Jaktsäsongen närmar sig....

Jag vet, jag ligger lite efter men jag måste ta det i kronologisk ordning.

Åtminstone inför varje jaktsäsong eller helst hela året är det viktigt att upprätthålla sin skjutförmåga.
Ingen skytt kan vila på gamla lagrar som "jag var duktig i lumpen", "jag sköt mycket för tio år sedan men har haft ont om tid sedan dess" eller "jag klarade skjutprovet i jägarexamen" och andra, oftast otroliga, förklaringar till att skytteträning uteblivit. Det må vara en förklaring men får aldrig vara en ursäkt.

Skytte är en färskvara av instabil karaktär som måste underhållas för att åtminstone göra de värsta dipparna något närmare genomsnittet. En golfare skulle känna igen sig.
 
Trots att många skjutbanor lagts ner, särskilt i Stockholmstrakten, har det dykt upp alternativ som kan vara både roligare och bekvämare än en kall, upptagen och regning jaktskyttebana.
Jag tänker främst på s.k "skjutbiografer" där man står inomhus och skjuter med sitt eget gevär och vanlig övningsammunition på en bioduk där det spelas upp vilda djur av olika slag och i olika fart.
Det är kul, det är alltid kul att skjuta, och det är en oerhört bra träning i hanteringen av sitt vapen.
- Det är bra att få skjuta mer än fyra skott på älgbanan där man stått i lång väntan på att få komma in i båset.
- Det är bra att öva anläggningar och kanske avslöja brister i geväretas passning.
- Det är bra att öva omladdningar.
Jag tycker emellertid inte att biograferna bidrar särdeles mycket till det praktiskt jaktliga. Där krävs det, förutom skyttet, ett stort mått av omdöme då det handlar om levande vilt som skall bli mat. Omdöme är delvis medfött, delvis ett resultat av mångårigt jagande. Det finns tyvärr inga genvägar mer än träning och jakt, träning och jakt, träning och jakt, trä....
När allt var klart hade min kompis Jonas den stora vänligheten att bjuda på en förmiddag i Varpsund, strax norr om Bålsta. Under gnistrande konkurrens sköt vi såväl hagel (på vanliga lerduvor) och kula (i biografen). Skytte och tävling är som Gin (Yin) och Yang (Tonic) - det är helt enkelt inte lika kul att vara för sih själv - därmed inte sagt att det är odugligt.. Tävlar man så måste man skärpa sig. Baksidan är att utfallet inte alltid blir till ens egen fördel. För min del kostade det en lunch även om marginalen var i det närmaste omätbar (surt sa räven).
Bra Jonas! (som har tränat utav h-vete)
 
Så här kan det se ut i en skjutbiograf.
 
Tiden före Varpsund präglades av ett försiktigt närmande till denna tingest som är tänkt att följa mig resten av mitt jägarliv. Då det är ett märke som "ingen" känner till så möttes jag av lite hån men även ett stort mått av nyfikenhet när jag testade på vanlig skjutbana. Jag drabbades av en del tekniska problem som löstes tack vare ortens oerhört duktiga vapensmed som fick kolla och karva lite trä etc.
När allt detta var klart fick jag en ny kolv som kapades till rätt längd och pimpades med en röd bakkappa och nytt kikarsikte.
 
Snygg va?

 
Inför jakten måste man bestämma vilken ammunition som skall användas. Det är inte självklart att ett gevär skjuter lika med all ammunition även om det är samma kulvikt. Efter att ha testat en hel del fastnade jag för Sako Hammerhead.
 
Sen är det bara att ge sig ut i skogen vilket måste göras med största försiktighet, inte för att undvika fall eller annat otäckt naturen kan spratta med, utan det gäller att klara inskolningen med nytt jaktvapen utan att riskera misstroende.
Nästa vecka kommer jag att redogöra för hur det gått de här första veckorna.
Har jag kommit överens med min Lynx TD15?
Har jag skjutit något?
 
Hoppas vi ses då. Nu måste jag sluta för att ge mig av på nästa jaktäventyr.
 
Skitjakt på er!
 

Kommentera här: