Hen avgick!

Det har varit mediedrev i den lilla kommunen. Så kraftigt drev att hen tog sitt förnuft till fånga och avgick.
 
Som sades i tidigare bloggpost var det den enda möjlighet som stod till buds, en uppfattning som delas av en av de tidningar (tror även den andra gör det) som stod för den mediala uppmärksamheten.
 
Kvar står partiet med byxorna nere där ledande politiker försöker värja sig så gott det går. Det tycks vara svårt att skylla ifrån sig samtidigt som huvudrollsinnehavaren inte blir illa åtgången. Diskussioner om vem som gjort/sagt vad vid vilken tidpunkt är självfallet väsentliga om man vill gå till botten i frågan. Frågan är vad det tillför i saken nu när hen tagit skeden i den vackra handen.
 
Jo, det spelar roll men inte för att "sätta åt" hen. Det är det ingen som har intresse av.
Det spelar roll som en värdemätare på trovärdigheten hos de politiker som förväntar sig att få förtroende till fortsatt ledarskapfrån oss andra. Kan inte dom komma med en bra förklaring kring sina roller i historien skär det ett djupt hål i trovärdigheten. Om de säger att de diskuterade detta i oktober när skolstart är i mitten av augusti och kommunen fattade beslut om skolpeng på vårkanten innan så bär det helt enkelt inte sannolikhetens prägel.
 
Sist men inte minst tycks frågan hur det "läckt" till pressen (det har varit känt sedan länge och alla och en var har kunnat följa protokoll etc.) vara större än det dåliga omdöme som ligger till grund för att hela historien kunde uppstå in the first place.
Det säger tyvärr en hel del om våra politiker och innebär att det läggs ytterligare en sten på politikerföraktets gedigna bygge.

Den lilla kommunen - igen!

Människor som har det bra, beter sig konstigt. Människor som har det dåligt, beter sig konstigt. Någonstans känns det som om symptomen på vällevnad är de samma som för fattigdom vilket skulle kunna sammanfattas i ordspråket "när krubban är tom börjar hästarna att bitas".

Att "hästarna börjar bitas" när krubban bokstavligen är tom kan alla och en var förstå. Men att så skulle vara fallet i den andra ytterligheten kräver lite utvecklande. Enkelt uttryckt, så kan man "bitas" av olika orsaker och krubban kan vara tom på annat än föda.

I den tid vi lever i ser vi dagligen en offentlighet som inte fungerar med en Polis i fritt fall, sjukvård där ingen vill jobba och mängder med människor som förvanskar vetenskapen för att på så vis baxa vårt samhälle i önskad riktning.

Även den "lilla kommunen" har fått sin släng av sleven där det kort ligger till så här:

En ledande politiker i ett av de ledande partierna har velat tillbringa mer tid i sin lägenhet på en av de Baleariska öarna. Sagt och gjort, hon tar med ett av sina barn som får gå den svenska skolan på orten. Det borde vara slut där enär det är alla människors rätt att forma sitt liv. För de allra flesta av oss stannar sånt här vid en dröm eftersom en aktiv människas liv är fyllt av andra förpliktelser som kan krocka med varann. Därför brukar den här typen av livsval kunna förverkligas först efter pensionens inträde.

I det här fallet handlar det om en person som innehar en viktig post i den lokala politiken. Hen uppbär ett fast arvode och har möjlighet, i sin position, att kunna påverka huruvida kommunen skall skicka skolpeng till den nya skolan eller inte. Lokal media har självklart slagit upp frågan stort med rubriker som
... är på "balearisk ö" - uppbär arvode från kommunen
... har inte deltagit på möten
... får xx.xxx kronor om året i skolpeng

Folk tycker naturligtvis att det här är olämpligt, pampmaktigt, korrupt - vad du vill. Självklart är det sådana här tilltag som spär på det vitt utbredda politikerföraktet. Det är kort sagt korkat att göra så här!

I den bästa av världar är utgången självklar. Du får välja ditt uppdrag eller ditt privatliv! Nu, när krubban är tom på etik och moral lever vi inte i den bästa av världar vilket gjort att den partiinterna diskussionen är, minst sagt, animerad och innehåller allt av det snusk som den här typen av diskusioner brukar innehålla.
Till slut handlar det inte längre om sakfrågan - Balarerna eller den lilla staden på skäret i vintermörkret. Det handlar om makt som innehåller allt från att "försvara sin heder" (hur nu det är möjligt) till att försvara sina positioner och därmed möjlighet att frossa ur offentlighetens krubba. Det ger samtidigt andra krafter en möjlighet att visa ledarskap och kraft men då gäller det att släppa taget och våga sätta ner foten - bära eller brista.
Lyckas det hamnar nya människor vid maktens grytor och en ny dans runt guldkalven kan påbörjas. Det kan synas obehagligt men det är bättre med rotation i eländet än att det konserveras.

Nu skall det bli mycket intressant att se hur det här hanteras. Å ena sidan det självklara - kom hem och gör ditt jobb eller avgå. Å andra sidan politiskt snömos som att "man måste ge folk en möjlighet att förverkliga sina drömmar", "nu för tiden kan man klara ett uppdrag på distans", "det är goda förbindelser så hen kan inställa sig snabbt", "hen klarar att hantera uppdraget samtidigt som hen sitter på Balearerna och "stöttar sitt barn" (jo, morsning!) - bla. bla. bla.

Alltså borde det bara finnas ett resultat men med tanke på att Polischefen fortfarandee sitter kvar så kan man inte vara säker på något i dessa tider. Jag återkommer med slutrapport.

Spännande början på det nya året - God fortsättning!

Så har det gått en månad sedan julafton, tre veckor sedan nyårsafton och en vecka sedan USA fick en ny president.

Jul och nyår tuffade på som vanligt i mammons och frosseriets tecken.
Jag kan inte hjälpa att jag fascineras av de människor som till vardags propagerar för energianorexia, lokalproducerat, veganism och minimal konsumtion samtidigt som de frossar i julklappar och/eller julreser till Thailand - med klimatkompesation. Det kanske inte är svårare än att det är andra regler som gäller för "just mig" i allmänhet och under julen i synnerhet.

Hur som så avlöpte det till belåtenhet för egen del.

Så närmade sig tiden för installation av presidenten i USA. I det längsta försökte "de goda" intala omgivningen att väljarna valt "fel" president, precis så som det var "fel" Jerringpristagare - enligt "de goda". Själv har jag valt att inte ta ställning till rätt eller fel utan bara konstatera att nu är han president, låt vara en udda sådan.

Det är möjligt att han är katastrof för världen så som förstå-sig-påarna påstår. Själv har jag väldigt svårt att förstå på vilka grunder dessa "självklarheter" sprids i media och annorstädes. Det finns ingen hejd på allt ont som skulle hända efter det att han valdes, tvärt emot vad svensk vänstermedia (vilket näst intill är all svensk media) förutspådde. Börserna skulle rasa, människor skulle börja fly, det skulle bli upplopp och den fria handeln skulle upphöra. Inget har hänt - so far.
Fan vet om inte isen på Nordpolen skulle smälta av bara farten.

Det som ligger mig varmt om hjärtat är, som bekant, klimatfrågan och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte välkomnar Trumps inträde på den scenen. Jag är inte ensam om det.
Det jag välkomnar och hoppas på är inte att världen helt plötsligt skall börja "förneka" klimatet (vilket i sig torde vara en omöjlighet - vi har det klimat vi har oavsett en grad hit eller dit) som klimatalarmisterna påstår.
Jag hoppas på en tillnyktring och en mer objektiv beskrivning av frågan. Den är inte avgjord, det är inte 97% av jordens forskare som stöder den och den allmänna politiska inriktningen leder inte självklart till en bättre framtid för oss människor på jorden. Se bara på vindkraftsfiaskona som står som spön i backen.
 
Om det nu är en sån katastrof med Trump, vad är det då som säger att Hillary vore så otroligt mycket bättre för USA och världen? Ingen vet - framtiden får utvisa. Vi är där nu och vi kan inte göra annat än att hänga med.