Älg, strul och gris

Lite sporadisk rapportering om livet med min Lynx kan tyckas men jag skriver bara om det första viltet i sitt slag.

Den här gången blev det en älg och lite strul som ni andra Lynxinnehavare kan tänka på.

Älgen
I förra veckan var jag hos några gamla goda vänner med en gård ute på en mälarö. Bedövande vackert med sjön och småbruten terräng. På åkern vänster om uppfarten är det höstraps där det rapporteras 5-6 älgar var kväll. Spännande! Denna dag får vi skjuta två kalvar.
Redan på väg ut till pass möts vi av fem älgar, en ko med två kalvar, ett vuxet hondjur samt en vacker tjur. I det läget är det svårt att slå ifrån sig tanken att det är kört för dagen.
Det första drevet var kort och jag stod bra med en plöjd åker till vänster och en höstsådd till höger. Vinden 90 grader höger - bra således.
Med stigande ålder är det mer och mer prylar som skall monteras och installeras innan stridbart skick inställer sig. Förutom att ladda bössan är det radio, hörselskydd, handskar, rem som skall bort och något skönt att sitta på. Lagom när detta var klart kommer det minsann ut en ko med kalv varvid kalven nedläggs utan större dramatik - observera, vissla, skjuta, följa efter kon, vackla och så var den sagan all. En mycket fin kalv var det. Kul då älge blivit allt mer sällsynt i våra trakter. Man kan inte räkna med mer än någon eller bästa fall några älgar per säsong. Det här var faktiskt de första älgar jag haft i pass i år.

 

Strulet
Inför nästa drev blev jag placerad på ett litet hygge, framför en mosse i södra änden av drevet. Vinden var nordlig, å andra sidan utgjorde drevet till stor del en halvö ut i sjön så det vilda hade nog inte så mycket att välja på.
Krånglar mig upp i tornet. I och med att det var andra drevet för dagen och en stor del av ovan nämnda förberedelser redan var vidtagna så var det i stort sett bara att ladda.

Vad i helvete - slutstycket går inte att stänga! Det tar tvärstopp!

Plötsligt händer allt på en gång - det bryter loss med ett massivt plask i träsket framför mig och fram kommer en rad om 10-12 blandade grisar. Fan också! Pillar vidare med bössan. Det kommer två fina galtar till vänster om mig, stannar och tittar på mig som om de visste att jag inte hade eld i bössan. Förutom detta passerar det ytterligare en hög med grisar, en räv och ett icke skjutbart rådjur. Förstår du frustrationen?

När jag satt där i mina kaotiska tankar slog det mig att jag borstat bort lite lavar från slutstycket. Då jag alltid umgås med öppet slutstycke kan det vara lavar jag dragit med mig på vägen fram till passet eller på väg upp i tornet.
Jag tar ut slutstycket, tar fram kniven och skrapar i framkant av det spår slutstycksspärren går in i, där är det nolltolerans på skräp för att det skall fungera. Minsann, var där inte lite, lite skit där? Skrapar lite till och blåser rent. Vips så går slutstycket att stänga!

Grisen
Vi det här laget började drevet närma sig slutet. Då ser jag en gris som går runt inne i träsket men den går ifrån mig. Bara någon minut senare  kommer den emot mig - vilket den inte skulle gjort. Det var en mycket fin trofégalt som fick bita i gräset!
 
 
Lärdom
1. Lynxen levererar - trots skit bakom spakarna!
Om ni inte kan stänga slutstycket är det skit i spåret för spärren. Vi skall vara glada för noggrannheten i konstruktionen som håller slutstycket på plats.
2. Patrik, tack för gott stöd!
3. Behöver jag säga att mina skadeglada kompisar tuggade detta ganska väl under kvällen. Jaktkung blev jag trots allt och då får man ta en och annan gliring även om det, denna gång, var ovanligt rikhaltigt.

Kommentera här: