IGT har alltid rätt ... hrmf
Så har det då hänt igen. Skattebetalarna får skjuta till pengar för vindkraften i Hultsfreds kommun.
För de allra flesta genererar antagligen nyheten inte mycket mer än en gäspning och, i bästa fall, en tillfällig ilska över korkade politikers tilltag.
För IGT infinner sig den där igenkännliga vad-var-det-jag-sade känslan som kan vara lite svår att hantera. Å ena sidan någon sorts glädje, å andra sidan sorg och känslan av vad-var-det-jag-gjorde-fel. Varför lyssnade dom inte?
Bakgrunden till dessa känslostormar så här på morgonen är att jag, när Hultsfreds kommun skulle fatta beslut om investering i vindkraft, deltog på deras gruppmöte. Vi var tre personer som fick möjlighet att belysa det projekt de eventuellt skulle engagera sin skuldtyngda kommun i.
Det var Agne Hansson i egenskap av statens vindkraftsamordnare. Han var min gamle fysiklärare innan han engagerade sig i politiken för centern. Som lite grädde på sitt politiska mos fick han i uppdrag att samordna vindkraftsutbyggnaden, läs propagera för centerpartiets politiska vinst i energiuppgörelsen med allianspartierna. Han var för.
Det var en säljare från Arise som var för - om man säger så.
Så var det lilla jag. Mitt uppdrag, som jag fått av en lokal moderat politiker, var att vara emot.
Min första poäng var att konstatera att kommunen inte hade några medel att investera med. Eftersom argumentet var att producera egen el och därmed spara pengar tyckte jag att det vore bättre att investera i en gård på Kalmarslätten och producera potatis.
"Ni gör av med en herrans massa potatis i kommunen! Det är i alla fall inte dummare än att investera i vindkraft om ni nu ändå skall låna pengar till det".
Reslutat: apansikten.
I övrigt så anförde jag alla nu kända argument mot vindkraft. Jag kände inte att jag kommit till Hultsfred som någon frälsare utan snarare som katten som klampat in i glashuset. Jag fikade utan sällskap vilket brukar vara ett bra tecken på att ingen vill frottera sig med en i dylika sammanhang. Jag åkte därifrån nöjd att jag hade fått möjlighet att säga det i alla fall och att dom inte kastade tomater på mig. Kanske hade det fastnat hos någon?
Nu är det antagligen annat ljud i skällan. Kommunens del i förlusten är 400.000. Tyvärr kommer detta att fortsätta under hela avskrivningstiden och så länge ersättningarna (elpris + certifikatspris) är låga. Det centerpartistiska kommunalrådet säger att det går ihop sig - om det inte vore för avskrivningarna.
Han säger vidare att de åtminstone levererat förnyelsebar el. Men nej, det har ni inte! Jag har förvisso svårt att förstå vad förnyelsebar el är men det kan under inga omständigheter vara el från vindkraft, vilket är en annan fråga.
Här ser vi alltså ytterligare en kommun som gått i en politisk fälla. Här ser vi ytterligare en kommun som blivit ett levande bevis på IGTs ledord: När många säger samma sak har oftast var och en inte tänkt så mycket.
Tragiskt.
För de allra flesta genererar antagligen nyheten inte mycket mer än en gäspning och, i bästa fall, en tillfällig ilska över korkade politikers tilltag.
För IGT infinner sig den där igenkännliga vad-var-det-jag-sade känslan som kan vara lite svår att hantera. Å ena sidan någon sorts glädje, å andra sidan sorg och känslan av vad-var-det-jag-gjorde-fel. Varför lyssnade dom inte?
Bakgrunden till dessa känslostormar så här på morgonen är att jag, när Hultsfreds kommun skulle fatta beslut om investering i vindkraft, deltog på deras gruppmöte. Vi var tre personer som fick möjlighet att belysa det projekt de eventuellt skulle engagera sin skuldtyngda kommun i.
Det var Agne Hansson i egenskap av statens vindkraftsamordnare. Han var min gamle fysiklärare innan han engagerade sig i politiken för centern. Som lite grädde på sitt politiska mos fick han i uppdrag att samordna vindkraftsutbyggnaden, läs propagera för centerpartiets politiska vinst i energiuppgörelsen med allianspartierna. Han var för.
Det var en säljare från Arise som var för - om man säger så.
Så var det lilla jag. Mitt uppdrag, som jag fått av en lokal moderat politiker, var att vara emot.
Min första poäng var att konstatera att kommunen inte hade några medel att investera med. Eftersom argumentet var att producera egen el och därmed spara pengar tyckte jag att det vore bättre att investera i en gård på Kalmarslätten och producera potatis.
"Ni gör av med en herrans massa potatis i kommunen! Det är i alla fall inte dummare än att investera i vindkraft om ni nu ändå skall låna pengar till det".
Reslutat: apansikten.
I övrigt så anförde jag alla nu kända argument mot vindkraft. Jag kände inte att jag kommit till Hultsfred som någon frälsare utan snarare som katten som klampat in i glashuset. Jag fikade utan sällskap vilket brukar vara ett bra tecken på att ingen vill frottera sig med en i dylika sammanhang. Jag åkte därifrån nöjd att jag hade fått möjlighet att säga det i alla fall och att dom inte kastade tomater på mig. Kanske hade det fastnat hos någon?
Nu är det antagligen annat ljud i skällan. Kommunens del i förlusten är 400.000. Tyvärr kommer detta att fortsätta under hela avskrivningstiden och så länge ersättningarna (elpris + certifikatspris) är låga. Det centerpartistiska kommunalrådet säger att det går ihop sig - om det inte vore för avskrivningarna.
Han säger vidare att de åtminstone levererat förnyelsebar el. Men nej, det har ni inte! Jag har förvisso svårt att förstå vad förnyelsebar el är men det kan under inga omständigheter vara el från vindkraft, vilket är en annan fråga.
Här ser vi alltså ytterligare en kommun som gått i en politisk fälla. Här ser vi ytterligare en kommun som blivit ett levande bevis på IGTs ledord: När många säger samma sak har oftast var och en inte tänkt så mycket.
Tragiskt.
Uppdatering
Läsekretsen är inte nådig och jag förstår dom. Kommunalrådet är stolt över att ha levererat förnybar el. Vad är då förnybart i att förstöra skogsområden, livsbetingelser för människor och djur med något vi inte behöver? Om det nu är så att koldioxiden är ett problem så bidrar vindkraft med tre gånger så mycket per producerad kilovattimme vid en jämförelse med vatten och kärnkraft. Detta enligt Vattenfalls hemsida.
Vad gäller hållbarheten är det bara framtiden som vet. Hur är det medhållbarheten, produktionen när det börjar närma sig 20-25 år? Hur är det med de gigantiska betongklumparna, glasfibervingarna, oljorna, kablarna och jordartsmetallerna när det skall avvecklas? Det skall bli intressant att se.