Vart är vi på väg?

I fredags visades den näst sista omgången av den populära frågesporten vilket till och med IGT tar del av. Inte alltid så lätt men ibland blixtrar det både här och var i såväl det egna sällskapet som bland de tävlande. Tycker nog oftast att de sistnämnda drar ett längre strå.
 
I tider av ömsom underbar vår, gråmulen vår, senvinter eller iskyla kan ju en lämplig syssla vara att i stora drag fundera lite över vart vi själva är på väg. Det är lite lättare i frågesportens värld då det handlar om en förflyttning mellan två punkter, A och B, där det skall gissas vad B kan vara (man måste inte veta vad A är). Inte sällan företas resan meddelst järnväg eller åtminstone på en hyfsat preparerad väg.
 
Låt oss fundera lite på vårt eget samhälles förflyttning och vilken riktning det kan ta. Vi kan utesluta järnväg och asfalterad väg. Det handlar om betydligt mer svårhanterbar materia än så.
 
Vi gör det enkelt för oss genom att dela in resesällskapet i de mest grundläggande beståndsdelarna för att därigenom reda ut om alla är med på samma resa, någon tar tåget mot samma mål eller om någon annan tar vägen mot ett helt annat håll. De grundläggande funktionerna som vi belyser i dag är Politiken, Försvaret, Rättssystemet och Välfärdssystemet. Ingen liten munsbit kan tyckas, så det får räcka för nu.
 
Politiken
Vi har en period med kaos bakom oss. Ett kaos som de flesta av oss inte trodde var möjligt i vårt "braiga" land där vi är "bäst" och allt går rätt till.
 
Nu har det visat sig att vi inte är ett dugg bättre än någon annan. Det har pågått en dans runt  guldkalven som förtjänstfullt beskrevs av Moses, om än i lite andra ordalag.
Tupparna är en samling ordvrängande opportunister som gör vad som helst för att komma fram.
"Panelhönorna" är folket som sagt sitt, säger sitt, men får inget gehör.
De viktigaste komponenterna i dansen är makt och pengar till sig själv eller andra som i utbyte mot pengar ger makt - läs röster. Lite rundgång här.
 
Det här ser vi på lokalplanet där den ena skandalen efter den andra växer fram och visar på korruption, kamraderi och röstfiske.
Ett nu aktuellt exempel är kommunpolitiken i Götebog som tycks stå i vägen för större röstfiskningsinsatser än vad de flesta av oss kan greppa.
Ett annat är höga vederböranden i en fackförening som skott sig över hövan på medlemmarnas bekostnad. För vilken gång i ordningen hör vi att det "inte skall hända igen"?
Här hemma har vi kommunalpolitikern som ljuger sig själv och sin omgivning så fulla av dynga att rättssystemet känt sig tvingade att rycka in med tillgängliga tvångsmedel. Den/de guldkalvsförblindade tycker inte att det skall få någon konsekvens på den egna positionen.
 
Om vi inte i det lilla kan hålla ledarskiketet i öronen, eller ännu bättre de själva kan göra det, - hur skall vi då kunna möta riktigt allvarliga utmaningar, typ krig, svält och annat elände som vi drabbades av för inte så länge sedan?
 
Försvaret
För att kunna betraktas som en suverän stat i internationella sammanhang måste man ha ett försvar med viss dignitet. Det har inte vi.
 
Här kan man se hur dansen runt Guldkalven pågått under lång tid då man i dessa realtivt fredliga tider tagit medel till sektorer i samhället som gynnar högre syften - egna syften.
Det är tyvärr inte så att dessa pengar investerats i en mer fungerande välfärd, bättre infrastruktur eller bättre levnadsvillkor för landets medborgare.
Näh, pengarna har satsats i byråkratisering - vilket i bästa fall skapar människor som kanske röstar "rätt".
De har satsats offantliga summor i "nya" politikområden, typ genushumbug eller klimatdito utan att det hänt mer än att de försöker skapa ett nytt kön, juridskt för säkerhets skull, eller att landskapet förstörts med fullständigt meningslösa vindsnurror.
Hur kan försvaret återupprättas den dag det behövs?
 
Rättsystemet
Sedan många år tillbaka har vi kunnat se en förändring i villkoren på offentliga platser. Detta gäller företrädesvis förorterna till våra större städer där det ritas kors i taket den dag ingen blivit påskjuten, ihjälskjuten eller sprängd i bitar. Illegala vapen och handgranater betraktas snarare som en självklarhet bland vissa kretsar.
Tyvärr gäller det även landsbygden där djurhållare, jordbrukare, skogsbrukare, jägare och andra  utsätts för övergrepp på grund av sin produktion, annan verksamhet på gården eller bara sitt geografiska läge - ensligt, tyst, lättåtkomligt där människor utsätts för inbrott, dieselstölder eller brutalt våld i sina hem.
Allt det här pågor medans rättsystemet från polis via domstolar till fängelser monteras ner, bit för bit - dag för dag.
Allt det här pågår medans rättssystemet ägnar sig åt helt andra saker än befolkningens grundläggande trygghet. Det jagas folk, med till synes outtömliga resurser, som man påstår olovandes plockat en orkidé eller haft ihjäl ett olovligt rovdjur.
Rättsystemet bortser från våldsamheter relaterade till det stora antal nya människor kommit hit. De gör det inte som en följd av politiska beslut utan det är att betrakta som ytterligare en dans runt kalven, oerhört lönsam för en del.
Hur skall vi få ordning på det här?
 
Välfärdssystemet
Under senare år har landets befolkning vuxit med ca 10%. Förr i tiden drabbades av plötsligt och oförutsett strömavbrott eller en redig höststorm - vilket påverkade nativiteten. Numera är stormen behövande, obehövande, ärliga och oärliga människor som tar sig in i landet på egna ben.
Kortsiktigt måste vi stoppa in massa pengar i systemet. I första hand av av humanitära skäl men även för att "rädda politikerskinn". Det handlar om bostäder, sjukvård och inte minst mat för dagen.
På lite längre sikt handlar det om utbildning, jobb och en anpassning till det samhälle de kommit till - vårt samhälle.
Det vore en prestigeförlust av rang för det "goda folket" om vi blev sittandes med massa människor utan vare sig bostad eller mat för dagen.
 
Nu börjar det bli jobbigt. Alla människor har en egen vilja, en egen dröm hur livet skall levas och egna tradtitioner. Det är inget konstigt med det mer än att det kommer att belasta befintliga traditioner (vilket nödvändigtvis inte behöver vara av ondo) och inte minst landets ekonomi.
Vi ser det redan, i största allmänhet och välfärdssystemet i synnerhet. På något sätt måste detta hanteras.
Redan innan expansionen hade vi en skola, sjuk-/tandvård-/åldringsvård  i underkant. Då känns det inte självklart att belasta det med befolkningsökningen om 10%
 
Hur balanserar vi ett rämnande välfärdsystem där fler och fler kommer att känna sig åsidosatta? Hur gör man som guldkalvsdansande politiker när det helt plötsligt blir allvar och man inte längre är alla goda gåvors givare längre?
Vem börjar man att "missgynna" med högre skatter, sämre skukvård, dyrare resor, nedlagda skolor eller stängd kran till allsköns kostsamma "integrationsprojekt"?
Hur gör man?
 
Vart är vi på väg? Hur vill vi ha det?
 
Jag skulle vilja skolstrejka - men jag har varken PR byrå eller skolplikt

Kommentera här: