Klimatet går inte att förutse
I dag skriver en av våra få riktiga klimatforskare, Lennart Bengtsson, förtjänstfullt om svårigheterna att förutse väder på lång sikt, klimatet allmänhet och i synnerhet klimat på lokal nivå.
Ni har säkert sett de där kartorna om hur hemskt det kommer att bli om hundra år där just du bor. Ni har säkert sett bilderna av ett dränkt Stockholm. Allt det där är intressant som ett konstprojekt eller en show off i Photoshopandets ädla konst. Som vetenskap är det värdelöst!
Allt det här har lett till en märklig anpassning på lokal nivå. Kommunerna har ålagts att göra klimatstrategier vilka inte sällan utmynnar i att människor med sjötomt berövas rätten att bygga med stora ekonomiska förluster som följd. Som om inte strandskyddet vore nog.
Samhällets utveckling är naturligtvis en följd av tidens politik. Det kan vara upp eller ner, kris eller lycka. Klimatstrategierna är en följd av en tidsanda och har lagts in i samhällsplaneringen som beskrivits ovan. Helt plötsligt svämmar landet över av människor på flykt och det måste byggas massa nya bostäder. Lika plötsligt kan de vara på väg hem. Lika plötsligt kan det bli poppis att flytta till kusten vilket leder till ett byggtryck. Vi har haft tron på bandbredd via fiberkabel och vindkraft som krävt sin tribut av samhällsplanerarna. Med detta vill jag säga att vi inte vet vad som komma skall. Vi vet nästan inte vad som varit.
Vid var tid vill vi dock påskina att vi vet. Det materialiseras bl.a i klimatstrategier där vi VET att havet kommer att stiga. Enligt Lennart Bengtsson kan vi omöjligtvis VETA detta. Om vi planerar framtiden efter ett genomsnittligt, erfarenhetsbaserat, vädermönster kommer vi antagligen närmast sanningen.
Ni har säkert sett de där kartorna om hur hemskt det kommer att bli om hundra år där just du bor. Ni har säkert sett bilderna av ett dränkt Stockholm. Allt det där är intressant som ett konstprojekt eller en show off i Photoshopandets ädla konst. Som vetenskap är det värdelöst!
Allt det här har lett till en märklig anpassning på lokal nivå. Kommunerna har ålagts att göra klimatstrategier vilka inte sällan utmynnar i att människor med sjötomt berövas rätten att bygga med stora ekonomiska förluster som följd. Som om inte strandskyddet vore nog.
Samhällets utveckling är naturligtvis en följd av tidens politik. Det kan vara upp eller ner, kris eller lycka. Klimatstrategierna är en följd av en tidsanda och har lagts in i samhällsplaneringen som beskrivits ovan. Helt plötsligt svämmar landet över av människor på flykt och det måste byggas massa nya bostäder. Lika plötsligt kan de vara på väg hem. Lika plötsligt kan det bli poppis att flytta till kusten vilket leder till ett byggtryck. Vi har haft tron på bandbredd via fiberkabel och vindkraft som krävt sin tribut av samhällsplanerarna. Med detta vill jag säga att vi inte vet vad som komma skall. Vi vet nästan inte vad som varit.
Vid var tid vill vi dock påskina att vi vet. Det materialiseras bl.a i klimatstrategier där vi VET att havet kommer att stiga. Enligt Lennart Bengtsson kan vi omöjligtvis VETA detta. Om vi planerar framtiden efter ett genomsnittligt, erfarenhetsbaserat, vädermönster kommer vi antagligen närmast sanningen.
Det där med vår, sommar, höst och vinter kan vara en väl så bra måttstock för den lokala samhällsplaneringen vilket har missats då man till exempel dragit ner på snöröjningsbudgeten i huvufstaden eftersom det skulle sluta snöa. Helt plötsligt kom det massa snö vilket alla förvånades över. Det var vinter. Då snöar det. Svårare än så är det inte.
Tänker man så här blir allt lokalt klimatarbete meningslöst. Klimatstrateger och klimatrådgivare som rånar mången kommunal skattebetalare skulle lika gärna kunna stå på ett ben på stadens torg och gala som en tupp åtta timmar i veckan. Vi har viktigare saker att göra helt enkelt.
Det är intressant att se hur ett samhälle halkar i väg. Ungefär som kråkan i visan. Slumpmässigt och oförutsägbart.
Tänker man så här blir allt lokalt klimatarbete meningslöst. Klimatstrateger och klimatrådgivare som rånar mången kommunal skattebetalare skulle lika gärna kunna stå på ett ben på stadens torg och gala som en tupp åtta timmar i veckan. Vi har viktigare saker att göra helt enkelt.
Det är intressant att se hur ett samhälle halkar i väg. Ungefär som kråkan i visan. Slumpmässigt och oförutsägbart.
Helt OT, men aktuellt:
Såg du Hans Rosling på TV?
Det positiva är att de insamlade pengarna går till UNHCR och därmed till hjälp i närområden och flyktingläger. Hela hans framträdande var en sågning av 7-klöverns flyktingpolitik! I ställer förordar han hjälp i närområdet. Den kostar 25 kronor/person och dag medan den svenska regeringen budgeterar för 500 kronor/dag och person i Sverige.
Det innebär att vi skulle kunna hjälpa 20 ggr fler människor för samma kostnad!
Dessutom innebär det att problemet med islamiseringen minskar. Med nuvarande invandring blir Sverige om några år inte längre ett land baserat på kristna värderingar. Skall vi underlätta och påskynda sådana förändringar tycker du? Jag vet att dina förfäder, som var djupt kristet religiösa, skulle ogilla det och oroa sig mycket.