I grevens tid

Jag har skrivit om den havererade lilla kommunen förut. Här kommer lite till.

Bakgrunden är att det uppstod ett "plötsligt och uförutsett" underskott i bokslutet för 2011. Det ledde till att det sittande kommunalrådet, mer eller mindre på egen hand, slog sig ihop med värsta fienden för att lösa problemet.

Som ett led i det här tillsattes en kreativ ekonomichef som tillsammans med de nyvunna vännerna i ledningen fixade så att ett underskott på 60 milj blev ett överskott på 150 milj.

Det här gjordes genom att skulder och tillgångar lyftes från kommunen till de kommunala bolagen som kom att bli en tummelplats för trixande hit och dit. Eftersom den gemensamma kakan (skatteintäkterna) inte ökades var man tvungen att hitta på andra sätt att öka intäkterna.

Utan att gå in på detaljer kan man nu, fem år senare, konstatera att ett av de verktyg, förutom avgiftshöjningar och finansiella transaktioner, man använt är den kommunala borgensavgiften. Ursprungligen var borgensavgiften ett sätt att neutralisera konkurrensen mellan kommunala och privata bostadsfastighetsägare eftersom de förstnämnda kunde låna till betydligt bättre villkor. Det här var på den tiden det var såväl dyrt som svårt att låna pengar.

I den lilla kommunen har det urartat så tillvida att kommunen tar borgensavgift på alla skulder - även de som alltså lyftes över på bolagen. Under senare år har det här kritiserats och såväl ledande tjänstemän som Bill och Bull i den politiska ledningen har hävdat att det var lagstadgat att ta ut dessa avgifter. Nu har det visat sig att det var falska påståenden, det finns ingen lag som tvingar detta. Totalt, under dessa fem år, handlar det om ca. 50 milj som tillfallit kommunen inklusive borgensavgift för bostadsbolaget som skulle kunna vara legitim även om finns anledning att ifrågasätta procenten (Helge).

Jag kommer då till min favvofråga. Vad är värst - att fara med osanning eller att inte veta?

 

Första frågan man skall ställa sig är huruvida en kommun skall gå med vinst.

Nästa fråga rör det politiska arbetet som till stor del handlar om att gneta med krona för krona och prioritera dessa till en gapande hord, medborgarna, av omättliga munnar av olika intressen, allt från barnomsorg till stöd för elithockey. Det är inte lätt men det ingår i uppdraget och det är därför vi har det system vi har. Det kallas demokrati. Det är där som vi skiljer oss åt. Var skall pengarna genereras och hur skall de fördelas?

 

Genom det system som valts i den lilla kommunen har man lyckats invagga politiken i den falska föreställningen att allt är frid och fröjd. Som en följd av det har man ägnat sig år roligare saker så som att kasta pengar i en oanvänd farled, laga hamnnen för en Gotlandstrafik som havererade, fantiserande om en ny infart till den lilla staden på skäret samt den våta drömmen om en utbyggd flygplats. Dessutom har man bemannat kommunen med nya människor som ofta tituleras ...."strateger". Det kan vara kommunitationsstrateger, klimatstrateger, miljöstrateger där det gemensamma är att det är såväl kostsamt som onödigt. Ansvariga för de kommunala bolagen har lyckats lura i sina styrelser  om det oerhörda värde just de tillför verksamheten vilket lett till betydligt högre löner än om de haft motsvarande ansvar i kommunal verksamhet.

 

Tyvärr är det så att verkligheter oftast kommer ikapp sina skygglappsförsedda kappvändare vilket kommer att ske även i den lilla kommunen. Onödiga avgifter och höga räntepåslag i självkostnadsverksamheter (vatten/avlopp och sophantering) kan skapa återbetalningskyldighet vilket det finns en dom på när Stockholms vatten försökte sig på samma trick.

 

Om/när verkligheten kommer ikapp visar det sig huruvida det är ett luftslott som är byggt. Om det är så kommer andra än de som orsakade bygget att få rensa i rashögen.

Är det vad som nuförtiden kallas "hållbart" eller är det bara ytterligare en torrkvist på det evigt växande trädet?