I grevens tid

I dagarna har vi alla genomlevt ett hemsk terrordåd mot satirtidningen Charlie Hebdo vavid hundratusentals människor protesterat, bl.a genom att ikläda sig en T-shirt med texten "I am Charlie"
Självklart är det bra att folk visar sitt förakt för vidrigheter som denna. Självklart är det bra att folk engagerar sig.

Men vem är egentligen hjälten i den här historien? Lika självklart är det tecknarna på tidningen, redaktionen tidningen och dess ledning. De har under lång tid, med satiren som medel, publicerat sin kritik mot något de tyck var fel. De har gjort det trots att de stått under hot. De brann så mycket för sin tidning och det som de stod för att ingenting kunde stoppa dom. De är hjältar!

Vad gjorde "folk" under tiden? Vad gjorde "folk" när Lars Wilks hotades? Ingenting, mer än att släta över, vara undfallande och infallande i den allmänna mesigheten. Är det modigt? Inte särskilt!

I dagarna har vi ett annat exempel på kollektrivets mesighet, okunskap och undfallenhet.
Det handlar om den där lilla kommunen som jag, under senare tid, skrivit om här och här (det finns mer genom åren).
Den där lilla kommunen kom, för tolv år sedan, att ledas av borgerligheten efter en lång tid av sossestyre. Unga fräscha människor attraherade väljarkåren så pass att man kunde bilda en majoritet bestående av de traditionellt borgerliga partierna, vilket gick bra ända tills 2012.

Då, i början av 2012, sket det sig totalt. Det dök nämligen upp stora förluster i 2011 års bokslut - något dåvarande kommunalrådet sade sig bli helt tagen på sängen av. Han skyllde ifrån sig på tjänstemännen trots att han mycket väl kände till det hela.

Han såg då en escapeway i att samarbeta med sossarna i stället för den styrande alliansen. Jag gör historien kort och undanhåller er enmansshowen som ledde fram till ett M-S samarbete med 70% av fullmäktige bakom sig. En förkrossande majoritet skapades utan någon större samverkan med partimedlemmar i vare sig M eller S. En komfortabel politisk situation skapades således.

För att bli av med sina "gamla" kompisar upplöstes alla nämnder och ersattes, i några fall, av mindre nämnder. En del lades helt sonika ner varvid Kommunstyrelsen fick utökad verksamhet.

Vad gäller kommunstyrelsen gjorde man samma sak, upplöste den och ersatte den med en ny och mindre styrelse.
Problemet är bara det att det enda en kommun måste ha enligt kommunallagen är en styrelse. Den styrelsen väljs för mandatperioden och kan således inte upplösas.

I den lilla kommunen finns en medborgare med gedigen politisk bakgrund som motsatte sig detta opinionslösa tillstånd som skapats genom att överklaga de beslut hon/han ansåg vara felaktiga. Självklart blir detta en tall i rumpan (fritt översatt av "pain in the ass) på styret vilket uttrycks i personangrepp (från såväl politiker som tjänstemän) och förklenande omdömen i samtal som skriftligen i lokalpressen.

Nu har Kammarrätten fastslagit att det var fel att lösa upp kommunstyrelsen vilket i sin tur innebär att alla beslut styrelsen fattat efter den förste september 2012 fattas av en ogiltig styrelse. Även besluten torde därmed vara ogiltiga.

Vem är hjälte här då? Självklart medborgaren som jobbat i motvind med personpåhopp, förklenande omdömen och idiotförklaringar vinande om öronen.

Vem är idioten?
Självklart mer än ingen tjänsteman som spelat med i fult spel och inte stoppat detta grundläggande brott mot kommunallagen.
Självklart Kommunfullmäktiges ordförande som inte satt sig in i det beslut Kommunstyrelsen förelagt honom.
Självklart Kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande som bort veta bättre.

Nu skall det bli intressant att se vad som händer. Viftar dom "flugor", överklagar eller urskuldar sig med att dom "inte visste"?

Växer protesterna mot maktfullkomlighet, underlåtenhet och korruption?

Håller "alla" helt plötsligt med den besvärliga medborgaren? Hoppas det - min hjälte!

 

PS. Jag måste länka till en annan tankvärd tanke i ämnet och det är Göran Ahlgren som skriver om klimatlurendrejeriets opportunister.

DS