Jakthärvan - en familjetragedi

Under eftermiddagen trädde "industrimiljardären" i "jakthärvan" - Karl Hedin - fram och berättade vad som hänt - på riktigt. Han gjorde det genom ett inlägg i gruppen "Vi som stödjer Karl Hedin".
 
Man vet inte om man skall skratta, gråta, slita håret eller sprängas i bitar!
 
Det hela kokar ner i en tragedi där "50-åringen", även han företagsledare, blivit sol-och-vårad av en kärring helt enkelt. Genom lock och pock har hon lyckats smickra få honom att känna sig älskad. Så älskad att han gifte sig - utan äktenskapsförord.
Historien är lång, är du intresserad kan du läsa den i länkarna ovan. Det är hon som varit den "hemliga och trovärdiga" källa åklagaren byggt hela sitt case på. När hon väl fått in gubben i isoleingscell passade hon på att ansöka om skilsmässa.
För vem vill vara gift med en skurk – kanske hon tänkte.
Eller, vem är skurk nu – tänkte hon nog inte
 
Hur i helvete är det möjligt?
Om någon tipsar polisen om brott, som visar sig vara den misstänktes hustru, är väl en naturlig fråga i ett väldigt tidigt stadium hur de har det hemmavid? Lite krispigt kanske?
Nu vet vi inte hela historien och mer kommer säkert att komma fram om gruppens idoga arbete för att äntligen dra någon till skranket som ägnar sig åt organiserad förberedelse till jaktbrott, grovt jaktbrott och jakthäleri. De häktades och sattes i isoleringscell i 31 dygn!
Vi vet att utredningen letts av miljöåklagare Lars Magnusson och 15 poliser ur den nationella polisstyrkan NOA, Nationella Operativa Avdelningen.
NOA, enligt polisen själva: ska inrikta och leda polisverksamheten nationellt och internationellt samt stödja polisregionerna i olika typer av verksamheter.
Chef för Noa är Mats Löfving. Biträdande chef är Johan Grenfors.
 
En stilla undran är om det inte finns andra uppgifter än att, på lösa grunder, finka en 69-årig företagsledare och debattör, förhöra honom en gång i timmet dygnet runt under en vecka (vilket är att betrakta som tortyrliknande omständigheter) och hänga ut honom som vår tids värsta brottsling i ord och bild.
Det gör det naturligtvis men det gröna, "goda", "djurälskande" pack/Entrister som infiltrerat våra myndigheter tar till vad som helst för att nå sina syften.
 
Det här är helt enkelt för djävligt!
 
Fortsättning följer - var så säker.

Vargen - från dålig idé till rättssystemets haveri

Expertgruppen för studier i  offentlig ekonomi (12/11) konstaterar att det tänks för lite innan man sjösätter stora offentliga projekt. Det kan handla om stora infrastrukturprojekt eller större systemförändringar. I den sistnämnda kategorin har vi hela privatiseringsvågen inom sjukvård, apotek, skolor mm., i den tidigare kan tunneln genom Hallandsås tjäna som ett gott exempel Den nu aktuella frågan om höghastighetståg är ett aktuellt exempel där tanken kanske gått lite väl fort - vi får se.
I efterhand, när det skitit sig av olika anledningar, skruvar sig de inblandade och bedyrar sina väljare eller de drabbade att de skall vidta åtgärder för att det "inte skall hända igen", som om de skulle borra en ny tunnel, fast bättre. Det händer hela tiden igen, vilket i och för sig kanske ligger i sakens natur eftersom det är stort och komplicerat. Frågan är bara HUR mycket fel det får bli.
Ingen tar ansvar. Ingen ger cred till de som med emfas och under mobbingliknande former varit emot projektet, för de finns alltid. Det viktiga under projektets inledning och gång är att rulla ut det. Kosta vad det kosta vill! I det läget är det lätt att avfärda "negativa" röster och människor av annan uppfattning när det i själva verket borde ha länt till eftertanke.
 
Vargens återinförande i Sverige är ett sådant projekt.
"Projekt varg" inleddes i början av 70-talet av Svenska Naturskyddsföreningen. Många var de som lockades av tanken med varg i våra skogar och många var de som ville finansiera.
 
Det var bara ett problem och det identifierades tidigt: Man befarade att de boende där vargarna skulle etableras skulle vara avogt inställda till dén.
Jag är inte säker på att de tänkte tanken fullt ut för hade de gjort så hade de kommit fram till att markerna tillhör någon och brukas av någon. Den som äger mark har jakträtt och den som brukar mark har inte sällan husdjur på sina marker. Inte sällan är det samma person/familj. I det perspektivet är det inte helt onaturligt om jakträttsinnehavaren/ägaren/brukaren reagerar negativt på minskande viltstammar eller dödade husdjur på grund av vargangrepp.
 
Låt oss därmed konstatera att projektet sket sig redan där.
 
Men skam den som ger sig - projektet skall genomföras och får snart ett eget liv. Lösningen på trilskande människor var "information" som bland annat tog sig i uttryck av att allmänheten erbjöds möjlighet att "gulla" med vargar på Kolmårdens djurpark. Det resulterade sedermera i att en kvinna, tillika skötare av vargarna, fick plikta med sitt unga liv. Vargarna slet henne i stycken!
 
Projektet växte med internationella förgreningar och man började ganska snart att föda upp vargar i Sverige, Danmark och Finland med inblandning av vargar från andra sidan järnridån. Avkomman från dessa projekt hamnade, som av en händelse, ute i de skogar som angivits som lämpliga för vargens återinförande reden i början av Projekt varg.
Det är problematiskt att släppa ut vilt. Dels upplevs det som underligt av lokalbefolkningen att det helt plötsligt uppträder ett nytt viltslag. Dels kan det vara så att det nya viltslaget inte beter på samma sätt som naturligt invandrade exemplar hade gjort. I det här fallet började vargarna djävlas med de boendes tamdjur och naggade på viltbestånden som ganska snart minskade.
 
Folk började mulna till, vilket inte de människor som mer eller mindre hemligt låg bakom projektet gillade. När inte "information" funkar får man ta till hårdare metoder - lagstiftning. Det har varit mäktiga människor på, låt oss kalla den "värnarsidan", med kompisar i såväl administration som lagstiftande församlingar. Så mäktiga att man definierade olovlig jakt på varg som ett "grovt jaktbrott" och att man gjorde ett brott av "förberedelse till grovt jaktbrott".
Med det i bagaget har man satt in de mest apokalyptiska åtgärder mot jägare i ett antal fall. Det har inte funnits några begränsningar vad gäller personal, materiel eller häktningslokaler när man slagit till för att avslöja det som regelmässigt kommit att kallas "jakthärvor". Poliser, helikoptrar och pikétbilar har stått till "miljöåklagarnas" förfogande i en omfattning brott mot egendom,  liv och lem bara kan drömma om.
 
Det här har ju naturligtvis tagit de vargdrabbade hårt i allmänhet och de anklagade i synnerhet då ett ingripande innebär frihetsberövande men framför allt att alla jaktvapen tas i beslag - och behålls långt efter det att de försatts på fri fot. I något fall har polisen vägrat lämna tillbaka vapnen trots att åklagaren inte lyckats få en fällande dom.
Då jakt är en livsstil är det en mycket stor inskränkning att bli av med sina vapen - kanske lika stor som om en stadsbo blivit av med sina kort och därmed förvägras överdriven konsumtion och en överdådig mathållning.
 
Just i dagarna är vi uppe in en ny "jakthärva" där man lyckats häkta en av de största, och mäktigaste, vargmotståndarna vi har i landet. Den så kallade "industrimiljardären", bland de som inte namnger honom, har sedan många år tillbaka på ett framgångsrikt sätt förmedlat sin syn på hela vargprojektet genom att stötta de som drabbats av tidigare rättsövergrepp och ett flertal böcker.
Nu har alltså "värnarna" lyckats få honom misstänkt för grovt jaktbrott, och förberedelse till det samma, där han skulle ha skjutit varg, lo och kungsörn (lika bra att ta i ordentligt). Han är häktad och uppvisad för allmänheten iförd kriminalvårdens gröna käder och handfängsel kopplad till en häktesvakt. Lika hårt bevakad som värsta mördaren således.
Nu vet vi inte så mycket om misstankarna eftersom det råder förundersökningssekretess. Åklagaren bestämmer uppenbarligen när han tycker sig kunna lätta på förlåten genom att släppa små munsbitar till media. Det gäller att hålla grytan kokande.
Bakgrunden, så som det framstår just nu, är att informationen åtminstone delvis kommer från en anonym källa samt telefonavlyssning. Vi vet inte hur länge, eller på vika grunder, som telefonavlyssningen pågått. Kritiken är massiv och det framförs att den tillkommit på tvivelaktiga grunder.
 
Det är här vi ser rättssystemets haveri. När det allokeras resurser av aldrig skådat mått för ett brott där uppfattningen om straffvärdet skiljer sig markant mellan vargdrabbade och rättsvårdande myndigheter. De sistnämnda har gett sig in i en dans som inte står en förstklassig diktatur långt efter.
 
Jag kommer att återkomma i frågan baserat på dokumentation om "projekt varg". Det är skrämmande läsning där verkligheten överträffar dikten och undanflykter som hänvisar till "konspirationsteorier" faller platt till marken.

Periodpaus

I går omhäktades "industrimiljardären" av skäl som vi inte känner till. Det råder förundersökningssekretess. Sekretess och sekretess - det tycks vara ensidigt. Åklagaren läcker som ett såll emedan försvaret tvingas till tystnad.
 
Mycket tyder på att samhället, efter flera misslyckade "jakthärveprojekt", letar desperat efter en trepoängare, för att tala hockeyspråk.
De har näst intill oändliga resurser till sitt förfogande men en motståndare som, om han finns, är väldigt svår att validera. Det rör sig inte om X antal kedjor och Y antal spelare som studerats in i minsta detalj. Det handlar om en landsbygd som tvingats på något de inte bett om och som  påverkar deras liv, livsstil och ekonomi.
Människor har en tendens att lösa sina problem. Människor som försvarar sina grundläggande värden vare sig det handlar om ett får eller sin nation kan vara svårbemästrade och svåra att tas med.
 
Nationsbegreppet går i mångt och mycket ut på att vi, med gemensamma krafter, skall försvara vår gemensamma tillvaro med inre och yttre skydd. Det yttre skyddet är handgripligt och brutalt men lyder, åtminstone formellt, under internationell lagstiftning som reglerar vad man får ta sig till som försvarare respektive anfallare.
Det inre skyddet är lite mer komplicerat i så måtto att det spänner från småbrott till brott mot rikets säkerhet. Här gäller det att ha medborgarna med sig så att de känner förtroende för upprätthållandet av säkerheten i allt från spaning till utmätning av straff. Det förstnämnda skall ske balanserat så att inte oskyldiga blir drabbade och de sistnämnda skall utföras i överenstämmelse med flertalets uppfattning om handlingens straffvärde.
 
I den nu pågående "jakthärvan" känns det, minst sagt, som att samhället tagit i för mycket. De inblandade sitter häktade sedan två veckor tillbaka och har ytterligare två veckor framför sig i en ogästvänlig cell utan kommunikationsmöjligheter och mänskliga kontakter utanför häktespersonalen.
 
Förutom att det här är en ovärdig behandling av de häktade så är det ett allvarligt brott mot oskrivna regler om det inre skyddet. Det är ett brott mot de människor som pådyvlats något de inte vill ha, Det må möjligen ske till förmån för delar av befolkningen som vill men inte drabbas själva, vilket i så fall sker med en mycket stor risk för rättssystemet som sådant.
Den risk de tar är minskat förtroende för inblandade myndigheter (om det går att få sämre förtroende) där inblandade landsändar, populationer och enskilda människor börjar spela sin egen match, någon annan stans där den som har rinken vinner - i synnerhet när motståndaren kört vilse.
Är det så här vi vill att vårt land skall utvecklas?