Vad är det för fel på oss - 2?

Vad är det för fel på oss - 1 avser föregående bloggpost där jag tog första världskriget som ett exempel på att något är fel på oss.

Det är något inom oss själva, eller summan av alla oss själva, som gör att vi allt emellanåt skapar ett helvete för oss. Krig är naturligtvis den vanligaste formen av människoskapat helvete men det finns många exempel på andra helveten om än inte globala.

Ekonomiska helveten
Ekonomin verkar ungefär fungera som en metangasbubbla i en gyttjepöl fast långsammare. Sakta stiger den och vi människor i pölen vill naturligtvis hänga med upp till ytan - alla vill ju vara kring guldkalven. Ganska länge i uppstigningen inser vi inte att bubblan kommer att spricka med ett litet plupp för universum, ett öronbedövande brak för oss, när den når ytan. Nej den korkade skock som mänskligheten utgör tror, gång på gång, att bubblan kommer att fortsätta upp till ett Narnia av mytiska dimensioner. Trots insikten att det aldrig hänt kan vi inte släppa tanken. Någon gång kan (nej det kan det inte) ju vara den första.
 
Alla har vi varit utsatta för mytomaner, bedragare och lurendrejare i olika former och gestaltningar. Vi har lurades köpa aktier av en kille som dessutom lyckades dupera en av våra "stora" direktörer för ett numera Kinesiskt bilmärke.
Vi duperades att satsa pengar i aktier under en tid då den "nya ekonomin" sade att företag inte behöver vara lönsamma med följd att landet, och delar av världen, drabbades av något som kom att kallas "IT-bubblan".
Det var inte IT-världen som sprack - det var drömmar hos den stora skocken som gick om intet

Politiken
har ställt till mycket problem genom historien. Inte sällan har nya idéer anammats eller pådyvlats befolkningen med löfte om nya, gröna, frodiga skogar.

Kommunismen som onekligen är en tilltalande som teori, har resulterat i ekonomisk och ekologisk katastrof på många (alla) håll. Framför allt har den resulterat i en alldeles för tidig död av miljontals människor.

Nazismen satte som bekant en hel värld i ruiner och bragte miljontals människor om livet.

Venezuela som var ett välmående, oljeproducerande, land innan Hugo Chaves tog över och körde det totalt i botten är nutida exempel på hur illa människor kan bädda för sig.

Just i dagarna upplever vi hur ett regeringsparti håller på att implodera. Ett parti med tankar som borde höra till en annan värld men som fått fäste hos företrädesvis storstadsmänniskan. Dessa människor har fjärmat sig från verkligheten som utgörs av det allra nödvändigaste så som mat- och energiproduktion, gods- och persontransporter samt livet utanför storstäderna. I en sorts dagdröm tror de att det finns en egen väg till deras eget himmelrike. Huvudsakligen på andras bekostnad i form av energikollaps, avfolkning på landbygden eller taskiga kommunikationer.
Som lök på laxen tycks de vara helt ovetande om människans mörka då man man med öppna ögon låtit sig infiltreras av krafter som beter sig långt utanför det acceptabla mot sina medmänniskor runt om på jorden.

Enegifiaskot
Under hela 19-hundratalet, och långt innan dess, har vi levt med god tillgång av energi. Det har varit ved från skogen, kraft från rinnande vatten och innovationer inom den nukleära tekninken. Som de människor vi är har det experimenterats med den vindens kraft som onekligen är imponerande. Det byggdes väderkvarnar och transportsystem i form av segelfartyg som förvisso funkar utmärkt - under förutsättning att vinden blåser.
 
Alla lösningar för att få fram energi förr i världen kan aldrig bli en lösning på nutida behov. Då visste vi inte bättre helt enkelt. Nu, när den tekniska utvecklingen, gått framåt - och ständigt går framåt - kan vi inte titta på dåtidens lösningar. Vi måste gå viderare!

Det står utom allt tvivel att solen ger oss energi i överflöd. Som de människor vi är har vi lyckats med konststycket att omvandla denna energi till värme och/eller el. Förutsättningen är dock att solen skiner, vilket den, som bekant, inte alltid gör.

Vind och sol har blivit något som någon har gett sig den på att utveckla så att vi skall kunna vara utan kärnkraft. Det tog fart för ca. 40 år sedan och framstegen har varit minst sagt begränsade. När det inte fungerar tar man i mer genom att subventionera sig till vindkraftverk och solanläggningar på taken - vilket ställer till än mer problem. Vinden kan aldrig förse oss med en stabila el som som den moderna människan kräver. Man kan läsa i tidningen om det varit strömavbrott någon timme i Stockholm t.ex. Ibland blåser det inte och solen befinner sig med jämna mellanrum andra sidan jorden där strålarna inte når oss.
 
I Tyskland har man satt igång ett stort "grönt" energiexperiment med förödande resultat. Genom att studera resultatet i Tyskland borde vi kunna inse att en annan väg måste beträdas.

Subventioner av intermittent elproduktion med företrädesrätt ut på nätet innebär att det kommer ut mycket, eller t.o.m för mycket - överproduktion, när det blåser och solen skiner med väldigt låga, eller negativa, elpriser som följd. Eftersom vattenkraften inte får leverera när den intermittenta produktionen levererar minskar utnyttjandet och därmed lönsamheten. Det kan t.o.m vara så att vatten måste släppas förbi kraftverket till ingen nytta.

Allt det här vet vi, eller borde åtminstone kunna inses av en normalbegåvad, så verkar vi inte kunna lära oss någonting. Vi låter oss ledas rakt in på slaktbänken utan att säga ett pip.

Vad är det för fel på oss?

Kommentarer:

1 Lars Cornell:

Professor jämför elmarknaden med jordbruket: "Vi kommer att få se 'elberg'"

http://www.second-opinion.se/energi/view/3081#.VzHOT8flX5g.facebook

Svar: Vi riskerar elberg utan att för den skull garanteras vare sig stabilitet eller säkra leveranser. Vem vill investera i ny elproduktion i det läget?
Jag ser fram emot den dag då vi på villanivå kan producera såväl el som värme. Då faller allt vad gäller elnät och giriga nätägare. Skatter, avgifter och därmed makt måste hitta nya vägar - kanske inte till det bättre men väl annorlunda. Har vi tur stärks individens frihet.
Wolter Stackelberg

Kommentera här: