Varför ljugs det så i klimatfrågan?

Alla vet att det inte är bra att ljuga. Man kan förvisso ha många filosofiska debatter om vad lögn är eller inte är.
När offentligheten halkar på sanningen kanske det inte resulterar i att vederbörande blir tagna med fingrarna i syltburken eftersom det alltid går att slingra sig med att "det var min sanning" eller "jag upplevde det så". Icke för ty känner folkflertalet på sig att det inte är rätt. I och med det skapas ytterligare ett hack i den raspiga förtroendeskivan. Vi ser det dagligen - inte minst i dessa dagar med utebliven rapportering i media, Wallströms lägenheter och därmed Kommunals krumbuktande.

I går råkade jag titta på en slutet av en repris med ett gäng sommarpratare där Moraeus frågar Rockström om klimatet och vad som är rätt eller fel. Det var väl inte en skjutjärnsfråga direkt så Rockström slingrade sig undan med att skepticismen i klimatfrågan i stort sett är borta och att alla forskare är överens. Han dristade sig t.o.m att inkludera sig själv i forskarskaran trots att han inte presterat något inom klimatforskningen. Det är beklämmande att såväl se som höra denna nutida präst som förkunnar sin tro till alla som vill lyssna. Äv värre är det att så få genomskådar honom - eller vägrar se bluffen. En enkel tumregel är att forskare aldrig är överens och ska inte vara överens. Redan där borde vårt välutbildade folk som lärt sig kritiskt tänkande sedan barnsben dra öronen åt sig.
Det gamla vanliga alltså!
 
Klimatavtalet
Och så var det det där med det "juridiskt bindande" klimatavtalet i Paris häromsistens, en beskrivning som såväl sagde Rockström som vår miljöminister marknadsfört som en framgång för mänskligheten.

Sigvard Eriksson tog sig för att kommunicera med Miljö- och energidepartementet enligt följande:

”Vid det stundande klimattoppmötet COP21 avses ett bindande avtal ingås mellan världens FN-länder.
Min undran är, vilka mandat har Sveriges regering/miljödepartementet/miljöministern att ingå internationellt bindande avtal å Sveriges vägnar?
Jag tänker närmast på de delar av avtalet som rör den överstatliga administrationen och kontrollapparaten som så vitt jag förstår skall verka inom FN. Särskilt viktig är eventualiteten av en International Climate Tribunal med befogenhet att utmäta sanktioner vid länders bristande compliance.

Kommer det att bli någon riksdagsdebatt om avtalet? Krävs någon form av ratificering av Riksdagen innan avtalet vinner laga kraft?”


Den 21 januari kom svaret:
Hej Sigvard,
”Tack för ditt mejl. Jag är ledsen över att du har fått vänta så länge på ett svar. Information om klimatavtalet som klubbades i Paris finns på vår webbplats. www.regeringen.se/pressmeddelanden/2015/12/klimatavtal-klubbat-i-paris/

Avtalet kommer att undertecknas i New York den 22 april. Att länderna skriver på avtalet innebär dock inte att de är bundna av det, utan bara att de signalerar att de har som avsikt att bli parter. Innan EU och Sverige förbinder sig till avtalet måste det ratificeras. För ratificeringen krävs riksdagens godkännande. När det kommer ske är inte klart i dagsläget”.

Vänliga hälsningar

NN

Jaa ni, vad ska man tro på?

Kommentera här: