Hamncirkusen fortsätter

Ja har i många tidigare bloggposter skrivit om den tänkta färjelinjen till Visby. Den linje som skall ersätta det skandalomsusade försöket för ett par år sedan. Det försök som resulterade i att tiotusentals kunder aldrig fick någon resa för sina pengar eftersom det inte kom någon båt.
Den lilla kommunens skattebetalare huttade in ca 8 milj i projektet och fick lika mycket ut av det som de förhoppningsfulla resenärerna.

Nu är det dags igen. Dags att pytsa in ytterligare 6 milj av skattebetalarnas pengar. Tekniken är den samma från ledande tjänstemän och politiker. Under förevändning av att det är bråttom skall man lura Kommunstyrelsens (KS) och senare även Kommunfullmäktiges (KF) ledamöter till beslut helt utan annat än ärliga blå ögon - ögon som grumlats betydligt efter tidigare bedrägligheter.

För att beskriva det hela tar jag ett exempel ur min egen värld. Jag arrenderar ut en gård och får för mig att det är lönsamt med hästuppfödning. Jag bygger en anläggning för 10 milj med ambitionen att arrendatorn skall stå för fiolerna. Alla och envar inser att detta aldrig skulle inträffa. Men i en kommun händer det allt som oftast!

Kommunen arrenderar ut hamnen till ett företag. Kommunen får för sig att det är en bra affär med färjetrafik till Gotland. Med hänvisning till en teknisk undersökning vill man reparera den nedgångna hamnen för sex millar och hoppas att arrendatorn skall pröjsa - eller har "ambitionen" att det skall betalas via hamnarrende, som man uttrycker det. Ett investeringsärende i en kommun skall inte kunna närma sig beslutsrummen med dåliga eller inga underlag. 

Hur borde det gå till då?
1. Arrendatorn presenterar en affärsidé för markägaren eller Hamnägaren och säger sig vara villig att betala investeringen på X år. Det kanske upprättas en avsiktsförklaring som reglerar detta.
2. Markägaren sätter igång och utreder förutsättningarna för utvecklingsprojektet. Vid någon punkt bedömer man det så intressant att det kan tas ytterligare steg. Baserat på inhämtade kunskaper begär man in offerter på projektets olika delar.
3. Affärsidén granskas ytterligare. Det kanske upprättas en affärsplan för arrendatorn så man kan bedöma hens betalningsförmåga.
4. Om allt detta faller väl ut är det läge att skriva avtal med alla inblandade parter.
5. Slutligen är det dags att fatta ett beslut i en eventuell styrelse eller annat beslutsforum,

Men gör inte kommunen så här då - det är väl ingen brainer?
Nej, det är ingen brainer. Nej, det gör dom inte.
- Det finns ingen förfrågan och än mindre avsiktsförklaring från arrendatorns sida. En ägare kan inte göra investeringar i utarrenderad egendom utan arrendatorns skriftliga samtycke.
- Trots att man hänvisar till en teknisk undersökning går den inte att få tag i.
- Trots att man hänvisar till kostnadsberäkningar från två parter går de inte att få tag i.

Går det till så här i affärsvärlden?
Skall det gå till så här i en kommun?

Kommentera här: