Viktiga funktioner i ett samhälle
Många civilisationer har kommit och gått i mänsklighetens historia. Sällan vet vi varför de upphörde. Vi kanske bara vet att de funnits och fortfarande kan vi njuta av resterna, oftast i form av fantastiska byggnader. Några samhällen har kanske nte gått under men genomgått en transformering till något helt annat.
Det här kanske låter som en ambitiös inledning på en bloggpost, vilket inte bör vara tolkningen eftersom jag tvivelsutan saknar kunskaper i samhällens uppgång och fall.
Jag kan dock från mitt lantliga perspektiv konstatera att det mesta omkring oss går upp och ner. Jag ser det om inte annat bland det vilda. Ibland är skogen full av älgar, rådjur eller vildsvin. Dessa populationer må växa till sig men aldrig till den grad vi människor tror när de börjar bli en "plåga". Inget växer till himmelen. Så enkelt är det.
För oss människor börjar man tala om att även vår numerära tillväxt snart nått sitt maximum. Det är naturligtvis en följd av minskat barnafödande som i sin tur verkar korrelera med ökat välstånd. Ju bättre vi har det, desto färre barn blir det.
Vi människor är bra på två saker, att bygga upp - och bryta ner. Vi är oerhört strävsamma när vi skall skapa ett samhälle att leva i. Se bara på våra ihärdiga bönder för några hundra år sedan, gruv/bergsarbetarna, skogsarbetarna eller sjöfararna som for jorden runt i sina strävanden.
Brutit ner har vi gjort med otaliga krig som lämnat mången byggen, inte bara bokstavligt, i ruiner.
Nutiden är alltid svår att betrakta men jag tror att vi är inne i en ny nedbrytningstid. Denna gång handlar det inte om krig där vi genom bombkastning förstör för varandra utan vår egen lathet och förmeta vilja att göra "allt gott - allt rätt". Denna strävan tenderar till en byråkratisering som sakta kommer att kväva oss, dels genom att byråkraterna inte producerar något, dels genom att bakbinda de byråkratiserade. Ett bra exempel på detta är fiskerinäringen som sakta håller på att gå under.
Ett annat bra exempel står att läsa i dagens ATL (som ännu inte finns på nätet - jag länkar senare) där det handlar om den småskaliga vattenkraften. Vi har tusentals små vattenkraft i Sveriges många vattendrag. Inte sällan handlar det om anläggningar som var en av byggstenarna i vår välfärd - bruken. Vi har alltid behövt energi och då har människor bosatt sig där det rinner vatten för att utvinna kraften ur detta.
Nu har dårskapen gått så långt att dessa anläggningar skall miljöprövas enligt dagens miljöregler. Då kommer de att ställas mot alla möjliga intressen, inte sällan mot fiskarnas eller snararare fritidsfiskarnas intressen.
Bara ansökan kan kosta ägaren till ett småskaligt vattenkraftverk mellan 200.000 och 500.000. Verket kanske inte producerar mer än det egna behovet eller lite däröver och då finner många det ovärt att satsa dessa pengar med nedläggning och rivning som följd.
Kvar blir en bäckfåra i stället för den damm som funnits där i hundratals år.
Vad har vi vunnit med det?
Är inte energi en grundläggande komponent för vårt välstånd?
Är inte vattenkraft den renaste produktionsmetoden?
Med detta exempel vill jag visa att vi med, möjligtvis, "goda" argument håller på att bryta ner vårt samhälle.
Att ta ren, distribuerad och effektiv energiproduktion ur systemet är inget annat än urbota dumt. Ersätts den med ineffektiv, dyr och miljöförstörande produktion som vindkraft saknar jag ord att beskriva dumheten.
Jag återkommer i detta tema med matproduktionen, landsbygden och säkerligen mycket annat. Jag har lite tankar om integrationen vilket jag inte vet om jag vågar mig på. Vi får se.
Vart är vi på väg?
Jag kan dock från mitt lantliga perspektiv konstatera att det mesta omkring oss går upp och ner. Jag ser det om inte annat bland det vilda. Ibland är skogen full av älgar, rådjur eller vildsvin. Dessa populationer må växa till sig men aldrig till den grad vi människor tror när de börjar bli en "plåga". Inget växer till himmelen. Så enkelt är det.
För oss människor börjar man tala om att även vår numerära tillväxt snart nått sitt maximum. Det är naturligtvis en följd av minskat barnafödande som i sin tur verkar korrelera med ökat välstånd. Ju bättre vi har det, desto färre barn blir det.
Vi människor är bra på två saker, att bygga upp - och bryta ner. Vi är oerhört strävsamma när vi skall skapa ett samhälle att leva i. Se bara på våra ihärdiga bönder för några hundra år sedan, gruv/bergsarbetarna, skogsarbetarna eller sjöfararna som for jorden runt i sina strävanden.
Brutit ner har vi gjort med otaliga krig som lämnat mången byggen, inte bara bokstavligt, i ruiner.
Nutiden är alltid svår att betrakta men jag tror att vi är inne i en ny nedbrytningstid. Denna gång handlar det inte om krig där vi genom bombkastning förstör för varandra utan vår egen lathet och förmeta vilja att göra "allt gott - allt rätt". Denna strävan tenderar till en byråkratisering som sakta kommer att kväva oss, dels genom att byråkraterna inte producerar något, dels genom att bakbinda de byråkratiserade. Ett bra exempel på detta är fiskerinäringen som sakta håller på att gå under.
Ett annat bra exempel står att läsa i dagens ATL (som ännu inte finns på nätet - jag länkar senare) där det handlar om den småskaliga vattenkraften. Vi har tusentals små vattenkraft i Sveriges många vattendrag. Inte sällan handlar det om anläggningar som var en av byggstenarna i vår välfärd - bruken. Vi har alltid behövt energi och då har människor bosatt sig där det rinner vatten för att utvinna kraften ur detta.
Nu har dårskapen gått så långt att dessa anläggningar skall miljöprövas enligt dagens miljöregler. Då kommer de att ställas mot alla möjliga intressen, inte sällan mot fiskarnas eller snararare fritidsfiskarnas intressen.
Bara ansökan kan kosta ägaren till ett småskaligt vattenkraftverk mellan 200.000 och 500.000. Verket kanske inte producerar mer än det egna behovet eller lite däröver och då finner många det ovärt att satsa dessa pengar med nedläggning och rivning som följd.
Kvar blir en bäckfåra i stället för den damm som funnits där i hundratals år.
Vad har vi vunnit med det?
Är inte energi en grundläggande komponent för vårt välstånd?
Är inte vattenkraft den renaste produktionsmetoden?
Med detta exempel vill jag visa att vi med, möjligtvis, "goda" argument håller på att bryta ner vårt samhälle.
Att ta ren, distribuerad och effektiv energiproduktion ur systemet är inget annat än urbota dumt. Ersätts den med ineffektiv, dyr och miljöförstörande produktion som vindkraft saknar jag ord att beskriva dumheten.
Jag återkommer i detta tema med matproduktionen, landsbygden och säkerligen mycket annat. Jag har lite tankar om integrationen vilket jag inte vet om jag vågar mig på. Vi får se.
Vart är vi på väg?
Som en försmak på kommande betraktelser kan du läsa denna dabattartikel av vår Landshövding i dagens VT. Fullständigt, kontraproduktivt, bråkratiserande NONSENS! Ett bra exempel på hur vi i det "godas" namn sakta kväver oss själva till döds!