Skogen - vårt gröna guld

I dagens VT har Moderaterna i Norra Tjust nedanstående insändare.

Det är viktigt att veta vem som gör vad i ett samhälle. Äganderätten är grundbulten i sammanhanget. Skogsägaren skall sköta sitt, liksom villaägaren och alla andra efter sina förutsättningar.
Det blir riktigt fel när människor som inte har ett dugg att göra med skogsägande lägger sig i hur den brukas. Ingen vet den underliggande agendan med med argument som "allas tillgång till skogen", "vår" skog etc. halkar samhällsdebatten fel och, i värsta fall, även lagstiftningen.
 
Om man ser på dagens skogsbruk och tillståndet i skogen så finns det inget som tyder på missbruk - snarare ett resultat av mångårigt ansvarstagande om långsiktigt brukande.
 
Tyvärr kan detta ändras i ett slag. Antag att det här med återgången till stenåldern får fullt genomslag i det allmänna medvetandet. Materialet för att uppnå "hållbarhet", "fossilbränslefritt", "eko"  eller andra floskler som kan rota sig i framtida opinion kommer till stor del att tas från skogen.
Skogen kommer inte att räcka till och då måste man göra avkall på skogslagstiftningen vilket antagligen skulle innebära att det tummas på "skogslagret".
 
Vi har sett det förut, vilket påtalas i artikeln. Vi har, i närtid, sett hur man förvränger synen på naturhänsyn vid industrialiseringen av våra skogar med vindkraft, vilket är helt obegripligt och dessutom för något vi inte behöver eller ens gör påstådd nytta.
Människa är i stånd till vad som helst, därför är enskilda skogsägare viktiga!

 
Så här tycker i alla fall Moderaterna i Norra Tjust:

Skogen - vårt gröna guld
Skogen har bringat rikedom till vårt land sedan mitten av förra tusentalet. Först var det gruvdrift som krävde oerhörda mängder med ved då det var med eld man gjorde berget sprött för att kunna bryta loss malmen. Fortsatta processer krävde mycket ved för att smälta ut metallen ur stenen, metaller som har förädlats och exporterats allt sedan dess. Skogen har gett oss byggmaterial, skeppsvirke och bränsle.

Sammantaget gjorde dåtidens nyttjande, eller snarare övernyttjande, av skogen att det nästan var slut vid 1700-talets andra hälft. Bergslagen var i princip kalavverkat och i vårt eget län skrev landshövdingen till kungen med budskapet att det inte fanns någon avverkningsbar skog tre mil från kusten.

Sedan dess har staten fört en långsiktig och medveten skogspolitik i syfte att öka volymen av stående skog vilket i sin tur givit ökad produktion. Med morot och piska har man fått skogsägarna att avveckla improduktiva skogsarealer till förmån för mer växtliga och lönsamma trädslag. I dag har vi mer skog än vi någonsin haft med en väl fungerande industri i alla led.

Den viktigaste komponenten för vårt välstånd är äganderätten. Den är grundlagsfäst och innebär att alla fritt skall kunna förfoga över sin egendom. Ingen ska förlora egendom mot sin vilja, vare sig det handlar om det lilla barnets trehjuling, bilen, villan eller skogsfastigheten. Ägandet av en skogsfastighet är omgärdat av regler som rör allt från plantering till avverkning vilket skogsägarna, med få undantag, respekterar.

Skogen representerar stora värden för skogsägare, entreprenörer, industri, slutanvändare och sist, men inte minst, samhället i form av exportintäkter. Det värdet måste tas till vara om vi fortsättningsvis skall kunna kalla oss för välfärdsstat.

Självklart är rekreationsmöjligheterna för människor och uppehållsorter för sällsynta arter värt att beakta. Det finns en uppenbar risk att det kommer i konflikt med äganderätten och ekonomiska intressen för såväl enskilda som det gemensamma samhällsbygget. Ingen kan leva av en skog med avverkningsförbud för att den råkar hysa en bombmurkla.

Trots statliga pekpinnar och stundtals till och med förbud att åter beskoga med annat än gran och tall så innehåller våra skogar en blandning av ålder, trädslag och olika marktyper så som till exempel beten. Detta är markägarnas förtjänst som av eget intresse bevarat det som var och en brunnit för. Någon har värnat kärret och skogen däromkring, skogsbrynet, gammelskogen, örnboet eller hassellunden. Hade inte den där ”någon” gjort det hade vi inte haft några nyckelbiotoper att leta efter.

Vi tror fullt och fast att skogsägarna, med benägen hjälp av Skogsstyrelsen, är fullt kapabla att även i framtiden ta hand om våra skogar så att framtida generationer kan finna sina pärlor ute i den natur vi alla har rätt att vistas i.

Vad är det som är så svårt?

Nu har Tyskland, Danmark och Sverige gjort fullskaliga experiment med "förnyelsebar" el sedan många år tillbaka. Det som sedan början av 1980-talet skulle vara den "rena" lösningen på våra energiproblem kan nu på "riktigt" konstateras som icke fungerande.

Den "gröna" rörelsen fick sin luft av dessa villfarelser och visst lät det bra, men samtidigt så enkelt att alla och en var borde frågat sig om det verkligen kunde vara sant. Ett ganska enkelt tankeexperiment borde givit vilken normalbegåvad person som helst insikten om att sol och vind inte kan generera stabil el dygnet runt, året runt.

Den Australiska delstaten South Australia har satsat så mycket på dessa vansinnigheter att det understundom leder till blackout i elsystemet, nu senast mitt i deras sommar då det används mycket energi för att kyla bostäder, butiker och andra utrymmen.
 
Det som så många varnade för redan i samband med kärnkraftsomröstningen blev verklighet. Den våta drömmen bland flummiga, Kånkenbärande, södertyper sprack efter 35 år.
Den, drömmen, blev en mardröm för människor som fick sin vardag på landsbygden förstörd. Det blev katastrof för tyska familjer som drevs i misär på grund av höga elräkningar och vårt landskap förstördes på ett sätt som gjorts så många gånger tidigare genom historien (industrialiseringen, bergsbruket, baggböleriet mm). Det blev katastrof för många investerare då kalkylen inte gick ihop.
 
Nu verkar det emellertid som om EU håller på att byta fot, Merkel gå mot ett nederlag och att svenska politiker förbereder ett "vi-har-varit-naiva" försvar - för inte kunde väl de förstå vad som var på väg att hända (OBS Ironi).
 
Teknikutveckling är lösningen där ledordet skall vara att ny teknik måste vara bättre än den som ersätts. Vindkraft är varken ny eller bättre. Solkraft må vara ny men den är inte bättre.
 
Hur svårt kan det vara?

En liten kortis om kommunal ekonomi

Jag har skrivit om den havererade lilla kommunen förut. Här kommer lite till.

Bakgrunden är att det uppstod ett "plötsligt och uförutsett" underskott i bokslutet för 2011. Det ledde till att det sittande kommunalrådet, mer eller mindre på egen hand, slog sig ihop med värsta fienden för att lösa problemet.

Som ett led i det här tillsattes en kreativ ekonomichef som tillsammans med de nyvunna vännerna i ledningen fixade så att ett underskott på 60 milj blev ett överskott på 150 milj.

Det här gjordes genom att skulder och tillgångar lyftes från kommunen till de kommunala bolagen som kom att bli en tummelplats för trixande hit och dit. Eftersom den gemensamma kakan (skatteintäkterna) inte ökades var man tvungen att hitta på andra sätt att öka intäkterna.

Utan att gå in på detaljer kan man nu, fem år senare, konstatera att ett av de verktyg, förutom avgiftshöjningar och finansiella transaktioner, man använt är den kommunala borgensavgiften. Ursprungligen var borgensavgiften ett sätt att neutralisera konkurrensen mellan kommunala och privata bostadsfastighetsägare eftersom de förstnämnda kunde låna till betydligt bättre villkor. Det här var på den tiden det var såväl dyrt som svårt att låna pengar.

I den lilla kommunen har det urartat så tillvida att kommunen tar borgensavgift på alla skulder - även de som alltså lyftes över på bolagen. Under senare år har det här kritiserats och såväl ledande tjänstemän som Bill och Bull i den politiska ledningen har hävdat att det var lagstadgat att ta ut dessa avgifter. Nu har det visat sig att det var falska påståenden, det finns ingen lag som tvingar detta. Totalt, under dessa fem år, handlar det om ca. 50 milj som tillfallit kommunen inklusive borgensavgift för bostadsbolaget som skulle kunna vara legitim även om finns anledning att ifrågasätta procenten (Helge).

Jag kommer då till min favvofråga. Vad är värst - att fara med osanning eller att inte veta?
 
Spelar det här någon roll - det är väl bra att kommunen går med vinst?
Första frågan man skall ställa sig är huruvida en kommun skall gå med vinst.
Nästa fråga rör det politiska arbetet som till stor del handlar om att gneta med krona för krona och prioritera dessa till en gapande hord, medborgarna, av omättliga munnar av olika intressen, allt från barnomsorg till stöd för elithockey. Det är inte lätt men det ingår i uppdraget och det är därför vi har det system vi har. Det kallas demokrati. Det är där som vi skiljer oss åt. Var skall pengarna genereras och hur skall de fördelas?
 
Genom det system som valts i den lilla kommunen har man lyckats invagga politiken i den falska föreställningen att allt är frid och fröjd. Som en följd av det har man ägnat sig år roligare saker så som att kasta pengar i en oanvänd farled, laga hamnnen för en Gotlandstrafik som havererade, fantiserande om en ny infart till den lilla staden på skäret samt den våta drömmen om en utbyggd flygplats. Dessutom har man bemannat kommunen med nya människor som ofta tituleras ...."strateger". Det kan vara kommunitationsstrateger, klimatstrateger, miljöstrateger där det gemensamma är att det är såväl kostsamt som onödigt. Ansvariga för de kommunala bolagen har lyckats lura i sina styrelser  om det oerhörda värde just de tillför verksamheten vilket lett till betydligt högre löner än om de haft motsvarande ansvar i kommunal verksamhet.
 
Tyvärr är det så att verkligheter oftast kommer ikapp sina skygglappsförsedda kappvändare vilket kommer att ske även i den lilla kommunen. Onödiga avgifter och höga räntepåslag i självkostnadsverksamheter (vatten/avlopp och sophantering) kan skapa återbetalningskyldighet vilket det finns en dom på när Stockholms vatten försökte sig på samma trick.
 
Om/när verkligheten kommer ikapp visar det sig huruvida det är ett luftslott som är byggt. Om det är så kommer andra än de som orsakade bygget att få rensa i rashögen.
Är det vad som nuförtiden kallas "hållbart" eller är det bara ytterligare en torrkvist på det evigt växande trädet?