I grevens tid

I dagens VT har Moderaterna i Norra Tjust nedanstående insändare.

Det är viktigt att veta vem som gör vad i ett samhälle. Äganderätten är grundbulten i sammanhanget. Skogsägaren skall sköta sitt, liksom villaägaren och alla andra efter sina förutsättningar.
Det blir riktigt fel när människor som inte har ett dugg att göra med skogsägande lägger sig i hur den brukas. Ingen vet den underliggande agendan med med argument som "allas tillgång till skogen", "vår" skog etc. halkar samhällsdebatten fel och, i värsta fall, även lagstiftningen.

 

Om man ser på dagens skogsbruk och tillståndet i skogen så finns det inget som tyder på missbruk - snarare ett resultat av mångårigt ansvarstagande om långsiktigt brukande.

 

Tyvärr kan detta ändras i ett slag. Antag att det här med återgången till stenåldern får fullt genomslag i det allmänna medvetandet. Materialet för att uppnå "hållbarhet", "fossilbränslefritt", "eko"  eller andra floskler som kan rota sig i framtida opinion kommer till stor del att tas från skogen.

Skogen kommer inte att räcka till och då måste man göra avkall på skogslagstiftningen vilket antagligen skulle innebära att det tummas på "skogslagret".

 

Vi har sett det förut, vilket påtalas i artikeln. Vi har, i närtid, sett hur man förvränger synen på naturhänsyn vid industrialiseringen av våra skogar med vindkraft, vilket är helt obegripligt och dessutom för något vi inte behöver eller ens gör påstådd nytta.

Människa är i stånd till vad som helst, därför är enskilda skogsägare viktiga!

 

Skogen har bringat rikedom till vårt land sedan mitten av förra tusentalet. Först var det gruvdrift som krävde oerhörda mängder med ved då det var med eld man gjorde berget sprött för att kunna bryta loss malmen. Fortsatta processer krävde mycket ved för att smälta ut metallen ur stenen, metaller som har förädlats och exporterats allt sedan dess. Skogen har gett oss byggmaterial, skeppsvirke och bränsle.

Sammantaget gjorde dåtidens nyttjande, eller snarare övernyttjande, av skogen att det nästan var slut vid 1700-talets andra hälft. Bergslagen var i princip kalavverkat och i vårt eget län skrev landshövdingen till kungen med budskapet att det inte fanns någon avverkningsbar skog tre mil från kusten.

Sedan dess har staten fört en långsiktig och medveten skogspolitik i syfte att öka volymen av stående skog vilket i sin tur givit ökad produktion. Med morot och piska har man fått skogsägarna att avveckla improduktiva skogsarealer till förmån för mer växtliga och lönsamma trädslag. I dag har vi mer skog än vi någonsin haft med en väl fungerande industri i alla led.

Den viktigaste komponenten för vårt välstånd är äganderätten. Den är grundlagsfäst och innebär att alla fritt skall kunna förfoga över sin egendom. Ingen ska förlora egendom mot sin vilja, vare sig det handlar om det lilla barnets trehjuling, bilen, villan eller skogsfastigheten. Ägandet av en skogsfastighet är omgärdat av regler som rör allt från plantering till avverkning vilket skogsägarna, med få undantag, respekterar.

Skogen representerar stora värden för skogsägare, entreprenörer, industri, slutanvändare och sist, men inte minst, samhället i form av exportintäkter. Det värdet måste tas till vara om vi fortsättningsvis skall kunna kalla oss för välfärdsstat.

Självklart är rekreationsmöjligheterna för människor och uppehållsorter för sällsynta arter värt att beakta. Det finns en uppenbar risk att det kommer i konflikt med äganderätten och ekonomiska intressen för såväl enskilda som det gemensamma samhällsbygget. Ingen kan leva av en skog med avverkningsförbud för att den råkar hysa en bombmurkla.

Trots statliga pekpinnar och stundtals till och med förbud att åter beskoga med annat än gran och tall så innehåller våra skogar en blandning av ålder, trädslag och olika marktyper så som till exempel beten. Detta är markägarnas förtjänst som av eget intresse bevarat det som var och en brunnit för. Någon har värnat kärret och skogen däromkring, skogsbrynet, gammelskogen, örnboet eller hassellunden. Hade inte den där ”någon” gjort det hade vi inte haft några nyckelbiotoper att leta efter.

Vi tror fullt och fast att skogsägarna, med benägen hjälp av Skogsstyrelsen, är fullt kapabla att även i framtiden ta hand om våra skogar så att framtida generationer kan finna sina pärlor ute i den natur vi alla har rätt att vistas i.