Resa är nyttigt, lärorikt och kul!
Jag är just hemkommen från en resa i nordöstra Frankrike i lag med hustru och goda vänner. Bättre blir det inte.
Ofta säger man att Gud först skapade Argentina, Brasilien eller Grekland. Som motvikt till dessa fantastiska platser skapade han därefter Argentinarna, Brassarna och Grekerna. Med Nordöstra Frankrike är det lätt att falla in i samma metafor - Först Champagne - sedan Franskarna - om man vill uttrycka sig vanvördigt om Fransmännen.
Landskapet är fantastiskt vackert och oerhört produktivt. Vi besökte några Champagneproducenter, en stor och två små.
Drycken Champagne är förrädisk. Inte i meningen av att det kan bli för mycket utan i det att ju mer man lär sig desto dyrare blir det. Det är skillnad på bubbel och bubbel! När man väl fått smak på bra Champagne kan man vara utan resten.
Den Champagne vi vanligtvis ser kommer oftast från relativt stora producenter som exporterar jorden runt. Väl på plats inser man ganska raskt att Champagne inte bara består av det välkända. Det produceras i alla led, allt ifrån att arrendera ut sin mark till färdig produkt via leverans av druvor, saft, jäst saft eller näst intill färdig produkt som slutligen blandas in i de "storas" slutprodukter. Självklart, kan tyckas för den som håller på med jordbruk, men den här stora och välorganiserade industrin kan vara svår att tränga igenom när man står där och hänger på T-Bar - eller så.
De små producenterna vi träffade på fick fram ca. 35.000 flaskor om året på 5 hektar, motsvarande ca. 10 fotbollsplaner s.m.b.s. Om vi antar att de får ut 15 EUR/flaska ger det en omsättning av 525.000 EUR, eller 4,9 miljoner SEK. Det går alltså att leva på 5 hektar i de delar av Champagne som lämpar sig för vinproduktion. Marken är därför mycket värdefull. 2 milj EUR/hektar får den hosta upp som vill utöka eller köpa sig en vingård på de här vackra sluttningarna.
Så här har det naturligtvis alltid varit. Där marken är produktiv är den värdefull och då är det många som vill åt den. Historien talar härvidlag sitt tydliga språk. Här har man krigat så länge det funnits folk till det. Här har man kastat bly på varandra så länge man kunnat. Trots detta har Champagne bestått!
För att insupa lite av de mörka sidor denna del av världen ruvar på begav vi oss till Verdun och området för stora slaget under det "Stora kriget", som Britterna kallar WW1, rasade mellan februari och december 1916.
Trots att det är hundra år sedan är det en upplevelse som sätter känslor i svallning man inte visste fanns. På ett område av ca. 8x2 km, 16 kvadratkilometer, 1.600 hektar eller arealen för 320 mindre champagneproducenter kastades det miljoner granater och ännu fler gevärsskott som totalförstörde allt levande, avbröt livet för drygt 200.000 människor och skadade fysiskt ca. 600.000. Merparten av övriga inblandade blev sig inte själva för resten av livet. Det var ett helvete på jorden!
Det där har vi alla läst om. Kanske utan att exakt veta var det utspelades, hur och vad det ledde till. Den generation jag tillhör undanhölls mycket av första världskriget i skolan. Det är först nu när det ena jubileet efter det andra uppmärksammas som kunskapen sprider sig. Att se en plats likt denna är naturligtvis vida överlägset en tummad skolbok.
Själv konstaterade jag att många av de avlidna soldaterna var i mina barns ålder. De var födda under 80- och 90-talen och gick bort under dramatiska omständigheter i öronbedövande buller av beskjutning i leriga skyttegravar eller gropar efter granatkrevader. Tänker man sig att det kunde varit ens egna barn, bara dom varit hundra år äldre och fransmän eller tyskar, blir det en obehagligt mental övning.
Vad är det för fel på oss människor som kan skapa detta helvete? Vad är det som får oss att tro att det inte skall hända igen? Före första världskriget var det ingen som trodde på krig, något som raskt vändes till en massiv krigshets vilket i sin tur blev ett helvete och döden för miljontals människor. Efter första världskriget var det naturligtvis väldigt få som inte trodde att det här var den sista gången. Det var det inte, som bekant (I dag firas fredsdagen efter andra världskriget).
Kan det vara så att vi behöver bråka av oss med jämna mellanrum?
Kan det vara så att imperfektioner skapade av människan bara kan lösas med våld?
Är det så självklart att det inte kommer att hända igen?
Jag är så tacksam att jag har min lilla plats där jag understundom kan tro att jag slipper omvärlden. Där jag inte behöver tänka på om det skall bli Trump eller Clinton. Jag behöver inte tänka på huruvida Sahlin parat sig med livvakten eller inte. Jag behöver inte tänka på hur MP-puckona hälsar.
Ta vara på det vackra vårvädret och njut av tiden medans vi har den!
Ofta säger man att Gud först skapade Argentina, Brasilien eller Grekland. Som motvikt till dessa fantastiska platser skapade han därefter Argentinarna, Brassarna och Grekerna. Med Nordöstra Frankrike är det lätt att falla in i samma metafor - Först Champagne - sedan Franskarna - om man vill uttrycka sig vanvördigt om Fransmännen.
Landskapet är fantastiskt vackert och oerhört produktivt. Vi besökte några Champagneproducenter, en stor och två små.
Drycken Champagne är förrädisk. Inte i meningen av att det kan bli för mycket utan i det att ju mer man lär sig desto dyrare blir det. Det är skillnad på bubbel och bubbel! När man väl fått smak på bra Champagne kan man vara utan resten.
Den Champagne vi vanligtvis ser kommer oftast från relativt stora producenter som exporterar jorden runt. Väl på plats inser man ganska raskt att Champagne inte bara består av det välkända. Det produceras i alla led, allt ifrån att arrendera ut sin mark till färdig produkt via leverans av druvor, saft, jäst saft eller näst intill färdig produkt som slutligen blandas in i de "storas" slutprodukter. Självklart, kan tyckas för den som håller på med jordbruk, men den här stora och välorganiserade industrin kan vara svår att tränga igenom när man står där och hänger på T-Bar - eller så.
De små producenterna vi träffade på fick fram ca. 35.000 flaskor om året på 5 hektar, motsvarande ca. 10 fotbollsplaner s.m.b.s. Om vi antar att de får ut 15 EUR/flaska ger det en omsättning av 525.000 EUR, eller 4,9 miljoner SEK. Det går alltså att leva på 5 hektar i de delar av Champagne som lämpar sig för vinproduktion. Marken är därför mycket värdefull. 2 milj EUR/hektar får den hosta upp som vill utöka eller köpa sig en vingård på de här vackra sluttningarna.
Så här har det naturligtvis alltid varit. Där marken är produktiv är den värdefull och då är det många som vill åt den. Historien talar härvidlag sitt tydliga språk. Här har man krigat så länge det funnits folk till det. Här har man kastat bly på varandra så länge man kunnat. Trots detta har Champagne bestått!
För att insupa lite av de mörka sidor denna del av världen ruvar på begav vi oss till Verdun och området för stora slaget under det "Stora kriget", som Britterna kallar WW1, rasade mellan februari och december 1916.
Trots att det är hundra år sedan är det en upplevelse som sätter känslor i svallning man inte visste fanns. På ett område av ca. 8x2 km, 16 kvadratkilometer, 1.600 hektar eller arealen för 320 mindre champagneproducenter kastades det miljoner granater och ännu fler gevärsskott som totalförstörde allt levande, avbröt livet för drygt 200.000 människor och skadade fysiskt ca. 600.000. Merparten av övriga inblandade blev sig inte själva för resten av livet. Det var ett helvete på jorden!
Det där har vi alla läst om. Kanske utan att exakt veta var det utspelades, hur och vad det ledde till. Den generation jag tillhör undanhölls mycket av första världskriget i skolan. Det är först nu när det ena jubileet efter det andra uppmärksammas som kunskapen sprider sig. Att se en plats likt denna är naturligtvis vida överlägset en tummad skolbok.
Själv konstaterade jag att många av de avlidna soldaterna var i mina barns ålder. De var födda under 80- och 90-talen och gick bort under dramatiska omständigheter i öronbedövande buller av beskjutning i leriga skyttegravar eller gropar efter granatkrevader. Tänker man sig att det kunde varit ens egna barn, bara dom varit hundra år äldre och fransmän eller tyskar, blir det en obehagligt mental övning.
Vad är det för fel på oss människor som kan skapa detta helvete? Vad är det som får oss att tro att det inte skall hända igen? Före första världskriget var det ingen som trodde på krig, något som raskt vändes till en massiv krigshets vilket i sin tur blev ett helvete och döden för miljontals människor. Efter första världskriget var det naturligtvis väldigt få som inte trodde att det här var den sista gången. Det var det inte, som bekant (I dag firas fredsdagen efter andra världskriget).
Kan det vara så att vi behöver bråka av oss med jämna mellanrum?
Kan det vara så att imperfektioner skapade av människan bara kan lösas med våld?
Är det så självklart att det inte kommer att hända igen?
Jag är så tacksam att jag har min lilla plats där jag understundom kan tro att jag slipper omvärlden. Där jag inte behöver tänka på om det skall bli Trump eller Clinton. Jag behöver inte tänka på huruvida Sahlin parat sig med livvakten eller inte. Jag behöver inte tänka på hur MP-puckona hälsar.
Ta vara på det vackra vårvädret och njut av tiden medans vi har den!
Tack för en fin och intressant betraktelse!