Klimathysterins dubbelmoral

De gröna har inte alltid så lätt att få till det. Särskilt inte vad gäller elproduktionen. De tror på fullt allvar att man kan ersätta kärnkraft med sol och vind. Det har de sagt länge nu, länge innan kärnkraftsomröstningen för 35 år sedan, utan att kunna leda i bevis hur det skall fungera.

Tyvärr har de dragit med sig dumheten ända in i regeringen där statsministern måste ge med sig. Han gör förhoppningsvis dessa eftergifter där det gör minst skada för landet. Eftersom gröningarnas område till stor del handlar om energiförsörjningen gäller det att manövrera mellan blindskären.

Om det nu är så att koldioxiden är ett problem och stabil, prisvärd, el ett behov hos landets företag och hushåll så känns det onekligen korkat att skatta ihjäl kärnkraften (Ivar Arpi SvD i dag). Den släpper inte ut koldioxid och den är stabil. På grund av beskattning blir den emellertid olönsam och kommer därför att stängas i förtid - som det ser ut nu.

Inte heller vindkraft, eller annan "förnyelsebar" el, är en lösning på "klimatkrisen" (Klimatupplysningen i dag), som det numera kallas. En "kris" likt den heliga ande - alla har hört talas om den, ingen har sett den. Är det en "kris" så är det en politisk kris som drabbar ett fåtal - dom som lever av stollerierna.

Åter till vindkraften.
- Vi kan inte förlita oss på väderberoende energiproduktion. Det krävs vilande produktion i samma omfattning som kan sättas in när vinden står stilla eller solen är borta.
- Vi kan inte ha energiproduktion som innebär en industrialisering av landskapet (vindsnurror och kraftledningar).
- Vi skall ha en energiproduktion som producerar så mycket som möjligt med så lite materiella insatser som möjlig - dit hör inte vindkraften. Det åstakoms endast genom teknisk utveckling av bl.a kärnkraft. Vindkraft är överspelat och nedlagt sedan länge (jfr. vindmöllor och segelfartyg).

Bara området elproduktion och den gröna hanteringen är ett hot mot hela vår framtid. Vi riskerar elransonering vilket vi rimligtvis inte borde göra i fredstid.

Är den politiska kampen mot klimatet ett krigstillstånd som skall försätta oss i livsstilsförändrande umbäranden?
Vem har i så fall bestämt det?
Vill vi ha det så?

Kommentera här: