Inget sett...

... inget hört, inget sagt

 
Svensk korruptions- och tysthetskultur har tydliggjorts med #metoo-rörelsen som vuxit till oanade proportioner. Det är många som tyckt och tänkt runt detta varför IGTs röst i frågan även fortsatt kan hållas tillbaka.

Vad vi ser är bland annat ett oväntat utfall av mänskligt beteende som pågått länge, kanske så länge vi funnits till och med.
Det handlar om mänskliga relationer och att en del människor utnyttjar sin maktposition otillbörligt.
Det handlar också om mänskliga egenskaper där de flesta av oss har mycket svårt att sticka ut hakan på egen hand men att säga samma sak i grupp går väldigt bra - ett uttryck för den mentalitet som flockdjuret ger oss.
Trots att vi har regelverk hur brottslighet skall hanteras, hur mobbing skall hanteras och hur saker och ting skall publiceras så verkar alla dessa, som naturligtvis inte tillkommit av en slump, inte hålla då de verkligen behövs. Grupper av människor som tar saken i egna händer har vi sett i alla tider, så även denna gång.

Gruppmentaliteten, grupptrycket funkar alldeles utmärkt för att få oss dit vi vill.

 
Var sak har sin tid
Just i dag har vi ett ymnigt snöfall utanför fönstret, trots att det aldrig mer skulle ske enligt utsagor för ett tiotal år sedan.
Sedan dess har det avhållits ett flertal klimatkonferenser på exotiska orter i akt och mening att förändra världen för att på så vis skapa en bättre tillvaro för våra barn och barnbarn. Trots att det låter behjärtansvärt när någon av de tiotusentals byråkraterna framför det så går inte så bra, to put it mildly.
Eftersom vi alla bara har ett liv på oss måste något göras innan tiden rinner ut. Det blir bråttom! Då blir folk otåliga och på fullt allvar föreslår, normalt kloka människor/människor som borde vara kloka att "demokratin skall pausas". Bara ett "litet tag" förstås och så "farligt behöver det inte bli". Inga protester hörs, ingen press som protesterar ger sig till känna.
Trots att demokratin, så som vi känner den, inte är mycket mer än drygt etthundra år så har den "pausats" ett flertal gånger med ett skrämmande utfall.

Vi ser i dagarna hur antisemitismen breder ut sig. Vi ser hur brottsligheten förändras samtidigt som rättsvårdande instanser är i totalt förfall.
"Ingen" ser?
 
 
Alla ser, alla hör ... ingen säger något
Låt oss ta exemplet med polismyndigheten. Alla ser att något inte är rätt. Alla hör de röster som påpekar felaktigheterna, nu senast Leif G W som vädrar sitt missnöje med Rikspolischefens oduglighet. Det här kommer naturligtvis att brisera i en väldig smäll när bubblan inte går att hålla ihop längre. Då kommer "alla" säga som alla andra - antagligen att det är otroligt hur länge detta kunnat pågå.
 
På lokalplanet, i den lilla kommunen, har vi en ledarskapsbrist av offantliga proportioner (efter våra mått). Nu har sinnet för pengars värde trubbas av då man gick från minus 50 milj till plus 175 utan någon demokratisk eller annorledes nöjaktig förklaring. Byråkratin har inte minskat, skatten har inte ökat och kvar står ökade avgifter och allmänt tricksande i en ogenomtränglig bolagsstruktur. Eftersom ingen vill/kan tränga in i bolagens verksamhet nöjer man sig med utsgorna om höga vinster. För att folk inte skall lägga sina smutsiga näsor allt för djupt i byken viftar med en "södra infart" om en halv miljard och ny dricksvattentäkt för ytterligare en halv miljard. Vis av tidigare erfarenheter kommer detta säkerligen gå på ytterligare en halv miljard innan det är klart.
Barför säger ingen något om det här? Var skall 37.000 medborgare i en glesbygdskommun få alla dessa pengar ifrån? Vilken nytta ger det oss?
Så här har det pågått i många år, nu senast under sossestyre,  innan dess i samförstånd mellan sossar och moderater vilket baserades på ett tidigare moderatfiasko.
Vad händer när bubblan spricker? Vad säger vi då? Vad händer med råttorna när skeppet börjar sjunka?
 
Tyvärr har den demokratiska processen urholkats så till vida att vanligt sunt förnuft åsidosatts då makten koncentrerats till ett fåtal personer. Möjligheten att överklaga finns förvisso kvar men det är ytterst sällan en medborgare får rätt - skulle hen få rätt överklagar kommunen**och en åralång process är igång till nackdel för  alla.
 
** Rätt eller fel får väl framtiden utvisa. Länkad artikel visar på ett problem med kommunala bolag där företrädarna arbetar helt utan ekonomiska begränsningar och kan därmed bete sig på ett oacceptabelt sätt utan att riskera vare sig ekonomi eller jobb. Det som hamnar i rättssalarna är bara toppen av isberget.
 
 
Vem dömer?
När vi gått från ett land med en statlig kyrka och en allmänt moralisk inställning till livet i allmänhet och den gemensamma demokratin i synnerhet har vi fått nya rättesnören att gå efter. Den som kan - tar!
Att bryta mot "värdegrunden", trots att den många gånger inte är nedskriven eller överenskommen, har blivit ett skäl för uppsägning.
Uppdrag granskning tycks vara det enda nutidens politiker hyser rädsla för du man klippt banden till medlemmarna (de få som är kvar) och säkrat sin framtid med feta avgångsavtal. De vänder och vrider på saker de hittar i akt och mening att skapa bra TV, något som folk kan prata om vid fikaborden. Då först kommer folk ur sina hålor och berättar vad de sett och vad de hört. Egentligen är det för bedrövligt att ett TV-program är den enda möjligheten medborgarna har för att skapa reda i en misskött kommun eller avskilja politiker och tjänstemän från sina uppdrag.
 
Enligt lokalpressen har vi delgivits nyheten att Uppdrag granskning även är på väg till vår lilla kommun för att bland annat rota i en soppa med ett stort hus, en känd musikant, en sparkad landshövding och en eller flera politiker med många fingrar i diverse syltburkar.
 
Det skall bli kul att se vad som kommer ut av det.

Kommentarer:

1 Åke Elgstrand:

Ledarskap kräver mer utbildning och mer arbete med demokratiska verktyg, så länge vi ser färdväg
-Ledarskap är inte att gömma eller glömma i politiken

2 Lars Cornell:

Om det händer en gång på 20 år att en man vill duscha naken med en 27-åring, men att han ger sig av när han blir tillsagd, då visar det på ett bagatellartat problem, ja inget problem alls.

En berättade att en naken man kröp ned i hennes säng. Det har jag också gjort och hon blev jätteglad och sa, ”det här har jag väntat på länge”.

Självfallet stödjer jag inte trakasserier, men MeToo-drevet verkar vara lätt kränkta kvinnors försök att utnyttja sin speciella makt. Blåmärken på kroppen kan visas upp, men de blåmärken män får av kvinnor är inte lika synliga.

Övertramp är en naturlig del av vår vardag, det måste finnas acceptans för det. Att tro på ett idealtillstånd är att tänka fel.

3 Lars Cornell:

Mitt hjärta blöder när jag ser förstörelsen på Slottsholmen. Det är säkert ett jättebra hus, men platsen för huset är helt fel. Hus och plats passar inte samman. Det skall vara ett hus för kommunikation, så sas det i argumentationen, och så placerar man det på den minst åtkomliga platsen i hela kommunen.

På samma sätt kanske det blir med gamla vattentornet. Många politiker tycks strunta totalt i förstörelsen, ett vackert byggnadsverk och en symbol för staden kanske blir förstört. Om kommunen går bra lägg då några slantar på underhåll, det kostar inte mycket. Bygg en hiss till fiskrestaurang, sushi, pub och After Work där uppe, det tror jag skulle bli populärt.

En monumental förstörelse ägde ju rum vid fd Tjust Motell. På den mest undersköna platsen tillät politiker (vem är mest ansvarig?) att en enorm och anskrämlig lagerbyggnad uppfördes.

Vad hjälper satsningar som Västervik Framåt od när vissa politiker river ned helt tanklöst och ansvarslöst.

Det var ju nära att även den vackra Syrsan blev förstörd med vindvärk för några år sedan.

Kommentera här: