Så var Parismötet slut
En tummetott är väl ett understatement.
30.000 personer, fler än hela Västerviks kommun, lyckades efter tio dagar klämma ur sig ett globalt avtal som inte är mycket mera värt än det papper det är skrivet på. Avtalet, eller petitionen som HepStars en gång drömde om, skall rädda framtiden för våra barn och barnbarn. Kort innebär det att man höjde ambitionen om framtida temperaturökningar från 2 grader till 1,5 grader och så lite lull lull om att alla stater skall göra planer, hitta kolsänkor och göra vad dom kan i akt och mening att jorden skall vara dekarboniserad i slutet av detta sekel.
Aldrig har så många gjort så lite för så många, hade nog Churchill sagt. Alla dessa människor plus hundratusentals till, bl.a "klimatrådgivare" och "klimatstrateger" som kommunerna unnar sig, kan alltså hålla jul 2015 med julskinka och presenter som vanligt.
Känslan hos delegater, tjänstemän, NGOer och journalister är säkert uppfylld av att ha varit med och räddat jorden. Det ger dom ett lättat samvete under flygresan hem från Paris till sina nära och kära.
Den stora frågan är vad vi håller på med. Efter 40 - 50 års tjatande om klimatet som det stora hotet mot vår existens blir resultatet detta fullständiga nonsens. Är det då ett stort problem? Vad är det vi vill lösa och för vem? Kan vi lösa det?
Har vi möjligtvis andra viktiga, och riktiga, problem att lösa?
Hur länge skall vi låta lekstugan pågå?
En sista fråga bara. Hur kom Romson hem så fort? Hon åkte tåg till Paris under buller och bång men hur tog hon sig hem? Hon var i morgonradion i morse i alla fall.
Ja, ja vi människor är som vi är, vi tror vad vi tror och vi har de politiker, präster, militärer och annat löskefolk omkring oss som vi förtjänar.
Nu får vi förbereda oss inför julen. Här hos mig är det i alla fall en fantastisk morgon med frost, vindstilla och en lågt uppgående sol i horisonten.
Ut och njut av dagen om ni kan! Klimatångesten kan ni lägga på hyllan för ett tag. Åsa har lugnat oss. Prästerna har talat. Tron har lagt en mjuk vadd runt våra själar så att vi i lugn och ro kan leva på ett tag till. Sen kommer Putin, folkvandringar och naturkatastrofer men det blir först efter det att den utmattade horden som inte lyckades med någonting har varit lediga ett tag. Dom måste ladda om, om inte annat för den egna försörjningen.
30.000 personer, fler än hela Västerviks kommun, lyckades efter tio dagar klämma ur sig ett globalt avtal som inte är mycket mera värt än det papper det är skrivet på. Avtalet, eller petitionen som HepStars en gång drömde om, skall rädda framtiden för våra barn och barnbarn. Kort innebär det att man höjde ambitionen om framtida temperaturökningar från 2 grader till 1,5 grader och så lite lull lull om att alla stater skall göra planer, hitta kolsänkor och göra vad dom kan i akt och mening att jorden skall vara dekarboniserad i slutet av detta sekel.
Aldrig har så många gjort så lite för så många, hade nog Churchill sagt. Alla dessa människor plus hundratusentals till, bl.a "klimatrådgivare" och "klimatstrateger" som kommunerna unnar sig, kan alltså hålla jul 2015 med julskinka och presenter som vanligt.
Känslan hos delegater, tjänstemän, NGOer och journalister är säkert uppfylld av att ha varit med och räddat jorden. Det ger dom ett lättat samvete under flygresan hem från Paris till sina nära och kära.
Den stora frågan är vad vi håller på med. Efter 40 - 50 års tjatande om klimatet som det stora hotet mot vår existens blir resultatet detta fullständiga nonsens. Är det då ett stort problem? Vad är det vi vill lösa och för vem? Kan vi lösa det?
Har vi möjligtvis andra viktiga, och riktiga, problem att lösa?
Hur länge skall vi låta lekstugan pågå?
En sista fråga bara. Hur kom Romson hem så fort? Hon åkte tåg till Paris under buller och bång men hur tog hon sig hem? Hon var i morgonradion i morse i alla fall.
Ja, ja vi människor är som vi är, vi tror vad vi tror och vi har de politiker, präster, militärer och annat löskefolk omkring oss som vi förtjänar.
Nu får vi förbereda oss inför julen. Här hos mig är det i alla fall en fantastisk morgon med frost, vindstilla och en lågt uppgående sol i horisonten.
Ut och njut av dagen om ni kan! Klimatångesten kan ni lägga på hyllan för ett tag. Åsa har lugnat oss. Prästerna har talat. Tron har lagt en mjuk vadd runt våra själar så att vi i lugn och ro kan leva på ett tag till. Sen kommer Putin, folkvandringar och naturkatastrofer men det blir först efter det att den utmattade horden som inte lyckades med någonting har varit lediga ett tag. Dom måste ladda om, om inte annat för den egna försörjningen.
Paris alltid dyrt!
Åke