Dansen runt (s)guldkalven fortsätter

Nu närmar sig ännu en turistsäsong/några turistveckor sitt slut och vardagslunken inträder i en normal, sömnig, fas. Nu är det dags för turistföretagarna att räkna ihop sina surt förvärvade slantar varvid några kommer till insikten att man lika gärna kan lägga av liksom andra bara längtar att ta sig an kommande år. Vem som gör vad återstår att se.

Avräkningens tid är det för Gotlandsbåten 2.0. Ni vet den där båten som äntligen kom och seglade på rutten Västervik, Visby, Nynäshamn och åter.
Grunden för det hela var att få fler resenärer till Gotland och "utmana monopolet".
Initiativtagare var en entreprenör på Gotland som tagit för vana att ge sig på monopol, oftast med andras pengar och inte sällan med dåligt resultat. Projekt 1.0 sket sig å det grövsta då man blev surprisingly lurad av en Grek som ens en gång inte lyckades få hit ett fartyg.
I en blandning av utvecklingsiver och förblindande av att få umgås med "näringslivets toppar" gick kommunen i spinn och satsade med hull och hår 6 miljoner i hamnen, 3 miljoner i marknadsföring och lät det kommunala turistbolaget trotsa sitt regelverk och köpa aktier för 100.000 i bolaget. Aktier som numera saknar värde.
 
Färjan Visby-Västervik framställdes som något nytt och stort trots att det bedrivits trafik här rätt länge - så länge som vi kunnat färdas med passagerare på havet faktiskt (Visby-Västervik är den kortaste sträckan). Under senare år har det inte bedömts lönsamt och trafiken har legat nere sedan början av 80-talet.
Inför förutvarande val framställdes projektet som ett "lyft" och ett resultat av Moderat/socialistisk näringslivspolitik (vilket det förvisso var, som framgår av denna beskrivning). Det skulle "sätta Västervik på kartan", "lyfta Västervik som destination", ge "handeln en kick" och massa andra floskler som kommer i gungning så fort några politiker tror att dom gjort något.
 
Version 2.0 iscensattes av en företagare, med anknytning till det gamla projektet, som köpte en katamaran från Irland. En del skrockade om att även denna båt skulle utebli men så blev det inte. Hon kom hit, iordningställdes och kom i trafik månadskiftet April/Maj. Man har enligt uppgift sålt 160.000 biljetter och bidragit till ett ökat resande på Gotland under sommaren.
Vis av tidigare upphetsning var kommunen något mer avvaktande inför den här nya satsningen men investerade trots allt ytterligare 6 miljoner i hamnen (slutredovisning har ännu inte förevisats).
 
Psykolgin bakom att "utmana monopolet" är lätt att förstå. Det går alltid att göra bättre än en stelbent koloss på lerfötter. Ibland är verkligheten lite mer mångfacetterad än så.
 
För det första
Som sagts ovan är det ingen som ansett rutten Västervik-Visby lönsam sedan den lades ner på 80-talet. Det här är en glesbygt och undelaget saknas helt enkelt. Denna sommar utökade man förvisso med Visby-Nynäshamn men det var inte tillräckligt.
 
För det andra
Gotlandstrafiken är upphandlad av staten för att ge Gotland en bra trafik året om. Företaget som bedriver verksamheten  har resurser att möta konkurrens såväl ekonomiskt som praktiskt. I klartext betyder det att de kan sänka priserna om det skulle behövas under de två sommarmånaderna en eventuell konkurrent kan dyka upp likt en fluga i filmjölken. Blir det lite jobbigare finns det till och med kapacitet att sätta in ett fartyg för att kväsa konkurrensen.
 
Nu när trafiken haft sin första sommar kan man konstatera att resenärerna har tillströmmat men att de inte betalat tillräckligt bra för sina biljetter, vilket i sin tur kan vara skälet till att de givit förtroendet att transportera dem till Gotland trots tidigare miss.
 
Ekonomiskt behövs det 30 miljoner för att kunna bedriva trafik nästa sommar. I dagarna är företagsledningen ute och raggar pengar på såväl Gotland som fastlandet med argumentet att de har nytta av trafiken och att det därför skulle kunna vara värt en slant. Frågan är om man skall betrakta det som en investering eller ett bidrag. Är det en invstering är den ytterst tveksam. Är det ett bidrag får väl var och avgöra om det är så behjärtansvärt att plånkan bör öppnas.
 
Den stora risken är att kommuner, regioner, landsting, eller vad det nu kan vara som är befolkade med slösaktiga politiker, ställer upp med finansiering. Förutom att det är ytterst tvivelaktigt huruvida kommunen skulle göra det uppstår en märklig situation där lokala institutioner konkurrerar med staten.
 
Trafiken må möjligtvis ha varit till nytta för Gotland då antalet resenärer till ön onekligen ökat. Av de yviga framtidsutsikterna för Västerviks del har det inte lett till mycket mer än att det hörts "gäster som talat Gotländska".
 
Hoppas verkligen att våra politiker tar sitt förnuft till fånga och avvisar en eventuell förfrågan om tillskjutna medel vänligt men bestämt.
 

Kommentarer:

1 Åke Elgstrand:

Det kan inte vara lätta att ta plats i en bransch där monopol råder.

En takbåtskapten säger i dagarna, om sin bransch och om fenomenet köra turister, -men betänk
-vi kör varje dag, varje månad, natt och dag, hela året och har ändå svårt att få ihop det, och liggtider måste ständigt kortas. Vi kan inte köra tre månader och sedan lägg upp, helt omöjligt.

2 Lars Cornell:

Jag skulle gärna tagit med familj och vänner på en tur, dit på morgonen och hem på kvällen. Men någon sådan tur finns så det blev ingen resa.

Svar: Vi får nog leva med att det inte finns marknadsmässiga förutsättningar för en färja Västervik-Visby. Men visst vore det bra att kunna åka över dagen - dessutom billigt.Å andra sidan vore det bra med ett direktflyg Västervik-New York vilket också är långt utanför möjligheternas gränser.
Man kan inte få allt, helt enkelt.
Wolter Stackelberg

Kommentera här: