Slottsholmen är bara toppen på isberget...

Jag har inte skrivit så mycket om det faktum att Björn Ulvaeus "hoppat av" det stora projektet med att exploatera Slottsholmen i den lilla kommunen på skäret.
Jag skall inte trötta er så mycket men i stort går det ut på att ALM Equity och ett bolag ägt av B.U kommit över den bästa markplätt som finns i den lilla kommunen, kanske hela Östersjökusten.
Till att börja med låg där en sommarrestaurang som sakta förföll till oigenkänlighet och blev en skamfläck till allas förargelse. Ett antal skandaler senare lyckades B.U och Co. få köpa fastigheten till ett oerhört gynnsamt pris.
- Dessutom slapp de stå för rivning av den gamla byggnaden.
- Dessutom fick de köpa till mark och två vattenområden.
- Dessutom lovade kommunen att använda pengarna från kompletteringsförvärven till trivselförbättringar på egen mark runtomkring.
 
Mycket utöver köp etc. reglerades i ett "exploateringsavtal" som skapade i en hel del rabalder då det begav sig. I detta avtal fanns en passus att två bryggor, som delvis låg inom de sålda vattenområdenas gränser, skulle bort. Kanske har det här lilla sandkornet nött och gjort att B.U hoppat av. I samband med att han förkunnade sitt minskade engagemang i projektet skyllde han på kommunen som inte som inte skött det han förväntat av dem. Han lät samtidigt delge allmänheten att projektet bantats - vattenområdena skulle inte få hotell bl.a. Om det finns en "verklig" orsak ligger det utom IGTs kopetensområde.
 
Det här har lett till upprörda känslor bland stadens borgare som hade ett möte med kommunledningen under gårdagen. Enligt en artikel i dagens Västerviksposten ställdes frågan om vem som var ansvarig för att bryggorna inte kommit bort i enlighet med exploateringsavtalet.
Läs länkad artikel så får du en förnimmelse av en sprattlande kommunledning som låter klargöra att "ingen" är ansvarig.
 
Vi vet inte var felet har begåtts och vi har valt att inte spekulera i vem som har gjort fel, sade kommunstyrelsens förste vice ordförande  enligt VP. Den killen är något att hålla i handen när det blåser!
 
Ytters är det jag som är ansvarig, men jag har 3 000 medarbetare under mig och jag kan omöjligt vara uppdaterad på alla detaljer, säger multichefen (kommun- och bolagschef) enligt VP.
 
Men vad bra! Synd att inte VWs sparkade VD Martin Winterkorn, med närmare 574.000 anställda, kom på det. Det var väl inte han som fibblade med avgasuppgifterna? Eller SBABs sparkade VD. Eller den sparkade VDn för det kommunala bostadsbolaget i Luleå.
 
Här har vi toppen på isberget för det är inte bara i Slottsholmenaffären som den där "ingen" är ansvarig. Det gäller i stort sett hela kommunens ledarskikt. En organisation utan ledning mår inte bra. Ledare utan risk blir inte bra.
 
To put it mildly är det dags för den lilla kommunens politiker att ta den här frågan på allvar och börja diskutera verksamhetens organisation och bemanning på högre poster. Om det inte görs tappar politiken än mer makt som nogsamt kommer att plockas upp av bolags- och förvaltningschefer med skiftande agendor.
 
En IGT-idé att fundera över:
Vi har ett antal bolagschefer och förvaltningschefer som borde rotera, om de inte sorteras ut, inom de kommunala toppjobben. Låt säga att de den förste november varje år får veta vilket jobb de skall ha nästkommande år.
En dylik omorganisation är inte ovanlig inom näringslivet och skulle leda till betydligt högre kvalitet i utveckling och ledning av kommunens olika verksamheter.
 
Ha nu en trevlig lördag. Ut med er!

Kommentarer:

1 Åke Elgstrand:

/Users/akeelgstrand/Desktop/Oklart/IGT kommentar 16070.docx

Med all respekt för vatten. Grumligt, oklart vid Holmen.
Det vi närmast kan påverka är i kommungemenskapen genom att ställa frågor inom demokratins hägn. Och där är vi.

Här vill jag gärna ge en personlig kommentar till IGT, men hittar inte ett mer relevant uttryck än det Västervik Tdningens ledarskribent så träffande ger uttryck för
1 juli 2016,
[email protected]

- Det handlar också om ansvar som kommunägda aktiebolag utövat i marken vid yttre inloppet till Västervik. Det är förunderligt hur omständigheter länkar sig samman, även så i vatten, och i geografin.

Det som utmärker en rättshaverist är en vägran att inse sina egna fel och sin egen roll i en konflikt. En vanlig person kan tycka illa om ett beslut, uttrycka detta, lära sig av det och sedan gå vidare i livet. En rättshaverist dröjer sig kvar. Oförmögen till självkritik.
Västerviks kommun har blivit en rättshaverist. Genom sitt bolag Västerviks Miljö & Energi som nu bestämt sig för att begära överprövning till Högsta domstolen i frågan om VA-särtaxa på Hornslandet.
Bakgrunden till tvisten är kommunens inledande felbedömning att fastighetsägarna kunde stå för kostnaderna för VA-utbyggnaden.
Istället för att inse sitt misstag och leva med kostnaden har kommunen förhalat och processat frågan i ett antal år. Man avbröt utbyggnaden av VA-nätet. Detaljplanearbetet blev lidande. Fastighetsägare kunde inte få bygglov. Stor osäkerhet kring framtida kostnader drabbade stugägare.
Men enligt bolaget är inget deras fel. Felet ligger minsann hos fastighetsägarna som ställer till med en massa bråk. Denna attityd har inte förändrats trots att bolaget fått smäll på fingrarna av både VA-nämnden och hovrätten. Att bolaget menar att hovrätten tolkat lagen fel är inte förvånande. Att de inte nöjer sig med detta utan vill få ärendet prövat av HD är mer iögonfallande.
Och det stannar inte där. Hittills har alla tolkat det som att ett rättsligt beslut om första etappen kommer bli vägledande även för övriga etapper. Nu säger bolaget att så inte är fallet. Det kan inte förstås på något annat sätt än att de avser fortsätta driva rättsprocesser in absurdum för varje etapp av projektet.
Kommunen som rättshaverist är den välvilliga tolkningen. En annan är kommunen som maktfullkomlig – att man medvetet skadar fastighetsägare så att de inte ska protestera mot kommunens storslagna planer i framtiden. Att man lade ned arbetet för VA-utbyggnaden och satte fastighetsägarna i rättslig limbo är ett exempel. Uttalanden där man nu hotar med att skjuta kostnader från första etappen till fastighetsägare i de kommande etapperna stärker tesen (Västerviks-Posten 30/6). Det är ett resonemang utan större verklighetsförankring. Det borde styrelseordförande Bo Jonsson och VD Per Allerth veta. Men de säger det ändå. Machiavelli hade varit imponerad.
Allerth går ett steg till och försöker vända delar av VA-kollektivet mot varandra, genom att påstå att kollektivet inte vill betala för Hornslandet. Det är ett osmakligt sätt att försöka vinna sympati för sitt överklagande. Kostnaden uppstår inte på grund av fastighetsägarna på Hornslandet. Den har funnits hela tiden men dolts av kommunens inledande felbedömning och av dess ständiga processer.
Kommunpolitiker med någon slags självaktning borde gömma sig i skämskudden. Och sedan ta ansvar och sätta ned foten. Att kommunen agerar rättshaverist mot sina medborgare måste ta slut.
Alla kan göra fel. Alla kan också göra om och göra rätt. Förutom rättshaveristen. Och maktgalningen.
 
Jakob Styrenius

2 Lars Cornell:

Åke och Jacob
Rättshaverist kallas den som råkat ut för ett rättsväsende som havererat.

Kommentera här: