I grevens tid

Rötmånaden är i vardande med varmt och fuktigt väder. Sista veckan har bjudit på fantastiskt badväder runt om i landet. Just i detta nu håller det på att bytas ut till ett stilla sommarregn. Harmlöst, kan tyckas. Skönt och på intet sätt bådande om något ont.
Denna så vanliga sommarsituation kan på bara någon minut bytas till ett helvetesregn med kraftigt åskväder. Förr i tiden var åskan ett verkligt hot för de flesta som var landsboende, vilket majoriteten av befolkningen var.
Hotet bestod av blixtnedslag som antände och ödelade bostadshus, ekonomibyggnader och fähus. Då var inte frågan OM en byggnad skulle brinna ner utan NÄR. Se där, en förklaring till att vi oftast bara kan se grunden av gamla trähus på landet.
Nu hör man förvisso årligen talas om en och annan brand eller personskador på grund av åska men inte så mycket att barnen drömmer mardrömmar eller att vuxna människor får något vilset i ögonen så snart de hör åskan i fjärran. Min farmor gömde sig under en filt så snart åskan nalkades.
Det här hör rötmånaden till.

Vårt dagliga liv står under ständig förändring, personligt, samhälleligt och klimatmässigt (var tvungen att få in det :-) ). Utan att skuldbelägga någon, eller grupper av några, kan vi konstatera att vi denna sommar sett en förändrad situation för unga kvinnor på konserter och i folksamlingar. Våldtäkt har förvisso alltid förekommit men inte i sådan numerär att det var tre på ett dygn som det var här i Kalmar län förra veckan. Det mullrar i fjärran. Något håller på att hända och jag vet inte vad.

I dagens lokalblad står det att läsa hur Räddningstjänsten har personalproblem i allmänhet men i synnerhet  efter det att tre man skadats i samband med en skogsbrand. De riskerar att inte klara av sin uppgift.

I föregående vecka har Tyskland drabbats av flera vansinnesdåd med galningar som haft ihjäl många människor på offentliga platser. I förra veckan var det en galning som körde ihjäl och skadade över etthundra människor på strandpromenaden i Nice.

Morgonens radioutsändningar försporde oss att det i går natt var sex bränder i Bromölla och ytterligare några i natt. Polisen står handfallen och TROR att bränderna varit anlagda.

Sjukvården går på en halvtaskig tomgång där den redan hårt ansatta bemanningssituationen gjort det näst intill omöjligt att bedriva sjukvård på sina håll. På Karolinska har man helt enkelt ställt in operationsverksamheten i brist på resurser.

Vad håller på att hända när räddningstjänst, polis, rättsväsende och sjukvård falerar? Hur skall vi göra för att ett, återuppbygga funktionen i verksamheterna, och därefter, återuppbygga allmänhetens förtroende? Är det överhuvudtaget möjligt?

 

Vi människor har en fantastisk för mågga att anpassa oss till rådande situation och, i mänga fall, göra det bästa av det. Lösningen är inte sällan våldsam och utdragen. Historiskt her vi mängder av exempel på helvetiskt mänsklgt lidande förbytts i fred, frihet och välstånd. Tyvärr går det där i cykler med skiftande frekvens. I början av en nedgång har vi en tendens att förringa och att inte läsa in för mycket i de tecken som faktiskt finns där.

 

Ett argument kan vara att vi inte vill förvärra situationen.

Frågan som inställer sig då är NÄR man kan veta att en åtgärd förvärrar eller för den skull förbättrar läget. Åtgärden kan förvisso skapa oro och i värsta fall våld. Betyder det per automatik att det är bättre att avstå? Om vi återigen konsulterar historien så kan vi konstatera att det många gånger varit bättre att bita ifrån i tid än att låta utvecklingen bara rulla på med död och lidande som följd.

Man får inte glömma att de där som skjuter, våldtar och bränner bilar inte är några gullungar. Tyvärr är inte heller våra politiker, rikspolischefer och bakbundna militärer gullungar utan beräknande smilfinkar som spelar med i fult spel i tron att de skall kunna klara sitt eget skinn.

Vad håller på att hända i dessa rötmånadstider?