I grevens tid

I föregående bloggpost ställdes frågan, vad händer i politiken? Nu är det dags att fundera lite över "bubblan".

Ett flertal områden som kritiserats under lång tid, så som t.ex polisen, invandringen och skolan kommer till vägs ände i så måtto att det helt enkelt inte går att hålla emot trots att flertalet politiker är bestyckade med en i heder där det finns mycket övrigt att önska. Då återstår bara att krypa till korset vilket oftast görs med en ramsa om att "vi varit naiva". Nej, det är inte naiva de varit - de har varit dumma, korkade eller bara indifferenta.

Förutom att detta lett till stora försämringar så som beskrevs om polisen i söndagens Agenda där den nuvarande polischefen tecknar en mycket mörk framtid för den kår som skall garantera statens våldsmonopol. Det kommer att bli ännu sämre under flera år framöver är budskapet.

De som sitter i bubblan och har varit naiva eller den som var Rikspolischef tror alldeles uppenbart att de är en så stor skänk från ovan att det inte finns någon lämpligare för fortsatta uppdrag.

Samtidigt växer föraktet utanför bubblan. Opinionsmätning efter opinionsmätning visar på kraftiga nedgångar för etablerade partier och ett SD som snart är ledande parti i svensk politik.

Varför visar folk så stora sympatier för SD?
Är det för att de är så bra?
Ligger de ideologiskt rätt?
Är det medelålders rednecks på landsbygden som helt plötsligt får sån tyngd?

Nej, antagligen är det för att etablerad politik är usel helt enkelt. Ett näraliggande exempel är den minst sagt släta figur vår statsminister gjorde under den senaste partiledardebatten i TV. Han blev utskrattad av publiken och SDs partiledare sopade mattan med spillrorna av honom.

Nästa stora parti, M, som svikit sina väljare under den gångna mandatperioden genom att inte bedriva oppositionspolitik och fortsätta på den inslagna vägen med "S-light" har skapat en vilsenhet bland traditionella liberalkonservativa väljargrupper. Hur det är med socialdemokratiska SD-sympatisörer har jag ingen aning om men de känner antagligen det samma. Vad skall jag rösta på?
Under sådana omständigheter kommer folk att rösta på SD - kanske inte för att de är ett alternativ, utan snarare för att visa sitt missnöje.

I förra bloggen skrev vi om ledarsidan för vår lokaltidning som kritiserar det parti som de säger sig stå närmast. i en ledare benämnd "M-som i meningslös" beskrivs ett parti som tappat fotfästet i verkligheten.

Efter det som hänt i den lilla kommunen under vintern/våren där ett flertal missförhållanden kommit till ytan är vi många som tycker att det är befogat. Det är ju trots allt bättre att säga ifrån än att vara tyst, eller att säga till barnen än att låta det gå - hur jobbigt det än kan vara. För deras egen skull.

Kritik kan bemötas på många sätt där det ena är att ta till sig och det andra är att avfärda. Generellt har företrädare för den lilla kommunen en taskig tradition att använda sig av sistnämnda - alltid avvisa - aldrig ha fel - alltid veta bäst.

Här kan du själv läsa svaret på ledartexten och bilda din egen uppfattning huruvida kritiken bemöts med ödmjukhet eller inte, huruvida svaret bygger förtroende eller inte och om även våra politiker borde tillåtas sitta i sin bubbla efter valet eller inte.