I grevens tid

Radio Kalmar uppmärksammade i går kommunernas skuldsättning. Då trillade det ner en talgdank hos mig som jag skall försöka beskriva översiktligt i det följande. Kanske fick jag en snilleblixt, som ledande politiker i den lilla kommunen säger då och då. Det finns anledning att ifrågasätta de kommunala företrädarnas randomiserade resultat av tankeverksamhet vad gäller såväl frekvens som styrka.

Under förra mandatperioden dök det upp ett "plötsligt och oförutsett" underskott i den kommunala ekonomin. Det föranledde den ledande Moderaten och den ledande Sossen att slå sina påsar ihop (det har IGT skrivit om många gånger). Detta skedde helt och hållet på egen hand, dvs. utan insyn från medlemmar och än mindre allmänheten. Syftet sades vara att ekonomin skulle fixas till.

Huvudrollerna i dramat hade naturligtvis de bägge kommunalråden stöttade av ekonomichef, bolagschefer och ett antal konsulter.
Ett konsultbolag var Svensk kommunrating som "benchmarkade" fram argument för taxehöjningar, skolnedläggelse etc. De utfärdade, mot betalning, en så kallad Finansiell elitlicens för att kommunen skulle kunna skryta om sina ekonomiska framsteg. I kullisserna smög det säkerligen runt en och annan konsult med mer eller mindre goda idéer.

Vad var det man gjorde egentligen?

Man strippade kommunen och bröt ner allt vad demokrati heter! Man överlät alla tillgångar på de kommunala bolagen som därigenom även övertog kommunens skuldsättning. Kommunen blev skuldfri - vips, så enkelt det gick!
Bolagen kom att drivas av ett fåtal personer utan insyn utifrån.

Smart? Det återstår att se.

De kommunala fastigheterna, som var dåligt underhållna och i stort behov av åtgärder, såldes till ett vilande kommunalt fastighetsbolag som döptes om. Det handlar om skolor, ålderdomshem, dagis, kommunhus etc. De skall svara för kommunens lokalförsörjning, heter det.
Bolaget har inga anställda. De lever på hyror som sätts efter bolagets behov, inte kostnadsnivån i de kommunala verksamheterna eller, hemska tanke, marknadsnivåerna (om de finns). Bolaget bygger nya dagis, idrottshallar etc då det går till så att KF får, för beslut förelagt, en hyresnivå som den kommunala verksamheten skall acceptera. Som av en händelse räcker detta till ett dagis eller vad det nu kan vara.

Bokföringsmässigt är det Västerviks Kraft Elnät som finansierar kalaset genom koncernbidrag. Att skyffla pengar genom koncernbidrag är en av fiffigheterna med en bolagskoncern - frågan är om en kommun skall ägna sig åt det.

VA Verksamheten "såldes" till ett annat kommunalt bolag. Även det har behandlats tidigare av IGT så det behöver vi inte ta igen.

Den kommunala campingplatsen blev "Resort" i ett bolag med följd att investeringstakten ökades dramatiskt. Man byggde ny restauranganläggning, japansk trädgård, multihall och som krona på verket ett äventyrsbad.

Turistbyrån, som tidigare drevs i kommunal regi, flyttades över till "näringslivsbolaget" som man säger ägs av näringslivet (vilket formellt är riktigt) men till huvuddelen finansieras med kommunala medel genom att få uppdrag då de framställs som lösningen av alla problem vare sig det gäller företagsutveckling, utbildning eller marknadsföring. Turistbyrån kom att bli en bra basförsörjning.

"Internbanken", som tidigare låg i kommunen flyttades över till moderbolaget i den kommunala koncernen. I internbanken lånar man pengar billigt på kommunens kreditvärdighet och lånar ut dyrt till dotterbolagen. Med många fina ord försöker man dölja det faktum att bostadsbolaget lånar till 3 - 4%, vilket är betydligt mer än vilket bostadsbolag som helst. Det samma gäller för VA-verksamheten (vilket är olagligt enligt VA-lagen), värmeverket, Biogasbolaget och Resorten. Någon har sagt att internbanken blivit en lekplats för finanswannabees.

De kommunala investeringarna. Investerat har man. För framtiden sägs det. Problemet med investeringar i en liten landsortskommun är att det inte finns ett standardrecept för att vända en utveckling med dålig ekonomi, avfolknng eller problem att upprätthålla service. I det läget är det väldigt lätt att greppa efter halmstrån. Bakom halmstråna döljer sig ofta männskor med en annan agenda än kommunens bästa. Tyvärr gerdet ofta mindre bra satsningar vilket det finns många exempel på runt om i landet. Här gjorde man en omfattande sprängning/muddring ute i havet utan att det, under fyra år, kommit några båtar med behov för detta, anpassning till en konferensanläggning som aldrig blev av, anpassning av hamnen för färjetrafik som uteblev, pudlande för "stadens son" i samband med byggnation på bästa läget i stan, tågset som allt som oftast inte är i bruk och satsning på en flygplats som aldrig kommer att bära sig. Summa summarum här är hundratals miljoner. Tyvärr är det more to come om vi inte passar oss.

 

I samband med det dramatsika samgåendet var man tvungen att slänga ut gamla allianskompisar. Detta gjordes genom upplösning av Kommunstyrelsen och tillsättande av ny som blev mindre där de gamla kompisarna, som av en händelse, inte fick plats. Problemet var dock att man inte tänkte sig för. Kommunstyrelsen väljs, enligt Kommunallagen, på fyra år och kan inte upplösas på samma sätt som en nämnd. Detta har överklagats och i skrivande stund har man haft en olaglig Kommunstyrelse i två år. Frågan ligger för avgörande i Förvaltningsöverdomstolen inom kort.

I Kommunfullmäktige innebar samgåendet en betryggande majoritet om ca. 70%.

Därmed kan man säga att politiken blev helt betydelselös. Några möss röt väl lite här och var men i stort så gick allt de bägge herrarnas väg.

 

I och med att balansräkningen flyttades över i bolagsstrukturen blev det lättare än jobbiga demokratiska processer. I första hand styrs bolagen genom ägardirektiv som anpassades så att livet skulle bli enklare för bolagen. Representant för kommunen i detta sammanhang var kommunens ekonomichef, tillika den som skulle verkställa direktiven genom sin roll som VD i moderbolaget. Uppseendeväckande är avkastningskraven som skrivs till ca. 5% - inte på eget kapital som vore det naturliga - utan på totalt kapital vilket innebär en avkastning på 25% på eget kapital vid ett eget kapital om 20% (dessutom finansierar kommunen resten till överränta). Kommunfullmäktige rundades vad gäller investeringar i och med att ägardirektiven tillät bolaget att göra investeringar motsvarande ca. 10% av balansomslutningen utan att fråga Kommunfullmäktige. Detta verkar vara påväg bort efter den kritik som framförts. Harmlöst kan tyckas men i verkligheten betyder det att det i vissa bolag kan investeras för mer än 100 milj utan att frågan behandlas Kommunfullmäktige. Samma "rundningsteknik" har man begagnat vad avser taxor.

 

Kommunstyrelsen har vi behandlat ovan. I moderbolaget tillämpar man "personunion" med kommunstyrelsen innebärande att Kommunalrådet och 1:e vice tillika är ordförande respektive vice ordförande i moderbolaget. (det trixas lite med det här, ibland är kommunalrådet ordförande och oppositionsrådet vice). Tre andra poster bemannas av 2:e vice ordförande i KS och ytterligare två lojala personer utan reel makt. Det viktiga här är makten inte de formella rollerna i KS. Sidan granskades 2013 - innan valet! VD i moderbolaget var ekonomichefen (som numera blivit kommunchef men fortfarande upprätthåller sin VD post) som tillskansat sig oproporioneligt mycket makt genom att sitta på ett hav av stolar.

Styrelseledamöterna i övriga bolag blir tillsagda att ta av sig "politikerrocken" och jobba för bolagets bästa - underförstått VDs och/eller ordförandes uppfattning. De utgör därmed nästan undantagsvis en samling nickedockor som inte tar sitt ansvar som det uppdrag de fått kräver. Problemet för dom är att det funkar så länge allt går som det ska men om det av någon anledning skulle skita sig sitter dom där på en kal klippa med brallorna nere utan att någon kommer till undsättning. Ingen i politiken kommer att ställa upp om man kan skicka styrelsen i havet och samtidigt rädda sig själv.

 

Innan ekonomichefen blev kommunchef var hans företrädare en tyst och lojal medarbetare i den här omstruktureringen. Han har nu belönats för sin undfallenhet med en hittepåtjänst som förvaltningschef, över ingenting, i kommunstyrelsens förvaltning. Belöningen är rundhänt och därmed kommer han att vara tyst och låta sig nöjas tills dess att pensionen tar över.

De stora dotterbolagen - bostäder, renhållning, vatten/avlopp och värme har lojala VDs som belönas över hövan för att acceptera höga ränteuttag som belastar hyresgäster/värmekunder eller utgör ett brott mot VA-lagen och onödiga kostnader för hyresgästerna.

 

När det gäller övrig motivation blir det lite svårare. Hur kan det gå så här långt? Hur är det möjligt att människor behandlar demokratin på det här sättet? Tjänar dom något på det själva?

Kommunchefen/VD i moderbolaget? Kommunalrådet? Oppositionsrådet?

Tyvärr blir jag svaret skyldig. Man kan alltid säga att tjänstemännen tagit makten. Kan det vara så enkelt? Självklart har de som ständigt är på plats ett övertag gentemot fritidspolitiker och självklart skor dom sig om de kan. Men är det hela svaret? Ära brukar vara ett annat motiv och visst kanske det var det som politikerna eftersträvade - att vända ett sjunkande skepp kan vara hedervärt.

Är det allt? Tror tyvärr inte det.

 

Det här kommer att bli en av de stora politiska frågorna under 2016. Radio Kalmar har börjat en granskning, förhoppningsvis fortsätter den. Ett flertal överklagandemn kommer att avgöras, bl.a huruvida Kommunstyrelsen varit olaglig under två år. Diskussioner om överuttag i taxor kommer att manglas och behandlas i olika instanser. Det blir ett spännande år.

Tyvärr drivs det inte av politiken eftersom de frivilligt låtit sig bakbindas och/eller är ovilliga att kritisera något som kan kasta tillbaka på dom själva.