Inget sett...

... inget hört, inget sagt

 
Svensk korruptions- och tysthetskultur har tydliggjorts med #metoo-rörelsen som vuxit till oanade proportioner. Det är många som tyckt och tänkt runt detta varför IGTs röst i frågan även fortsatt kan hållas tillbaka.

Vad vi ser är bland annat ett oväntat utfall av mänskligt beteende som pågått länge, kanske så länge vi funnits till och med.
Det handlar om mänskliga relationer och att en del människor utnyttjar sin maktposition otillbörligt.
Det handlar också om mänskliga egenskaper där de flesta av oss har mycket svårt att sticka ut hakan på egen hand men att säga samma sak i grupp går väldigt bra - ett uttryck för den mentalitet som flockdjuret ger oss.
Trots att vi har regelverk hur brottslighet skall hanteras, hur mobbing skall hanteras och hur saker och ting skall publiceras så verkar alla dessa, som naturligtvis inte tillkommit av en slump, inte hålla då de verkligen behövs. Grupper av människor som tar saken i egna händer har vi sett i alla tider, så även denna gång.

Gruppmentaliteten, grupptrycket funkar alldeles utmärkt för att få oss dit vi vill.

 
Var sak har sin tid
Just i dag har vi ett ymnigt snöfall utanför fönstret, trots att det aldrig mer skulle ske enligt utsagor för ett tiotal år sedan.
Sedan dess har det avhållits ett flertal klimatkonferenser på exotiska orter i akt och mening att förändra världen för att på så vis skapa en bättre tillvaro för våra barn och barnbarn. Trots att det låter behjärtansvärt när någon av de tiotusentals byråkraterna framför det så går inte så bra, to put it mildly.
Eftersom vi alla bara har ett liv på oss måste något göras innan tiden rinner ut. Det blir bråttom! Då blir folk otåliga och på fullt allvar föreslår, normalt kloka människor/människor som borde vara kloka att "demokratin skall pausas". Bara ett "litet tag" förstås och så "farligt behöver det inte bli". Inga protester hörs, ingen press som protesterar ger sig till känna.
Trots att demokratin, så som vi känner den, inte är mycket mer än drygt etthundra år så har den "pausats" ett flertal gånger med ett skrämmande utfall.

Vi ser i dagarna hur antisemitismen breder ut sig. Vi ser hur brottsligheten förändras samtidigt som rättsvårdande instanser är i totalt förfall.
"Ingen" ser?
 
 
Alla ser, alla hör ... ingen säger något
Låt oss ta exemplet med polismyndigheten. Alla ser att något inte är rätt. Alla hör de röster som påpekar felaktigheterna, nu senast Leif G W som vädrar sitt missnöje med Rikspolischefens oduglighet. Det här kommer naturligtvis att brisera i en väldig smäll när bubblan inte går att hålla ihop längre. Då kommer "alla" säga som alla andra - antagligen att det är otroligt hur länge detta kunnat pågå.
 
På lokalplanet, i den lilla kommunen, har vi en ledarskapsbrist av offantliga proportioner (efter våra mått). Nu har sinnet för pengars värde trubbas av då man gick från minus 50 milj till plus 175 utan någon demokratisk eller annorledes nöjaktig förklaring. Byråkratin har inte minskat, skatten har inte ökat och kvar står ökade avgifter och allmänt tricksande i en ogenomtränglig bolagsstruktur. Eftersom ingen vill/kan tränga in i bolagens verksamhet nöjer man sig med utsgorna om höga vinster. För att folk inte skall lägga sina smutsiga näsor allt för djupt i byken viftar med en "södra infart" om en halv miljard och ny dricksvattentäkt för ytterligare en halv miljard. Vis av tidigare erfarenheter kommer detta säkerligen gå på ytterligare en halv miljard innan det är klart.
Barför säger ingen något om det här? Var skall 37.000 medborgare i en glesbygdskommun få alla dessa pengar ifrån? Vilken nytta ger det oss?
Så här har det pågått i många år, nu senast under sossestyre,  innan dess i samförstånd mellan sossar och moderater vilket baserades på ett tidigare moderatfiasko.
Vad händer när bubblan spricker? Vad säger vi då? Vad händer med råttorna när skeppet börjar sjunka?
 
Tyvärr har den demokratiska processen urholkats så till vida att vanligt sunt förnuft åsidosatts då makten koncentrerats till ett fåtal personer. Möjligheten att överklaga finns förvisso kvar men det är ytterst sällan en medborgare får rätt - skulle hen få rätt överklagar kommunen**och en åralång process är igång till nackdel för  alla.
 
** Rätt eller fel får väl framtiden utvisa. Länkad artikel visar på ett problem med kommunala bolag där företrädarna arbetar helt utan ekonomiska begränsningar och kan därmed bete sig på ett oacceptabelt sätt utan att riskera vare sig ekonomi eller jobb. Det som hamnar i rättssalarna är bara toppen av isberget.
 
 
Vem dömer?
När vi gått från ett land med en statlig kyrka och en allmänt moralisk inställning till livet i allmänhet och den gemensamma demokratin i synnerhet har vi fått nya rättesnören att gå efter. Den som kan - tar!
Att bryta mot "värdegrunden", trots att den många gånger inte är nedskriven eller överenskommen, har blivit ett skäl för uppsägning.
Uppdrag granskning tycks vara det enda nutidens politiker hyser rädsla för du man klippt banden till medlemmarna (de få som är kvar) och säkrat sin framtid med feta avgångsavtal. De vänder och vrider på saker de hittar i akt och mening att skapa bra TV, något som folk kan prata om vid fikaborden. Då först kommer folk ur sina hålor och berättar vad de sett och vad de hört. Egentligen är det för bedrövligt att ett TV-program är den enda möjligheten medborgarna har för att skapa reda i en misskött kommun eller avskilja politiker och tjänstemän från sina uppdrag.
 
Enligt lokalpressen har vi delgivits nyheten att Uppdrag granskning även är på väg till vår lilla kommun för att bland annat rota i en soppa med ett stort hus, en känd musikant, en sparkad landshövding och en eller flera politiker med många fingrar i diverse syltburkar.
 
Det skall bli kul att se vad som kommer ut av det.

Älg, strul och gris

Lite sporadisk rapportering om livet med min Lynx kan tyckas men jag skriver bara om det första viltet i sitt slag.

Den här gången blev det en älg och lite strul som ni andra Lynxinnehavare kan tänka på.

Älgen
I förra veckan var jag hos några gamla goda vänner med en gård ute på en mälarö. Bedövande vackert med sjön och småbruten terräng. På åkern vänster om uppfarten är det höstraps där det rapporteras 5-6 älgar var kväll. Spännande! Denna dag får vi skjuta två kalvar.
Redan på väg ut till pass möts vi av fem älgar, en ko med två kalvar, ett vuxet hondjur samt en vacker tjur. I det läget är det svårt att slå ifrån sig tanken att det är kört för dagen.
Det första drevet var kort och jag stod bra med en plöjd åker till vänster och en höstsådd till höger. Vinden 90 grader höger - bra således.
Med stigande ålder är det mer och mer prylar som skall monteras och installeras innan stridbart skick inställer sig. Förutom att ladda bössan är det radio, hörselskydd, handskar, rem som skall bort och något skönt att sitta på. Lagom när detta var klart kommer det minsann ut en ko med kalv varvid kalven nedläggs utan större dramatik - observera, vissla, skjuta, följa efter kon, vackla och så var den sagan all. En mycket fin kalv var det. Kul då älge blivit allt mer sällsynt i våra trakter. Man kan inte räkna med mer än någon eller bästa fall några älgar per säsong. Det här var faktiskt de första älgar jag haft i pass i år.

 

Strulet
Inför nästa drev blev jag placerad på ett litet hygge, framför en mosse i södra änden av drevet. Vinden var nordlig, å andra sidan utgjorde drevet till stor del en halvö ut i sjön så det vilda hade nog inte så mycket att välja på.
Krånglar mig upp i tornet. I och med att det var andra drevet för dagen och en stor del av ovan nämnda förberedelser redan var vidtagna så var det i stort sett bara att ladda.

Vad i helvete - slutstycket går inte att stänga! Det tar tvärstopp!

Plötsligt händer allt på en gång - det bryter loss med ett massivt plask i träsket framför mig och fram kommer en rad om 10-12 blandade grisar. Fan också! Pillar vidare med bössan. Det kommer två fina galtar till vänster om mig, stannar och tittar på mig som om de visste att jag inte hade eld i bössan. Förutom detta passerar det ytterligare en hög med grisar, en räv och ett icke skjutbart rådjur. Förstår du frustrationen?

När jag satt där i mina kaotiska tankar slog det mig att jag borstat bort lite lavar från slutstycket. Då jag alltid umgås med öppet slutstycke kan det vara lavar jag dragit med mig på vägen fram till passet eller på väg upp i tornet.
Jag tar ut slutstycket, tar fram kniven och skrapar i framkant av det spår slutstycksspärren går in i, där är det nolltolerans på skräp för att det skall fungera. Minsann, var där inte lite, lite skit där? Skrapar lite till och blåser rent. Vips så går slutstycket att stänga!

Grisen
Vi det här laget började drevet närma sig slutet. Då ser jag en gris som går runt inne i träsket men den går ifrån mig. Bara någon minut senare  kommer den emot mig - vilket den inte skulle gjort. Det var en mycket fin trofégalt som fick bita i gräset!
 
 
Lärdom
1. Lynxen levererar - trots skit bakom spakarna!
Om ni inte kan stänga slutstycket är det skit i spåret för spärren. Vi skall vara glada för noggrannheten i konstruktionen som håller slutstycket på plats.
2. Patrik, tack för gott stöd!
3. Behöver jag säga att mina skadeglada kompisar tuggade detta ganska väl under kvällen. Jaktkung blev jag trots allt och då får man ta en och annan gliring även om det, denna gång, var ovanligt rikhaltigt.