar kan göra stordåd.
Resultatet blev att M tappade 8 mandat, från 36,5% till 22,2% vilket är landets näst största tapp i sin genre (kommunalval 2014).
Vad kommer nu kejsaren att ta sig till - det han borde eller något annat?
Vad kommer jasägarna att ta sig till?
Nåväl, livet måste gå vidare och även denna nesa kommer säkert att blekna bort med tiden. Säga vad man vill om detta val men vi väljare lyckades röra till det lite. Vi lyckades säga ifrån med detta trubbiga demokratiska redskap och det tycker jag är långt större än politiskt käbbel såväl före som efter ett val.