Klimatet går inte att förutse

I dag skriver en av våra få riktiga klimatforskare, Lennart Bengtsson, förtjänstfullt om svårigheterna att förutse väder på lång sikt, klimatet allmänhet och i synnerhet klimat på lokal nivå.

Ni har säkert sett de där kartorna om hur hemskt det kommer att bli om hundra år där just du bor. Ni har säkert sett bilderna av ett dränkt Stockholm. Allt det där är intressant som ett konstprojekt eller en show off i Photoshopandets ädla konst. Som vetenskap är det värdelöst!

Allt det här har lett till en märklig anpassning på lokal nivå. Kommunerna har ålagts att göra klimatstrategier vilka inte sällan utmynnar i att människor med sjötomt berövas rätten att bygga med stora ekonomiska förluster som följd. Som om inte strandskyddet vore nog.

Samhällets utveckling är naturligtvis en följd av tidens politik. Det kan vara upp eller ner, kris eller lycka. Klimatstrategierna är en följd av en tidsanda och har lagts in i samhällsplaneringen som beskrivits ovan. Helt plötsligt svämmar landet över av människor på flykt och det måste byggas massa nya bostäder. Lika plötsligt kan de vara på väg hem. Lika plötsligt kan det bli poppis att flytta till kusten vilket leder till ett byggtryck. Vi har haft tron på bandbredd via fiberkabel och vindkraft som krävt sin tribut av samhällsplanerarna. Med detta vill jag säga att vi inte vet vad som komma skall. Vi vet nästan inte vad som varit.

Vid var tid vill vi dock påskina att vi vet. Det materialiseras bl.a i klimatstrategier där vi VET att havet kommer att stiga. Enligt Lennart Bengtsson kan vi omöjligtvis VETA detta. Om vi planerar framtiden efter ett genomsnittligt, erfarenhetsbaserat, vädermönster kommer vi antagligen närmast sanningen.
Det där med vår, sommar, höst och vinter kan vara en väl så bra måttstock för den lokala samhällsplaneringen  vilket har missats då man till exempel dragit ner på snöröjningsbudgeten i huvufstaden eftersom det skulle sluta snöa. Helt plötsligt kom det massa snö vilket alla förvånades över. Det var vinter. Då snöar det. Svårare än så är det inte.

Tänker man så här blir allt lokalt klimatarbete meningslöst. Klimatstrateger och klimatrådgivare som rånar mången kommunal skattebetalare skulle lika gärna kunna stå på ett ben på stadens torg och gala som en tupp åtta timmar i veckan. Vi har viktigare saker att göra helt enkelt.

Det är intressant att se hur ett samhälle halkar i väg. Ungefär som kråkan i visan. Slumpmässigt och oförutsägbart.

En liten vardagsKafka

Jag har länge funderat på det här med tåg kontra bil.

Lite svepande sägs det underförstått att tåg alltid är bättre än biltrafik eller i lite större sammanhang att kollektivtrafik alltid är bäst.
Jag har ställt mig lite tvekande inför detta. Om det bara åker en person på tåget eller bussen borde det vara bättre att åka en person i en bil. Det låter logiskt men hur många måste åka på en buss respektive tåg för att göra en miljövinst?

I eftermiddags hade jag anledning att djupa i frågan varvid jag bestämde mig att ta reda på fakta om de tåg som trafikerar en sträcka som passerar oss om ca. 12 mil.

Att få fram fakta om tågen var inget problem, bara att Googla. Så var det bara bränsleförbrukningen kvar.
- Jag ringde Veolia som opererat trafiken i många år. De hade sålt till något annat bolag. Ingen visste.
- Jag ringde Bombardier som tillverkar tågen. Ingen visste.
- Jag ringde KLT (Kalmar Läns Trafik). Ingen på plats (fikadags?)

Jag struntade i Veolia.

Jag blev uppringd av kvalitetsansvarig på KLT som redogjorde noggrant och vi enades om en förbrukning om ca. 100 liter för sträckan.

Jag fick följande mail av affärschefen för AO Tåg:

"Hej Wolter
Vi lämnar inte uppgifter om vilken dieselförbrukning Y31har.
Inom företaget arbetar vi aktivt med att minska energiåtgång på såväl tåg som buss, oavsett om det är diesel eller el".

Jag kände mig föranledd att svara följande:

"Men snälla!
Vad är det för larv?
Hur tror du att man skall kunna hålla uppe människors intresse för energi/klimatfrågor med ett sådant svar?
Tack för visat kort.
Jag tog reda det genom KLT och det är ca. 100 liter för sträckan Västervik Linköping".

Hur gick det då?
Vid en jämförelse med två personer i en bil som drar 0,7 liter/mil och har en motor med 150 Hkr behövs det 23 personer på tåget för att matcha bilens utsläpp. Sträckan har i dag ca. 15 passagerare per tur.

Är det klmatet, politiken eller annan prestige som driver tågfrågan utanför de större passagerarstråken?
 
Är du intresserad av kalkylen så säg bara till.

Klimatfrågan är politik

Många känner sig kallade att förändra våra livsvillkor, livsstilar och fördelningen av de resurser vi och vår jord kan bidra med.

Christiana Figueres, höjdare i UNFCCC (ännu en FN - företeelse som förkortas med en herrans massa bokstäver), säger så här:
"the fight against climate change is a process and that the necessary transformation of the world economy will not be decided at one conference or in one agreement".

Vilket bekräftar rubriken innebärande att "klimatkrisen" inte är en kris utan en konstruktion för att få acceptans för en förändring av världsekonomin.
Egentligen är det inte så konstigt. Klimatet, eller naturkrafterna om du så vill, har alltid varit verktyg i makthavares händer. Det är lätt att "förstå" men svårt att begripa. Det är så komplicerade samband och så slumpmässigt att man alltid kan beskylla människan för dess verkan. Det går att måla ut en framtid i lagom närtid som kan få människor till eftergifter utan att för den skull behöva stå för något när framtiden blir nutid.

Vad som är svårare att förstå är att vi människor går på det gång efter gång, generation efter generation. Självklart skall vi sköta den jord vi fått att sköta men därifrån är det ett långt steg att lägga våra liv i charlataners händer, vare sig det är religiösa, gröna, röda, bruna eller bara självutnämnda experter.

Grupptrycket och hysterin är också svår att förstå. Den där "alla" skall vara med och vara bäst. Den som tvivlar blir ifrågasatt och i värsta fall helt utstött.

Det är också svårt att begripa varför grupptrycket helt avtar. Antagligen är det så att stimmet farit iväg på något annat och har svårt att klara flera saker samtidigt. Ta bara det här med klimatkompensation som dog totalt 2012 och som nu visar sig inte givit särdeles mycket gott eller nytt.
 
Nu inför höstens stora möte i Paris är det allas vår skyldighet att ifrågasätta det som sägs. Det är också viktigt att ifrågasätta de som förväntar sig välavlönade jobb i FN-skrapan genom att påstå sig kunna "lösa" krisen. Vad har de för motiv och förmåga? Jag skall inte räkna upp några namn men om ni tänker efter så har vi några mediaflugor som alltid skakas fram i radio och TV. Personligen tillskriver jag dom väldigt lite gott vad gäller detta.
Därför kommer jag fortsättningsvis att göra vad jag kan, på mitt sätt - här på min lilla fläck av jorden. Just nu håller vi på att driftsätta en ny värmepanna för gården vilket innebär en större insats för klimatet än de flesta i stimmet gör under ett helt liv.